Hej,
Jag har följt serien och har en hel del av spelen. Jag har också varit litet involverad i utvecklingsarbetet på regelsidan (med en lite credit i Barbarossa-regelboken).
Jag tycker att det är en bra design om än ganska tung. Flera av de tidiga spelen hade en del barnsjukdomar men från och med Mare Nostrum tycker jag att de är riktigt bra. De tidigare spelen har kommit i uppdaterad utgåva så jag misstänker att mycket av det som inte var toppen är löst.
För mig är fördelen med spelsystemet att det känns väldigt komplett, och att det är roligt att spela. Jag har hört klagomål om att tvåveckors turns är för grovhugget för den här nivån i markstrid, men med alla olika förflyttningsfaser finns det en stor mängd beslutspunkter inom de två veckorna vilket gör det intressant.
Anledningen till att jag tycker att det fungerar så bra är att det i grund och botten är ett logistikspel där din primära uppgift som spelare är att fördela supply till olika frontavsnitt för att understödja offensiva operationer av olika intensitet. För att göra det, och för att förhindra att motståndaren gör det, krävs att du använder flott- och flygstridskrafter på ett rimligt sätt, vilket är där systemet fungerar allra bäst. Detta tycker jag inte att jag spelat något annat system som gör lika bra.
Den största nackdelen med systemet bortsett från pilligheten med sexhundrafemti miljarder olika enheter är att designern är rätt ointresserad av att skapa balanserade scenarios med tydliga avgränsningar, utan mest ger en situation och låter spelaren själv utforska den i sandlådeformat. Detta är egentligen något jag uppskattar, men det gör det svårt att sätta upp ett scenario och spela det till slut utan rätt stor tidsinvestering (om man inte spelar Madagascar).
Överlag är jag ett stort fan av systemet, men på grund av komplexiteten spelar jag det inte alls så mycket som jag skulle vilja. Om du är intresserad klr jag gärna ett parti t.ex på Rimforsa någon gång.
/Filip
Jag har följt serien och har en hel del av spelen. Jag har också varit litet involverad i utvecklingsarbetet på regelsidan (med en lite credit i Barbarossa-regelboken).
Jag tycker att det är en bra design om än ganska tung. Flera av de tidiga spelen hade en del barnsjukdomar men från och med Mare Nostrum tycker jag att de är riktigt bra. De tidigare spelen har kommit i uppdaterad utgåva så jag misstänker att mycket av det som inte var toppen är löst.
För mig är fördelen med spelsystemet att det känns väldigt komplett, och att det är roligt att spela. Jag har hört klagomål om att tvåveckors turns är för grovhugget för den här nivån i markstrid, men med alla olika förflyttningsfaser finns det en stor mängd beslutspunkter inom de två veckorna vilket gör det intressant.
Anledningen till att jag tycker att det fungerar så bra är att det i grund och botten är ett logistikspel där din primära uppgift som spelare är att fördela supply till olika frontavsnitt för att understödja offensiva operationer av olika intensitet. För att göra det, och för att förhindra att motståndaren gör det, krävs att du använder flott- och flygstridskrafter på ett rimligt sätt, vilket är där systemet fungerar allra bäst. Detta tycker jag inte att jag spelat något annat system som gör lika bra.
Den största nackdelen med systemet bortsett från pilligheten med sexhundrafemti miljarder olika enheter är att designern är rätt ointresserad av att skapa balanserade scenarios med tydliga avgränsningar, utan mest ger en situation och låter spelaren själv utforska den i sandlådeformat. Detta är egentligen något jag uppskattar, men det gör det svårt att sätta upp ett scenario och spela det till slut utan rätt stor tidsinvestering (om man inte spelar Madagascar).
Överlag är jag ett stort fan av systemet, men på grund av komplexiteten spelar jag det inte alls så mycket som jag skulle vilja. Om du är intresserad klr jag gärna ett parti t.ex på Rimforsa någon gång.
/Filip