[Adamius]

Jag har spelat "Third World War: Persian Gulf" två gånger och haft turen att köra med oerfarna spelare båda gångerna. Första gången var jag USA/NATO. Första draget blir Syrierna ett sovjetiskt lydrike och Israel går med mig så vi får en kris direkt. Andra draget visslar jag på RDF emedan ryssen tar flera drag till på sig innan han får tummen ur och drar igång mobiliseringen av de södra militärdistrikten. Sedan invaderar jag och har turen att få både kurder och irakier med mig. Jag lyckas dessutom skicka in mina B-52 mot hans stackade syriska armé (alla på samma ruta = obra) så de försvann på ett tärningsslag. Innan vi har spelat "General Mobilization" är alltså Persiska Viken ett amerikanskt innanhav, hela RDF står i Iran och allting väster om Teheran står under min kontroll. Vi brydde oss inte ens om att spela första draget.  

Andra gången var jag Sovjetunionen och hade återigen tur. Jag mobiliserade södra distrikten så fort jag kunde, men fällde sedan diplomatisk stridsrök mot min motståndare så att jag fick fem rundors fördröjning innan första kulorna började flyga, så jag hade södra distriktens förstärkningar redan från början av kriget. Dock så förblev Irak neutralt den här gången.

Nå, nog om mina framgångar och lyckosamma diplomatiska utspel. Jag får intrycket att den diplomatiska delen av "Persian Gulf" lätt blir tämligen förutsägbar då de flesta faktionerna är mer eller mindre förutbestämda vem de ska gå med. Vidare så har särskilt Sovjetunionen ett antal extremt dåliga kort (gör-dig-till-vän-med-faktionen-med-tre-1-1-2-blippar-men-skräm-över-alla-andra-till-USA) som det är naturligt att saka av. Till exempel kan man aldrig vinna Irak; man kan bara ge bort det till motståndaren. Om man således inte är fullständigt tappad bakom flötet kan man alltså lugnt räkna med att Irak förblir neutralt och att IRG torde gå med Sovjetunionen. Den enda jokern är således kurderna, som på sin höjd kan utgöra en bromskloss uppe i sina bergspass. Mycket trist, förutsägbart och i princip bara ett slöseri med tid.

Mitt förslag är en variation på de alternativa reglerna i regelboken.

1. Blanda alla kort, inklusive det blanka, separat för varje spelare.
2. Dra ett. Om det är "General Mobilization", "Invade/Intervene" eller "Alert the RDF"/"Mobilize Southern Military Districts", dra nya kort tills du får något annat.
3. Det dragna kortet läggs åt sidan och får inte vara med i spelet.
4. Sortera bort alla kort med förkrav, dvs ovanstående nämnda, "Israeli Intervention" och "Jordanian Intervention" för USA och "Syrian Intervention" för Sovjetunionen.
5. Blanda de kort som är kvar. Dra sedan ett i taget och utför det som står på kortet. Så fort något förkrav är uppfyllt, blanda in det kortet i din draghög. Dvs så fort Israel går in på USAs sida, blanda in "Israeli Intervention" eller när vardera staten har var sin allierad, blanda in "Alert ..." respektive "Mobilize ..."
6. Fortsätt på det här sättet. Ett draget kort får aldrig sakas av. Om USA redan har spelat "Recognize an independent Kurdistan" så kan Sovjetunionen fortfarande spela det, vilket representerar grov inkompetens hos den diplomatiska kåren.

Helt plötsligt blir det lite mera slumpmässigt att köra igen. Till exempel kan ena sidan mobilisera sina reserver flera drag före den andra, och man kan inte välja när man vill invadera. Vad tror ni?

[Adamius]

Tillägg till ovanstående:

Jag testade det här med mig själv ett par gånger, och det slutar nästan undantagslöst med att USA roffar åt sig hela kakan. En gång satt Sovjetunionen med Tudeh, Iranska Kommunisterna, Mujaheddin och kurderna medan USA tog Iranska regeringen, armén och centristerna samt Irak, utöver alla de "vanliga" USA-länderna naturligtvis. Sovjetunionen = pwnt

Problemet är att Sovjetunionen har så många usla kort, som "Support the Tudeh", "Support Iranian Communists" vars enda funktion är att lyfta över nästan alla faktioner till USA.

Man skulle kunna ändra som följer: i steg 2 ovan så får Sovjetunionen se vilket kort USA lagt åt sidan, men inte vice versa. Sovjetunionen får sedan två diplomatiska "gratispoäng", dvs de får flytta två faktioner en poäng åt sitt håll eller en faktion två poäng. Om till exempel USA slängde av "Arms for Iraq" kanske det är intressant för Sovjetunionen att flytta Irak två poäng åt sitt håll och försöka ta dem som allierade.

Jag testade det ett par gånger, och det blev riktigt spännande. En gång fick Sovjetunionen saka av "Syrian Intervention" (ouch!) men å andra sidan stannade både Israel och Irak ett steg från att bli USA-allierade, så det blir ett parti där båda sidor kommer att sakna en del intressanta allierade i regionen.

En justeringsregel blir väl att om sida a spelar "General Mobilization" så får sida b spela sitt mobiliseringskort oavsett vilket och sedan köra egen mobilisering nästa drag. Visst, man förlorar fem poäng men det vore inte första gången som den högsta ledningen har fipplat bort inledningen av ett krig.

Vad tror ni? Hur stort inflytande har det diplomatiska förspelet på spelet som helhet? Kan man hamna i situationen att partiet är avgjort innan endera sidan hinner skjuta ett enda skott?

[Elias Nordling]

De flesta jag vet som kör storkampanjen brukar välja att exkludera Mellanöstern. Dels för att som du säger det kan tippa hela poängskalan, dels för att B52an är ett supervapen som ingen vettig spelare låter skrota runt i Mellanöstern. Persian Gulf gör hela kampanjen obalanserad.

[Adamius]

Jaså, det är alltså så illa? Tråkigt att höra. Jag får höra med mina kamrater och se vad de tycker.