[magnus lindström]

Romarna själva kan man få en rätt bra bild av om man räknar antalet legioner. Det var väl först på 1600-talet man började "lyckas" komma upp i samma storlek på drabbningarna som under antiken.

[A F]

Exempel: Slaget vid Alesia 52 f.Kr?
Källor säger att romarna förslavade bortåt 40000 krigsfångar efter slaget, så... Frågan är hur mycket man kan lita på dessa siffor...

Men dom källorna var i och för sig inte där själva. Men 40000 slavar efter Alesia låter rimligt. Har grävt ner mig rätt djupt (60+ poäng) i Galliska Kriget. Vad man nu än tror om Caesars trovärdighet så var han i alla fall på plats när det han skriver om hände. Det är han nästan ensam om under antiken. Forskningen kring detta med de Galliska arméerna lutar nog numera åt att Caesar i alla fall inte blåljuger on sina finders antal. Gallien 55 före kunde försörja ungefär de mängderna folk som skulle krävas för att kunna sätta upp de där arméerna.


 

[BigPapaBear]

Vet man med hygglig säkerhet om något medeltida eller antikt slag som var så stort?

Under antiken och medeltiden var det standardförfarande att överdriva siffror - rejält dessutom! Ibland säkert det tiodubbla, om man ser till vad som skulle vara logistiskt möjligt. Historieskrivningen handlade inte primärt om kritiskt granskade fakta...
Viljan att överdriva har väl alltid funnits, men då enhetsstaterna, och sedan nationalstaterna växte fram tillkom en administration och, i viss mån, ökad upplysning som förhindrade allt för tokiga överdrifter.

[A F]

Romarna själva kan man få en rätt bra bild av om man räknar antalet legioner.

Det beror på vems (viktorianska) kalkyl på hur stark en legion var man tror på. Om en legion på pappret är 5000-6000 gubbar (typ, tror vi) hur stark var de i genmsnitt till vardags. Vi har inga vettiga siffror på detta. Alltså kan Caesars 10 legioner totala in på 55000 man eller hälften...

[magnus lindström]

Har man inte rätt stor koll på styrkan på legioner? Bortfall i leden kan man alltid räkna med men siffrorna borde stämma betydligt bättre än t.ex. "en miljon barbarer" och liknande angivelser.

[magnus lindström]

Honigfelde var i en taktisk förlust för svenskarna men operationell framgång eftersom armen kom undan utan större förluster och med intakt tross och tyngre artilleri. 20 år tidigare så hade polackerna förintat en svensk arme fångats i samma läge.

Lützen, är kejserliga positionen är så otroligt stark i sig? Det var ju dimman som satt den svenska stridsledningen ur spel och gjorde slaget förvandlades till ett ömsesidigt blodbad. Annars hade Lützen gått till historien som ett andra Breitenfeld.

Att Kalla "Honigflde kampanjen" en framgång är väl ungefär som att britterna ser sina äventyr i Norge, Frankrike och Grekland fram¨ångar i och med att de fick ut sina gubbar ur en besvärlig situation. Men till skillnad från GIIA så fick ju tunga materiellen lämnas.

Lützen kan man ju göra en studie av genom att ignorera dimman i spelet.

[Daniel S]

Att Kalla "Honigflde kampanjen" en framgång är väl ungefär som att britterna ser sina äventyr i Norge, Frankrike och Grekland fram¨ångar i och med att de fick ut sina gubbar ur en besvärlig situation. Men till skillnad från GIIA så fick ju tunga materiellen lämnas.

Lützen kan man ju göra en studie av genom att ignorera dimman i spelet.

Framgång är inte alltid det samma som "seger". Svenskarna genomförde sin operationella målsättning, polackerna och de kejserliga misslyckades med sin. För mig så ser det ut som en svensk framgång om än en kostsam sådan.
Till skillnad från de exempel du radar upp så upphörde inte den svenska armen att vara stridsduglig och den behövde inte heller ge upp några viktiga positioner efter Honigfelde.

Möjligheten att experimentera med egna varianter och husregler är ju en av de roliga sakerna med krigsspel.

/Daniel

[A F]

Har man inte rätt stor koll på styrkan på legioner?

Nä. Man antar en jävla massa och rommarna ödlar ingen tid på styrkebesked (Tror att Caesar nämner en exakt rommersk styrka en gång i hela BG.). Formeln är alltid "trolig teoretisk styka - ett antaget frånfall x en utsago om hur många legioner som fanns på plats." 10 legioner kan innebära allt från 20 till 60.000 gubbs.

 

[A F]

Svenskarna genomförde sin operationella målsättning,

Som var "överlev"?  

[Jon Karlsson]

En fältherre som leder från fronten av en stridslinje är antigen suicidal eller så kämpar han med ett svårt  Alexander-komplex.

Tänk på att varken radion eller kikaren var uppfunnen på den här tiden. Ville du veta eller påverka vad som hände så var det där det hände du var tvungen att vara.

[BigPapaBear]

Tänk på att varken radion eller kikaren var uppfunnen på den här tiden. Ville du veta eller påverka vad som hände så var det där det hände du var tvungen att vara.

Men jämfört med att sitta och fisa i badvattnet på något mysigt slott verkar det där med frontlinjen ganska överskattat.  

[Daniel S]

Sant. Han var för smart för att ge sig ut på dödsritter. En fältherre som leder från fronten av en stridslinje är antigen suicidal eller så kämpar han med ett svårt  Alexander-komplex.

Inte alls. Den positiva effekten av ett lederskap från fronten uppväger i många fall mer än väl riskerna. Dessutom så innebar de begränsade ledningsfunktionerna i en 1600-tals arme att fronten oftast var ett av få ställen där man kunde få en bild av stridsläget och påverka det. (Särskilt om man är närsynt).

Inga plats på ett 1600-tals slagfält kan anses säker. Turenne liksom många andra dödades trots att han befann sig "tryggt" bakom frontlinje. Gustav Adolf sårades vid Drischau trots att han befann sig på en "säker" stabsplats osv.

Anser du att Heinz Guderian var suicidal eller hade Alexande-komplex när han stridsledde sin pansarkår i frontlinjen? Jag har varit på flera av de platser varifrån han stridsledde och de är lika riskabla som de som Gustav Adolf använde när man väger in räckvidd och verkan hos vapnen som användes under 2.VK

Peter skrämmer ut sin nation och armé ur medeltiden. Så gör även Gustav. Den ryska 1700-tals-armén skjuter K12s spring & stål-här i bitar med moderna vapen och modern taktik.

Vare sig den svenska eller den ryska armen var av medeltida slag, båda följde med i sin samtid och försökte efter bästa förmåga tillämpa de nyaste rönen i krigskonsten. Men "nytt"/"modernt" är inte samma sak som effektivt vilket bevisas av den svenska armen före Gustav Adolf. Man tillämpade de allra senaste holländska rönen och teorierna men trots det så var armen hopplös ineffektiv när den ställdes mot polackerna.

Redan från och med 1630-talet så hade Ryssland en "modern" arme. Efter "stora oredan" så satte tsarerna igång att systematiskt "importera" utländska officerareför att förbättra armen.  På 1680-talet så kom dock armen att hamna i förfall pga inbördes instabilitet i Ryssland men Peters reformer var bara en forsättnig något som börjat nästan 70 år tidigare. Han var på det militära området varken nyskapande eller unik ens med ryska mått mätt.

Moderna vapen? De var identiska till funktion och prestanda med de vapen som användes av alla andra europeiska nationer, har svårt att se vad som är så modernt med det? Modern taktik? Samma taktik och stridsteknik som användes av andra europeiska armeer förutom att det ryska kavalleriet var av klart undermålig kvalite. Att använda fältbefästningar var inget speciellt modernt, det hade man gjort sedan långt tillbaka.

Gustav IIs här är det absolut modernaste i världen 1631, medan hans motståndare lever högt på att han var livsfarlig under medeltiden.

Stämmer inte, det fanns inget medeltida över katolska ligans och kejsarens armeer 1631. De professionella styrkor som var organiserade,utrustade och tränade på ett fullt "modernt" sätt. De hade konsekvent spöat skiten ur de protestantiska armeerna under 13 års tid trots att dessa tilllämpade den holländska krigskonsten. (Som liksom den svenska felaktigt påstås ha varit mer "modern")

Börjar vi med att ta en titt på beväpningen så vissar det sig att den var identisk hos alla 3 armeerna vid Breitenfeld. Man hade likvärdiga musköter,pistoler, värjor, pikar och kanoner  Det fanns endast tre  märkbara skillnader:
1.   Det svenska kavalleriet hade i många fall sämre hästar.
2.   Det svenska kavalleriet hade i många fall sämre bepansring.
3.   Svenskarna förfogade över 3-punds regementskanoner.  

Nästa steg är att studera armeernas stridsformering.
Kavalleriet i samtliga armeer använde sig av skvadronen som stridsenhet. skvadronens styrka varierade mellan 200 och 500 man på båda sidor och grunduppställningen var 6 leds djup. De mindre svenska skvadronerna kunde ställa upp på enbart 3 led för att kompensera bristen på manskap medans de stora katolska skvadroner ibland ställde upp på större djup än 6 led.

Det svenska infanteriets stridsenhet var brigaden medans sachsare och katoliker använde bataljonen. Båda enheterna hade en styrka i fält på ca 1500 man (+- några hundra man).
Svensk brigad


Tysk bataljon


Vid behov så använde alla stridande fristånde avdelningar med 200-400 musketerare (se endan)
Svenskarna formerade sig på 6 leds djup medans tyskarna föredrog 10 led. Båda formationsdjupen hade fördelar och nackdelar.  
Den svenska brigaden var en komplicerad formation vars fördelar inte uppvägde behovet på vältränat manskap och officerare var för den övergavs 1633-1634 till fördel för de tyska bataljonerna. Man behöll dock uppställningen på 6 leds djup.

Armeernas slagordning var på båda sidor linjära med en uppställning i 1 eller flera "treffen" (linjer). Den katolska armens numerära underlägsenhet tvingade Tilly att ställa upp på en enda linje vid  Breitenfeld.  
Den största taktiska skillnaden i de två armernas slagordning var att svenskarna grupperade avdelningar med kommenderade musketerare mellan 1:a linjens kavalleriskvadroner. Avdelningarna skulle ge kavalleriet eldunderstöd och kompensera de svenska ryttarnas sämre hästar och utrustning. Den här uppställningsformen hade klara fördelar men också flera nackdelar.
1.   Den begränsade det svenska kavalleriet sin manöverförmåga genom att det bands till infanteriets marschhastighet.
2.   Musketeraravdelnignar hamnade i ett mycket sårbart läge om de svenska ryttarna misslyckades med att slå fienden.
3.   Taktiken krävde att man befanns sig i et tläge där man kunde uppträda defensivt och utan problem kunde invänta fiendens anfall.  

Till sist så granskar vi armernas stridsätt och återigen är skillnaderna mellan armeerna mycket begränsade.
Slagfältskavalleriet stred på samma sätt i alla tre armeerna. Den enda skillnaden fanns vid infanteriets där armeerna anväde sig av olika eldgivningsätt. Katoliker och sachsare sköt ledviseld med ett led i taget medans svenskarna sköt salveld med tre led åt gången. Detta gav svenskarna högre momentan eldkraft men dålig uthållighet i en utdragen eldstrid och de svenska skyttarna kunde dessutom finna sig sårbara med oladdade vapen om salvan inte hejdade en anstormande fiende.
 

Vilket jag alltså inte begriper. Han är duktig, onekligen. Men en av de stora... Skeptisk. Torstenson och Banér är minst lika drivna. Eller Karl X

Vilket jag inte begriper. Menar du att Napoleon och Clausewitz skulle ha fel?  

Torstensson och Baner var GIIA lärjungar, utan att ha upptäckts och skolats av honom så hade de aldrig fått möjligthet nå sin fulla potential. Till skillnad från Gustav Adolf så mötte ingen av dom heller någonsin jämbördiga motståndare.
 
Bland Karl X Gustavs militära prestationer var att fördräva europas bästa arme genom att förts vela runt i Polen utan tillstymmelse till praktiskt genomförbar strategisk plan för att  sedan överge huvuddelen av  den att dö av resursbrist  medans han stack iväg till Danmark.

[Andreas Lundin]

Folk här verkar vara rätt så välinformerade. Så min fråga är: finns det planer på att infoga slaget vid Lund i Musket & Pike-serien?

[magnus lindström]

Längden och skalan lämpar sig inte särskilt väl. Små styrkor slår på varandra under en lång tid.

Den typ av "ordnad" förföljelse som Karl XI genomförde finns det inga regler för. Nu förföljer enheter efter eget tycke. Att få dessa att återvända är dock rätt lätt ordnat.

Det svåraste anser jag är omorganiseringen och förflyttningen efter första fasen. Det bästa vore då att dela in slaget i 2 faser. Alltså 2 olika scenarier. Något som redan gjorts med Freiburg.

[magnus lindström]

Problemet med att leda från fronten måste väl förutom bristen på översyn (som sagt var detta svårt ändå, i modernt krig kan man ju faktiskt också flytta med sig överblicken i form av radio och dyligt.) men också de egnas okunskap om var man befann sig. Kesselring ska t.ex. ha kirtiserat Rommel för detta i Africa. Nu är ju Rommel gudförklarad av allt och alla men hans ledarstil passade nog bättre för en divisionschef eller möjligen kårchef. Inte särskilt väl frö en Arméchef.

Som exempel tycker jag beslutet att gå mot Halfayapasset under operation Crusader kan ses som att man har rätt taskig överblick.