[Nisse]

Jag läste på ett forum att IDFs pilar APFSDS under kriget 1973 hade så flack bana att man inte behövde "sikta" ( jag tolkar det som att man inte behövde ta avståndet med i bedöming hur högt/lågt man måste sikta, sikta måste man alltid för att träffa)

Stämmet det? Och hur mycket steg stridsvagnsprojektiler i sin kulbana, om man inriktar sig på 105mm ammo från 70-80 talet? Hade de någon form av "grundsikte" som man bara la på målet på avstånd upptill ex X meter?

Och hur noga siktar man? Kan man sikta på enskilda punkter på vagnen eller siktar man bara på vagnen?

[Strv102r]

Den flacka banan som en pil flyger i medför ett långt bestruket stycke. Det gör att man kan använda ett visst skjutelement upp till ganska långa avstånd utan att ta hänsyn till det egentliga skjutavståndet. Det kallar vi stridsikte i Sverige. Med 10,5cm UK projarna (APDS) kunde man använda 800 meters strecket i steckplattan och rikta mitt i målet upp till 1000 meters avstånd. Med 10,5cm pil (APFSDS) riktade man i chassibotten med 1500 meter (Strv 102R och Strv 104) eller 1600 meter (Strv 103C) på upp till ca 1400 resp 1500 meters avstånd. Fördelen är att man slapp mäta avståndet med lasern (tar ca 1 sek) vilket kan vara avgörande i en duell, i synnerhet om man är i efterhand. Nackdelen är att risken för ett högt skott på korta håll och ett lågt skott på långa håll ökar. Om man upplevde att man hade tid så mätte man istället för att få ett exakt avstånd vilket ökade träffasannolikheten något, men i synnerhet ökade möjligheten att få träff i en viss önskad del av målet. Ville man ha träff i chassit mätte skytten i mitten av chassit istället för i mitten av målet som är den grundläggande skjutregeln. Och på T-72M1 ville vi ha träff i chassit hellre än tornet. I en T-55 kvittade det så då riktade man mitt i målet.

[Doomfarer]

Kanske en dum fråga, men hur fick man reda på svagheterna i fiendens vagnar så att säga? Exempelvis att det är bättre att träffa chassit än tornet på en T72:a.

I mobilbranchen köper vi ju in konkurrentlurar och demolerar, men det gick väl knappast med vagnar under kalla kriget.

[Elias Nordling]

Man pratade med Israel som hade hundratals?

[Strv102r]

Kanske en dum fråga, men hur fick man reda på svagheterna i fiendens vagnar så att säga? Exempelvis att det är bättre att träffa chassit än tornet på en T72:a.

I mobilbranchen köper vi ju in konkurrentlurar och demolerar, men det gick väl knappast med vagnar under kalla kriget.

I just detta fall berodde det på det skjutprov vi gjorde med några av de T-72M1 vi köpte från det nyförenade Tyskland.

[Doomfarer]

Ok, så under kalla kriget visste man inte om svagheterna?

[Strv102r]

Ok, så under kalla kriget visste man inte om svagheterna?

Precis som Elias skrev så hade vi ju källor i andra länder som testat fullt ut så att säga, men T-72M1 hade ju inte någon mött dittills så det var väl en väl bevarad hemlighet hos FOA vad den sannolikt hade bakom det förstärkta tornskyddet.

[Mode]

Om jag inte minns fel skedde väl våra skjutprov i början av 90-talet, d.v.s. efter Kuwaitkriget?
Bristerna i T-72 avslöjades mer eller mindre redan i Libanonkriget 1982 och bekräftades tveklöst under Kuwaitkriget.