[pelle]

Jag hann bara läsa reglerna i kväll. Eftersom jag inte har något schackbräde fick jag sedan lägga resten av kvällen (ca 20 minuter då) på att rita mig en spelplan (tror det blir bra faktiskt, med slumppositionerna utskrivna i varje ruta och två extra rader för BT och GT).

Första intryck av att läsa reglerna är att det är en lite väl stereotyp bild av Somme som visas upp, men tanken verkar god och det blir nog kul. Jag gillar att man väljer en soldat man är, som måste överleva och att reglerna avslutas med "And shame on you if you decide to 'go to ground' and let your pals lead the advance to the enemy trench. There's no rule against this sort of behavior, but it says something about your character and courage if you resort to such a tactic, even in a game."

Intressant att det känns som om spelet är nästan avsiktligt tillkrånglat med många kort, tärningar och tabeller. Det är kanske mest ett trick för att det ska bli mer att göra och mer spännande? Känns som om han ganska enkelt hade kunnat få samma simuleringseffekter med två tärningar och några tabeller. Men det är nog bra tänkt för solitärbrädspel vore mycket tråkigare om det var för lite saker att pilla med.

[pelle]

Min pluton fick äntligen anfalla nyss. 40 soldater, 1 officer. 21 kom fram oskadda, 10 skadade, 10 döda. Nästan lite för enkelt.  

Småkul. Finns väl viss chans att det plockas fram igen för att ta en titt på övriga scenarion. De omständliga procedurerna gjorde att det ofta blev ganska spännande, men samtidigt tog det mycket tid och det var väldigt få vettiga beslut (kanske hade blivit fler om man hade fegat och övervägt att krypa eller försökt optimera stackarna... men det gick ju bra ändå).

[Elias Nordling]

Tog skyttegraven med endast 6 döda (ingen av dem var jag) och 10 sårade. Mer om detta i morgon när jag hunnit skriva.

[Elias Nordling]

Klipper och klistrar igen:

Oh, no, I'm back at the 1st day of the Somme! (see below). This time it's on a tactical scale. PBI is a solitaire game, each counter is a single man and the objective is to rush across no man's land and take the enemy trenches. The game uses a regular chessboard as game board, cards and dice as randomizers (none of which are included).

The designer's notes admit that as a game, PBI is pretty limited. Its main purpose is to teach you a history lesson. To help with the "you are there" feeling, the counters have individual names, and you have to assign one soldier as being You. To win, you need to survive personally in addition to capturing the enemy trenchline.

Before the game starts, you get a preparatory bombardment that can hit the barbed wire or the enemy MG nests, you get to choose which to prioritize. After that, it is all about moving your units across no man's land alive. Positioning and stance (running or crawling) has some importance, especially once you reach the wire, and if you use one of the optional rules, but you won't go much wrong by running straight ahead as fast as you can while avoiding stacking more than 6 soldiers in a square. In other words, the game is pretty light on decision making.

It does give you the desired history lesson, though. As you move on, the defenses will wake up and take its toll, leaving a trail of wounded and dead soldiers across no man's land. And while I won my first game with relatively light losses, there are other scenarios which should border on the suicidal if you want a challenge.

Despite the limitations of this game, I find myself liking it and wanting to try it again at a higher difficulty level.

Så här ser det ut på mitt lilla reseshack:



Eftersom jag blev sugen på att spela igen direkt efter att jag spelat klart får det bli en fyra i betyg, om än en svag.