[aegneus]

Det kanske också är så att om inte tysken sätter bort en armé eller två vintern 42 så ser det ut så här segt.

[Fredrik H]

Det kanske också är så att om inte tysken sätter bort en armé eller två vintern 42 så ser det ut så här segt.

Fullt rimligt, jag är som sagt inte missnöjd, jag vill mest komma på hur man ska göra.

[Fredrik H]

Det är tydligen någon form av indiansommar hösten 43, vädret är vackert och ryssarna pressar på hårt. Tyskarna måste dra undan förband för att stärka upp Italien, som tydligen tyckte att det var dags att byta sida. Lojalitet under världskrig är inte italienarnas bästa sport det får man nog medge. Det är svårt att veta vilken deras bästa sport har varit sedan antiken, min röst faller på tanketter och grodmän.

Tyskarna håller sig helt på defensiven och väntar in den kommande stormen. Ryssarna lyckas anfalla och erövra Kharkov under oktober, och ungefär samtidigt så bryter man upp belägringen av Leningrad. Den fronten har stått still i två år, men kan nu bli ytterligare en huvudvärk för tysken.

Jag gillar hur de ryska uppgraderingarna gör deras pansarförband mycket mer effektiva som support-enheter, dom utgör alltid den spjutspets som möjliggör eventuella offensiva framgångar.

[Fredrik H]

November och december blir regniga månader. Manstein vill genomföra taktiska reträtter, men Gröfaz, upprörd över förlusten av Kharkov, beordrar en motoffensiv! Denna kör fast i leran och kommer ingenstans. I sin tur utlöser sovjeten flera angrepp. I norr trycker man tillbaka tyskarna mot Narva och i centern lyckas en välorganiserad (bra kort, flyg och många förband) erövra Smolensk! Det är ett allvarlig bakslag, i synnerhet då det är svårt att se att det går att återta. De sovjetiska frontbrickorna är nu så pass starka så tyskarna inte slår bort dem på en kafferast som man gjorde 41-42.

Det kommer nu att bli ett ordentligt återtåg för att stabilisera linjen.

Det märkliga är dock att tyskarna har lyckats behålla ett övertag i VP - med ett par poäng. Under sommaren var ställningen 18-6, nu är den typ 16-13, men det gör att man behåller initiativet 1944. Det kommer att underlätta den tyska försvarskampen avsevärt, då många axel-brickor får behålla sina supportvärden även 44. Oerhört viktigt nu när det börjar svaja ordentligt i kampen för germanskt livsrum. 

[Fredrik H]

Januari och februari 44 är det vissa återtåg, men ingen ko på isen. Tyskarna har ett stabilt fotfäste i arbetarnas paradis och trots hårda strider så håller man terräng långt längre österut än vad det historiska utfallet var, framför allt i söder.

Ryssarna måste fundera ut var sommaroffensiven skall gå av stapeln. Historiemuppen i mig vill ju genomföra Bagration, men å andra sidan är ju inte ens Kiev befriat än! Stalin har saker att grubbla på. Jag har märkt på mitt sätt att spela att jag nu tenderar att spela ut allt fler kort i de lokala striderna för att vinna diverse fördelar. Dom har en stor effekt på utfallen i striderna, men kan också när som helst negligeras av ett Stalin/Hitler lägger sig i kort. Det är en bra mekanik, men som Andreas sa så kan det svänga en hel del.

[Fredrik H]

Mars och april innebär fortsatt vinterväder. Ryssarna kan nu etablera ett tydlig luftherravälde då tyskarna skickar allt fler plan västerut. I norr så är det ett stabilt tryck, men i söder så lyckas sovjeten med flera större anfall. Propagandamässigt så är återerövringen av Sevastopol den stora segern och den basuneras ut i Pravda som en krigsavgörande händelse. Sovjet har ännu inte lyckats slå sig över Dniepr, men i norr ser det ut att finnas offensiva möjligheter. Precis som historiskt så har tyskarna alla sina pansarförband i söder.

Nästa turn är det fint väder och ryssarna måste nu göra ordentliga framsteg för att kriget inte ska glida dem ur händerna. Stalin ryser vid tanken på att de dekadenta imperialiststaterna kanske hinner före till Berlin. Adolf har å andra sidan flera wunderwaffen på gång, till exempel att utrusta tonåringar med pansarnävar. Hur kan det inte leda till seger i kriget? Ingen i staben säger emot.

[Scipio]

Rackarns nu beställde jag Absolut War! och det är ditt fel!

[Andreas Lundin]

Fredrik, kul att läsa. Jag fick börja om mitt parti två gånger på grund av kattapokalyps.

Har nu startat mitt tredje parti och förvånas över hur pass sällan det blir Contested Zones i mina partier. Har du samma upplevelse? Med tanke på hur ofta det förekommer referenser i till contested zones i reglerna känns det som att jag gör något fel...

Vidare så har jag lite problem att tolka Carls frasering på korten. Är det hans modersmål som spökar?

Exempel: Axis event card 38 "Mobile Battle". Texten i Eventet säger: "Give one "Move, and put a "support" marker on one supplied "Mobile" stack..."

Jag fattar inte vad han menar med orden "Give" och "Move" på det kortet. Menar han att man kan ta en en stapel som är "Mobile" som redan gått i Movement Phase och anfallit redan i Combat Phase (ocjh således redan har en "Attack" eller "Support" CM på stapeln) för att flytta stapeln igen och lägga ytterigare en CM på den?

Känns lite OP...

[Fredrik H]

Rackarns nu beställde jag Absolut War! och det är ditt fel!

Av en vis kvinnlig kollega har jag fått lära mig att allt alltid är mannens fel, så jag accepterar din premiss rörande skuldfrågan. Om du någon gång tillgängliggör tillräckligt mycket material så att jag kan sätta ihop Grand Siecle så kommer jag likaledes att beskylla dig för den oundvikliga följden att jag sätter ihop det träslöjdskitet på min begränsade fritid.

[Fredrik H]

Fredrik, kul att läsa. Jag fick börja om mitt parti två gånger på grund av kattapokalyps.

Har nu startat mitt tredje parti och förvånas över hur pass sällan det blir Contested Zones i mina partier. Har du samma upplevelse? Med tanke på hur ofta det förekommer referenser i till contested zones i reglerna känns det som att jag gör något fel...

Vidare så har jag lite problem att tolka Carls frasering på korten. Är det hans modersmål som spökar?

Exempel: Axis event card 38 "Mobile Battle". Texten i Eventet säger: "Give one "Move, and put a "support" marker on one supplied "Mobile" stack..."

Jag fattar inte vad han menar med orden "Give" och "Move" på det kortet. Menar han att man kan ta en en stapel som är "Mobile" som redan gått i Movement Phase och anfallit redan i Combat Phase (ocjh således redan har en "Attack" eller "Support" CM på stapeln) för att flytta stapeln igen och lägga ytterigare en CM på den?

Känns lite OP...

Jag har inte heller väldigt många contested zones i mina strider, jag ser inte om det finns någon större fördel med det. I vissa situationer antar jag att det kan vara bra, om en armé står själv i en zon och man trycker in anfallare där för att slippa anfalla över flod till exempel (slog mig nu). Men det är inte så ofta jag bryr mig.

Korten använder jag på ett sätt som jag tycker är rimligt. Jag skulle nog tolka kort 38 som en möjlighet att få fram förband som inte använts tidigare, men när jag läser vad du skriver inser jag att din tolkning nog är helt i linje med reglerna (jag kommer inte på något hinder i alla fall). Å andra sidan så innebär det att man som värst kan få loss en pansararmé som slagits till en ny strid där den kan bidra med två i support. Rimligen händer det en eller kanske två gånger per spel, det kanske är okej. Men som sagt, jag skulle inte spela det på det sättet.

Jag har förstått att katter inte alltid är en välsignelse för utövare av vår hobby, jag hoppas att du får komma längre i partiet gång tre. 

[Fredrik H]

Den sovjetiska sommaroffensiven trummar igång, I söder slår man sig över och bryter igenom hela vägen till ett av rumänerna ockuperat Odessa. Flera tyska arméer hamnar i oordning och kommer inte lyckas få till några motanfall i brådrasket. Norr om träsken går det segare, de tyska förbanden stoppar ett par av anfallen och man håller Dvina-linjen.

Allra längst i norr har sovjeterna insett att det är dags att trycka ut finnarna från karelen, man laddar upp för ett anfall eller två för att återställa ordningen. Finnarna har i det närmaste inget att göra åt saken. Jag kommer här att husregla en sak, om Helsingfors faller så kastar vår östra rikshalva in handduken. Det uttrycks inte i reglerna men är helt givet för mig. Finnarna skulle inte fortsätta kriget om man höll Fjärrkarelen samtidigt som huvudstaden erövrades. Så mycket gillar inte ens finnarna kottar.

Samtidigt som den ryska offensiven pågår här så har de allierade landstigit i Normandie (kortet Second front spelades ut). Det betyder att vi nästa turn kommer att skifta initiativet i spelet, något som dramatiskt kommer att minska tyskarnas supportförmåga. Kortet kom helt rätt narrativt och det känns nu som en strid på kniven för tysken, han måste vid årsskiftet hålla zoner i Sovjetunionen för att kunna hävda seger. Det är inte omöjligt men heller inte lätt. 

[Fredrik H]

Bagration slås ut i juli-augusti-turnen. Stämningsbild ovan; stridsvagnar, flygplan, flera fronter och inringningsförsök soviet-style. Tyvärr drog man sämsta tänkbara utfall på huvudanfallet, trots maximala odds. Ebba Grön kanske hade rätt, gud kanske är fascist ändå.

[Fredrik H]

Augusti är slut. I söder bryts den tyska fronten upp (jag noterar också att jag gjort fel med en bricka - meh) och det känns väldigt svårt att stoppa ryssarna. Det kommer att bli ett massivt återtåg för att stabilisera läget. Kommunismen närmar sig också Rumänien, vilket i sig är lite obehagligt då man inte riktigt kan veta hur hårda rumänerna är i försvaret av sitt hemland.

I norr blir det blodiga strider med stora förluster för båda sidor. Tyskarna riskerar här att bli inringade, så trots att det fjärde armén offrade hälften av sitt manskap för att hålla norr om Minsk så är det återtåg på menyn även här.

Finnarna anfalls också och Mannerheim försvarar sig tappert men tämligen utsiktslöst.

Det sovjetiska trycket är påtagligt nu. Dom anfaller på många ställen och får allt från skapliga till bra odds. Dom byter gärna förluster med tysken, som verkligen måste hushålla med resurserna. Tyskarna har också svårt att använda sina kort då många av de bättre korten bara kunde användas när kriget var lite roligare för dem (typ 41-43). Nu får man lite mer desperata återbyggnadskort som det nyss utspelade Bottom of the barrel, tappa lite krigsvilja men få tillbaka en steploss. Lång borta är korten där Manstein och Guderian kunde göra fräsiga operationer och ackumulera krigsfångar. Spelet är verkligen gediget i sin känsla.

[Fredrik H]

Under hösten fortsätter finvädret och de sovjetiska anfallen likaså. Finland trycks ut ur kriget samtidigt som sovjetiska pansarförband erövrar Lvov och når fram till den tidigare gränsdragningen. Tyskarna kallar in folkstormen i Ostpreussen samtidigt som både Minsk och Kiev återtas av ryssarna. Tyskarna måste nu omgruppera för att stå emot nästa våg av historisk materialism blandad med tunga sovjetiska stridsvagnar. Nästa turn är spelets sista (enligt designerns avsikt) och tyskarna bör kunna hålla emot i alla fall en sovjetisk zon.

Men ryssarna kommer att göra ett tappert försök att anfalla allt som andas.

[Fredrik H]

Slutläget i december 1944. Ryssarna har ringat in Odessa, ringat in den tyska 6:e armén och tagit tillbaka all sovjetisk mark utom lite runt Bessarabien och lite runt östra Baltikum. Framför allt har tyskarna i AGN varit stålhårda hela det sista året, inte en enda gång har ryssarna lyckats pressa tillbaka dem mot deras vilja. Deras taktiska skicklighet avgör partiet.

Spelet kan avslutas nu (turn 22) eller turn 26. Paradis tyckte att turn 22 var bäst, men folk fick honom att dra ut på det om man vill. Det tråkiga med det är att Berlin och övriga områden är off map boxes, jag har ingen direkt lust att stånga mig igenom sådana utan nöjer mig med designerns ursprungstanke.

Som spelet har utfallit så är detta en tysk seger. Det är naturligtvis bara en balansfråga, tyskarna har ju på inget sätt besegrat Sovjetunionen. Kanske kan man hålla Berlin till juni 45, men det är på den nivån. Positionen känns i övrigt helt rimlig och det är verkligen på sin plats att berömma designens förmåga att så effektivt och narrativt skildra krigets förlopp på så kort tid.

Väldigt mycket i spelet känns genomtänkt. Zonernas placering gör att spelet flyter på längs historiska linjer och korten bygger berättelsen. Det ryska uppgraderingssystemet är också väldigt snyggt gjort. Som Andreas påpekade kan en del av korten ibland vara otydliga, men det har ingen gång hindrat mig under spelandet (kan bero på att jag intalar mig att något är rimligt och gör så). Jag tycker att det allra mesta som ska finnas med på östfronten faktiskt finns med, trots att spelet naturligtvis har en rätt hög abstraktionsgrad.

Jag tror att spelets strategiska nivå också underlättar omspelbarheten. Jag skulle gissa att man kan spela Barbarossa-scenariot flera gånger på en kväll och testa olika strategier. Men sån är nu sällen jag, jag gillar att se om spel till att börja med på ett skapligt sätt kan återskapa det historiska skeendet och här lyckas Absolute War utmärkt.