[Micke G]

Jag var in och skulle lägga en beställning då jag fick en dålig magkänsla och avbröt hela processen. Jag satte mig och läste igenom reglerna (4.0) samt lite AAR´s och känner fortfarande likadant efteråt. Fick inte den där "Wow, vill ha känslan". Vad fan nu´rå, Jag som alltid har hållit ett öga på GB2, och nu när jag kanske får en möjlighet att köpa det så tvekar jag, märkligt. Har ju aldrig spelat OCS men har alltid velat. Kan någon förklara på ett begripligt sätt vad som gör det så bra! Eller finns det något bättre i samma kategori (operationellt)?

[BigPapaBear]

Eller finns det något bättre i samma kategori (operationellt)?

Nej, tyvärr är OCS världens bästa system. Det vore toppen om det fanns något som var bättre, men det gör det inte. Kanske om hundra år när brädspelsproducenterna skickar med en gratis nymfomancyborg för att se till att kunderna är nöjda med produkten...

[thermopylai]

Eller finns det något bättre i samma kategori (operationellt)?

Jag tycker systemet är fantastiskt bra pga logistiska begränsningar och regler som gör det svårare att optimera (du får inte titta i motståndarens stackar, surprise mm), men jag skulle rekommendera att prova ett mindre och billigare ocs-spel först. T ex Tunisia eller alla andra ocs utom östfrontsspelen.

Om kostnaden inte är ett problem finns det jättebra mindre scenarier i Case Blue. Vet ej hur det ser ut i GBII.

[Elias Nordling]

OCS är väldigt kul, väldigt provocerande, och en suspekt modell av modern krigföring. Man måste inte gilla OCS.

[A F]

Vet ej hur det ser ut i GBII.

Inte lika bra småscenarier.

[BigPapaBear]

Man måste inte gilla OCS.

Jag har skrivit en motion till Riksdagen om det. Vi får se hur det blir i framtiden...    

[Andreas Lundin]

...och jag en motion till kyrkorådet. Den som inte gillar OCS hamnar i helvetet när den dör. Om inte förr...

[Elias Nordling]

Den som inte gillar OCS hamnar i helvetet när den dör. Om inte förr...

Jag har sett OCS-partier där det skulle komma som en befrielse att bli skickad till helvetet

Begränsad information om motståndaren i all ära, men jag vet inget spelsystem som kan plocka fram de värsta sidorna hos ett kontrollfreak som OCS. Och det värsta med OCS är att det värsta kontrollfreaket vinner. Spelsystemet premierar kraftigt den som lyckas pressa ut extra 1/4 förflyttning genom kreativt användande av reservmarkörer, den som hittar den bästa banan för sina lastbilar när de åker fram och tillbaka med supply points räknandes 1/3 och 1/2 förflyttningspoäng, den som placerar sina non-divisionals för att maximalt utnyttja en förrådspoäng...

För ett spelsystem där det finns så mycket att hata är det konstigt att jag faktiskt gillar det.

[A F]

Och det värsta med OCS är att det värsta kontrollfreaket vinner.

Du menar den som planerar bäst?

[BigPapaBear]

Du menar den som planerar bäst?

   I'm with Mr. Fager!

[Andreas Lundin]

...fast jag gillar också grejen med att den som planerar bäst kan få en sån jäkla käftsmäll av fru Fortuna att alla planer går i stöpet och han får omvärdera planeringen.

[Elias Nordling]

Du menar den som planerar bäst?

Om du med "planerar" menar "räknar tredjedels och halva förflyttningspoäng för lastbilar med movement factor på 45", så ja. Om du med "planerar" menar "skicka hem sin motspelare för att det kommer nog ta ett par timmar innan jag kan börja flytta brickor den här omgången", så ja.

Om du vill veta vad jag menar kan jag rekommendera ett parti OCS med holländaren Jan Wels. Själv har jag sett på, och det räckte.

Vad jag inte förstår, Anders, är hur du som blir tokig på allt pseudotaktiskt mög i TCS verkar kunna köpa allt pseudotaktiskt mög i OCS rakt av. Jag tycker OCS är betydligt värre på irrelevanta petimetersaker som stjäl tid från själva spelandet och planerandet än TCS.

Grejen är att OCS funkar bra om man inte är så noggrann, under förutsättning att bägge spelare är det. Men om den ena spelaren inte låter en halv förflyttningspoäng gå till spillo någonstans kommer han inte bara att tråka ut sin motspelare till döds, han kommer dessutom att vinna överlägset.

Jag kunde MÖJLIGEN köpa allt kvartersmästeri och trixande med den perfekta förrådslinjen som på ett mirakulöst vis lyckas slingra sig igenom fiendens linje om det ledde till en realistisk modell, men samtliga OCS-spel jag spelat har kraftigt avvikit från vad jag ser som en rimlig historisk berättelse. Och då tänker jag inte bara på bataljonen som dödade armegruppen, en standardfeature i OCS.

[P-O Jönsson]

Tycker också att OCS är i princip kul, men håller med Elias i hans kommentarer. Kvartersmästarna i OCS har tillgång till en logistikplaneringsmodell som ett nutida logistikföretag skulle kunna döda för att ha , med det sätt som det är möjligt att ruttoptimera alla transporter.

[Micke G]

Vad exakt är det svåra med OCS, vilken svårighetsgrad? Om man jämför med mina favorit spel, Pacific War och Flashpoint: Golan, vart hamnar man då? Jag har TCS GD-41 (spelat några ggr) och Semper Fi! (aldrig spelat) men dessa var inget för mig, en kontrollerad-kaos-kategori.

[A F]

Vad jag inte förstår, Anders, är hur du som blir tokig på allt pseudotaktiskt mög i TCS verkar kunna köpa allt pseudotaktiskt mög i OCS rakt av. Jag tycker OCS är betydligt värre på irrelevanta petimetersaker som stjäl tid från själva spelandet och planerandet än TCS.

Förstår verkligen inte vad du menar. Vilket spel du än spelar så är det väl skittrist att spela mot överadministrerande spelare?