[Tordan]

Vet inte om det medför risk för påhopp, men jag tänkte sondera era åsikter om bra taktiska/strategiska spel på datorn.
Jag hittade precis Hearts of Iron 2 Anthology (tror jag det heter) för 99 spänn vilket jag nöp. Har inte hunnit läsa manualen ännu. Jag har också sett att gamla Steel Panthers fortfarande lever.
Finns några av "de stora" bräd/arkkrigsspelen även till datorn såsom SCS/TCS spelsystemen?

[BigPapaBear]

"Vanliga" brädspel kan du spela på datorn med hjälp av t.ex. VASSAL och Cyberboard. Personligen tycker jag att det är lika meningslöst som att ha sex på det sättet, men vissa verkar gilla det.

Hearts of Iron är charmigt och småroligt. Bra är väl att ta i, men helt klart charmigt. Trean (eller fyran) kommer i höst om jag förstått det rätt.

Ett tredje alternativ är dataspelsproducenter som till exempel HPS eller Matrix Games. De gör brädspelsliknande dataspel (på temat krig). Återigen, ingenting som faller mig i smaken alls.

[EvilSpook]

"Vanliga" brädspel kan du spela på datorn med hjälp av t.ex. VASSAL och Cyberboard. Personligen tycker jag att det är lika meningslöst som att ha sex på det sättet, men vissa verkar gilla det.

Sex med hjälp av Cyberboard?  

//EvilSpook

[BigPapaBear]

Sex med hjälp av Cyberboard?  

Precis. Sex är bäst på bräde, som Fager brukar säga.

[Vvornth]

Det bästa krigs-brädspelet i datorspelsform om man ska gå på recensioner brukar oftast bli Korsun Pocket från Strategy First.

Många svär dyrt och heligt på Combat Missions briljans men själv har detta taktiska WWII lir tilltalat mig.

[Tordan]

Blir sugen på Korsun Pocket men även det nya Close Combat The Longest Day vilket jag nu ser får bra kritik. Olika nivåer så det kanske blir båda, måste gilla digitala köp


http://www.matrixgames.com/products/368/details/Close.Combat:.The.Longest.Day

[dagon]

Två tips om du gillar pre 1900-tal:

1) Empire: Total War. Oslagbar grafik. Både strategi och taktik a la 1700-tal i samma paket. Gôtt att sparka Dansk/Saxare/Ryss-rumpa i ditt alternativa "Stora Nordiska Krig".
 
2) Take Command-serien. Amerikanska inbördeskriget på regemente- division- eller kårnivå. Klart skönt om man är flytta-runt-otympliga-enheter-och-hålla-command range-fetishist!

[Scipio]

V for Victory serien är det bästa jag hitintills hittat till datorn.
De det var allt som jag önskade att OCS skulle ha varit.
Tyvärr är interfacet uråldrigt och de är gjorda för dos men jag plockar gärna fram dom fortfarande.

Annars verkar Airborne Assult spelen mycket intressanta det lilla jag har tittat på dem.
Men jag föredrar i regel analoga spel framför digitala.

[pelle]

The Operational Art of War 3 tycker jag är rätt så kul, men sjukt tidskrävande och komplicerat. Om jag hade oändligt med tid skulle jag gärna köra det oftare, men när varje drag tar 4+ timmar är det inte så ofta det hinns med.

Min favorit är Panzer General (första). Fungerar bra i dosbox och jag återkommer till det ibland fortfarande. Det är väldigt ohistoriskt och ickesimulerande och fånigt egentligen, men beroendeframkallande abstrakt pussel-krigsspel.

Egentligen skulle jag gärna spela mycket mer krigsspel (single-player) på datorn, men jag har fortfarande aldrig hittat något jag verkligen gillar. Jag har nog rantat om det ett par gånger redan... Det mest irriterande är att datorkrigsspelen alltid är så förfärligt krångliga. Varför behöver jag veta att en enhet har 58 % supply och 56 % fatigue? Trace supply är trevligt... Varför 15 olika stridsvärden, i stället för gamla hederliga "attack och defense"? Varför ... tja, jag vill nog mer ha som ett brädspel, där man ser direkt på brickan vad en enhet kan och hur den mår. Det stora problemet är ju att man inte abstraherar för fem öre. Att ha en massa värden med jag ändå inte orkar eller kan ta hänsyn till tillför inget. Jag kan inte stirra på en karta med 400 enheter och räkna ut vad som är ett bra drag om jag för varje enhet måste klicka mig igenom tre dialogfönster med siffror för att få en uppfattning om hur bra den är. Som programmere förstår jag ju att man lockas att göra sådana dumma saker eftersom det är så enkelt och dessutom säkert imponerar på en massa spelare och chefer ("se så många saker vi tar hänsyn till! Värsta realistiska modellerna!"), men egentligen är det bara ett tecken på lathet och brist på duktiga ui-utvecklare.

[BigPapaBear]

Det mest irriterande är att datorkrigsspelen alltid är så förfärligt krångliga. Varför behöver jag veta att en enhet har 58 % supply och 56 % fatigue? Trace supply är trevligt... Varför 15 olika stridsvärden, i stället för gamla hederliga "attack och defense"? Varför ... tja, jag vill nog mer ha som ett brädspel, där man ser direkt på brickan vad en enhet kan och hur den mår. Det stora problemet är ju att man inte abstraherar för fem öre. Att ha en massa värden med jag ändå inte orkar eller kan ta hänsyn till tillför inget. Jag kan inte stirra på en karta med 400 enheter och räkna ut vad som är ett bra drag om jag för varje enhet måste klicka mig igenom tre dialogfönster med siffror för att få en uppfattning om hur bra den är.

Bra sagt, Pelle. Håller med helt och hållet.

[Tordan]

Jag har som sagt var lite, läs låg, erfarenhet av båda speltyperna och inser att det i båda fallen finns en mängd olika system. Ett datorspel borde IMO ta hand om just all bakomliggande sifferexercis. Stora blippspel ser för mig ut som ett mycket långdraget lyftande av brickor för att manuellt göra en mängd beräkningar. En dator kan aldrig vara lika listig och lurig som en människa men har som alla verktyg områden där den kan lysa och andra där den suger getballe.

[f98alda]

Det mest irriterande är att datorkrigsspelen alltid är så förfärligt krångliga. Varför behöver jag veta att en enhet har 58 % supply och 56 % fatigue? Trace supply är trevligt... Varför 15 olika stridsvärden, i stället för gamla hederliga "attack och defense"? Varför ... tja, jag vill nog mer ha som ett brädspel, där man ser direkt på brickan vad en enhet kan och hur den mår. Det stora problemet är ju att man inte abstraherar för fem öre.

Jag håller med, till viss del. Det finns ingen mening med att ha så många värden att de blir oöverskådliga. Däremot anser jag att man bör utnyttja datorns kapacitet att hantera stora mängder data snabbt. Detta gör att man inte behöver abstrahera riktigt lika mycket i ett datorspel som i ett brädspel. Generellt sett kan man ha några värden mer i ett datorspel än i ett brädspel IMO, men den riktiga fördelen kommer när det gäller att abstrahera ner strider till tärningsslag. I ett brädspel blir det väldigt jobbigt om man behöver slå mer än några få tärningar vid varje strid (figurslagspel kommer ju undan med att man behöver slå max 40-50 tärningar i udda fall). Men har man en dator så har jag inget emot att en strid kräver 10000 tärningsslag, så länge jag inser vad det är som händer. På detta sätt kan man få en trevligare skala på utfallet av striderna utan att det blir helt deterministiskt.

/Alexander

[Mode]

Jag gillar flygspel och då finns det faktiskt några gamla närbesläktade godingar som dessutom går att ladda ned gratis numera.
Notera att jag skriver flygspel, INTE flygsimulatorer. Det handlar alltså om taktiskt förbandstänkande i tre dimensioner, inte Doom i luften!

Roligast är fortfarande "Flight Commander 2", särskilt eftersom man med Mission Builder kan göra såväl egna scenarier som kampanjer. Det är i princip Air Superiority/Air Strike, något förenklat, på dator. Nackdelen är möjligen att den senaste teknikutvecklingen och -erfarenheterna inte finns med, men spelet är trots allt mer än tio år gammalt

Två efterföljare kom och dessa var mer eller mindre datorvarianter av "Achtung Spitfire" respektive "Over the Reich".

[Mode]

Inte bara datorspel är onödigt krångliga, men det känns onekligen fånigt att få styrkebesked och underhållsstatus som en enda procentsiffra, när det lika gärna kunde delas upp i bränslemängd, viloläge, förplägnad, ammunition av relevanta typer o.s.v.    

Styrkan i datorspel ligger i att kunna ha väldigt komplicerade och detaljerade modeller, men om man inte kan abstrahera dessa (eller använda flera grader av detaljnivå för att tillfredsställa mängden kvartermästarinstinkt) vid presentationen så missar man grovt målet. En annan fördel är att kunna ta bort gudasynen från spelaren.

Vidare borde man tänka på befälsprincipen. Såväl brädspel som datorspel motsvarar en lägeskarta. Man ska kunna ge order till sina DUC och bör se deras underställda enheter, inte mer. Tyvärr syndas det rätt friskt mot detta och som batch brukar man ofta få leda sina enskilda plutoner. Fånigt var ordet, sade Bull...

Väldigt få krigsspel, oavsett om de är baserade på papp eller kisel, verkar vara gjorda av personer med någon relevant militär erfarenhet. Ett bra spel ska få spelaren att tänka i förband och taktik, inte en massa kvantifierade stridsvärden och hexagoner. Möjligen beoror diskrepansen på att inte heller spelarna har någon erfarenhet och följaktligen inte vill ha sådana spel...  

[Snowfox]

Jag skulle föreslå att du kastar ett öga på "Highway to the Reich" och "Conquest of the Aegan" från Panther Games. Dessa lyckas faktiskt utnyttja datorn till något mer än att återspegla ett brädspel med baziljoner kvantifierade variabler.  

http://www.matrixgames.com/products/241 ... .the.Reich
http://www.matrixgames.com/products/313 ... the.Aegean

Spelen har ett sofistikerat system för att hantera förbandens organsation. Du kan till och med ställa in orderfördröjning så dina order från brigad- och bataljonsstaber tar tid att nå nivån under dem. Du kan spela antingen genom att ge order till varje enhet under ditt befäl eller att ge order på någon av nivåerna ovanför vilket gör det rätt unikt bland krigsspelen. Du får dock räkna med en viss "väntetid" innan det händer något om du väljer att styra från översta nivån i de olika scenariorna. Det här är nog det enda riktigt bra exemplet på där datorn utnyttjas på ett bra sätt och bryter ny mark utanför brädsspelens område.

Datorspelen verkar ofta vara byggda med ingenjörsfokus där hårdvara och sofistikerade modeller för strid och liknande får prioritet. Det är ovanligt att spelen tar upp mjuka faktorer som organisation och doktrin.  Underhåll ska vi inte tala om. Det senaste "bra" systemet för underhåll kom på 90talet med "V for Victory" serien där du i samband med första spelvarvet varje dag i scenariot fick bestämma vilket supplystance som dina kårer (har för mig det var på kårnivå, eller möjligent armenivå)  skulle ha, och resurserna var ändliga så du kunde inte sätta alla dina kårer på aggressive anfallssupply. Förbandens stridsvärden påverkades av vilken supplystance som valdes. Systemet var mycket enkelt för spelaren att hantera men tvingade fram en prioritering av vad du ville uppnå varje speldag.

Den största svagheten är dock att man är beroende av kvaliteten på A/I:n och att designern fått ihop en design som känns övertygande, brister i reglerna hos ett brädspel kan man alltid "rätta" till med några husregler, så icke med datorn, den är som Fänrik Stål, obevekelig.