[Fredrik H]

Förlåt om jag stjäl fokus från din presentation, Fredrik. 

Bland det grövsta jag upplevt, en video som ger information om spelets historiska bakgrund...
Vi som så gärna ville ha allt fokus på vår konungsliga person 

Tack för tipset, det är ju inte historiens mest belysta eller lättnavigerade plats och period, vilket ju var anledningen till att jag ville testa spelet.

[Delirium]

Verkligen inte översimulerat i spelvärlden, nej. 

Volym II i "serien" är på p500, Amoravid, iberiska halvön på 1000-talet, även där en känd historisk gestalt, El Cid, i centrum.

[Fredrik H]

Den andra rundans aktivitetsfas kom att bli händelserik...



Det första som hände var att vår glade biskop Hermann från Dorpat inledde den alltför länge uppskjutna stormningen av Izborsk. Varje stad/fästning har en välbeväpnad garnison och dessutom ett skyddsvärde från fästningen. Anfallaren får ett extra skyddsvärde från antalet Siege-brickor han lagt tid på att bygga upp (skyddsvallar och löpgravar allt närmare borgen typ). Stormningen går enligt förväntan och Izborsk faller till teutonerna.

Hela stridssystemet bygger på automatiska träffar i en given ordning: först avståndsvapen def-atk, sedan försvarande kav, anfallande kav, försvarande inf och anfallande inf. De träffar som genereras kan sedan tas bort av pjäsens skyddsvärde, trälar dör direkt, lätt inf klarar sig på att slå 1, riddare på 1-4, annat faller in däremellan. Belägringar är lite annorlunda men med samma grundsystem. De som träffas tas ur striden (routed) och får efter slaget slå om de dog permanent eller återhämtar sig. Det hela faller väldigt väl ut, det är stora skillnader på truppslagen, men med lite roliga kort kan man ändra på matematiken - vilket vi kommer att få se.

[Fredrik H]

Ryssarna kontrar med att ena sina styrkor vid Pskov, där finns nu en respektabel styrka på mer än 1500 man utanför regionens starkaste fort.

Efter det får danskarna initiativet. De kastar sig söderut och anfaller greve Vladislav utanför Kaibolovo. Vladislav väljer att leverera batalj utanför staden. Trots att fienden är starkare så litar han på sina armborstbeväpnade men-at-arms. Det blir ett fältslag.

Danskarna har med sig två beridna riddare (50-100 man vardera) och en beriden men at arms. Sedan följer fyra men at arms till fots (100-200 vardera för fotfolk).

Ryssarna har en men at arms till häst och en lätt kavallerist, två men at arms till fots och en milisenhet. På pappret en tuff uppgift för ryssen, men försvararen skjuter/slår först och armborsten ger dansken -2 på rustnings-slaget. De danska riddarna grupperar sig för strid, ryssarna väntar på anfallet.

[Fredrik H]

Knut och Abel är inte överens om hur slaget skall skötas, ju fler kockar... Anfallet blir ett stort misslyckande. De ryska förbanden skjuter disciplinerat och det blir stora förluster för de danska angriparna. När det blir närstrid blir förlusterna jämnare, men det råder ingen tvekan om vem som vunnit striden.

Efter den första rundan väljer danskarna att dra sig ur. Halva styrkan är försatt ur stridbart skick och om man inte väljer att dra sig ur innan alla ens förband routats så blir man av med allt underhåll och ens trupper reorganiserar mycket sämre. Det blir en vanärande återgång mot Luga.

Ryssarna är dock lite för ivriga i sitt förföljande och hamnar i en fälla. Flera av deras förföljande förband nedgörs av hämndlystna, tungt beväpnade riddare.

De danska trupper som når Luga är missnöjda med slagets utfall. De avser att lämna krigståget så snart som möjligt. Knut och Abel måste under återstående del av turnen plundra eller skaffa pengar, annars kan det bli så att danskarna drar sig ur kriget permanent.

[Fredrik H]

De två kontrahenterna efter slaget. De trupper som är i brickans nedre del är routed och måste slå ifall de omgrupperar eller permanent elimineras. Slaget är som ett vanligt rustningsslag.

I vårt märkliga parti lyckas danskarna återsamla alla utom en riddare och en men at arms. De är i princip stridsdugliga trots nederlaget. Vladislavs trupper har inte samma tur. Efter slaget och förföljelsen så är det bara en (!) men at arms kvar i stridsdugligt skick. En Pyrrhus-seger är inget mot en Vladislav-seger. Han riskerar nu omedelbar utplåning vid stridskontakt och måste så snabbt som möjligt ta sig ur situationen han befinner sig i.

Segrare och förlorare är inte lika givet längre, men danskarna hamnade i alla fall i bryderier beträffande vasallernas lojalitet.

[Fredrik H]

Allt fokus hamnar nu på de kritiska situationerna längs kusten.  Vladislav griper initiativet och kastar sig västerut. Han låter plundra Narwia mer utförligt denna gång, hans återstående soldater lastar upp byte från staden och förbereder sig på fortsatt marsch och plundring västerut. Man behöver lägga mil emellan sig och dansken, och för den ryska saken finns det inget bättre att göra än att pungslå tyska borgare och bönder på allt de äger.

Knut och Abel, lika desperata som sin fiende, kastar sig över den befästa staden Kaibovolo, platsen för deras nesliga nederlag. De nöjer sig med de mest rudimentära belägringsverken innan de stormar fästningen. De lider avsevärda förluster, men det gör inte så mycket då Vladislav är ännu svagare och på behörigt avstånd. Staden faller till angriparna, som plundrar den på både pengar, värdesaker och mat. Nu kommer de danska trupperna lämna krigsinsatsen nästa runda, men de skulle inte lämna spelet permanent (De skulle kunna värvas nästa sommar).

Värvning, lojalitet och tid i tjänsten är en väldigt rolig dimension som jag aldrig stött på i något annat spel, i alla fall inte på det här sättet. Det sitter hela tiden i bakhuvudet och gnager, hur länge är de kvar, vad händer när de försvinner, när kan de värvas igen, riskerar jag att bli av med dem permanent... I kampanjen tror jag det kan bli ett synnerligen intressant pussel, det var påtagligt nog här - på bara två turns.

[Fredrik H]

Återstoden av turnen blir tämligen händelselös. Vladislav plundrar vidare i Estland och ingen finns som kan hindra det. Han är å andra sidan alldeles för svag för att kunna hota någon fästning, så det är bara för teutonerna att vänta in vintern.

Runt Pskov är läget låst. Tyskarna vill inte anfalla en numerärt starkare, pilbågsbeväpnad fiende när försvararen har fördel. Ryssarna har ingen möjlighet att samordna en attack på teutonerna. Om man inte har en marskalk så måste eventuell över- och underordning mellan furstar redas ut i början på en turn. Hade Domash varit lite snabbare hade det kunnat lösas. Som det är nu så kan Gavrilo och Domash inte riktigt enas om vem som skulle vara härens ledare. De avvaktar besked från Novgorod, det dröjer och löven blir allt färgrikare för att sedan falla. Vagnarna som samlats in skickas nu tillbaka för att hjälpa till med skörden. De vagnar som återstår byggs om till slädar. Vintern är längre än sommaren på dessa breddgrader och det gäller att vara förberedd.  Partiet slutar i en känsla av väntan.

Räknar vi poäng blir det som följer. Teutonerna har erövrat 3 platser och får därför 3 poäng. Ryssarna började med en bonuspoäng i Novgorod, har plundrat till sig en poäng och har (tack vare ett random event) fått Rudolf att dra sig ur korståget. Summa 3 poäng. Korståget slutar oavgjort under sommaren 1240. Historiskt tog tyskarna Pskov, något som nog kunde skett om det inte vore för eventen. Värt att notera är också att en rysk ledare var en (1) step ifrån att upplösas, vilket gett tyskarna segern.

Det här var mitt första försök med spelet och jag har noterat ett antal punkter på vilka jag skulle kunnat spela bättre/effektivare. Men så är det väl nästan alltid.

[Fredrik H]

Så, efter världens kortaste replay, vad är nu omdömet?

Jag måste säga att jag är väldigt positivt överraskad. För det första är det här ett riktigt krigsspel. Alla spelets delar har en konkret koppling till det pågående krigandet, spelet lyckas också på ett utmärkt sätt (bättre än väntat) fånga epokens avvägningar och problem. Inget i spelet påminner mig om COIN eller liknande, vilket ju var min farhåga.

Regelboken var inte jättelätt att läsa. Det är bara runt 20 sidor regler, men då koncepten är så pass ovanliga så är det vid en enkel genomläsning inte så lätt att se hur det ska gå till. Nu när jag både läst och spelat några rundor så måste jag säga att reglerna utan större problem förklarar vad som pågår. Räkna med att spela typ det här scenariot innan ni ger er på kampanjen bara (jag känner mig gammal som säger detta). Vissa saker behöver liksom upplevas innan de sjunker in. Jag har ju heller inte testat spela med de mer långsiktiga effekterna av det ljuvliga feodalsystemet.

Spelet går snabbt (tror jag) när man förstått grunderna. Då man har så få pjäser och aktiverar varannan gång så blir det varken dödtid eller långa turns, min gissning är en timmer per runda FTF.

Ni får gärna fråga om ni undrar något. Jag vet inte om Jonas blev gladare nu, jag ger spelet två tummar upp och kommer absolut skaffa nästa spel i serien. Jag grunnar på om jag ska göra en replay över längre tid, men i så fall med en bild per turn eller så. Jag får grubbla på det. Att göra en replay gör att spelandet får något slags styrfart, men det tar också lite längre tid i anspråk. Vill någon testa det på något FF så är det inga problem, ett scenario går lätt på en kväll.

[aegneus]

Väldigt väl skrivet, precis som vanligt.  Vem blir inte sugen på spelet efter detta?  

Och det  är bara att konstatera att speldesign verkligen gått framåt (alltså för er som var med - föreställ er hur det här hade simulerats i S&T på 80-talet...). Sedan får jag intrycket att man jobbar hårt för att klämma ut så mycket man kan ur en knapp logistik och försöker kaoshantera sig till ett hyfsat läge, för att sedan hoppas krigsgudarna är med en på slagfältet. Och det låter väl som medeltida krigföring det? 

[Frocken]

Detta var, precis som väntat, en fröjd att läsa.

Är tanken att "informationsbrickorna" ska vara dolda för motståndaren för att förhindra AP med all information tillgänglig, eller kommer det bara leda till att spelare med... ofokuserat minne förfördelas?

Blir obehagligt sugen på detta..

[Strv102r]

Glad att jag redan införskaffat det!

Som sagt, hiskeligt omslag på lådan! Men det ser man inte i bokhyllan och man kan alltid lägga locket upp och ner för att kasta tärningar i.

[Fredrik H]

Detta var, precis som väntat, en fröjd att läsa.

Är tanken att "informationsbrickorna" ska vara dolda för motståndaren för att förhindra AP med all information tillgänglig, eller kommer det bara leda till att spelare med... ofokuserat minne förfördelas?

Blir obehagligt sugen på detta..

Man kan göra som man vill med informationen. Spelet innehåller två skärmar som kan användas för att dölja sina egna ledares värden, förband och annat - men det betonas att det är valfritt och inte nödvändigt. Jag vet inte vad jag skulle föredra FTF faktiskt.
När det gäller eventuellt inköp kan jag inte råda dig, nu vet du ungefär hur det funkar.  Jag säger sedan som Sartre; du måste välja. 

Men det är skitkul.  Men nog inte för alla.

[Fredrik H]

Väldigt väl skrivet, precis som vanligt.  Vem blir inte sugen på spelet efter detta?  

Och det  är bara att konstatera att speldesign verkligen gått framåt (alltså för er som var med - föreställ er hur det här hade simulerats i S&T på 80-talet...). Sedan får jag intrycket att man jobbar hårt för att klämma ut så mycket man kan ur en knapp logistik och försöker kaoshantera sig till ett hyfsat läge, för att sedan hoppas krigsgudarna är med en på slagfältet. Och det låter väl som medeltida krigföring det?

Jag håller helt med, jag tycker spelet fångar medeltida krigföring på ett väldigt bra sätt. Jag är nu ingen större expert på området, men det känns rätt. 

[Fredrik H]

Glad att jag redan införskaffat det!

Som sagt, hiskeligt omslag på lådan! Men det ser man inte i bokhyllan och man kan alltid lägga locket upp och ner för att kasta tärningar i.

Min låda låg upp och ner under spelandet...