Jag förstår vad du menar med känslan, även om den är helt subjektiv då kriget aldrig ägt rum, men inte hur du kan tycka att spelet är omständligt, i synnerhet inte jämfört med Battle for Germany.

Omständligt kanske är fel att skriva eftersom reglerna är enkla men det jag hakade upp mig på var det eviga räknandet för att se om trupper kunde nå olika städer. Flyttade bara runt för kraftsamling utan några fasta frontlinjer.

Fast när jag tittar på bilderna blir jag ändå intresserad igen.


Den som vet mest....

Har spelat igenom "Group of Soviet Forces Germany" själv två gånger. Fastnade verkligen inte, ingen känsla av ett tredje världskrig (hur det nu känns?) och det upplevdes omständligt. Inget jag rekommenderar.

Spelar just nu Third World War Battle for Germany och det är riktigt kul. Flygkriget är ganska omfattande men den rätta känslan finns där. Ryssarnas divisionerna i första "echelonen" går verkligen åt och nya från andra ryker fram. Spelar även detta själv och mitt första drag tog ~2h medan jag lärde mig reglerna, ganska snabbt för att vara filip och definitivt inget monster (tar bara upp halva köksbordet).

Var på jakt efter ett spel med lite mer detaljer (operativa eller vad det nu kan kallas) och fastnade för både ocs och efs när jag surfade runt på nätet (läs bgg).

Kom att tänka på detta forumet och började söka lite. Självklart så finns det en tråd med hur mycket info och jämförelser som helst om just dessa två spel.

Lysande!

Resultatet blev följande:
EFS (barbarossa: Kiev to rostov) eftersom det gick lätt att få tag på. Är ointresserad av burma och case blue kändes lite stort att börja med. Fast säljer nån korea billigt så kanske jag också hoppar på ocs-tåget.

/han som gräver i gamla trådar (igen)

Första gången jag spelade med brosan så blev det stilleståndskrig. Jag var britt och försökte med operation compass, han gjorde ett djärvt motanfall och slog en 11 eller 12. Erövrade/förstörde mina supply points, mitt anfall kom av sig och fronten flyttades endast något framåt.

När han hade byggt upp sina styrkor så avancerade han långsamt och jag retirerade långsamt. Ingen vågade göra någonting, det blev tråkigt och så vi gav upp.

Jag tänkte om, gjorde ett nytt försök solo och kriget blev mer rörligt men fortfarande var det kort område som striderna stod i. Som tidigare skrivet måste man antagligen våga mycket mer.

En intressant situation uppkom som inte hann avslutas, köksbordet skulle visst användas till annat... Väldigt många brittiska trupper blev instängda i och runt Bardia. 15. Pansardivisionen, 17. Pansardivisionen och Ariete lyckades stänga av vägen och formligen krossa den nedgrävda 7. Arm (ökenråttorna?).

Min fråga gäller evakuering av trupp via sjövägen. Har för mig att det står i reglerna att detta inte räknas på hamnens kapacitet. Det står väl också att britterna alltid har tillräckligt med coastal shipping för att använda hamnarnas kapacitet. Hur mycket trupp kan britterna evakuera per drag från bardia? Oändligt eller lika mycket som bardia och mersa matruhs kapacitet (~1trupp)? Har alexandria betydelse?

/han som gräver i gamla trådar

Köper följande:
The Third World War: Battle for Germany (GDW)
The Third World War: Arctic Front (GDW)
Persian Gulf: Battle for the Middle East (GDW)

/optimisten

Tackar för alla tipsen.
Efter ytterligare läsning på bgg så verkar det mest intressanta för min del vara:

Yom Kippur (The Gamers)
The Korean War (Victory Games)
The Third World War (GDW)
Korea: The Forgotten War (fast om jag ska ge mig in i ocs så kanske jag ska börja men tunisia? ww2 jag vet......)

Hallå

Efter att snurrat omkring bland spelrecensioner på bgg i timtal utan att komma fram till något vettigt frågar jag här istället.

Jag vill ha ett krigsspel och har följande kriterier (alla behöver inte vara uppfyllda men om mer än två/tre inte gör det tänk då gärna över din rekommendation.....och skriv den ändå):

1: Hexagoner
2: Efter 1945
3: Operativt/strategiskt (absolut inte taktiskt)
4: Inga höga stacks med blippar (2-3 ok, men ej 5 i varje hex nära varandra, det blir ingen överblick)
5: Eftersom 75% av mitt spelande sker på egen hand skall det vara anpassat för solo-play dvs klart uppdelade faser utan "reaktioner", inga hemliga kort eller hemliga stacks mm. Dock inga "rena" enpersonsspel.
6: Påverkbara geopolitiska händelser. T.ex. stad A erövrad av land X från land Y. Slå i tabell 1 och vid 1-2 så blandar sig land Z i med två mekaniserade divisioner, 3-4 blabla, 5 blabla, 6 kärnvapenkrig/spelet över. Ja ni fattar kanske (trots min förklaring).
7: Spelet skall gå att få tag på.
8: Många scenarios med blandad längd.
9: Speltid under 20h.
10: Behöver inte vara balanserat dvs två jämna sidor. Hellre realistiskt eftersom jag mer vill "simulera" än spela (typ).

Några kommentarer om några spel jag har så kanske ni förstår mer vad jag menar/vill ha.
Red Star Rising: Mkt bra flyt/känsla men det händer inte så mycket när städer erövras. Kanske dyker inte en general (jaja, ansamling av artilleri, flygplan mm.) upp men mycket mer är det inte. Sen är det inte efter 1945 heller utan WW2.
Gulf Strike/Aegean Strike: Gillar konceptet (land/luft/hav) och områdena (mellanöstern och medelhavet) men ospelbart solo pga alla reaktioner, motreaktioner och reaktioners motreaktioner.
Group of Soviet Forces Germany: Spelat igenom två gånger men det är något som inte stämmer. Det känns verkligen inte som en sovjetisk invasion av väst-europa. Kanske är det ZOC-reglerna eller CRT:n men det känns inte rätt.
Crisis Sinai: Reglerna känns bra och jag gillar verkligen alla referenser i reglerna till verkliga händelser/situationer men jag får inte grepp om hur jag skall spela med israelerna (där känns reglerna lite luddiga). Sen gillar jag inte de enorma högarna vid kanalen de första dragen, nästan ospelbart.

Det blev mycket text och jag låter nästan lite grinig med alla krav men sikta mot stjärnorna blablabla....... jag vill ju bara kriga.

......och ursäkta brädspels-svengelskan.

/karlsson