[BigPapaBear]

Kan inte hitta något om det här spelet på Krigsspel.se...



Imperial är ett förträffligt spel. Spelade det för fjärde gången i torsdags.



Någon kanske vill säga att det inte är ett krigsspel. Men för att inte vara ett krigsspel krigas det väldigt, väldigt mycket. Spelmotorn är samma som i civilisationsspelet Antike, den så kallade rondellmekanismen.


När man börjar spelet väljer man en ruta på rondellen, till exempel Produktion. Nästa gång det är din tur får du flytta 1-3 steg på rondellen. Det gäller såldedes att planera framåt hur man ska lägga upp sin verksamhet. Fiser det sig fullständigt kan man betala extra pengar för att få gå längre än tre steg. Inledningsvis tyckte jag bara att det var en abstrakt euromekanik, men tänker man efter finns det en logik i att man inte kan ändra kurs på en nation hursomhelst utan att det får ekonomiska konsekvenser.

Men det som gör Imperial än mer intressant är att man inte spelar nationer, utan internationella finanspampar som investerar i de olika europeiska länderna. Den som har mest investerat i landet får äran att kontrollera det på kartan, vilket innebär att landet kan byta "ägare" under spelets gång.

Ju starkare ekonomi/industri ett land får desto mer ökar värdet på investeringarna man gjort i landet. Det gäller alltså att spekulera i vilket land som kommer att gå bäst och använda det land man själv kontrollerar för att se till att detta händer. Problemet är att det land man kontrollerar oftat är det land man vill ska gå bäst - bam - det europeiska storkriget är ett faktum. En härlig bieffekt av detta är även att man i något skede kan komma att inse att det är mer värt att investera i det land som håller på att invadera det man själv kontrollera.

Själva krigandet liknar Diplomacy en del. Samtliga militära enheter har styrka 1. Således behlver jag två enheter för att förinta min motståndare och samtidigt kunna ta över hans område. Områden med industrier har ett inneboende försvarsvärde av styrka 3 och kräver således lite mer folk för att erövra.

Jag har märkt att spelet blir som mest balanserat med 5 spelare. Med färre spelare är det fortfarande väldigt kul, men det blir då lite mer extrema svängningar på kartan och speltiden blir lite kortare som en följd av detta.

Rekommenderas!

[Elias Nordling]

När jag spelade det första gången blev jag direkt förbannad på att det var så fullständigt ogenomskinligt och obegripligt vad spelet egentligen gick ut på. Sedan, halvvägs in, började det klicka på plats. Men jag vet folk som spelat ett helt parti och kommit på god tredjeplats utan att ha fattat ett dyft. Endast för hardcore-eurospelare skulle jag säga.

[BigPapaBear]

När jag spelade det första gången blev jag direkt förbannad på att det var så fullständigt ogenomskinligt och obegripligt vad spelet egentligen gick ut på. Sedan, halvvägs in, började det klicka på plats. Men jag vet folk som spelat ett helt parti och kommit på god tredjeplats utan att ha fattat ett dyft.

Det är sant. Man kan få en god tredjeplats baserat på att man är kompis med rätt länder utan att för den sakens skull förstå spelet. Men ska man vara med i toppstriden gäller det att ha koll på bitarna. Förresten... Är det inte så i "verkligheten" också?

Endast för hardcore-eurospelare skulle jag säga.

Tror du? Jag vill lura mig själv att tro attt det tilltalar en bredare publik än så. Men du kanske har rätt. Vilket skulle innebära...

...att jag är en sådan?  

 

[silversixx]

Grymt bra spel!
Mitt brädspelsgäng har runt 10 omgångar under bältet och även de har börjat lära sig fulstrategier som bara en ungdom med Age of Renaisance, Dippy o Adv Civ.
@Elias:
Kan hålla med om att systemmekaniken kan vara ge en känslan av total oförståelse.
Men det är viktigt att fatta att man inte styr ett land, utan att de bara genererar pengar.

[Elias Nordling]

Jodå, den biten förstod jag, det är bara fullständigt omöjligt för en nybörjare att förstå vad man ska göra och varför, och det finns inget så avtändande som att bara göra vad spelveteranerna säger åt en att göra, utan att förstå varför.

[BigPapaBear]

det finns inget så avtändande som att bara göra vad spelveteranerna säger åt en att göra, utan att förstå varför.

Låter som mitt första parti Britannia, "back in the day".  

[Elias Nordling]

Med skillnaden att Britannia kan man spela på känn, och få en kul spelberättelse ändå. Imperial har en spelberättelse som är helt otydbar.