[Strv102r]

Harrison anfaller den kraftigt underlägsne och utan underhåll stående Proctor i Fort Malden. Proctor slås men kan retirera till Port Dover sjövägen.








Därifrån rör han sig snabbt västerut landvägen norr om Lake Erie för att förena sig med Tecumseh och förhindra eller fördröja amerikanska framryckning längs norra sjön.






DRummond marscherar till Cryslers Farm, eller ruinerna efter Cryslers Farm, där det svara amerinska regementet viker till Prescott och Dearborns huvudstyrka. Drummond fortsätter till Prescott, och Dearborn viker söderut inför övermakten. Den brittiska underhållslinjen är återupprättad.








Drummond lämnar en stark garnison i Prescott och rör sig sedan åter mot nordost. Hotet från Wilkinson och Hampton måste hanteras.

[Strv102r]

Perry ska segla ut från Detroit och utmana Barclay om kontrollen över Lake Erie, läget är gynsamt då ca hälften av Barclays fartyg finns i Port Dover efter att ha räddat Proctor från Fort Malden, men det blåser ogynnsamma vindar så det blir inger med det. Bara att flytta tillbaka stacken till Detroit när motspelaren spelat sitt kort.






Därefter spelar britten en händelse.






Hampton och Wilkinson marscherar mot Ile aux Noix. Britterna viker.








Drummond marscherar till motanfall. Amerikanarna viker inte frivilligt, men efter ett slag tvingas de vika.

[Strv102r]

Perry gör ett försök till på att ta kontroll över Lake Erie, men britten har ett "ogynnsamma vindar" kort till på handen! Åter detroit!








Scott går till Pittsburgh för att hämta regementena som samlats där. Jag tänker mig att marschera dem till Erie och därifrån göra en amfibie-operation mot Fort Dover?






Britterna bygger en fregatt i Kingston.






Perry gör ett nytt försök. Inte kan väl britten ha ett tredje "blåsningskort"? Nej, det hade han inte. Det blir drabbning med ett numerärt övertag för Perry, annars är allt lika. Slår nära nog bästa möjliga, så Perry utmanövrerar Barclay å det grövsta så britterna stryker flagg på hela eskadern som elimineras!

[Strv102r]

Sista GT, sensommar höst 1814.



Proctor går till Quebec för att hämta ytterligare från Europa översänd trupp.






Chauncys eskader förstärks.






Proctor går söderut mot Drummond.






Dearborn lämnar en garnison i Ogdensburg och går för att förstärka försvaret av Sackets Harbor.

[Strv102r]

Prevost marscherar genom Drummond och invaderar USA i Plattsburgh. Han förefaller ha väntat sig hoprafsad milis, men huvuddelen av Wilkinsons och Hamptons befäl är reguljära regementen.








Trots det så vinner han slaget ändå och amerikanarna får vika söderut.






Scott tar med sig några regementen från Pittsburgh till  Erie.

[Strv102r]

Yeo tar kontroll över Lake Ontario.






Oacceptabelt! Chauncey tar till sjöss för att utmana Yeo. Men britterna vinner slaget och Chauncey går tillbaka till Sackets Harbor, om än med bara mindre förluster.








Och nu det stora skrällen.









 

[Strv102r]

En expedition mot Fort Mackinac! Framgång!








Britten spelar en händelse utanför krigsskådeplatsen.






Och det gör jag med.






Britten förstärker eskadern i Lake Champlain och tillför en marin ledare, och tar kontroll över sjön.

[Strv102r]

Hellre än att chansa på att Chauncey lyckas i ett andra försök, eller låta Perry ta kontroll över Lake Huron vilket öppnar för britten att försöka återta kontroll över Lake Erie spelar jag ett säkert kort. Mindre vinst i VP jämfört med sjöarna, men jag kan leva med det.






Britten låter ett regemente besätta Four Corners.






Då är vintern i antågande och alla operationer upphör. Vintern drabbar truppkoncentrationrna i nordost stenhårt. Drummond och Hampton är redan kraftigt reducerade, men Provost och Wilkinson har fräsch trupp som alla, nästan, reduceras.






Och där är spelet slut. Det kan sluta tidigare om någon får kortet Treaty of Ghent, vilket inte skedde denna gång. I korthet har amerikanen haft framgångar i väst och britten i öst. VP-läget är 1 VP ledning för USA. det behövs 10 för en taktisk seger, som inte innebär några nämnvärda konsekvenser för historien. 20 VP innebär strategisk seger, som ändrar förhållandet mellan USA och Storbritannien, kanske senare Kanada, på lång sikt. mindre än 10 VP är en moralisk seger, så 1 VP är en minimal seger, egentligen oavgjort. Det historiska resultatet.

[Jon Karlsson]

Ett djärvt val att ha många händelsekort som ger VP. Var det en rolig design?

[Strv102r]

Det här var ett riktigt bra och roligt spel! Att det behandlar ett krig man vetat väldigt lite om gör sitt till. Att det är balanserat men samtidigt svänger om under tiden gör sitt. Kriget på och om sjöarna gör sitt. Att designern valt att fokusera på huvudkrigsskådeplatsen och motstått lägga in "insertkartor" över Östkusten och New Orleans utan behandlar det med kort är ett bra val. Spelaren blir chef över en krigsskådeplats och det som händer på andra fronter kan man inte påverka utan får finna sig i. Det är liksom inte ditt ansvar. Korten hjälper till att berätta storyn om kriget. Att detta ger VP som man inte "förtjänat" gör inte så mycket. Det jämnar ut sig om man inte har ganska mycket otur.

Sammanfattning: