[EvilSpook]

I victorypoints leder NATO stort och jag vet inte hur jag ska kunna ta igen det, men det är mindre viktigt egentligen. Spelar inte för att vp-optimera.

Evilspook anser att norra norge är säkrat nu men det skulle jag inte ta för säkert om jag var han. Än är det långt kvar och Frunze har som sagt stridsflaggan hissad och skulle gärna ramma Roosevelt HMS-Ulysses-style....

Nja - vi vet ju båda att det här kriget slutgiltigt vinns eller förloras i djupet av ditt hjärta. Vi får väl se vad som händer när Kremlin ansätts lite hårdare. Vad gör du på söndag?  

//EvilSpook

[EvilSpook]

Att hitta ett en hex hål i CAP gör ju att själva simulationen faller en smula... I verklighet så skulle man förstås aldrig chansa på något sånt. Med det sagt så är ju fog of war i fleet spelen lite allmänt svajig.

CAP reglerna rent allmänt är lite märkliga. Det är väldigt mycket allt eller inget. CAP är otroligt starkt i spelet.

5th fleet gjordes ju faktiskt till datorspel (på Amiga-tiden) och hade där full fog of war. Jäääääävlar vad svårt det blev.

Har kört 2nd Fleet  double blind nån gång. Det krävs då betydligt mer spaningsresurser.

Det är svårt att spela bra och många vettiga val på olika nivåer.

Jo - och ruskigt lättspelat och förvånansvärt spännande emellanåt. Matematiken hade dock kunnat förenklats.

Det skulle kunna bli ännu bättre med Evilspooks uppdaterade counters men frågan är när de blir klara.

Inte "när"... "om"?

Evilspook anser att norra norge är säkrat nu men det skulle jag inte ta för säkert om jag var han.

Nja. Menade snarare att jag gjort vad jag kan för att skydda det mot snabba segrar genom luftlandsättning. Enstaka raider och bombning av baserna kan du ju fortfarande göra men det är ett projekt i sig.

//EvilSpook

[Micke G]

Härligt! Kör ni med orginalreglerna eller några från någon nyare låda? 2nd Fleet har nog den roligaste situationen med inte de hetaste reglerna, jag föredrar nog de senare spelen regelmässigt. Jag hoppas på bildbevis från tillställningen...

   

Håller med till fullo.

Fan, detta är ju nostalgi. Bra krigsdagbok grabbar.

[Fredrik H]

CAP reglerna rent allmänt är lite märkliga. Det är väldigt mycket allt eller inget. CAP är otroligt starkt i spelet.

 
//EvilSpook

Dom är verkligen lite udda. Som ryss spelar det ingen roll om man möter en liten brittisk Harrier-skvadron eller F14 från 2 amerikanska hangarfartyg, döden känns lika ofrånkomlig oavsett.
Jag har också svårt för ubåtskriget. Dels har ubåtar förvivlat svårt att sänka andra ubåtar, sen så sjunker om ta mig f-n aldrig vid första träffen. Jag inbillar mig att man räknar med att när man torpederat fienden så sjunker han liksom....
Men spelen är så väldigt roliga att spela; interaktiva, dramatiska och med högt tempo. Så kriga vidare mína herrar, det är underhållande läsning.
Jag är dock lite förundrad över partiets utveckling. Ryssen verkar ur VP-synpunkt göra rätt med sin defensiva strategi, men jag tänker mig att ryssarna "historiskt" (öh, ni förstår säkert) skulle satsat på att störa konvojerna allt vad dom orkade. Att bygga massor med ubåtar för att dessa inte skall sänkas verkar inte så effektivt.    Man borde kanske se över Victory Conditions på något vis?

   

[Sten Ekedahl]

Hmm, kanske dags att plocka fram detta spel ur förrådet och läsa reglerna igen. Har inte tittat på det sedan decenier tillbaka...

[yvig]

Att hitta ett en hex hål i CAP gör ju att själva simulationen faller en smula... I verklighet så skulle man förstås aldrig chansa på något sånt. Med det sagt så är ju fog of war i fleet spelen lite allmänt svajig.

Ävenom CAP-reglerna helt klart har svagheter vet jag inte om jag håller med dig i det här fallet. Vi snackar här om två hangarfartyg av invincibleklass som med sina 20 Harrier var (utan radarrobot) ska täcka ett område från Islands kust ner till gränsen mellan england och skottland ungefär. Tror nog att en skvadron Tu-22M (eller Tu-26 som de heter här) skulle våga olja sig igenom där om det behövdes.

/Lasse

[Vvornth]

Poängen var mest den att det blir en sån konstig situation med att bombarna helt magiskt kan hitta en gata helt otäckt av CAP. Det är ett FoW problem.

[yvig]

Nu har vi krigat igen och spelat andra dagens natt, hela dag tre och morgonen dag fyra. Återkommer inom kort med rapport från sovjetiska marinstaben i Murmansk. Partiet är otroligt spännande och har böljat fram och tillbaka med snabba kast, där man känt att nu är det väl i alla fall kört ändå, eller att man börjar kontrollera partiet, men så ändras förutsättningarna radikalt.
Det hedrar spelsystemet att slutresultatet kan hållas så öppet så länge  och man tjänar verkligen på att konservera sina krafter.

[EvilSpook]

GT 6 (rest sen föregående session)

Baku anfalls av B-1. Sänks nästan (1 ifrån på slaget).

Yvig börjar se bekymrad ut.


//EvilSpook

[EvilSpook]

Krigets tredje dag (GT 7-9)
Klart väder på krigets tredje dag. Nato får in dåligt med förstärkningar igen. Sovjetiska commandoteam landstiger från ubåtar och slår ut Andenes och dess div. Phantom. I det strategiska luftkriget förlorar NATO luftherraväldet över Norska havet. Planen var att vinna det, upptäcka de sovjetiska hangarfartygsgrupperna och anfalla dem och ubåtsskärmen med kärnvapentorpeder. Det blev inte så. Spaningsplanen fick vända hem och vi hade dålig kontakt med fiendens ubåtar.



Ytterligare en norsk ubåt sänktes i Barents. Vi börjar få problem med bränslet i några av konvojerna och tankning till sjöss utförs.
Sovjet går nu in och bombar både Bodö och Örland. Det ser kritiskt ut i nordnorge. Jag ombaserar riskfyllt  (Bryter Kremlins CAP) en nyanländ Phantom från Storbritannien till Bardufoss.



Mitt på dagen är fokus på Norge. Sovjet bryter min CAP över Bardufoss men lyckas tack och lov inte bomba ut basen. Han följer upp med massiva SSM attacker men de förblir resultatlösa. Även under natten lyckas vi avvärja fortsatta angrepp mot de norska baserna. Nu ligger dock fokus på Bodö och Örland. Nato tar hela tiden mindre förluster i konvojerna men det är hanterbart.

Under tiden har jag fått ordning på mitt försvar av GIUK. Jag har lagt Roosevelt i mitten med en Brittisk helikopterkryssare på vardera sidan. Roosevelt börjar komma ikapp ubåtsscreenen. Nato har nu en kontinuerlig CAP från Norges sydspets bort till Keflavik.  Det finns en liten glipa längst bort i väst men den konvojen ligger aldeles utanför Backfire räckvidden. Väntar mig att Coral Sea snart dyker upp strax bakom och kan ge den flygskydd.


Förlusterna GT9.

Ser mycket bra ut.
//EvilSpook

Edit: Fel bild.

[EvilSpook]

Krigets fjärde dag (GT10)
Börjar illa med ett Command failure för NATO i de södra zonerna och Svalbard. Som grädde på moset får vi återigen Squall - i samtliga zoner.
Det kinesiska tecknet för "slakthus" består av de individuella tecknen för "fara", "kärnvapen" och "möjlighet". Har nu ett mycket bra läge för att slå både Kremlin och Baku. I gengäld har jag två brittiska hangarkryssare utan CAP och med eskorter som är delvis utan bränsle. Mycket illa. Det kanske viktigaste slaget i hela scenariot handlar nu om vem som får luftherravälde i norska havet. Jag laddar upp med 2 st F-14, en norsk F-16 och en div. Tornado. I islandzonen har jag nu ett dilemma. Jag har bara en div jakt som kan hindra spaning. Det är den amerikanska F-15 på Keflavik. Om jag använder den för att plocka ner spaningsplanen får Keflavik, Nordatlanten och min vackra div. B-1 bita i kudden. Jag väljer dock att offra Keflavik för att skydda Invincible, slår dock katastrofalt dåligt och spaningsplanen får fritt fram att upptäcka henne och landstigningsstyrkan.  NATO vinner dock luftstriden över norska havet och vi kan lokalisera de båda sovjetiska hangarfartygsgrupperna.



Sovjet öppnar hårt med flyganfall. Man angriper på bred front nu när det finns stora hål i CAP-screenen. Invincible sänks och hennes eskorter raderas också i stort sett ut. Jag förlorar mängder med landstigare, några eskorter och nån enstaka fraktare. Nästa fas blir NATOs och jag bestämmer mig för att det nu är dags att vända kriget. Fyra salvor med kryssningsrobotar avlossas mot flygfälten på Kola, det ger ingen skada överhuvud taget men kändes ändå fint inombords.

Nu är det äntligen dags att ta i med storsläggan. B-1 tillsammans med Canberran (EW) och två div Buccaneers lastade med kärnvapen flyger in mot den i stort sett oskyddade Kremlingruppen. Yes - du läste rätt, NATO är först med att använda kärnvapen! Det finns flera skäl till det:

1) Jag tror Yvig kommer att tappa sugen om jag slår ut Kremlin
2) Sovjet kommer att ha mycket svårare att utmana NATO i Nordnorge med både ytfartyg och ubåtar
3) Jag tror (nåja - hoppas) det kommer löna sig poängmässigt
4) Det känns bra

Yvig slår tärning som en gud och jag lyckas tyvärr inte nå Kremlin. Anfallet följs upp med Harpoons från P-3: or och Nimrods. Återigen lyckas Yvig avvärja attacken hjälpligt. Som sista insats med flyg lyfter en div. A-6 från Roosevelt understödda av EA6:or. Återigen slår Yvig osannolikt bra och trots kärnvapen är framgångarna begränsade i likhet med skadorna på mitt flyg. Totalt under de tre räderna har jag sänkt en kryssare (Frunze), skadat två andra kryssare och en jagare och dessutom tömt den sovjetiska gruppens ammunitionsdurkar på luftvärn. Jag följer sedan upp med SSM attacker mot Bakugruppen men skadar bara en landstigare. Dessutom sänks en sovjetisk dieselubåt, återigen med kärnvapen.

De sovjetiska grupperna är nu ganska skärrade och söker sig mot hemmahamn och i Kremlins fall in i det norska Fjordlandet.
Det framgångsrika luftslaget som hade kunnat bli det stora avgörandet har endast genererat mindre förluster. Har visserligen resten av dygnet på mig att nå ett avgörande men känner mig ändå frustrerad.

Vi bryter för kvällen innan Yvig kört sin sista fas (ubåtar).

//EvilSpook

Edit: Meningsbyggnad, dödat oplanerad smiley, stavning.

[Strv102r]

Trevligt att se modern manöverkrigföring tillämpas. Fiendens tyngdpunkt, det som ger honom kraft att fortsätta, är identifierad som Kremlin, ett tydligt och påverkbart mål. Allt satsas på att slå ut det och därmed bryta viljan till fortsatt strid snarare än den fysiska förmågan till strid. Tyvärr var det ingen kritisk sårbarhet då det var väl försvarat. Men tankegången hade platsat i vilken militärteoretisk diskussion som helst! Och kärnvapen hade väl fått vem som helst att darra på manchetten!

[EvilSpook]

Trevligt att se modern manöverkrigföring tillämpas. Fiendens tyngdpunkt, det som ger honom kraft att fortsätta, är identifierad som Kremlin, ett tydligt och påverkbart mål.

Det finns ett par andra saker i spelet som också är teoretiskt intressanta.

Det första är värdet utav kraftsamling i tid och rum. Detta märks mest i just det här fallet att vi båda håller ihop våra ubåtar i väldigt stor utsträckning. Jag har haft möjlighet att utgångsgruppera några uppe i Barents men anser att det är betydligt viktigare att hålla ihop dem. (Jfr de ändå relativt koncentrerade ubåtarnas öde SV om Island i inledningen.

Det andra som blir påtagligt i det här scenariot är att ha "Forces in being" framförallt SSM kapacitet i Nordnorge för ryssen, ubåtar och jaktflyg för oss båda. Även om det inte direkt "används" så finns det där och binder motståndaren. Båda har pga av dessa styrkor haft en viss ovilja mot att ta risker och committa sig i strid. Man har inte heller kunnat göra snabba vinster med hjälp av luftlandsättning. Det fientliga flyget är begränsat i stort sett enbart av tillgänglig jakt  (och givetvis sin egen räckvidd). Det har i stor utsträckning varit just dessa oanvända resurser och vädret som styrt spelet hittils.

Intressant...

//EvilSpook

[Strv102r]

Intressant. I synnerhet då jag, i och för sig mest aktiv i markarenan, uppfattat att man för det mesta inte kraftsamlar just ubåtar utan sprider ut dem i underrättelsesyfte. Det är viktigare att ha en ubåt på rätt plats än att ha alla på rätt plats någon gång, men för det mesta inte ha någon på rätt plats. Men jag ska kolla det med en Ubåtskille i gruppen under dagen.

[EvilSpook]

Intressant. I synnerhet då jag, i och för sig mest aktiv i markarenan, uppfattat att man för det mesta inte kraftsamlar just ubåtar utan sprider ut dem i underrättelsesyfte.

Så går det säkert till i verkligheten. I spelet är dock ubåtar ganska sköra Fabergéägg som man inte vill sprida och definitivt inte piecemaila mot fienden.
Ofta är de dock den enklaste metoden för att slå ut ett hangarfartyg.
Just ubåtarnas antal, kapacitet och roll är det som jag tycker känns mest orealistiskt i spelet.

//EvilSpook