[BigPapaBear]

Efter att igår ha avslutat ett parti Hammer of the Scots i den lokala spellokalen, funderade jag och min kollega på vad vi skulle göra härnäst. Kvällen var ung och båda två hade familjepermis. Efter att ha tittat runt i lokalen fastnade våra ögon på GMTs Victory in the West 1940 (ägare okänd, vi bad om lov i efterhand...   ). Ingen av oss hade någon som helst kännedom om spelet.

30+ sidor regler (utan bilder), ett otal player cards + en väldans massa små counters skulle nog ha avskräckt de flesta friska människor och kan knappast klassas som ett "vi-spelar-någonting-litet-och-sött-för-att-avsluta-kvällen"-spel.

Jag vet inte om det bara var jag och min kollega som var så pass desperata att utnyttja vår barnlediga tid till max, eller om det i själva verket är så att krigsspelare i allmänhet tycker om att sitta nedgrävda i regler och spendera några timmar med set-up:en - utan att veta om spelet ens är halvbra!

Min övertyglese är att det bland krigsspelare finns en oöverträffad optimism vad gäller pillriga och plottriga utmaningar (som ibland gränsar till det vansinniga), så länge det involverar krigshistoria.

Erkänn visst pirrar det i magen när man sätter upp ett nytt spel första gången (gärna efter att ha trimmat counters och läst regler i en vecka).

Är det vi som är galna eller är det världen?  

[Jon Karlsson]

Grognard: n, someone who, for fun, plays games that most other people would consider work.

Själv tror jag alltid, baserat på erfarenhet, att de flesta spel är rätt kassa; onödigt bökiga, otillräckligt speltestade eller klumpiga regler, fula komponenter, saknande någon för simuleringen vital del, etcetera. De gånger man hittar något undantag, dock...

[A F]

Själv tror jag alltid, baserat på erfarenhet, att de flesta spel är rätt kassa; onödigt bökiga, otillräckligt speltestade eller klumpiga regler, fula komponenter, saknande någon för simuleringen vital del, etcetera. De gånger man hittar något undantag, dock...

Ack så sant. Och det blir bara värre med åren. Tror dessutom att jag har svårare för ett yxigt krigsspel än ett dito CCG därför att det i krigsspelsregler ofta finns nån slags ton av "du är gråggnard, alltså kan du äta b**s bara det får dig att verka ännu exklusivare."

 

[BigPapaBear]

Ack så sant. Och det blir bara värre med åren.

Då jag är ung och oskuldsfull tänker jag njuta tillfullo av min naivitet och klappa händerna så fort någon visar mig en färglad spelkartong.  

[pelle]

Så hur gick det med 1940-spelet då? Hann ni spela något?

[BigPapaBear]

Så hur gick det med 1940-spelet då? Hann ni spela något?

Näe, men vi ser fram emot det!!!      Håller er underrättade. Det blir nog först efter Friendly Fire, tror jag.

[BigPapaBear]

Själv tror jag alltid, baserat på erfarenhet, att de flesta spel är rätt kassa; onödigt bökiga, otillräckligt speltestade eller klumpiga regler, fula komponenter, saknande någon för simuleringen vital del, etcetera. De gånger man hittar något undantag, dock...

Det föranleder ju direkt frågan: Vilka spel är riktigt bra?

Alltid kul att veta vad cyniska "det-var-bättre-förr"-dinosaurier spelar.    

[Scipio]

- WWII: European Theater of Operations 2ed är ruskigt bra, kan alltid tänka mig att spela det!

- Path of Glory är ett helgjutet spel fortfarande. Funkar i många lägen.

- Russian Campaign är också fortfarande kanonspel. Visst gammalt hederligt ZOC-CRT-dubbelimpulssystem men det funkar och är både tight och roligt.

- Empires in Arms. Kunde man bara få ihop sju entusiastiska spelare så det här spelet ju hur coolt som helst!

- The Third World War: Battle for Germany. Tredje världskriget bryter ut mellan NATA och Warsavapakten efter konfrontation om oljan i mellanöstern. Också ett riktigt roligt spelssystem som fortfarande är ruskigt roligt.

- First to Fight i från Europa-serien. Invasionen av Polen 39, min klara favorit i Europaserien. Går dessutom att spela på en dag.

- Civil War av Victory Games. Kul spelsystem och ett roligt spel. Den politiska hanteringen av att försöka bli av med alla kassa nordstatsgeneraler kan var frustrerande men det är en del av det roliga. Till skillnad från Lincon så vet man ju som spelare att det faktiskt finns en bra general i högen med brickor...  

- Spanish Main från Strategy & Tactics 108. Ovanlig konflikt i spel men det här är enastående kul system. Roliga flottstrider mellan två flottor med väldigt olika förutsättningar, landstigningar strider i djungeln med malaria osv.

- Space Hulk plus alla expansioner. Hur skoj som helst, väldigt kompatibelt med öl. Ett spel där den ena spelaren har en och en halv minut på sig att göra sitt drag medans monsterspelaren sitter med tidtagarur mens monsterspelaren kan ta hur lång tid på sig som helst för sina drag kan aldrig vara trist.

- Shogun av Milton Bradley. Av alla Axis & Allies-liknande spelet så är det här överlägset det bästa. Axis & Allies kommer inte ens i närheten!

Ja, det är några av mina gamla favoriter ivarjefall.

[BigPapaBear]

Roger, du är för ung för att klassas som gammal räv!  

[Scipio]

Roger, du är för ung för att klassas som gammal räv!  

Meh, aaaw...nu vet jag int om jag ska bli glad eller lessen...  
...jag har spelat krigsspel sen 84...hur länge måste man ha hållit på för att vara gammal och räv egentligen...