[Elias Nordling]

Operation Anaconda är ett spel av Joe Miranda i Strategy & Tactics som handlar om ett slag i det pågående kriget i Afghanistan. Slaget som ägde rum 2002 var något av ett debakel för koalitionen, även om man i slutänden rensade målet och dödade massvis med Talibaner.

Spelet har rätt enkla regler för grundmekanismerna. Man går och man skjuter med en enkel tabell med resultaten pin, kill eller ingen effekt, och få modifierare. Formationer aktiveras genom att man drar brickor. Jag gillar systemet som är friktionsfritt och elegant. Det lånar en del från Manila 45 och Leningrad 41 som det skrivits om tidigare här på forumet.

Situationen är vidöppen. Al Quaidaspelaren får ställa upp varsomhelst på kartan och alla enheter är dolda. Koalitionsspelaren får komma in från vilken kartkant som helst eller landa mitt på kartan med helikopter (begränsad kapacitet för det). Därför måste man nästan ha spelat spelet någon gång som A Quaida för att ha en susning om vad man bör göra.

Det finns i princip inga geografiska mål, man får poäng för att döda fiendeenheter. Al Quaida har ett antal enheter som i princip bara är mål, som man bör försöka få av kartan för att beröva koalitionen poängen.

I spelets början har koalitionen en underdimensionerad styrka som kommer in på kartan, och de afghanska allierade kan dessutom få panik och lämna kartan. Successivt byggs förstärkningarna upp, och framför allt genom massivt flygunderstöd byggs eldkraften upp så att det till slut inte ska vara några problem för koalitionen att rensa kartan. Det gäller därför för Al Quaida att dra in poäng fort genom koncentrerad eld mot utsatta koalitionsenheter, och sedan hålla reträttvägen av kartan öppen. Ett alternativ är att bara försöka överleva så länge som möjligt. Al Quaida får även poäng för varje omgång efter omgång 9 spelet drar ut på tiden. Koalitionsspelaren kan i och för sig när som helst efter omgång nio förklara operationen avslutad, så han lär bara fortsätta om det är nödvändigt för att få tillräckligt med poäng.

Det finns en hel del trevligt krom, som civila, Bin Ladins eventuella närvaro, friendly fire med mera. Det mesta rätt elegant hanterat.

Jag tyckte spelet flöt på bra och var roligt, även om jag inte spelade särskilt bra som Al Quaida på mitt första försök. Betyg 4 av 5.

[BigPapaBear]

Jag tyckte att det var ett charmigt spel. Inget fantastiskt, men underhållande.  Bra introduktionsspel för nybörjare (om man spelar koalitionen).

[wingnut]

Elias är givetvis alldeles för modest. Vi missade en moralregel som hade kunnat sätta alliansen ur balans rejält och kunde istället köra hårt med alla våra enheter.
Jag tyckte också spelet flöt på bra och var hyfsat rörligt på kartan. Tyvärr kunde inte Talibansidan röra sig särskilt mycket nar spelet väl var igång medan alliansen hade massor av options.

[Mode]

Om jag minns den historiska bakgrunden rätt så var den allierade strategin i princip en militär version av klassisk drevjakt. Problemet var att man antog att lede fi befann sig i dalens byar. Det gjorde de inte; de befann sig på bergstopparna som omgav dalen. Så när "jägarna" i TF Anvil landade i dalens utkanter för att inta sina positioner hamnade de rätt i smeten, medan "drevkarlarna" i TF Hammer tragglade på i den relativt tomma dalen.
Korrekt information om var fi befann sig fanns tydligen, men negligerades då det inte passade in i planen. Känns som om man har hört det förut...