[Fredrik H]

Antiken är normalt inte riktigt min kopp te, men ibland gör jag ett tappert försök att ge mig på spel om perioden. För en tid sedan köpte jag en riktigt chansning, Hubris av GMT. Spelet Startar 220 f.Kr. och spelas i ett antal turns om vardera fem år. Man spelar en av de tre huvudsakliga arvtagarna till Alexanders rike och man spelar i praktiken den kungliga ätt som styr respektive område.

Spelet var skitkul, mycket roligare och intressantare än jag kunnat ana.

Varje spelare har ett hov av personligheter, som var och en är en unik individ på en nivå jag inte vet om jag någonsin sett i ett krigsspel. Dom är värderade utifrån förmåga i fältslag, belägringar, diplomati, administration, lojalitet och intrig och varje kort har dessutom text med unika förmågor för just den individen. Man har olika poster inom hovet och personligheterna har stor påverkan på vad man kan göra med dem.

Varje turn drar man kort som dels ger olika events och dels ger spelarna aktiveringsmöjligheter. En del kort blandas in i leken varje turn och en del blandas in specifika turns. Spelet är oerhört narrativt, det händer massor med saker som är utanför spelarnas kontroll (som ofta är rena tärningsslag) och man måste reagera på.

Till exempel så blev det så i vårt parti att Ptolemeiska dynastin (Egypten) skickade en militär expedition till norra Anatolien. Expeditionen blev framgångsrikt, detta samtidigt som kungen själv misslyckades i en batalj i Levanten. Aningen senare drog vi en event som framtvingar lite kontrollslag för olika hovmedlemmar, och då visar det sig att den framgångsrika generalen helt enkelt utropar sig själv till kung över det han erövrat och överger den Ptolemeiska ätten helt och hållet! Man vill ju inte följa en kung som förlorar när man själv är en vinnare. 

En annan kul och typisk sak var när en kung behövde få in mer pengar, ökade skattetrycket i en region men det ledde till att två städer gjorde uppror och den hovmedlem som skulle samla in pengar nätt och jämt undgick att bli knivad till döds. Spelaren försökte lösa ett problem men skapade ett värre på köpet.

Dessutom finns det en fjärde spelare med i spelet, men som spelas av spelet självt - Rom! I början av spelet är Rom upptaget av Hannibal, men allt eftersom kommer Rom att obevekligt tugga i sig kartan och spelarna måste välja om man ska försöka stå emot eller fjäska för den makt som överskuggar allt annat.

Spelet är väldigt narrativt som sagt, man måste gilla berättelsen snarare än att maximera VP, men jag är oerhört imponerad av hur elegant spelet hanterar en lång rad komplexa frågor (krig, ekonomi, rebeller, Rom, diplomati och mycket annat).

Bilderna är som dom är, men det är kartan (östra Medelhavet) och det makedonska hovet. Här har jag precis , efter en omgång dramatiska hovintriger, lyckas sparka min viktigaste minister eftersom han regelbundet smugglade undan typ en tredjedel av statsbudgeten för egen del.

Vi skrattade väldigt mycket under spelets gång och jag törs rekommendera det till envar som tror att stilen passar dem. Jag kan ärligt talat inte säga att det påminner om något annat jag spelat.

[Jon Karlsson]

Var reglerna välskrivna? Krävdes det mycket tolkningar eller husregler?

[Fredrik H]

Var reglerna välskrivna? Krävdes det mycket tolkningar eller husregler?

Jag uppfattar reglerna som tydliga, men jag ska glatt erkänna att spelets index begagnades ganska ofta. Det händer hela tiden saker som inte har en given lösning (nu när det området gjorde uppror, vad händer med stamkrigarna som följt med en annan general på fälttåg någon annanstans?) och eftersom det var första gången vi spelade så fick vi kolla upp saker, framför allt runda ett.

Jag brukar lära mig spel genom att läsa reglerna så jag hjälpligt förstår dem, sedan spela och sedan läsa igenom dem igen. Det brukar vara det bästa sättet för mig att få grepp om saker. 

Det hjälper också att varenda kort finns beskrivet i en egen bok, med speltips om hur det ska spelas och referenser till regler. Play aids är också väldigt utförliga och innehåller referenser till de regler man vill kolla. På det sättet känns det väldigt gediget.

Det finns några YT-videos som spelar igenom några rundor, dom ger en bra känsla för flödet.

[David Sunnergren]

Jag behöver inte fler spel jag vill ha...

[Andreas Lundin]

Har samma upplevelse. Alla frivilliga är välkomna att bjuda in sig själva på ett parti.

[Scipio]

Glad att höra det då jag förhandsbokade det på chansning. 

Bra 3-mannaspel växer inte på träd det såg ut att vara unikt med intressanta mekaniker, fast sådant kan ju slå att båda hållen.