[Andreas Lundin]

Om Sverige hamnar i krig kommer vi aldrig att ge upp. "Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska" - heter det ju. Det kan väl ändå betraktas som en stående order till hela samhället Sverige?

Jag har fått anledning att tänka på det på sistone och dessutom har vi nu krig i vår närhet och en oberäknelig och aggressiv granne är inblandad.

Vilka reella konsekvenser har denna stående order vid en eventuell väpnad konflikt - för 35 år sedan, nu och i framtiden?

Jag får det till att Sverige aldrig kan kapitulera. Varje budskap av sådan art är att betrakta som falskt, närmast förräderi!



I krig förväntas staten och dess medborgare kämpa ända till valkyrierna kommer och hämtar oss.

Hur tänker ni på detta rent allmänt?

Övertolkar jag det?

Finns motsvarande i andra länder?

Hur tänker ni att detta skulle kunna påverka spelmekaniken i krigsspel? Ta till exempel Third World War-serien eller Deadly Northern Lights.

[BjornH]

Visste inte ens om att denna regel fanns. Verkar rimligt.

[EvilSpook]

Hur tänker ni på detta rent allmänt?

Det gäller såklart nationen och staten. Inte enskilda förband eller civila. Men sen jag gjorde min militärtjänst har det varit så jag tänkt personligen. Man kan tvingas ge upp tillfälligt men har sen en skyldighet att fly och återuppta striden, helst med egna förband men om det behövs enskilt. Sen den strategiska time-outen har jag varit inställd på att direkt övergå till det fria kriget. Så visst håller jag med i din tolkning och tycker inte du överdriver.

Hur tänker ni att detta skulle kunna påverka spelmekaniken i krigsspel? Ta till exempel Third World War-serien eller Deadly Northern Lights.

Jag tror att det kanske skulle vara svårt att upprätthålla större formationer om ledningssystemen brakar samman. Men jag har också svårt att se en i övrigt oskadad svensk brigad eller fördelning som kapitulerar för att Stockholm intas eller Högsta Ledningen kastar in handduken. Oavsett om vi pratar 60-tal eller nutid. T.ex. Next war har ju regler för partisan/motståndsrörelser/ickereguljära och det är kanske där jag främst tänker mig att motståndet skulle fortsätta om statsledningen faller.

//EvilSpook

[thermopylai]

Regler och kommunikation har inte varit så tydliga sedan kalla kriget, men jag ser det främst som strategisk kommunikation mot motståndaren. Statsledningen kan säga "Vi kan inte kapitulera även om vi skulle vilja för vi har lärt vår befolkning att alla såna meddelanden är falska. Så förhandlingar, fredstrevare och kärnvapenanfall kommer inte att hjälpa för eran del." Ganska smart avskräckningsstrategi tycker jag. Sen visar väl VK2 att man måste fortsätta med det fria kriget om man vill ha självrespekten kvar när kriget väl är över.

[ErikLj]

Frågan är inte helt enkelt, vad händer om t ex regeringen beslut att gå med om en vapenvila/fred? Inte att ge upp utan att avslut striden och kanske acceptera att vi ger upp Jämtland.

Om min bataljonschef säger åt mig att vi nu ska sluta skjuta och stanna på platsen samt insälla anfallet mot Lid, ska jag då som kompanichef lyda?

Syftet med den ursprungluiga uppmaningen var att inte lyssna på rykten, utsändningar utanför den fastsällda befällsordningen att ge upp, inte mobilisera, lägga ner motståndet mm.

Forna Jugoslavien hade en skrivelse som var  ännu mera stikt, kom inte ihåg hur.

Det uppstod en incident på 80-talet då värnpliktsverket skickade ut fel kuvert, isället för 30 kallelser till repövning blev det ca 30 mobiliseringsordrar om omedelbar inställelse. Hur stoppar man det när alla meddelande om att avbrytande av mobiliserings ska anses falska?`

[ErikLj]

DEt var regelerat hur regional ledning skulle och kunde agera om förbindelse med riksledningen havererade. CB och landshövdingen hade väldigt stora befogenheter vid behov.

[Andreas Lundin]

Jag tror att man underskattar/bortser från/är ovetande om detta fenomen i framförallt utrikiskt designade spel. Jag tror att förband faktiskt blir lite "segare" av detta. En foskbat förväntas nästan bli kringränd och förväntas hålla ut ett slag och hela tiden ha en plan för hur verksamheten, trots läget, ska kunna övergå i "fria kriget". Det kändes som att varje övning vi hade när det begav sig övergick till fria kriget liknande scenario. Det måste ha präglat all från menig till general tänker jag.

[Andreas Lundin]

DEt var regelerat hur regional ledning skulle och kunde agera om förbindelse med riksledningen havererade. CB och landshövdingen hade väldigt stora befogenheter vid behov.

Det skulle ju potentiellt kunna borga för en oerhörd seghet.

[ErikLj]

Å andra sidan var det helt ok att ge upp om fortsatt motstånd var hopplöst och meningslöst

Jag tror att man underskattar/bortser från/är ovetande om detta fenomen i framförallt utrikiskt designade spel. Jag tror att förband faktiskt blir lite "segare" av detta. En foskbat förväntas nästan bli kringränd och förväntas hålla ut ett slag och hela tiden ha en plan för hur verksamheten, trots läget, ska kunna övergå i "fria kriget". Det kändes som att varje övning vi hade när det begav sig övergick till fria kriget liknande scenario. Det måste ha präglat all från menig till general tänker jag.

[EvilSpook]

Min uppfattning är nog också att det var en djup förtroendekris mellan regering/UD å ena sidan och polis/militär å andra sidan. Den sprickan var otroligt djup, särskilt på 80-talet och man kallade i princip offentligt Palme landsförrädare redan i fredstid.

Med det i åtanke tror jag att statsledningen skulle ha väldigt svårt att få försvarsmakten att ge upp ens om de försökte. Milona kunde i princip självständig föra sina respektive krig så länge de önskade. Och en ockupant med sårbara förbindelservägar skulle nog aldrig kunna vara säker från älgjägare, stay-behind eller mindre förband som opererade självständigt.

Stormakten skulle kanske kunna genomföra en inmarsch, men jag kan inte föreställa mig nåt annat än ett långdraget Afghanistan- eller Vietnamkrig.

//EvilSpook

   

[Andreas Lundin]

Min uppfattning är nog också att det var en djup förtroendekris mellan regering/UD å ena sidan och polis/militär å andra sidan. Den sprickan var otroligt djup, särskilt på 80-talet och man kallade i princip offentligt Palme landsförrädare redan i fredstid.

Med det i åtanke tror jag att statsledningen skulle ha väldigt svårt att få försvarsmakten att ge upp ens om de försökte. Milona kunde i princip självständig föra sina respektive krig så länge de önskade. Och en ockupant med sårbara förbindelservägar skulle nog aldrig kunna vara säker från älgjägare, stay-behind eller mindre förband som opererade självständigt.

Stormakten skulle kanske kunna genomföra en inmarsch, men jag kan inte föreställa mig nåt annat än ett långdraget Afghanistan- eller Vietnamkrig.

//EvilSpook

   

Det är därför jag har så svårt med mekaniker i ww3-spel som i princip säger "om x inträffar, slå en tärning med modifikation y och z. Om det modifierade tärningsslaget är lika med eller under värde a så ger Sverige upp. Ta bort alla dess enheter från kartan och betrakta landet som Ryskt/whatever". Det är ju egentligen det MINST trovärdiga resultatet av en invasion av riket.

[thermopylai]

Min uppfattning är nog också att det var en djup förtroendekris mellan regering/UD å ena sidan och polis/militär å andra sidan. Den sprickan var otroligt djup, särskilt på 80-talet och man kallade i princip offentligt Palme landsförrädare redan i fredstid.

Med det i åtanke tror jag att statsledningen skulle ha väldigt svårt att få försvarsmakten att ge upp ens om de försökte. Milona kunde i princip självständig föra sina respektive krig så länge de önskade. Och en ockupant med sårbara förbindelservägar skulle nog aldrig kunna vara säker från älgjägare, stay-behind eller mindre förband som opererade självständigt.

Stormakten skulle kanske kunna genomföra en inmarsch, men jag kan inte föreställa mig nåt annat än ett långdraget Afghanistan- eller Vietnamkrig.

//EvilSpook

   

Amen!

[ErikLj]

Mycket sånt här är erfarenheter från WWII. När tyskland anföll neutrala länder överraskande kombinerades det ibland med falska radiosändning, femte kollonare mm om att mobiliseringen var inställd mm. Alltså försökte man vara tydlig att en mobiliserng aldrig kunde ställas in och att vi aldrig skulle ge upp.

Annat är t ex eldtillsånd för ka, mottitaktik för infanteriet.

Sen håller jag med om att Sverige simuleras underligt i många WWIII spel.  Ibland verkar de tittat på fredsregemnten och hur Danmark gav upp på några dagar.

[ErikLj]

Min uppfattning är nog också att det var en djup förtroendekris mellan regering/UD å ena sidan och polis/militär å andra sidan. Den sprickan var otroligt djup, särskilt på 80-talet och man kallade i princip offentligt Palme landsförrädare redan i fredstid.

Med det i åtanke tror jag att statsledningen skulle ha väldigt svårt att få försvarsmakten att ge upp ens om de försökte. Milona kunde i princip självständig föra sina respektive krig så länge de önskade. Och en ockupant med sårbara förbindelservägar skulle nog aldrig kunna vara säker från älgjägare, stay-behind eller mindre förband som opererade självständigt.

Stormakten skulle kanske kunna genomföra en inmarsch, men jag kan inte föreställa mig nåt annat än ett långdraget Afghanistan- eller Vietnamkrig.

//EvilSpook

   

Ja och nej. Det militära försvaret var väldigt beroende av det civili sammahället för att fungera. Mycket av det som lydde under CB, televerket, vägverket, sj, livsmedel, polis räddningstjänst, sjukvård, reparation mm var nödvändigt för att få ut någon mer från det militära försvaret utöver några första rejäla smällar. Så för att funka på sikt behövdes den civila  delen funka. Så om regering beslutade att sluta fred och militären fortsätta skulle det lätta kunna bli lurigt om inte de civilia delarna också fortsatte.

Må vara att någon MB eller fördelningschef inte ger upp men frågan är hur CB och underställda myndigheter hade agerat.

[EvilSpook]

Ja och nej. Det militära försvaret var väldigt beroende av det civili sammahället för att fungera. Mycket av det som lydde under CB, televerket, vägverket, sj, livsmedel, polis räddningstjänst, sjukvård, reparation mm var nödvändigt för att få ut någon mer från det militära försvaret utöver några första rejäla smällar. Så för att funka på sikt behövdes den civila  delen funka. Så om regering beslutade att sluta fred och militären fortsätta skulle det lätta kunna bli lurigt om inte de civilia delarna också fortsatte.

Må vara att någon MB eller fördelningschef inte ger upp men frågan är hur CB och underställda myndigheter hade agerat.

Fast den regionala CB var ju samlokaliserad med MB i samma ledningsplatser, i samma område och med samma regionala uppdrag.

Jag tror att det för CB skulle vara enklare att få samsyn med MB i samma bergrum om att fortsätta det man planerat för, än att våga lita på rikets civila ledning över länk nånstans i Zonen. I synnerhet om ordern är att kapitulera.

För mig känns det (trots ovan nämnda dubier) mer rimligt att det militära försvaret ges upp och att det civila fortsätter, än tvärt om.
Edit: Särskilt om man vet att det militära kan fortsätta inofficiellt i form av motståndsgrupper.

//EvilSpook