[Strv102r]

Mina förband i sydväst faller tillbaka till några höjder när Hooker och Palmer pressar på. Sherman/Granger gör ingenting.






Med ett lyckast samordnat anfall tar Hooker/Palmer en av höjderna och slår nästan den reducerade division som höll höjden. De hotar nu att skära av mina förband på fel sida ån. jag bör omedelbart dra förbanden över ån men Bragg kan inte aktivera några förband alls... Sherman/Granger gör ingenting.

[Strv102r]

Men Bragg aktiverar inte och Palmer kan anfalla och ta området som broarna går från vilket gör att två divisioner är avskurna. Breckinridge omgrupperar sig själv för att kunna få mer effekt i striderna vid broarna. I övrigt ingenting.

[Strv102r]

Bragg agerar till sist och Breckinridge genomför ett motanfall för att öppna urdragningsvägen över broarna. Anfallet blir en lysande framgång och Palmers division slås.

[Strv102r]

Där faller mörkret och på morgonen är läget som bilden visar. Hooker/Palmer har löst sin uppgift men min ställning på MISSIONARY RIDGE är intakt så just nu är det en Confederate minor victory.  







Palmer är ju i princip bruten så Hooker grupperar fram för att kunna anfalla över broarna. Granger gör ett spaninsganfall upp på höjderna men slås tillbaka. Det skjuts mycket federalt artilleri mot höjderna nu...

[Strv102r]

Granger gör plötsligt helt om och anfaller Breckinridge snett bakifrån ihop med ett frontanfall av Hooker. Det lyckas och Breckinridge tar förluster och faller bakåt upp mot MISSIONARY RIDGE. På andra flygeln grupperar Sherman fram fyra divisioner för att anfalla Hardees yttersta flank. Cleburnes division håller men tar stryk. Det gör dock de federala också. men mot fyra divisioner kan han inte hålla hur länge som helst. Förstår inte varför de federala inte började anfallen redan dagen innan. Hade gett dem mer tid att nöta ner mig. Nu kan jag hoppas, om än med liten chans, att aktiveringsreglerna ska göra att dagen innehåller så få federala aktiveringar, och tillräckligt många för mig,  att jag kan hålla linjen.

[Strv102r]

Det blir ett helt händelselöst GT utan aktiveringar men sedan drar det till igen. Cleburne står emot ännu ett anfall på Hardees yttersta flank, men knappast ett till. Granger ändrar anfallsriktning igen och anfaller en "soft spot" som det federala artilleriet orsakat. Det finns ännu en sådan i samma område där Hardee är grupperad, men av någon anledning anfaller de federala inte där. Jag får inte göra något så jag kan inte förstärka eller omgruppera eller gå till motanfall...

[Strv102r]

Och det ser ut som om krigslyckan ler lite mot mig! Ett par GT försvinner helt då vare sig Grant eller Bragg kan aktivera någon alls! Men nästa sista GT lyckas Grant igen och Granger vidgar sitt inbrytning på MISSIONARY HILL ställningens vänsterflank medan Sherman anfaller igen. Cleburnes division lyckas dock hålla empt ännu en gång men den är nu nästan helt utan stridsvärde. Inför sista GT väntar jag mig att Cleburne till sist tvingas lämna ställningen eller helt slås samt att anfall riktas mot de två andra gula cirklar som markerar svaga punkter efter artilleribeskjutning under hela dagen. Då kommer ställningen på MISSIONARY RIDGE att rämna och det blir det historiska utfallet med en bruten rebellarmé som flyr mot DALTON.

Men så slår aktiveringsystemet till och sista GT försvinner så bilden ovan är slutläget. Det medger en mer ordnad reträtt mot DALTON under mörkret och en union minor victory beskriver väl just det. Motparten ångrar att han inte anföll mer energiskt tidigare under spelet, men lärdomar från CHICKAMAUGA scenariot har gjort oss båda lite motvilliga att anfalla fiender på bra höjder.