Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

Varför är "gamla" krigsspel så förbenat avancerade

Startat av Nisse, 27 juni 2008 kl. 02:20:51

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Nisse

Då jag flyttade för ett tag sedan så hittade jag ett antal av mina gamla krigsspel. Eftersom man inte slänger sådant så åkte de med till nya huset. när jag packade upp kartongerna så tänkte jag "dessa spel borde jag börja spela igen". De har legat nedpackade de senaste 10 åren.

Först upp var Victory games solitärspel "carrier". Dock stötte jag på patrull direkt. Regelboken är tjock som bibeln. För att lära sig reglerna så finns (om jag minns rätt) sex övningsscenarier av variernade svårighetsgrad. Sedan tar ett "vanligt" scenario 3-6 timmar att spela.

Jag bläddrade vidare och hittade "Pattons best" också det ett solitärspel. Samma här, tjock regelbok och låååång speltid.

Samma med alla gamla spel. De tar lång tid att lära sig reglerna och ännu längre tid att spela dem.

Vad gör man då man inte kan avvara tiden det tar att bara lära sig reglerna? Ännu mindre kunna spela ett scenario på mindre än en arbetsdag? Dessutom, jag har inga kompisar som är lika insnöade som jag på brädspel, men de vill göra spela ett parti då och då. Det känns så trist när någon tar fram någon AH spel eller liknande och säger "ska vi spela det här!" och jag måste svara "visst jag måste bara läsa regelboken, vilket tar fem timmar och sedan spela tre övningsscenarier för att lära mig reglerna, sen sätta upp spelet och sedan spela ett scenaro som tar 3-5 timmar. "Ska vi spela om två veckor?"Ojdå säger kamraten som tänkt sig spela något direkt på max 2 timmar.

Nu kanske jag talar för döva öron eller säger hädiska saker som förespråkar "enklare regler" och kortare speltid men jag vill ha spel jag kan spela och inte "ospelbara" spel.

Nu blir jag troligtvis bannad från forumet när jag säger att jag gillar Memoir ´44. Men det är ett bra spel, varför? Jo för att man SPELAR det. Reglerna är enkla, man hinner med 2-3 scenarier på nån timme eller två. Visst det är inte samma känsla som "Russian campaign" eller "6th Fleet" eller "Firepower", MEN det spelas istället för att stå ospelat i bokhyllan.

Samma med många av Lock ´Loads spel. De är relativt enkla och kan spelas till slut på en kväll.

Många gamla spel verkar gräva ned sig i detaljer som egentligen inte tillför något mer än att göra spelet långsamt och alltför detaljerat.  Ordet Micromanaging kommer osökt in i huvudet. Jag skall vara både general, kvartermästare och gruppchef.

Så nu jag fått gnälla av mig och väntar mig bli halshuggen... :)

Strv102r

#1
Detta är givetvis ett problem. De flesta spel inbjuder inte till spontanspel. MIHs Ring of fire system, NAW och ett par till än enkla nog för det, men knappast Black Sea-Black death serien för att ta ett exempel där inte bara omfång utan utformning av reglerna skapar problem med spontanspel.

Själv tycker jag dock att det fungerar bra om vi kommer överens om vilket som är nästa spel till rakning och så läser jag på. Vi spelar dock inte så tävlingsinriktat vilket medger att motparten inte behöver detaljkunskap om reglerna. Vidare så håller vi oss till ett spelsystem/en spelserie i taget vilket ekonomiserar regelpluggandet. Så för oss gäller et att inte helt plötsligt säga: Äh! Vi tar det här istället!
Ola Palmquist. Spelar nu:  Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; därefter The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie och GMTs The Hunters.

Scipio

#2
Naturligtvis har du rätt. Spelen var i allmänhet mycket krångligare i regelväg än de flesta är idag. Dock så tycker jag Russian Campaign nog är ett undantag, regelboken är nog inte på mer än 6 sidor ordinarie regler om jag minns korrekt. Sin tids Memoir '44 skulle man nästan kunna säga.  :)

Det finns ju dock en del spel från förr som hade rätt så korta regler och var hyggligt snabba.
NaW är ett bra exempel. Och det finns rätt många andra också. GDW hade ju exempelvis sin 120-serie som gick ut på max 120 brickor och 120 min i speltid. Regelböckerna plöjer man på mindre än 30 min.
Finns en tråd för ämnet mini-krigsspel där det kan finnas lite tips: http://www.krigsspel.se/forum/viewtopic.php?t=52


Annars så kommer det snart ett nytt fanzin som borde träffa ämnet rätt bra.
"Randomization is too important to be left to chance"

Kanger

#3
Insight :o

Var hittar man den?

BigPapaBear

#4
Citat från: "Nisse"Vad gör man då man inte kan avvara tiden det tar att bara lära sig reglerna?

Läs dem som om de vore en bok. På tåget, på kvällen när barnen har lagt sig. Då går det faktiskt ganska fort.

CiteraÄnnu mindre kunna spela ett scenario på mindre än en arbetsdag?

Skaffa en lokal där du kan ha spelen stående och umgås med likasinnade. Det är det enda sättet.

CiteraDessutom, jag har inga kompisar som är lika insnöade som jag på brädspel, men de vill göra spela ett parti då och då.

Spela enklare spel med dina gamla kompisar och skaffa några nya hardcore-kompisar för de större spelen. Vi finns här för dig! :up:

CiteraNu kanske jag talar för döva öron eller säger hädiska saker som förespråkar "enklare regler" och kortare speltid men jag vill ha spel jag kan spela och inte "ospelbara" spel.

Nejdå, ingen fara. Problemet är väl egentligen inte att reglerna behöver vara enklare utan framför allt bättre och mer effektiva. Jag håller med om att det behövs fler kortare krigsspel som samtidigt är väldigt bra. Med korta menar jag i och för sig <12 timmar.

CiteraNu blir jag troligtvis bannad från forumet när jag säger att jag gillar Memoir ´44. Men det är ett bra spel, varför? Jo för att man SPELAR det. Reglerna är enkla, man hinner med 2-3 scenarier på nån timme eller två. Visst det är inte samma känsla som "Russian campaign" eller "6th Fleet" eller "Firepower", MEN det spelas istället för att stå ospelat i bokhyllan.

Hänger med på tankegången, men i så fall är det väl bättre att spela bra Eurogames eller liknande, för Memoir '44 är verkligen inte bra...

CiteraMånga gamla spel verkar gräva ned sig i detaljer som egentligen inte tillför något mer än att göra spelet långsamt och alltför detaljerat.  Ordet Micromanaging kommer osökt in i huvudet. Jag skall vara både general, kvartermästare och gruppchef.

Visst kan det vara så, men jag tycker personligen att krigsspelshobbyn på 2000-talet överlag har bättre och smidigare spel (även i kategorin "monster-") än vad man hade på 80-talet. Problemet ligger kanske i att du har lite för gamla spel i hyllan?
MMPs International Games Series (de japanska spelen)  borde väl fungera bra (även om jag inte gillar dem heller, frånsett RSR). ´Samma sak med APs "quick play" series (eller vad den nu heter - Gazala, Bitter Victory etc.)


CiteraSå nu jag fått gnälla av mig och väntar mig bli halshuggen... :)

Inte alls. Det är bra att basunera ut sitt missnöje!  :D
En mycket bitter liten man.

Scipio

#5
Citat från: "Kanger"Insight :o

Var hittar man den?
Har inte släppts än, antar att den kommer att gå att köpa i spelbutiker.
Ingen aning om kvalité eller innehåll men tyckte namnet lät spännande..  :)
"Randomization is too important to be left to chance"

Elias Nordling

#6
Strategy & Tactics spel har sällan mer än 16 sidor regler, ofta rätt luftigt skrivna, så de faller ofta in under kategorin enklare. Har hållit en jämn och hög kvalitet på sistone också.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

pelle

#7
Min erfarenhet av S&T är tyvärr att reglerna ofta är alldeles för röriga och med onödigt många specialfall (och optional rules, denna ondskefullaste av speldödare), i stället för att göra något mer spelbart på 4 sidor. Dessutom verkar det vara mer i nivå med vad kvalitetsavdelningen på decision games kan klara av att speltesta ordentligt, vilket är nog så viktigt.

Däremot tyckte jag att Miranda lyckades bra med Napoleonics 20 (från Victory Point Games). I alla fall det jag har provat, Waterloo 20, var klart spelvärt. Återigen något för komplicerade regler för ändamålet, och återigen några sidor optional rules, men storleken gör det mer hanterbart.

Kanger

#8
Många regler lider av ord-diaré med paragrafer som den här "26.1.2.1.a"

Baah! :down:

totte30

#9
Jag känner väl igen mig i situationen... För ett antal år sedan då jag gjorde en nystart i hobbyn, tyckte jag att det var vansinnigt trögt att läsa in sig på regler. Men den enda trösten är att du relativt snabbt får upp tempot och delar upp reglerna i "spelmekanik" & "Undantagsregler" som måste kollas upp under spelningen.  Enda problemet är att du börjar blanda ihop reglerna. Har under senare tid spelat 4 st olika spel som i olika nivåer behandlar östfronten 1914, då är det inte lätt att komma ihåg vad som gäller för resp spel....

Sen läser jag oftast reglerna framför TV:n i sällskap med sambon, då inräknas det under kvalitetstid :lol:

Slutligen så instämmer jag tillfullo med Björns inlägg, Bli med lokal!!!

Satte igår upp Great War in Europe (alla fronter), denna gång på 2 pers, vi blir sannolikt klara nån gång på senhösten :up:

Thomas
Spelar:  Clash of Giants II

Nisse

#10
Tack för bra tips och bra inlägg! Ett av "Problemetn i grunden är nog att jag inte har någon lika hardcore kompis att spela med. Att bara hysta fram ett monsterspel är liksom inte att tänka på när folk inte kan koncentrera sig mer än max 2-3 timmar... Samt undrar vad en hexagon är samt vad som skiljer mellan ex en Panzer III och en Tiger i, båda är ju stridsvagnar...

Jag håller med om att Memoir ´44 inte är särskilt bra men, tja, i brist på kakor får man äta hårdbröd... :wink:  Är det det mina vänner kan spela så är det det vi spelar. Jag försöker nu få in dom på Tide of Iron. Jag liksom smyger in dem i hobbyn ha ha.

När det gäller regler och att lära sig regler så resonerar jag så här. Ju fler regler man läst och spel man spelat desto lättare är det att lära sig nya eftersom man redan känner till vissa moment och regler. Att ta ett "svårt" spel för en nybörjare kan bli övermäktigt men börjar man med ex M44 så blir steget mindre till ToI eftersom folket då liksom har en baskunskap. Då blir steget mindre till nästa spel osv osv! :)  Ni känner nog igen tankegången.

Trist att jag har tre problem, ingen lokal (kan spela hemma men kan inte ha spelen uppställda), dåligt med tid och (nästan) inga att spela med. Därav mitt intresse för solitärspel, som inte tar mer än 2-3 timmar.

BigPapaBear

#11
Nisse: Var befinner du dig geografiskt? Om två personer som huserar i Umeå lyckades finna kärleken här på forumet borde det mesta vara möjligt...  :)

Thomas: Om du tycker att det är tufft att plöja nya regler kanske du borde ta dig an någon skön spelserie. Vill minnas att The Gamer's har en som heter...  :D
En mycket bitter liten man.

Strv102r

#12
TCS?  :lol:
Ola Palmquist. Spelar nu:  Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; därefter The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie och GMTs The Hunters.

Strv102r

#13
Eller mer seriöst, SCS. Den serien borde ju passa bättre pga format och (brist på) komplexitet.  :up:
Ola Palmquist. Spelar nu:  Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; därefter The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie och GMTs The Hunters.

totte30

#14
Citat från: "BigPapaBear"Thomas: Om du tycker att det är tufft att plöja nya regler kanske du borde ta dig an någon skön spelserie. Vill minnas att The Gamer's har en som heter...  :D

"I'm not a OSC:are I'm a free man
Play the games I want to
You'd better scratch me from your OSC book
Cause' I'll run rings around you"

Thomas
Spelar:  Clash of Giants II