[Olle P]

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du pratar om.

Och jag förstår inte varför.

Jag utgår från din ursprungsfråga

Vad som hänt i verkligheten är det nästan omöjligt att få att hända i ett krigsspel?

och jag konstaterar att det har att göra med hur och varför man skall få det att hända.

Jag kommer nu att använda schackpartier som analogi.

- Vill man studera förloppet i en strid så är det oftast inga problem att utgå från historien och utföra motsvarande drag, precis som man kan upprepa ett gammalt schackparti genom att steg för steg följa de nedtecknade dragen och göra dem igen.
Alla drag är "scriptade" från början till slut, och det spelar ingen som helst roll om spelarna tycker att ett drag var smart eller idiotiskt.
Här avgörs utgången av partiet när man upprepar det av hur väl man känner till de ursprungliga dragen och om det använda regelsystemet dels tillåter att de görs och dels ger ett historiskt korrekt resultat när de genomförs.
Att använda schackregler för att upprepa ett parti schack är inga problem, eftersom det är helt deterministiskt.
Att försöka upprepa ett parti fia-med-knuff, utan att fuska, är betydligt svårare eftersom det till största delen handlar om slumpen vilka drag man får göra.
Att med hjälp av ett krigsspel upprepa ett militärt slag hamnar någonstans däremellan...

- Nu misstänker jag att du snarare syftar på situationen att man utgår från givna startparametrar och sedan låter spelarna styra striden efter eget godtycke, och kommer de då att göra likadant som de historiska befälhavarna?
Åter till schackbrädet: Ett parti arrangeras. Pjäserna ställs upp i gängse utgångsposition. Arrangören meddelar spelarna att -"Nu ska vi återskapa partiet som spelades mellan Wladislav Krzstof (vit) och Pjotr Potempkin (svart) den 10:e mars 1926. Här är en utskrift av partiet..." (Ger spelarna varsitt papper.) "Som ni ser blev vit schack matt redan i nionde draget. ... Just det, ni behöver inte utföra samma drag som spelades då, om ni inte vill..."
Sannolikheten för att vit spelare kommer spela ett helt annat parti är uppenbar!

- Vill man få spelarna att oavsiktligt begå historiska misstag så är tricket att hålla dem okunninga om vilket historiskt slag det är de faktiskt återskapar.
Ta det nämnda exemplet Austerlitz. Byt nationalitet på trupper och befälhavare, gör smärre förändringar av kartbilden och byt namn på alla orter. Presentera det "nya" scenariet som "Det fiktiva slaget om Korpenbach" (utan att ge några som helst referenser till Austerlitz).
Då har spelarna ingen aning om vad som väntar och står inför samma taktiska och strategiska utmaning som de historiska förebilderna.

För att göra slaget om Austerlitz ännu större rättvisa är det bara att vrida tillbaka klockan en bit och lägga den stora utmaningen på "Napoleon" att lyckas gillra en fälla till att börja med, och sedan lura motståndaren dit.

/Olle

[A F]

Ta det nämnda exemplet Austerlitz. Byt nationalitet på trupper och befälhavare, gör smärre förändringar av kartbilden och byt namn på alla orter. Presentera det "nya" scenariet som "Det fiktiva slaget om Korpenbach" (utan att ge några som helst referenser till Austerlitz).

Detta funkar i ett rollspel eller i ett kartslag på en officershögskola. Jag har själv varit inblandad i Market Garden (med Södertälje som Arnhem, insåg jag efter ett tag). Men detta är osäljbart som komersiellt krigsspel.

För att göra slaget om Austerlitz ännu större rättvisa är det bara att vrida tillbaka klockan en bit och lägga den stora utmaningen på "Napoleon" att lyckas gillra en fälla till att börja med, och sedan lura motståndaren dit.

Hur stor karta föreställer du dig att man ska använda? Om man gör ett operativt spel som visar situationen i Slovakien (?) efter att Napoleon tagit Wien så kommer aldig Austerlitz att äga rum om man inte tvingar de Allierade att mot bättre vetande söka strid. Och om man nu har en "Tsar Alexander Vill Slåss" -regel som tvingar de Allierade att slåss (och detta vet inte Napoleon) så har vi kanske ett slag, men inte Austerlitz.