[Strv102r]

Ruger rör sig långsamt då han eskorterar del av den federala armétrossen som ska omgruppera genom SPRING HILL och FRANKLIN till NASHVILLE. Till sist når han dock SPRING HILL. Då har täten på armétrossen redan börjat röra sig norrut fast längs järnvägen istället. Mörkret har fallit och Cheatham står still, liksom Stewart, då Hood utmattad/hög har somnat. Kimballs och Woods divisioner ur IV kåren har anslutit.





Medan Hood sover så drar sig de federala ur längs järnvägen . Rugers division eskorterar dem.





Den långa armétrossen rör sig vidare norrut längs järnvägen. Reilly, ur XXIII kåren, har anlänt och passerar bara SPRING HILL medan den eskorterar bakre delar av armétrossen. Täten med Ruger har sneddat över till landsvägen och Ruger grupperar två brigader för att skydda flanken mot Forrest. Hood snarkar. Däremot står inte Forrest ut längre. Han är den enda som inte Hood kuvat och sm får försöka ta initiativ och nu lyckas det. han ska inte anfalla Ruger. För svag efter sina anfall, men hans ska rida/marshera österut och sedan norrut in på FRANKLIN-kartan, rida runt Franklin och blockera vägen till NASHVILLE norr om FRANKLIN.

[Strv102r]

Hood vaknar mitt i natten och inser att  de federala kan komma undan. Han beordrar ett frontalanfall mot SPRING HILL (wonder of discipline händelsen...) där Cheatham ska anfalla norra byn och Stewart södra byn. BÃ¥da frÃ¥n öster. Cheatham är snabb i vändningarna trots sin klena värdering i spelet och börjar marschera mot sitt anbefallda utgÃ¥ngsläge. Stewart däremot gör ingenting. Det är dock sÃ¥ att de federala redan har lämnat SPRING HILL helt och nu marscherar norrut mot FRANKLIN.






De är faktiskt av kartan innan Cheatham ens kommit till utgångsläget. Stewart gör inget.






Samtidigt kommer täten in på FRANKLIN kartan innan det är ljust.



Strax innan gryningen är Cheatham på plats i utgångsläget i skogen där Buford var grupperad tidigare. I gryningen anfaller han enligt order norra SPRING HILL och stormar helt oförsvarade bröstvärn. Stewart har ännu inte gjort något.

[Strv102r]

Ruger marscherar genom kavalleriets ställningar och täten börjar reparera landsvägsbron så att vagnarna kan komma över. IV kåren kommer in på kartan, men det gör Forrests tät också.





Hela IV kåren är på väg mot FRANKLIN. Forrest börjar kringgå staden för att komma åt övergången med både landsväg och bro i samma hex norr om staden.





Nu är hela Schofields lilla armé inne på kartan. Bron är inte klar så en lång kö har bildats. Forrest har alla sina brigader inne han med.





Hood har vaknat och ger nu order att ta upp förföljandet. Cheatham är snabb i vändningarna och marscherar norrut. Stewart verkar ha lägre förtroende för Hood för han gör fortfarande ingenting.

[Strv102r]

De federala börjar gruppera för försvar i FRANKLINS befästningar. Att laga bron kan ta lite tid. Forrest är på väg runt staden.





Forrest börjar komma på plats. Liksom de federala. En division, Wagners, grupperar som reserv. Alla övriga i linjen.






Nu börjar Stewart röra sig norrut. S D Lees kårs tät, undantaget Johnsons division då, anländer samtidigt. Hood är nu sur och/eller stenad nog för att ge order om ett frontalt arméanfall på FRANKLIN. Det är dock en stund innan det kan verkställas. Ska han nyktra till eller ska vi får en historisk utveckling?






På slutet av förmiddagen är Stewart och Lee på väg förbi SPRING HILL. Arméns artilleri och trossar anländer söderifrån.






Vid FRANKLIN är båda på plats.

[Strv102r]

Stewart och S D Lee har passerat SPRING HILL och artillerikolonnen och trossen är på väg den med.







Cheathams kår gör entre på FRANKLIN kartan. Han ska gruppera mellan BIG HARPETH RIVER och landsvägen för att anfalla östra FRANKLIN när Stewart och Lee är på plats. Hood har dock börjat vekna och skickar en ny order som innebär att Cheatham ska framrycka samma väg som Forrest för att förstärka honom. Schofield skickar nu Wagner över floden för att jaga undan Forrest. Forrest är mycket sliten efter SPRING HILL, men det är Wagner också. Fel division ur den synvinkeln, men det var den som inte står i linjen så det är naturligt ur den synvinkeln.






Cheatham börjar gruppera. Ordern har inte kommit fram än. Hood ger också nu personligen nya order till Stewart som tacksamt omedelbart tar dem till sig. Han ska framrycka väster om FRANKLIN och ta övergången rakt norr om Franklin. Härnäst ska S D Lee få order att gruppera söder om FRANKLIN så att staden inringas. Wagner framrycker i skogen för att omfatta mitt försvar.






Cheatham är färdiggrupperad. Han nås av Hoods nya order men det blir D2 på acceptans. S D Lee blir lika lättad som Stewart och börjar omedelbart verksställa den nya ordern. Wagner omfattar på i skogen och Forrest omgrupperar för att möta detta.

[Strv102r]

Tidigt på eftermiddagen gör Stewart entré vid FRANKLIN. Wagner har anfallit Forrest och trängt denne bakåt trots att en egen brigad flydde hals över huvud. Det federala kavalleriet har också ryckt fram över den lagade bron och hotar Forrests vänsterflank så Forrest drar sig bakåt upp för den skogsbeklädda höjden.






Lee följer efter Stewart. Den federala armétrossen börjar röra sig norrut mot NASHVILLE skyddade av Wagner och kavalleriet.

[Elias Nordling]

Ditt parti får en riktigt trovärdig berättelse!

[Strv102r]

Ditt parti får en riktigt trovärdig berättelse!

Tack! Systemet i sig bidrar ju plenty så att säga. Jag gillar det mer och mer!

[Strv102r]

Stewarts tät fortsätter mot nordost. Klockan är 1600 ungefär.






S D Lees kår följer efter Stewart. Hans mål är höjden som hans tät just nått. Stewart får en ny order att fortsätta över floden och ta övergången som Forrest höll innan. Han påbörjar verkställande direkt.





De federala tycker att det är dags att dra ur när S D Lee också stridsgrupperar men Stewart fortsätter förbi dem norrut. IV kåren börjar omedelbart marschera efter armétrosståget men XXIII kåren får D1 på verkställande... Kan innebära att de blir kvar länge men också att deras flank är helt oskyddad. Om Stewart kunde ta ett initiativ kunde han anfalla rakt in i den nu, men Hood har ju kväst alla sådana tendenser. Han följer order till punkt och pricka. Hood börjar oroa sig för att de federala ska komma undan igen, som vid SPRING HILL. Han ger order till Cheatham, som ännu inte rört sig enligt ordern om kringgång, och S D Lee att storma FRANKLIN. Detta är ganska historiskt, men jag gör det frivilligt! Skillnaden är att fienden är under urdragning...

[Strv102r]

Stewart fortsätter norrut. Cheatham får en D1 för verkställande av ordern att storma... Som vanligt sedan han kom till FRANKLIN. Och S D likaså! Samtidigt börjar även XXIII kåren packa ihop och marschera iväg då kårchefen tog ett eget initiativ.





Men så slår S D Lee en etta! Han stormar! Cheatham gör det dock inte. Lees brigader kastar sig över de obesatta bröstvärnen och faller kö-brigaderna ur XXIII kåren i ryggen. De tar stora förluster, också i stragglers föga oväntat, men håller faktiskt och försöker dra ur efter resten av kåren.





Lees brigader jagar efter och det blir ännu en sammanstöt vid bron där de federala skyddar urdragningen med en brigad. Denna knäcks, men den federala ormen kommer över.  Stewart är pÃ¥ väg för att avskära urdragningsvägen, men han kommer inte att komma fram i tid. Han kommer missa med 1h eller 1 GT i speltid... Med detta utfall är det en stor federal seger. Schofield har lyckats slinka undan med sin armé och förstärker Thomas vid NASHVILLE. För mig är väl utfallet bättre än det historiska ocksÃ¥. Armén kommer till NASHVILLE utan att ha tappat 6000 man i Hoods frontanfall pÃ¥ FRANKLINS försvarade befästningar, andan är intakt och Cleburne med flera lever än.

Men vi har missat en regel! Det federala vagnståget har gått för fort över bron. Bara en trossvagnsbricka i timmen över bron! Det innebär att de federala skulle ha varit tvungna att försvara FRANKLIN längre och att S D Lee ensam skulle stormat XXIII och IV kårerna... Dåligt! Men det innebär också att Stewart skulle ha hunnit skära av urdragningsvägen... Bra! Fast med de förhållandena skulle kanske den federale gett andra order.

Vi backar lite (fotona finns ju) och gör om så får vi se en annan händelseutveckling.

[Strv102r]

Tillbaka till "utgångsläget". Skillnaden är att bara en armétrossfora kommit över bron. Hood ger order till Cheatham och S D Lee att storma. Båda får D1...






S D Lee slår en etta och kommer verkställa. Dock inte Cheatham. Lee stridsgrupperar. Stewart får order att fortsätta mot järnvägs/broövergången norr FRANKLIN men denna gång börjar han inte verkställa direkt. Han får en D2.






S D Lee grupperar fram sitt artilleri för att köpa tid åt Cheatham att bli klar. En stormeld kan väl Hood inte ha något emot? Det blir dock snart skymning. De federala slår för orderverkställande på IV kåren och kavalleriet men inget händer.






Cheatham slår en etta! Båda kårerna är anfallsberedda och artilleriet öppnar eld i det sista dagsljuset! Verkan blir inte så god, men ett federalt batteri närmast floden i öster drivs undan. Stewarts tät når sitt mål och tätdivisionen grupperar för försvar mot FRANKLIN.





I skymningen börjar Cheatham och Lee sin framryckning. De nyttjar ljusförhållandena för att hålla sig utanför det federala artilleriets verkan och kunna storma i det sista skymningsljuset. Stewart grupperar nästa division. De federala vill göra något, tärningar slås för verkställande, men inget händer.

[Strv102r]

I det sista dagsljuset så stormar S D Lees och Cheathams kårer bröstvärnen i FRANKIN. På flera ställen, som mest längs järnvägen, tar de sig in i de federala ställningarna.





S D Lee har inte mycket is i magen utan väljer att avbryta sitt anfall direkt, han tycker väl att detta är vansinne,  och backa tillbaka något vilket de federala såklart nyttjar för att återbesätta ställningarna. Hood skickar omedelbart en ny order men den struntar Lee  fullständigt i (Dt). Cheatham fortsätter dock men tar inte mer terräng.





När Cheatham ser att Lee drar ur så tvekar han också och avbryter anfallet. Hood skickar omedelbart nya order till både honom och Lee, i mycket tydliga hotfulla ordalag kan jag tänka mig, för Cheatham återupptar omedelbart anfallet och tränger de federala längre in i bebyggelsen. Förlusterna är avsevärda. Lee börjar planera för ett återupptaget anfall men har ingen övervriden brådska. Stewart börjat nu röra sig med två divisioner över floden och sedan österut för att skära av de federalas väg tlll NASHVILLE. Han lämnar en division för att se till att de federala inte tar den vägen ur FRANLKIN.

[Strv102r]

S D Lee anfaller ånyo ihop med Cheatham och bryter på nytt in i de federala bröstvärnen. Det börjar se ut som om Cheathams tätdivision, Cleburne så klart, ska kunna ta sig fram till landsvägsbron och skära av hela den federala armén. Samtidigt hotar Stewart också med att skära av den längre norrut.  Läget motiverar kraftfulla åtgärder. Armétrossen har ju passerat bron så staden har i sig inget värde. Emergency retreat! IV kåren tar täten över bron i nordlig riktning. Tre divisioner ur båda kårerna hinner ännu inte över floden.






S D Lee avbryter ånyo anfallet! Hood ryar men det ger ingen effekt. Cheathams kår inspireras av de vikande yankees och tar snabbt terräng och skär av de kvarvarande tre divisionerna. En svag brigad slinker över på järnvägsbron och hotar de federala på norra sidan. Bland annat får en kårstab omgruppera. Stewart manövergrupperar men Wagner omgrupperar för att möta honom.

[Strv102r]

Längre norrut så smäller det till i den hittills inaktiva federala ledningen. En av divisionerna i XXIII kåren som lämnat FRANKLIN tar ett eget initiativ och formerar en ny linje bakom Wagner, som faktiskt slagit tillbaka Stewarts första anfall. Wilson, chefen för kavallerikåren, vaknar till sist och följer sin order och rider för att gruppera på en tredje linje bakom de två andra.




I FRANKLIN utbryter hårda strider om det södra brofästet när en av de avskurna divisionerna anfaller för att öppna vägen över bron. Den andra av XXIII kårens divisioner som passerat över bron till norra sidan gör helt om och anfaller för att jaga bort rebellerna på norra sidan. Nu är det minsann aktiva i den federala ledningen!





Wilson kommer på plats. Stewart dar sig lite tillbaka för att återsamla kåren och gruppera fram artilleri för att möta motanfall.





Federala motanfall börjar se ut att isolera Cleburne vid södra brofästet.

[Strv102r]

Cleburne jagas till sist bort från brofästet. Men ett motanfall från min sida av Cleburne i centern gör att det är svårt för de federala att dra ur trots det.






De federala gör ett nytt anfall och tränger tillbaka Cleburne igen. Han svarar med ett nytt försök att nå brofästet genom att gå runt i skydd av egna förband.




En federal kraftsamling mot Cleburne skickar hans illa medtagna brigader bakåt i flykt... Urdragningsvägen är öppnad och jag kan inte göra mycket åt det längre. Mina förband norr floden är också nedkämpade. De federala drar därefter ur över floden och försvarar norra sidan med en eftertrupp medan armén växelvis drar ur förbi Stewart mot NASHVILLE.

Mina förluster hamnade på 6100 (inte räknat stragglers) vilket är nätstan exakt de historiska. Om jag bara räknar med Cheatham, Lee och Stewart det vill säga. För Forrests kår har tagit 2800 man till! Kavalleriet (nåja, de flesta hade ju inte hästar) är helt slaget. Min armé är i mycket värre skick än historiskt.

De federala har tagit ca 5100 man vilket är dubbelt mot det historiska. Men förhållandet mellan våra förluster innebär att vi har samma utgångsläge inför NASHVILLE som historiskt när Thomas armé läggs till.

Mycket intressant och spännande spel! Skulle det bli något slag eller inte? Den federale har ju inte mycket att vinna på det. De "assymetriska" segervillkoren gör det till en annorlunda match.

Jag tackar Jonas som sålde spelet till mig.