[totte30]

här kommer en uppdatering om Pursuit of Glory efter den senaste tidens PuG "frenzy" då jag har två spel igång samtidigt i lokalen med olika spelare.

Min inledande uppfattning om reglerna var tyvärr blott en illusion... Fortfarande dyker det upp klara regelmissar & ansenligt tid går åt regelbläddrande. Uppenbarligen kräver PuG att två-tre personer läser igenom reglerna rejält, men förhoppningsvis har jag nu full kontroll på reglerna.

Spelmässigt dock, så har nog mina intryck förstärks. PuG är riktigt roligt att spela och var kortutspel känns livsavgörande som ett bra CDG spel ska kännas.

Thomas

[Johan]

Som Tottes motståndare vill jag gärna instämma i hans omdöme. Jag kan tycka att Parvus är lite mycket slumpartad, men annars är känslan att spelet är mer.

Jihad-nivåerna är ett tillägg som skapar ytterligare en "front" vilket adderar till spelet.

[BigPapaBear]

Klart intressant läsning. Mitt ex står fortfarande oöppnat hemma i hyllan. Får se när tiden tillåter att man börjar leka med det.

[Delirium]

Björn och Jocke som spelade på FF i vad som verkade vara ett spännande och tight parti, har ni lust att recensera spelet så här i efterhand?

Har det framme på bordet och är sugen på att försöka smälta det ordentligt. Ni och de andra som spelat det, några specifika tips för processen?

[thermopylai]

Jävligt bra, men inte lika bra som Paths of Glory (som ju är ett all-time-topp-5-spel).

Printa living rules-varianter av regler, play book och player aid card, alla innehåller viktigt errata. Annars är det bara att läsa regler och spela. Räkna med att det tar minst 1-2 matcher innan reglerna sitter.

[tinG]

Björn och Jocke som spelade på FF i vad som verkade vara ett spännande och tight parti, har ni lust att recensera spelet så här i efterhand?

Har det framme på bordet och är sugen på att försöka smälta det ordentligt. Ni och de andra som spelat det, några specifika tips för processen?

Jag kan ställa upp som potentiell "slagåse".  

[Doomfarer]

Jag speltestade det lite gran och tyckte det var en katastrof för att vara ärlig. Alldeles för många specialregler för varje liten enhet. Hoppade av så snart jag insåg att det var så här designern ville ha det.  

Att det bästa sättet att spela som turk är att inte göra något mer eller mindre, bara försvara gör inte spelet mer intressant. Mycket småförflyttningar hela tiden som inte gör mycket för spelet.

Tycker man skall fråga sig själv om det inte finns bättre saker att spela innan man sliter fram detta.

[thermopylai]

Massor av härligt krom, som Björn sa  

Ja, man ska ju vara medveten om att det är ett card management spel i första hand.  

Men i det ingår att turken vill tvinga allierad att ops:a för att försena allierad total war så länge som möjligt. Dvs aktivt försvar, typ.

[BigPapaBear]

Jag tycker nog nästan att det är oavgjort mellan PoG och PuG. Måhända tycker jag att PuG är lite bättre. Jag har bara spelat ett och ett halvt parti än så länge.

För mig är det inte ett problem att turken får spela huvudsakligen defensivt (han får ju anfalla med bulgaren och göra fräcka räder med små spännande stammar). Men visst saknar en viss dynamik som finns i PoG.

+ PuG känns som att det ger ett mer historiskt riktigt utfall (att det därmed blir mer regeltungt störde mig inte, då jag lärde mig spelet med hjälp av en rutinerad kille)
+ Mindre knasig supply-cirkus i PuG känns det som
+ PuG har bättre regler för ryska revolutionen, även om man kanske borde säga att Parvus inte får spelas innan runda 4-6 (bra sätt att betta om sidor på)
+ PuG har bättre balans på var VP-städerna är. I PuG kan hela första världskriget avgöras i Italien.
+ Mer intressanta småspel i spelet: t.ex. Jihad, Russian VPs, Regioner

Med det sagt så skulle jag fortfarande förorda att man börjar med PoG. Det är lättare och framför allt känner folk till historien bättre där.

Mitt problem ligger väl i genren som sådan. Det känns mindre som krigsspel och mer som kortspel. Men någon gång ibland så är det kul.

[Delirium]

Med förutsättningen att det är ett kortspel överlastat med specialregler/krom har jag börjat en seriös ansträngning att faktiskt lära mig det här.

[Delirium]

Har kört de två första omgångarna enligt playbooken och spelat två omgångar till solitärt. Har ansträngt mig att inte läsa något om hur man *bör* spela utan bara testat grejer som verkar coola. Än så länge är min bedömning att det är mycket regelbläddrande och filosoferande över hur de olika reglerna påverkar varandra - det känns banne mig som varje geografiskt område och varje enhet och varje invasion har varsin specialregel. Dock måste jag tillstå att det (återigen, än så länge) helt klart är värt det, det är riktigt fascinerande situationer som uppstår och små aha-upplevelser praktiskt taget hela tiden.

[Delirium]

För den som till äventyrs är intresserad har jag avslutat spelet omgång 7 då AP (varför kallar en del centralmakternas motståndare för ententen och en del för de allierade?) tog tre vp samtidigt första actionrundan och gick ner på -1 och det kändes extremt osannolikt att CP skulle kunna utjämna över tid. Det som framförallt avgjorde var att britterna satsade fullt ut på Gallipoli-landstigningar och att jag som CP-spelare inte kände till hur mycket trupp som faktiskt kan bli tillgängligt den vägen och underskattade hur farliga de är (Mel Gibson kom ju inte direkt fram till Konstantinopel).

Kombinerat med att jag som nykomling till både PoG och PuG inte var bekant med det obehagliga valet i att *antingen* göra SR eller aktivera vanligt för motanfall och dylikt hade underskattat behovet att ha rejält med trupp inom 3-4 mp gjorde det att jag inte kunde plugga igen hålen ordentligt när britterna väl tagit sig iland efter Kitcheners invasion.

Testet gav helt klart mersmak och jag kommer att se till att spela mer framöver. Lite av utmaningen är kanske i att behärska det här monster-cdg:et som excellerar i specialregler. De svåraste momenten att lära sig tycker jag var:

1. Grekland - Venizelos, vem? Vad kan man göra var, och i vilken ordning? Hur fungerar det ihop med Serbien, supply och sådant?

2. Reinforcements och rebuilds - det är ju nästan löjligt att ha en grundregel (i huvudstäder och supply sources) och 218 undantag för olika nationaliteter.

3. Organisera LCU - av någon anledning vill det bara inte fastna vilka scu som måste vara exakt samma (och vad som händer med dem.

4. Regioner och irregulars - hur var det nu Faisal och grabbarna kan gå från Hejaz? Tribes och vp? Supply? Suck.

5. Movement, invasioner, supply och SR över haven - en labyrint?

Det roliga är att jag nog faktiskt tycker att reglerna är bra skrivna, och spelet har bra support på CSW och BGG, det är väl det att konstruktörerna medvetet ville ha ett väldigt detaljerat spel och jag köper det och jag tror att det är värt tennisarmbågen i regelbläddrararmen i slutändan. Har dock funderingar på om det inte är värt det att slänga ihop en egen player's aid med några sammanfattningar av de ovanstående punkterna...

[Elias Nordling]

Tycker ofta att det hjälper att skriva ner de regler som avviker från hur man förväntar sig hur det ska funka, som minneshjälp.

[BigPapaBear]

Tycker ofta att det hjälper att skriva ner de regler som avviker från hur man förväntar sig hur det ska funka, som minneshjälp.

Det har designern gjort. Det är en player aid som kallas "rule book".  

Det är mycket krom, men jag tycker inte att den är särskilt svår att memorera. Jag hade å andra sidan stor hjälp av att spela med en erfaren spelare första gången, så den egna memoreringarna inför efterföljande parti (också mot en erfaren spelare) gick ganska smidigt.

[Delirium]

Finns det en hel regelbok som inte fungerar som man förväntar sig?

Det är rimligen ganska stor skillnad på att ha en expert som förklarar alla smådetaljer i den grekiska övärlden å ena sidan, och att behöva slå upp allt bös själv å den andra.