[Andreas Johnson]

Vad tror ni om detta spel:

http://www.locknloadgame.com/Section_Ca ... T=59&ID=55

Har själv ingen koll på vare sig LL eller designern men svår fetischism för allt som har med kalla kriget / tredje världskriget att göra.  

[A F]

Lock'n Load är i och för sig kul. Sen har ju spelet kartor som är "professionally drawn". Bara det.

[BigPapaBear]

svår fetischism

 











...spelen har jag ingen koll på.  

[EvilSpook]

Gillar ju första scenariot när man ska fånga Knugen!
Vill man vara historiskt korrekt skedde väl det i och för sig långt tidigare i trakten av München.

Känns inte som en hit i övrigt.

//EvilSpook

[Nisse]

Jag har införskaffat spelet, spelat det och tycker det var helt ok.

Kort recension. Spelet bygger på att man drar brickor från en mugg och den sida som får en bricka dragen får aktivera en enhet.

Generellt har varje rysk formation en aktiveringsbricka och varje amerikansk två. Detta gör att amerikanska enheter kan agera flera gånger i varje omgång. Detta skall symbolisera att amerikanerna är lite mer flexibla i sitt tänkande.

Fördelen för ryssarna är att när de väl får aktivera får de oftast aktivera hela bataljoner. De rör sig långsamt men slår väldigt hårt.

Brickorna är snygga men lite plottriga. Det är myckeet info som presenteras på varje bricka. Anti tank värde, anti personal värde, "närstridsvärde", förflyttning. Efter ett tag lär man sig dock utantill vad de olika enheterna har och man behöver inte sitta och titta på brickorna.

Kartan är också snygg och "lättläst"

Reglerna är enkla, lättlästa, bra exempel och bra strukturerade.


Strid går till så att man slår för att träffa, man rullar vanliga T6 och skall slå över ett visst värde. Sedan slår försvararen för att se hur många träffar som negeras. Om en träff blir kvar så blir enheten "disrupeted" dvs slåss lite sämre, detta kan rätas upp med ett moralslag. Vid två träffar blir enheten disrupted och reduced, dvs man vänder på brickan och enheten är nu lite sämre för resten av spelet. En träff till eliminerar enheten.

Olika förband har olika befälsradie och man måste se till att enhetens plutoner håller sig inom befälsradien för att kunna agera.

I spelet finns som väntat de flesta vapenslag, pansar, infanteri, helikoptrar med mera.

Spelet är lätt att lära sig, det är bara tiotalet sidor regler och är snabbt och lättspelat. Enheterna känns "rätt". M1 vagnar är rätt hårda, BMP har lite dåligt skydd osv.

Ett scenario tar ca 1-2 timmar att spela. Det är bra för då kan man spela fler scenarier på en kväll.

Det dåliga är att det bara finns 6 scenarier med. Lite väl snålt tycker jag. Det finns hittills ett expansionsset men fler förväntas komma. Även det innehåller bara 6 scenarier men även en poäng guide så man skall kunna göra egna, balanserade, scenarier.

Jag tycker spelet var bra, roligt, enkelt att lära sig och värt pengarna. (Fast så är jag en WWIII älskare också...) speciellt denna "tidsperiod" (mitten av -80talet)

Jag kan rekommendera det.  (det här får jag betalt för att säga   )

[Andreas Johnson]

Tack för infon. Får man nån WWIII-känsla?

[A F]

Tack för infon. Får man nån WWIII-känsla?

Hur kan man känna något för något som aldrig hände?  

[tinG]

Tack för infon. Får man nån WWIII-känsla?

Hur kan man känna något för något som aldrig hände?  

Är faran över nu...?  

[Andreas Lundin]

Hur kan man känna något för något som aldrig hände?

Det där är en intressant fråga. Jag tänkte nämligen samma sak, och skrockade lite. Men sedan malde det där vidare i min sjuka lilla skalle. Jag spel´testar lite det kommande OCS-spelet Baltic Storm (eller vad det kommer att heta i slutändan). Terrängen där påminner om Mellansverige på sin ställen, det vill säga småbruten terräng som på sina ställen övergår i sjukt svårgenomtränglig myrskog. Jag spelar tysk och är på defensiven - och vips - så är jag mentalt tillbaka i uniformen 1993 på ett krigsspel med 4. fördelningsingenjörbataljonen som övar samverkan med MekB10. Fördröjningsstrid. Inte mycket hände i stridsteknik mellan 1944 och 1993. Inte för Mellansvenska ingenjörtrupper i alla fall... Vi kanske övade lite dåligt på att bygga värn, men annars...

I Baltic Storm gäller i princip samma sak som vår pansartrupps-taktiklärare uttryckte det: På öppna fältet skall vi antasta fienden. När han kommer in i skogen rövpökar vi honom!

 

[tinG]

I Baltic Storm gäller i princip samma sak som vår pansartrupps-taktiklärare uttryckte det: På öppna fältet skall vi antasta fienden. När han kommer in i skogen rövpökar vi honom!

 

Men ikväll blir det omvända roller! Min Combat Phase är upcoming. Funderar på att använda min Arty Chit och dra iväg dom där 3-400 poängen arty mot dina skogsvärn i Pantherlinjen... En dubbelrunda på det borde göra susen!
   
 

[BigPapaBear]

dra iväg dom där 3-400 poängen arty mot dina skogsvärn i Pantherlinjen... En dubbelrunda på det borde göra susen!

Ryssarna är jobbiga på det sättet...  

[Andreas Lundin]

Ja, det är ruggigt.

[Nisse]

Jag tycker spelet gav en bra WWIII känsla. Det kändes rätt liksom. Det gav vibbar av alla böcker man läst om ett fiktivt WWIII, typ Team Yankee av Harold Coyle, Röd Storm av Tom Clancy, Det tredje världskriget av sir John Hackett,  Red Army av Ralph Peters.

Sen är det ju svårt det där med "känsla" eftersom kriget aldrig inträffade men personligen så har jag inga problem med det. Känns inte mer "overkligt" än att spela Gettysburg i ACW.

[A F]

Red Army av Ralph Peters.

En av världens bästa fantasyromaner.

[BigPapaBear]

En av världens bästa fantasyromaner.

Innehåller den orcher?  

Generellt har varje rysk formation en aktiveringsbricka och varje amerikansk två. Detta gör att amerikanska enheter kan agera flera gånger i varje omgång. Detta skall symbolisera att amerikanerna är lite mer flexibla i sitt tänkande.

Fördelen för ryssarna är att när de väl får aktivera får de oftast aktivera hela bataljoner. De rör sig långsamt men slår väldigt hårt.

Då jag har en förkärlek för spel med professionellt ritade kartor kände jag att det var dags att öppna upp den här tråden igen.

Jag är inte så bevandrad i 1985 års Röda armé, men var de verkligen så oflexibla? Det känns som att hela konceptet är lyft från WW2. Snabb tysk med dyra ingenjörsprylar mot den stora bergsjätten med bamseklubba.

Det vore kul med ett "modernt" krigsspel (även om jag inte gillar what if-prylar särskilt mycket). Har Eisenbach spelats mer och har någon fler åsikter om det?