[Strv102r]

Läget efter all omgruppering men före slagfasen. Den franska armén ansluter till den sardinska för ett samordnat anfall. Garibaldi skickas bakåt för att försvara den nygrupperade franska depån om någon av de österrikiska kårerna skulle röra sig norrut från OGLIO för attestera de allierades underhåll. Men de går till BRESCIA i stället.

I söder samlas alla tre allierade kårer för ett anfall över OGLIO mot den enda österrikiska kåren i området som ilat till platsen för att försvara bron.

Men så breder svårmodet ut sig i den franska armén igen. Vinet är surt, croissanterna är inte frasiga, mustaschvaxet är slut. Det måste ju hans kejserliga majestät inse att under dessa fruktansvärda omständigheter kan man inte anfalla! Fransmännen missar åter sitt comittmentslag, det är 10% risk för det när överbefälhavaren är närvarande, och då ställs hela anfaller in. Sardinierna har inte en chans mot den återhämtade förstärkta österrikiska armén.

I söder missar en fransk kår sitt comittmentslag, men Plon Plon klarar sitt (30%). Med två kårer slås österrikarna rejält och de viker norrut.

Läget efter slagfasen nedan.



Inget kan stoppa de allierade i söder utan att riskabelt försvaga BRESCIA. Fästningarna i Quadrilateralen kanske kan hålla bra mot kårer, men det räcker med att BRESCIA faller för allierad seger. Och rimligen klarar fransmännen, och sardinierna, sina comittmentslag kommande GT, annars nästa.

Men så var den den lilla detaljen att detta var det sista GT... Och BRESCIA är i österrikarnas händer. Snöpligt för de allierade. Förlust på grund av dåligt vin, tråkiga croissanter och slokande mustascher.

Bara för skojs skull spelar vi slaget för att se hur det slutar om de 90% fått styra. Stor allierad seger (men alls inte på förhand given).

Spelet är ganska snabbspelat, har ett bra och intressant initiativsystem, skildrar logistiken bra utan att reglerna är betungande. Båda sidor har möjlighet till offensiv.

     

[Fredrik H]

Vi spelade det här för många år sedan och tyckte också att det var bra. Av någon anledning har jag aldrig lyckats få lådans taktiska slag upp på bordet. Jag tycker att 1800-talskrigen i Europa är intressanta. Jag har precis kommit hem från en elevresa till Rom där vi bland annat kollade in flera muséer som behandlar Italiens tre olika självständighetskrig. Man skojar till exempel inte bort Garibaldis stövel genomborrad av en kula. Han sa Rom eller döden - men det blev lite sjukvård istället. Tack för rapporten!

[Strv102r]

Tack. Färgstark karl den där Garibaldi...   

[Strv102r]

Över till de taktiska slagen i spelet. De är de två större slagen i kriget. Magenta, som utkämpades omedelbart öster TICINO i den norra delen av operationsområdet, och så klart Solferino som utykämpafes strax väster PESHIERA söder GARDA-sjön. .


Med tanke på designern, Richard Berg för de taktiska spelen, tidsepoken (mitt emellan det mexikanska kriget och det amerikanska inbördeskriget) och brickornas utseende hade jag väntat mig GBACW-systemet.

Men icke!

Jo, det finns inslag därifrån. Men systemet har mer från Men of Iron. Det finns ingen styrka på enheterna, utan de är bataljoner där de större österrikiska bataljonerna (ca 700 man) uppvägs av de franskas (ca 550 man) större eldkraft då österrikarna precis bytt ut sina slätborrade musköter mot nya räfflade, men var helt oövade med dem. den resulterande bristen på eldkraft kom att spela stor roll mot den franska doktrinens fokus på bajonettanfall. Sardinierna äldre slätborrade vapen och små bataljoner gör att i nästan alla fall har man slagit hop två bataljoner till en bricka. Dessa avvägningar gör då att brickorna blir likvärdiga i styrka och siffran till vänster är cohesion, sammanhållning.

Skalan är 1h och varje hex 325 meter, alltså ca tre gånger utzoomat mot GBACW. Ja, då förvinner ju det där med räckvidd för infanterield helt. Nästan. Jägarförband (österrikiska jäger, franska chausseurer och sardinska bersaglieris) och lätt infanteri kan avge eld. För alla vanliga infanteribataljoner inkluderar strid både eld och bajonettanfall som en helhet.

Brickorna nedan.

[Strv102r]

Magenta. Ett par veckor efter MONTEBELLO har Guylai retirerat över TICINO, som på bilden är den breda floden i överkanten (norr är således åt höger), och MAGENTA är staden som är full av österrikare med de grönaktiga reservbrickorna i mitten av nederkanten.

I MAGENTA finns en infanteribrigad och reservartilleri och två kårchefer. Längs den smalare kanalen finns de fyra mellanblåmarkerade brigaderna ur en kår och en brigad med turkos markering ur samma kår som den i MAGENTA.

På väg över TICINO är två brigader ur den franska kejserliga gardeskåren med Nappe 3 och kårchefen.

[Strv102r]

De två brigaderna ur det kejserliga gardet är på väg över TICINO på bron. Nappe 3 ska inte ha varit någon Nappe 1 vad avser militär begåvning, men det krävs å andra sidan inte en raketforskare för att inse att en frontanfall över först TICINO och sedan över kanalen där broarna försvarade, i flera fall med redutter, kan vara vanskligt. Så Nappe 3 har avdelat MacMahons kår som omfattning vänster/norr. De har gått över TICINO lite längre norrut och sedan rört sig söderut längs floden och de två tätbrigaderna gör nu entré till höger i bild. De marscherar på två brigadkolonner.

Den gröna terrängen, huvuddelen på kartan, är nivå 2. Högre än den vita nivå 1, men med enstaka hex undantag är den också kraftigt uppodlad med vinrankor.  I juni är sikten ytterst begränsad. Reglerna gör det möjligt att under förflyttning  missa fiender i angränsande hex och bli överraskad när de anfaller dig istället! Det i antal ytterst begränsade kavalleriet kan bara rida chock längs vägarna, på kolonn...

Österrikarna lider av kårchefen Clam-Gallas historiska senfärdighet att reagera på flankhotet och har begränsningar att röra sig norrut GT1.






Gardesbrigaderna går ut på bredd efter att ha passerat TICINO, men brigaderna går fortfarande på kolonn. MacMahons två bakre brigader anländer längre österut, och de två första vinklar österut för att ansluta till de nu anlända. Två brigader ur kejserliga gardet anländer också från norr och rör sig mot de mest västliga broarna över kanalen. Där fanns en ensam österrikisk bataljon, men den rör sig längs kanalen mot brigaden huvuddel.

Österrikarna får nu röra sig norrut och gör så. Reservbrigaden i MAGENTA rör sig norrut den med.

[Strv102r]

Det närmar sig stridskontakt mellan MacMahons II kår som är maximalt breddgruppera med hänsyn till hans förmåga att leda kåren. Mot honom står två brigader ur Liechtensteins II kår, de mellanblå markeringarna, och en ur Clam-Gallas I kår, de mer ljusblåmarkerade.

Täten på de två gardesbrigaderna som finns öster kanalen får stridskontakt med den mest västra österrikiska brigaden, ur Liechtensteins kår, och österrikarna viker lite efter ett jämnt utfall. Gardesbrigaderna väster kanalen avvaktar.

Två brigader ur Zobels VII kår, de orangemarkerade, gör entré i sydost och marscherar mot MAGENTA.

[Strv102r]

Det kejserliga gardet pressar på längs kanalen men tätbrigaden möter tung eldkraft från två batterier i den kanske ena terräng på slagfältet som är lämpad för artilleri. Så stora delar av brigaden blir upprivna att den blir hors de combat när de stormar över fältet. Den bakre brigaden börjar röra sig runt den främre åt vänster, dvs höger eller norr på bilden.

MacMahons II kår delas tydligt i två halvor, vardera en division (men divisionsnivån är bortdesignad i spelet). Den östra anfaller brigaden ur Clam-Gallas kår och får bitvis stor framgång. Det är ett kaos bland vinrankorna! Clam-Gallas bör dock oroa sig, mem lugnas av att Zobels två brigader ansluter bakom och får ut tätbrigaden på bredd, medan den bakre rör sig åt norr ännu på kolonn.

I centern har ännu bara begränsad stridskontakt uppstått mellan MacMahons två  västra brigader och Liechtensteins två brigader. Dock med fransk framgång.

Nedan detaljbild från gardets läge och MacMahons mest västra brigad. Om denna från fortsatt framgång inringas den österrikiska brigaden framför gardet.

[Strv102r]

I öster står MacMahons två brigader stilla mittemot Zobels två österrikiska brigader. Clamp-Galls brigad har dragit ur och finns nu omedelbart väster MAGENTA och återhämtar.

I centern har den ena av MacMahons västra två brigader hejdats av Liechtenstein, utom två zouavebataljoner lätt infanteri med brigadchefen som trängt in i de österrikiska linjerna. Den mest västra brigaden har tillsammans med den omfattande Gardesbrigaderna lyckats bryta genom lite mer rejält, och vinklar mot sydost för rulla upp Liechtensteins linje. Gardesbrigadens tät tränger nästan fram till kanalen, men anfallen mot österrikarna med batterierna i den öppna terrängen misslyckas åter. Den forna gardestätbrigaden bryter stridskontakt för att återsamla sina förband och återfå anfallskraft.

Tätbrigaden ur Canroberts III kår, med grön markering, marscherar över bron över TICINO och vinklar norrut.

Nedan detaljbilder från västra delen av området.

[Strv102r]

Nu på eftermiddagen slår hettan till. Det innebär i praktiken en aktivering per kår mindre.

I öster fortsätter MacMahons två östra brigader att stirra på Zobels två dito. Om det inte varit så mycket vinrankor mellan dem så att de knappt servnästippen på sig själva det vill säga.

MacMahons två västra brigader är i en förvirrande strid med Liechtenstein i slagfältets center, där fransmännen har framgång med den ena, men den andra tappar stridsvärde snabbt.

Gardets omfattande brigad fortsätter försöka slå ut de österrikiska batterierna som varit så besvärliga, men det lyckas inte. Man har dock lyckats avskära den mest västra brigaden ur Liechtensteins kår. Den andra brigaden har reformerat sig och har nu åter gott anfallsvärde.

Schwarzenbergs IV kår anländer från sydost och rör sig mot Centern. Detta får fransmännen att kasta om Canroberts brigad helt och gå tillbaka och sedan österut. 

[Strv102r]

Schwartzenbergs kår fortsätter strömma in på kartan. De hittills oanvända två gardesbrigaderna grupperar för försvar utifall att Schwarzenberg skulle anfalla åt deras håll.

I centern fortsätter det  röriga och blodiga slaget mellan Liechtenstein, MacMahons och gardet. Gardets omfattande brigad börjar dra sig ur för att återhämta. Det finns nu möjlighet för Liechtensteins mest västra brigad att dra ur österut igen.

Canroberts tätbrigad gör helt om igen och rör sig den väg de började marschera mot, dvs norr. Bakom Canrobert anländer två brigader ur IV kåren, men utan kårchef vilket drastiskt begränsar deras användbarhet.

[Strv102r]

Gardets reformerade brigad längs kanalen i öster anfaller igen och pressar de sakta backande österrikarna bakåt, men det kostar på. Den andra halvan av gardeskåren rycker fram mot kanalen från sydost. Täten på Canroberts III kår verkar vara på väg mot MacMahons andra kår, men är ju på stor bredd. IV kåren marscherar istället mot gardesförbanden söder kanalen. Den österrikiska IV kåren, med röda markeringar, kommer på plats som en inre försvarslinje längs nästan hela fronten, vilket medger för Zobels II, den orangea, kår att täta ihop grupperingen längst ute på högern.

[Fredrik H]

Hur tycker du att det taktiska systemet fungerar? Man får ju inte vara för kräsen när det gäller de här slagen, men frågan är om det är värt att klippa brickorna. Påminner det om Glory eller GBACW?

[Strv102r]

Systemet funkar helt klart. Liknar mest Men of iron vad gäller aktiveringsystemet. Skalvalet i tid och rum gör det ju enklare och snabbare än GBACW, medan förbandsskalan gör det större än Glory-systemet. Det är ju ganska stora slag jämfört med ACW-slagen. Magenta ligger väl i klass med de större slagen i ACW i antal stridande, om än i Gettysburg, och Solferino var ju det största slaget i Europa sedan Leipzig 1813. Betydligt större än Gettysburg i antal stridande. Hade väl blivit helt ohanterligt i både yta och antal förband i GBACW. Glory-systemet hade ju funkat, men då hade det blivit mindre spel. Berg ville väl ha bataljonsnivå på brickorna då det var den taktiska grundenheten?

[Strv102r]

Den IV franska kåren pinnar på mot den mest sydvästra bron som lämnats oförsvarad när brigaden där gick till MAGENTA. Men den sista tillkommande österrikiska brigaden anländer innan nått fram.

Gardesbrigaderna söder kanalen som inte varit i strid än försöker storma över broarna. Det lyckas inte.

MacMahons östra brigader anfaller, men lyckas inget vidare och blir hängande på Zobel.

Canrobert marsherar allt vad tygeln håller, extended activations",  som kostar ett par steps, men täten kommer fram in mellan MacMahons två divisioner.