[Fredrik H]

Sommar och allt det där. Einstein lär ha sagt att definitionen på dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika utfall. Om nu Albert hade rätt så bör min relation med Zuckers Napoleonspel falla under kategorin dumhet, jag har stört mig på dem i 30+ år men testar emellanåt igen. Jag vill att dom ska vara bra. Kevin å andra sidan hävdar att dom är bra, men jag har en viss skepsis mot mannen som sysslar med örthealing och chakrabalanserade krigsspel.

Dessutom så har både Björn E och Multing hävdat att spelen numera är spelbara och underhållande. Jag litar på dessa herrars smak i så pass stor omfattning så att jag nu skaffade Leipzig, ett spel om erans största slag. Det är den femte utgåvan av spelet, jag har även den tredje (CoA på nittiotalet-ish).

När jag nu satt mig ner med spelet så fick jag lite kalla fötter. Saker har hänt, en del har förändrats, men ändå. Jag fick då för mig att testa med Markus Stumptners variant-regler. Han har gjort en CRT som skildrar nednötning (yay) och han har dessutom lagt på ett ordersystem som uttryckligen är inspirerat av CWB (skrivna order, initiativ, corps attack stoppage etc) som jag tror gynnar solitärspelande. Dessutom så bygger hela aktiveringen nu på chit-pull, något som också förbättrar solitärspelande. Vi får väl se hur det går.

Leipzig är ett enormt slag. Napoleon har trängts in i ett hörn av flera fientliga armeér. Den 16 oktober 1813 så ser läget ut som nedan. Napoleon har en central position mot fiendens två arméer, men två arméer till är i antågande. Det finns inga felmarginaler. Kejsaren inser också att här finns det inga taktiska segrar att hämta. Jag tänker inte spela som om Napoleon skulle vara nöjd med att hålla en eller två höstleriga tyska bondbyar mer eller mindre än historiskt, det som gäller är att besegra fienden i grunden.

Det besvärliga med det är att flera faktorer talar emot en stor seger. Fienden är vida överlägsen i antal, kanske runt 50% fler (typ 385 000 mot max 225 000). Sedan sker striderna över en så stor yta så Nappe inte kan vara överallt, han måste lita på sina underordnade Ney och Murat.
Sedan har armén förändrats. Roligast är den IX:e kåren under Macdonald. I kåren talas det tre olika språk (franska, tyska och italienska) och det finns sex olika stater representerade. Det här är inte armén från 1805. Men jag tror att jag har en krigsvinnande plan.

Produktionen är märklig. Okej brickor, jättefina kartor och en salig och ogenomtänkt samling player aids och charts som ibland känns som om dom är tryckta i garaget. Stridstabeller på vanliga A4-papper, vädertabeller och annat som slösar på utrymme så det närmar sig det löjliga. Set-up-infon är inte direkt användarvänlig, men nu är det gjort. 



Jag är inte särskilt övertygad om att jag kommer i mål med det här, det är många turns. Skalan är brigader, varje turn är en timme och varje ruta ungefär 500 meter. Det kan alltså rimligen kallas grand tactical. I spelet så tänker man på vilka kårer som skall vara var, det är inget finlir med bataljoners formationer eller så. Jag har ett spel på slaget som är på regementes-nivå, men det har tio kartor. Det vore ett värdigt projekt för 5+ spelare på Rimforsa. Faktiskt riktigt kul när jag tänker på det.

[Fredrik H]

Turn 1 är tidig morgon den 16 oktober. Napoleon har för närvarande numerär paritet med motståndaren, men det kommer att skifta till koalitionens fördel över tid.
Det finns i nuläget två fientliga arméer på brädet; Army of Bohemia under Schwarzenberg (den starkaste koalitionsarmén) och Army of Silesia under den aggressive Blûcher. Historiskt siktade Napoleon in sig på att besegra AoB den 16:e, men trots vissa framgångar var den armén alldeles för stark för att slås ut på en dag.
Min plan är istället att koncentrera anfallskraften mot Blûcher på slagfältets norra del. Hans armé är bara hälften så stark så här finns det en möjlighet till stora framgångar. Frågan är ju bara om Murat kan hålla Schwarzenberg stången samtidigt som kejsaren är på annan plats.



Slagfältets södra del på bild. Leipzig är uppe i högra hörnet. Flera franska kårer håller här en linje av bebyggd terräng. Army of Bohemia har både preussiska, österrikiska och ryska förband och gör sig redo för anfall. Solen har inte riktigt gått upp än, så det är inga strider, bara uppmarsch för anfall.

Napoleon själv lämnar den här delen av valplatsen och beger sig norrut. Med sig tar han en stark division av det unga gardet (YGII). Han kommer att söka strid med Blûcher med tre relativt starka kårer (III, IV och VI) samt en kavallerikår och en gardesdivision.

Eftersom jag jag kör med variant-regler så blir det lite annorlunda gruppering. Allt i zoc får så att säga skjuta, så det blir inga försvarslinjer med stora stackar i varannan hex. Det ska bli intressant att se om det här fungerar.

Bruna brickor är ryssar, gråa preussare, vita österrikare och blåa fransmän. De röda är polacker, på fransmännens sida i kamp för självständighet. Den färgstarke och kompetente polske kårchefen Poniatowski drunknade i slagets slutskede den 19 oktober och självständigheten förblev en dröm och förhoppning. Polens moderna historia är ingen munter läsning.

[Fredrik H]

I norr så har Blûcher bara en kår på plats, men han har ju bara ett läge - framåt. Förstärkningar är ju på väg och den franska kåren (VI) ser utspridd ut.

Vad Blücher inte ser i morgonmörkret är att det är flera franska kårer på väg, dessutom så är kejsaren själv på ingång. Det kommer att bli en lång dag för Army of Silesia.

Som kuriosa kan man notera byn närmast den talanglöse fotografen: Breitenfeld. Här slogs svenskarna både 1631 och 1632, med känt utfall. Bernadotte är faktiskt på väg med svensk trupp även i detta slag, så här finns det mycket storsvenskt att beakta. Intressant med skalan på slag 1632 och 1813, det är flera magnituder större 1813. 

[Strv102r]

Ett av de absolut första spel jag spelade en gång i tiden var SPIs Battle of Nations om just Leipzig 1813 från Napoleon at War Quad.

Jag har också CoAs version från 90-talet.

[Fredrik H]

Vid niotiden så har det blivit tillräckligt ljust för att anfalla. Wredes ryska kår trycker bort fransk trupp framför Wachau. Murat ser hur en ändlös rad med fientliga förband strömmar mot slagfältet, däribland den respektingivande gardeskåren med både preussiska och ryska förband som har både kvantitet och kvalitet. Murat sneglar över axeln, Napoleon är nu utom synhåll och han får klara sig själv.

Koalitionen inleder striderna vid tre olika punkter. Deras styrka känns direkt. Den enda trösten är att multi-kulti-kåren når fram till vänsterflanken, inom ett par timmar är den nog redo för insats (en kul effekt av ordersystemet är att man inte kan anfalla etc hur som helst, det kräver lite planering och en oklar mängd fördröjning).

Franskt artilleri skapar oordning i några ryska tätbrigader och polackerna håller en fortificerad bondgård mot österrikiska anfall. Systemet är väldigt mycket blodigare än RAW och jag tror vi snart kommer att ta bort brickor i stora mängder.

@Ola: Jag tror du vara helt nöjd med din utgåva, den är grafiskt tilltalande och kan också användas med de här reglerna. 

[Jon]

Jag vill veta mer om örterna och chakra?

[Fredrik H]

Jag vill veta mer om örterna och chakra?

Det lilla jag vet kommer härifrån: http://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,4936.0.html

Jonas och Elias verkar veta mer, jag kan helt utan baktanke ha extrapolerat den lilla information som gavs. 

[Fredrik H]

Längre norrut så inleds striderna av den preussiska kåren. Dom lyckas pressa sig in i en liten by, dessutom är striderna tämligen blodiga (förluster för båda sidorna).

Blücher konstaterar nöjt att ytterligare förband är på väg, en hel rysk kår kommer in för att positionera sig på preussarnas vänstra flank och avvakta order.

Ungefär samtidigt rider Napoleon fram till Marmont för att informera om läget (Marmont och Napoleon har faktiskt krigade ihop redan 1793 lärde jag mig nyligen). Napoleon kommer att krympa den VI:e kårens försvarsbredd för att kunna gruppera de ankommande kårerna bättre.

Napoleon sätter upp högkvarteret i Möckern, som var den historiska bataljens huvudort på den norra sidan av slagfältet den 16 oktober.

Chit-pull-systemet tar lite längre tid att spela, men skapar situationer som känns bra och relevanta. En sådan effekt är till exempel brist på samordning i anfall och något så banalt men militärt betydelsefullt som trafikstockningar.

[jerry]

Ursäkta att jag bryter.... men vilket spel menar du som har fem kartor o regementsnivå.... ?
(Mitt livs första FtF spel 1981 var OSG´s Leipzig)

[Fredrik H]

Ursäkta att jag bryter.... men vilket spel menar du som har fem kartor o regementsnivå.... ?
(Mitt livs första FtF spel 1981 var OSG´s Leipzig)

Ahem, tio kartor... Pratzen editions gav ut spelet 2010, det är en serie som har sin upphovsman i Frankrike och som det getts ut spel i under lång tid och i många olika företag. Jag tror att Legion games var senast ut med slag från 1806-07, men jag kan ha missat något. Jag har tre spel i serien tror jag, de 100 dagarna, slag från Spanien och så förstås Leipzig. Det är ett rätt lätt system men det ger ändå en känsla för perioden.

https://boardgamegeek.com/boardgame/81571/la-bataille-de-leipzig

[tinG]

Fredrik,

Påminn mig... Kan enheter återuppbyggas i den här regelvarianten?

[Delirium]

Dessutom så har både Björn E och Multing hävdat att spelen numera är spelbara och underhållande. Jag litar på dessa herrars smak i så pass stor omfattning så att jag nu skaffade Leipzig, ett spel om erans största slag. Det är den femte utgåvan av spelet, jag har även den tredje (CoA på nittiotalet-ish).

Spännande! Till protokollet kan föras att det i första hand är spelens förmåga att skildra de operationella spörsmålen som jag uppskattar och då kommer systemet bäst till sin rätt i en lång operation, således är Belgienkampanjen 1815 den intressantaste. Leipzig är näst roligast eftersom det är så stort och faktiskt sammanhängande. De andra spelen (med något undantag?) skildrar inte operationerna i obruten följd utan har x antal dagar/veckor/kilometer mellan slagen vilket lockat mig mindre.

Stridssystemet i sig är väldigt enkelt och handlar mest om att knuffa bort varandra vilket då uppenbarligen stört en del så mycket att man skapar sina egna regler för mer attrition (som jag inte testat). Det jag tycker låter mest intressant i ditt nya system är chit pull för aktiveringar, även om det finns fog och friction of war representerat i spelet i form av de två olika sorternas kort man kan spela (av vilka de strategiska är ogillade av både mig och herr Multing).

Hur som helst, Leipzig körde vi som ett sorts lagrollspel på ffdl för ca 5 år sedan med viss framgång och jag ser fram emot att följa din rapport här (som vanligt). Och visst 17 lockar det då och då att plocka fram en stor kampanj av detta system på ett konvent av adekvat längd.

[Fredrik H]

Fredrik,

Påminn mig... Kan enheter återuppbyggas i den här regelvarianten?

Absolut. Det är en hyfsat linjär eldgivningstabell som ger steplosses. För att synka ihop det nya med det gamla så tar man först död på brickor innan alla skadas. De döda återbildas sedan som steplossade per RAW typ.

Man kan ta rätt ordentligt med förluster i eldgivningen, men bådas förluster halveras om den ena parten backar.

[Fredrik H]

Dessutom så har både Björn E och Multing hävdat att spelen numera är spelbara och underhållande. Jag litar på dessa herrars smak i så pass stor omfattning så att jag nu skaffade Leipzig, ett spel om erans största slag. Det är den femte utgåvan av spelet, jag har även den tredje (CoA på nittiotalet-ish).

Spännande! Till protokollet kan föras att det i första hand är spelens förmåga att skildra de operationella spörsmålen som jag uppskattar och då kommer systemet bäst till sin rätt i en lång operation, således är Belgienkampanjen 1815 den intressantaste. Leipzig är näst roligast eftersom det är så stort och faktiskt sammanhängande. De andra spelen (med något undantag?) skildrar inte operationerna i obruten följd utan har x antal dagar/veckor/kilometer mellan slagen vilket lockat mig mindre.

Stridssystemet i sig är väldigt enkelt och handlar mest om att knuffa bort varandra vilket då uppenbarligen stört en del så mycket att man skapar sina egna regler för mer attrition (som jag inte testat). Det jag tycker låter mest intressant i ditt nya system är chit pull för aktiveringar, även om det finns fog och friction of war representerat i spelet i form av de två olika sorternas kort man kan spela (av vilka de strategiska är ogillade av både mig och herr Multing).

Hur som helst, Leipzig körde vi som ett sorts lagrollspel på ffdl för ca 5 år sedan med viss framgång och jag ser fram emot att följa din rapport här (som vanligt). Och visst 17 lockar det då och då att plocka fram en stor kampanj av detta system på ett konvent av adekvat längd.

Ja du uttrycker min känsla tämligen precis, manövrerandet av kårer är det mest intressanta och skalan gör både karta och brickor hanterbara.
Sen har jag inte riktigt fått kläm på korten, men jag tror redan att idén är bättre än genomförandet. Vi får se vad jag tycker när jag kommit en bit. Variantreglerna tillför redan en hel del kaos och oförutsägbarhet så jag har inte tittat på korten så mycket. 

Chit pull är en bra idé för systemet, men som jag sa tar det lite längre tid: dra en bricka, kolla order, flytta mig dit där det händer, flytta och slåss - rinse and repeat. Men på det stora hela är det lätt värt det.

[Fredrik H]

Vid tiotiden kommer anfallen igång längs hela linjen. Den polska VIII:e kåren angrips av inte mindre än tre fientliga kårer, däribland den väldigt starka gardeskåren under Konstantin. Trycket är så påtagligt så Ney rör sig till området för att bedöma behovet av reserver. Problemet är att den enda förstärkning som är gripbar är gardet, Ney känner sig lite osäker på om han får engagera dem utan Napoleons tillåtelse.

Längst ner på kartan så börjar den österrikiska IV:e kåren under Klenau bli lite nervös. Han byter förluster med fransmännen som fortfarande håller kårens anfallsmål, men det har de senaste timmarna dykt upp en infanterikår och en kavallerikår längs hans högra flank och det  finns ingenting som skyddar den... Han beslutar sig för att chefen säkert har koll (han missade sitt initiativslag och fortsätter anfalla). Barclay galopperar ut och ska försöka ordna upp den besvärliga sitationen.

Det byts förluster längs hela linjen, det blir intressant att se vilka konsekvenser nednötningen får.