[Strv102r]

Kan oxå vara så att hur vi i invasionsförsvaret avsåg nyttja våra tysta dieselubåtar i östersjön, som sensorer i undsyfte och för nålstick, skiljer sig från hur sovjet tänkte nyttja sina ljudliga atomdrivna attackubåtar mot konvojer med förstärkningar och hangarfartygsgrupper. Nämnde jag att jag fick en guidad tur på CVN69 USS Eisenhower för en månad sedan?  

[EvilSpook]

Nämnde jag att jag fick en guidad tur på CVN69 USS Eisenhower för en månad sedan?  

Fusk, fusk fusk! Varför ringde du inte mig?  
(Du behöver inte svara, det var en retorisk fråga... jag är bara lite avundsjuk).

//EvilSpook

[yvig]

Yes - du läste rätt, NATO är först med att använda kärnvapen! Det finns flera skäl till det:

1) Jag tror Yvig kommer att tappa sugen om jag slår ut Kremlin
2) Sovjet kommer att ha mycket svårare att utmana NATO i Nordnorge med både ytfartyg och ubåtar
3) Jag tror (nåja - hoppas) det kommer löna sig poängmässigt
4) Det känns bra

Jag tror att du gör en helt riktig bedömning när du ser mitt veka hjärta som den största svagheten. Jag är kaxig och in-your-face i medgång och sur och defaitistisk i motgång precis som det anstår en totalitär despot. Nåväl så långt. Problemet hänger ju ihop med vad som kan betraktas som motgång. Du tror att Kremlins förlisning skulle knäcka mig och siktar därför på att sänka henne?

För att mota mina svaga karaktär i grinden har jag valt att definiera "motgång" som något helt annat. Sanningen att säga har ju Kremlin sannerligen ringa framtidsutsikter om man väljer att använda henne till annat än ubåtsjakt i Barents hav.

Enligt min analys innan partiet har man två alternativ för gruppen och det är antingen (1) utbåtsjakt i Barents väldigt defensivt, eller (2) göra ett försök att slå ut Norge som bas för NATO innan han hinner bli för stark där.  Jag valde (2) väl medveten om riskerna för att ha en historiskt möjlig strategi samt att det är roligt att ha taktpinnen en liten stund i alla fall.

Kriget var förlorat från början men utmaningen (som jag satt upp) är att göra det så dyrt som möjligt. Kremlins överlevnad är därför ingen förutsättning för fortsatt offensiv planläggning med en positiv, föraktfull och överlägsen flottledning i Murmansk utan hotet hade i så fall varit om du spelat ännu snålare. Varit mer defensiv med konvojerna och hållit Invincible och Illustrious under NATOs luftrum samt långsamt avancerat norrut med Roosvelts hangarfartygsgrupp. Det hade kanske fått Amiralen och despoten att titta djupt i konjaktsglaset och med knuten näve förbannat Gudarna som övergivit socialismen .

Den 14:onde september, krigets andra dag hade slutat med en utebbande sovjetisk offensiv och samtliga kombatanter kände kanske att vändpunkten i kriget hade nåtts. Så inte Marinledningens begåvade stabschef Kirillov. Han knackade med pekfingret på Norge på den stora operationskartan och tittade runt i rummet och mötte alla närvarande med blicken innan han sa: -Den feta damen har inte sjungit klart än. Vi ska göra ett försök till med Norge och vi ska ge dem allt vi har.

Morgonen den femtonde september hade vinden mojnat till fem sekundmeter utanför Lofoten och 30 minuter innan soluppgången steg tre sovjetiska atomubåtar och en äldre Tangoubåt upp till ytan och öppnade sina luckor. Svartklädda män myllrade ut och steg i god ordning ner i gummibåtar och paddlade skyndsamt men tyst mot den norska kusten. Spetznassoldaterna övermannade de yttre posteringarna ljudlöst och stormade sedan in bland barackerna som rensades med automatvapen och  sprängladdningar. Grupper med RPG-7 och handburna luftvärnsrobotar av Igla-typ posterade sig på en höjd söder om landningsbanan och började sprida förödelse över de brittiska Phantomflygplan som förtvivlat försökte komma upp i luften. James Robins lyckades precis lätta från landningsbanan innan en Igla träffade rakt bakifrån in i motorn som började brinna och flygplanet slog ner i startbanan igen och gled i ett klot av eld över banans slut och ut över klipporna och ner i bränningarna på Lofotens kalla strand. 20 minuter efter överfallets början kunde insatschefen rapportera till Murmansk: Andenes säkrat. Flygbasen förstörd.

Samtidigt löpte Charlie-ubåten Don ut från Pechenga och väl på öppet vatten avfyrades hela lasten av kryssningsrobotar mot Bodö som skadades. Norges luftförsvar var temporärt utslaget. Endast en flygbas i operabelt skick fanns kvar och det var Bardufoss i norr och där fanns inga flygplan. Kremlingruppen Satte full fart och lade sig vid kusten alldeles utanför Bardöfoss för att förhindra frambasering dit under eftermiddagen. Ovanför Norge opererade inga NATO-flygplan och det såg ut som kanske planen att slå ut Norge skulle gå i lås. Försiktig optimism runt operationskartan i Murmansk och Kirillov verkade få rätt. Men RAF hade inte varit RAF om de hade gett sig så lätt. Norsk och brittisk markpersonal åkte med lastbil i högsta fart mot Bardöfoss och nere i skottland utrustades den sista Phantomskavdronen med extratankar och försågs med matpakke och Norgekartor med utmärkta rutter i fjordarna under radarhöjd. De flög över Östlandet och in i Jämtland och ner i Ofotfjorden och kastade sig ner på Bardöfoss utan att Kremlins Su-27 inte lyckades få tag på dem. Snart var CAPen uppe och trots att basen bombades och besköts av i princip samtliga flygstridskrafter baserade på Kola under dagen och natten så lyckades norrmännen med stort mod reparera två av sina skadade baser. När dagen grydde den 15 september (krigets fjärde dag) stod det klart att offensiven mot Norge hade misslyckats. Denna gång skulle vi inte få en andra chans. USN Roosvelt stod nu nära nog att ingripa och även så hangarfartygen HMS Illustrious och HMS Invincible. Även andra omständigheter höll denna morgon på att tippa de socialistiska stridskrafterna över ruinens brant men mer om det senare...

[yvig]

Svarta 15 september
Väderutsikter för dagen... Kremlins befälhavare kunde inte tro sina ögon utan stod bara och vajade som om han var nära att svimma. Det skulle bli styv kuling igen... Hela dagen... Det hade inte saknats tecken. Vinden rev redan hårt i Su-27:ornas förtöjningar och Helixhelikoptrarna var redan stuvade. Men att meterologerna kunde misslyckas så kapitalt två gånger på mindre än en vecka var för mycket för att förstå. Sånt ska inte hända år 1984 i landet med världens bästa meterologiska metoder. Så ruskade han på kroppen och skakade av sig sin förtvivlan. Den får vi ta någon annan gång när det finns tid för självömkan, om det nu blir en sådan tid. -Flygaktiviteterna ställs in tills vidare. Han såg ut om babord och såg fortfarande Frunze med slagsida kämpa sig fram genom de allt högre vågorna.

I Murmansk hade det uppenbara att Kremlinggruppen var i helt öronbedövande alarmerande fara utan flygskydd utanför lofoten varit klart tjugo minuter tidigare. Utöver detta var hangarfartyget Baku (med 12 yak-38) som strax norr om Kremlin eskorterade en landstigningsgrupp i samma position. Totalt över 20 stridsfartyg plus landstigningsfartyg och ubåtsträngskepp och och andra understödsfartyg som utgör gräddan av Norra ishavsflottan var alltså i dödlig fara i svår sjö. En desperat plan utarbetades. Den var varken särskilt förvånande eller särskillt modig. Det var den enda uppenbara, nödvändiga planen: Att försöka hindra NATO:s spaningsflyg att upptäcka de två flottorna och skicka måldata om dem.

Uppgiften gick till luftfösvarets (PVO) tionde armé i Murmansk som skickade det mesta av vad som inte akut behövdes för att skydda luftrummet. MiG-31, MiG-25 och även MiG-29:or som i hast rekvirerades från armeflyget skickades ut över Norska havet i rotar för att bevaka luftrummet till varje pris. De flög nära sin maximala räckvidd och de flög utspridda över hela norska havet för att inte signalera hangarfartygens placering, men de var för få för att stå emot trycket från NATO som naturligtvis skickade upp vad de hade. Norska F-16 och Brittiska Tornados startade från Norge och amerikanska F-14 från Roosevelt och dessa jagade efter hårda strider bort det socialistiska flygstridskrafterna och lämnade arenan öppen för spaningsflyget. Snart var Båda fartygsgrupperna upptäckta. Som en krigslist bytte Frunze plats med Kremlin i mitten av örlogsgruppen. Kremlins radar släcktes ner och på Frunze tändes en sändare som skulle för NATO skulle se ut som Kremlins. Den skadade Frunze offrades. Attackerna kom från alla håll. B1-or svepte in på låg höjd och likaså Buccaneers från Norge och P3-or och A6or från Roosevelt och de enda som var helt klart var att de använde kärnvapen under anfallen. Luftvärnet fick snart slut på sina större robotar och bara närförsvaret fanns kvar. Kärnladdningar exploderade överallt i formationen och lockbetet Frunze gick till botten tillsammans med flera andra fartyg och ytterligare andra skadades. På grund av kärnvapenattackerna separerades eskadrarna och Kremlin, som märkligt nog överlevt oskadd, ångade tillsammans med ett fåtal överlevande eskorter in i den norska Andfjorden för att försvåra fientliga SSM-anfall något. Inte för att det kommer att hjälpa. Fienden har hela eftermiddagen och hela natten på sig och är alldeles för stark. För marinledningen i Murmansk är Kremlin och Baku i stort sett avskrivna.  

Planerna närmaste tiden är att fortsätta angripa fientliga konvojer och landstigningsenheter vilket hittills varit mycket lyckosamt, för att försöka förhindra tonnage att nå Norge i möjligaste mån. Utöver det skall ubåtsflottan försöka hindra att amerikanska ubåtar ingriper mot Kremlin och Baku-grupperna, vilka i sig skall ta sig norrut.

[yvig]

Intressant. I synnerhet då jag, i och för sig mest aktiv i markarenan, uppfattat att man för det mesta inte kraftsamlar just ubåtar utan sprider ut dem i underrättelsesyfte.

Så går det säkert till i verkligheten. I spelet är dock ubåtar ganska sköra Fabergéägg som man inte vill sprida och definitivt inte piecemaila mot fienden.
Ofta är de dock den enklaste metoden för att slå ut ett hangarfartyg.
Just ubåtarnas antal, kapacitet och roll är det som jag tycker känns mest orealistiskt i spelet.

//EvilSpook

Håller helt med. Medför den mest speltekniska strategien i spelet helt klart. Tycker de borde vara mycket svårare att upptäcka så länge de håller sig undan och inte åker fort.
En annan idé är att låta dem utföra strategiska uppdrag som spaning på samma sätt som flygplanen. Alltså låta dem smyga efter en konvoj under en dag eller liknande (=strat detection på konvojen).

Angående det fortsatta partiet och Kremlingruppens vara eller icke vara i norska havet är det en faktor som jag vill lägga till. Det är att ett flytande kremlin möjliggör närvaron av ytstridskrafter där. Ytstridskrafter (Med slagkraftig SSM-attack, typ Slava och Kirov-klass) är en av de få saker som kan avskräcka en amerikansk hangarfartygsgrupp att gå upp mot kola och försvåra för det sovjetiska marinflyget. Det sovjetiska ubåtsvapnet är inte tillräckligt starkt för detta på grund av att det neutraliseras av det amerikanska ditot. Sovjetiska ytflottan kan därimot, så länge den flyter och har ammunition kvar, hålla Roosevelt på avstånd. Risken finns alltså att sovjetiska ytflottans undergång kommer att leda till en mycket nordlig gruppering av Roosevelt där mina Tu-22M och Tu-16C/G får svårt eller omöjligt att ta sig ut på atlanten och händer det får jag mycket svårt att vinna partiet eftersom jag inte kommer kunna stoppa brittiskt och amerikansk tonnage att nå Norge (=många vp till NATO). Detta scenario ser jag dock som tämligen osannolikt, men möjligt på sikt.

[Holmgren]

Spännande läsning!

Kriget var förlorat från början

På grund av ditt, enligt egen utsago, veka hjärta eller för att scenariot är obalanserat?

[yvig]

Spännande läsning!

Kriget var förlorat från början

På grund av ditt, enligt egen utsago, veka hjärta eller för att scenariot är obalanserat?

Ja egentligen menar jag inget av dina två alternativ faktiskt, även om båda mycket väl kan vara sanna.

Hur scenariot är balanserat, dvs hur ställningen i victorypoints kommer att bli, har jag ganska lite koll på. Vp är beroende av en hel del faktorer som avgörs av när scenariot tar slut. När scenariot tar slut är beroende av hur det går med abstraherade förhandlingar mellan NATO och WP (tärningsslag). Tar det slut tidigt hinner inte NATO få upp konvojer och marinsoldater till exempelvis Norge, och där ligger en hel del poäng. Så hur balanserat scenariot är vet jag faktiskt inte.

Vad jag menade var att KRIGET är förlorat från början. Låter man scenariot bara fortsätta så är det sovjet som får slut på enheter, inte amerikanen. Tycker nog det är väl lätt att hitta ryska ubåtar ute på atlanten i spelet, så dessa blir mest bara väldigt dyra måltavlor om de inte grupperas i stora grupper under flygparaply. SÅ simulationen upplever jag som något obalanserad.

Vad gäller mitt veka hjärta är det så klart helt omöjligt att själv veta vilken belastning det är. Det får du fråga EvilSpook om.
/Lasse

[EvilSpook]

Vad gäller mitt veka hjärta är det så klart helt omöjligt att själv veta vilken belastning det är. Det får du fråga EvilSpook om.

Misstänker mer och mer att detta har varit en "historisk Schwerpunkt".  
Vad det lider känns det mer och mer som att det inte längre är så, men vi får se om och när Kremlin går till botten...

Får väl också medge att jag själv saknar både sustainability och tävlinginstinkt, så det är lite "battle of the dorks" över det hela...
(Vi har ju också risken att partiet skiter sig pga att barnen eller hunden äter upp alla bra enheter.)  

//EvilSpook

[jonjac]

Får man önska? Isåfall önskar jag mer (när)bilder till situationsbeskrivningarna.

[EvilSpook]

Får man önska? Isåfall önskar jag mer (när)bilder till situationsbeskrivningarna.

Önska på! Har lite problem med blixt och plexiskivan men ska försöka fixa närbilder...

//EvilSpook

[Elias Nordling]

Stäng av blixten och vrid upp iso-talet.

[EvilSpook]

Stäng av blixten och vrid upp iso-talet.

Tycker inte om när du ställer krav på mig. Jag är dessutom teknikfientlig ...  
(men tack för tipset!)

//EvilSpook

Edit: (Vi kanske skulle ha ett separat forum om "Krigsspel-fu"? Alltså anläggningar, fotografering, plexiskivor, hörnknipsare och hur man lurar frun).

[Holmgren]

Edit: (Vi kanske skulle ha ett separat forum om "Krigsspel-fu"? Alltså anläggningar, fotografering, plexiskivor, hörnknipsare och hur man lurar frun).

Sektionerna Krigsspel och (om det blir allt för skruvat) Boxen torde täcka in det mesta.

[yvig]

Får man önska? Isåfall önskar jag mer (när)bilder till situationsbeskrivningarna.

Jag ska försöka hjälpa till med bildtagandet nästa gång. Stackars Evilspook har ju så infernaliskt många enheter som han måste flytta också...

[yvig]

På söndag fotsätter kriget. Önskemål på rapporteringen eller liknande?