[Strv102r]

Jag flyttar fokus till den södra sektorn där jag anfaller för att skära av de tyskar som fransmännen är i strid med, mest i syfte att få tysken att sluta kraftsamla i norr där jag egentligen behöver framgången. Jag tar terräng, men tysken backar frivilligt till nya ställningar. Väster om BAUPAUME fortsätter det tyska motanfallet och han bryter min anfallskraft där. Hans artilleri gör detsamma med mina förband söder om BAUPAUME. Dessutom har jag stor brist på underhåll nästa vecka. Får kanske ta en paus och bygga upp lite resurser igen. Nedan en mer detaljerad bild på läget vid BAUPAUME.

[Strv102r]

Med en och en halv månad kvar av offensiven så ser det ut så här:

Min täter har nått fram till höjderna vid TRANSLOY (ett av tre kvarvarande geografiska mål, de andra är BAUPAUME och att lämna kartan i öster med britterna bortom BAUPAUME) men motanfall skär av spetsen. Vid BAUPAUME har det varit lugnt efter de tyska motanfallen förra veckan. Mer resurser har förts fram och snart ska vi ge oss på byn igen. I söder drar sig tysken ur för att få en kortare front vilket frigör mer förband till hans motanfall.

[Strv102r]

En vecka senare. Tyskens urdragnig i söder fortsätter medan min uppladdning i BAUPAUME fortsätter. Denna försvåras av tysk artillerield som nöter ner mig i nästan samma takt som jag tillför förband. Striderna om TRANSLOY i centern fortsätter. Mina förluster har accelererat avsevärt de sista månaderna och jag har nu bara skuggan av den anfallskraft jag hade i augusti.

[Strv102r]

Jag lyckas åter ta BAUPAUME men tyska motanfall tar tillbaka byn igen, och han rensar bort mitt fotfäste på åsen TRANSLOY också.

[Strv102r]

Under den kommande veckan tar jag ruinerna av BAUPAUME igen och även delar av höjderna TRANSLOY. Tyska motanfall återtar terrängen. Förlusterna är givetvis HUGE på båda sidor, men tyvärr värre för mig.

[Strv102r]

Sen höst och det snöar... Stämningsbild som skulle kunna vara tagen vid BAUPAUME (eller FLEURY, eller DOAUMONT, eller...)






Jag tar BAUPAUME igen, och tysken tar tillbaka den nu sannolikt helt öppna ytan igen! Norr om BAUPAUME anfaller jag och tar terräng men rivs upp av tysk spärreld. Jag lyckas ta ett fotfäste på höjderna vid TRANSLOY och har flera förband där som kan fortsätta anfallet mot de ganska starka tyska förband som finns nedgrävda på höjden. Men som tydligt syns är det nu mycket tunt med anfallsförband för mig. Kommande vecka kommer att se ytterligare ett anfall mot BAUPAUME och mot åsen TRANSLOY. Och artilleriet kommer att vara det främsta vapnet återigen. Ammupplag byggs upp och registeringar utförs.

[Strv102r]

Som vanligt inleds mina anfall med kraftig artillerield. Bilden visar tungt franskt artilleri.






Under tiden inväntar infanteriet i sina tillfälliga skyttegravar.






Så småningom tystnar artillerielden och visselpiporna kommenderar framåt på infanteriet.





Med dem framrycket mina stridsvagnar (de som inte fallit bort av mekaniska orsaker eller fientlig eld).





Fienden i BAUPAUME har helt pulvriserats av artilleriet så jag tar målet utan större strid och förbereder mig för motanfallen.





Men på åsen vid TRANSLOY möter jag hårt motstånd och tar stora delar av åsen bara med stora förluster.



Kraftiga tyska motanfall tar dock tillbaka hela TRANSLOY åsen...




Men i BAUPAUME väntar vi på motanfall som inte kommer. Tysken krafstamlar helt mot TRANSLOY.





Och slutläget, för hela slaget/spelet är:



Jag har tagit alla geografiska mål utom TRANSLOY (de beiga brickan under den röda stjärnan) är en VP bricka jag lade ut för att visa vilka målbrickor jag drog). Jag har inte heller lämnat kartan i nord ost med britterna vilket jag skulle. Ett alternativt sätt att vinna vore att orsaka stora förluster vilket definieras som att ha dubbelt så många VP som tysken. Jag har 217 VP och han har 234. Så det har jag inte heller. Jag vann inte. Tysken kan vinna genom att ta ALBERT, BRAS och någon ort till väster om utgångsgrupperingen, och det har han ju inte gjort. Han kan också vinna genom att ha 40 VP mer än mig. Och det har han inte. Oavgjort! Historiskt stod britterna några km från BAUPAUME och TRANSLOY när spelet slutar. Jag har lyckats lite bättre då jag tagit BAUPAUME, en utraderad by, och några kvadratkm värdelös mark. Känns irrelevant... Båda sidor är helt slut.

[Snowfox]

Din AAR ger intryck av att spelet är klart mer intressant och relevant än vad dess belackare påstår.

[Strv102r]

Jag tycker nog att spelet fyller sin funktion. Precis som Verdun används en lämplig skala karta/tid vilket skapar en illusion av rörlighet. I de flesta spel där man har 1 km hex/rutor är varje tidsenhet max ett dygn. Här är det en vecka. Det skapar i sin tur lite märkligheter som jag skrev om i Vedun replayen.

Systemet. En hel del likheter med APs They shall not pass!. Men helhetsintrycket blir annorlunda. I detta spel är varje GT en vecka medan det var en dag i They shall not pass!. Här får man spela hela slaget på 11 månader medan man där bara fick spela de inledande nio dagarna. Det som stör mig i systemet är att alla förband bara är växelpengar som kan brytas ner till anonyma brigader och bataljoner hur som helst och sedan byggas upp igen utan hänsyn till förbandstillhörighet. I linje med detta så använder man från halva spelet lediga brickor för förstärkningar. Historiska beteckningar tappar då slutligt allt värde.

Staber åker av och på kartan i underhållssystemet och de historiska beteckningarna saknar all relevans. De är bara mekanik för att representera förbrukning av resurser. Ena GT förbrukas en stab längst i öster för att nästa komma in igen i väster. Det fungerar väl bra, men det stör historikern i mig.

Stridsystemet. Är det något som jag associerar med VK1 så är det de ömsesidiga förlusterna oavsett vem som anföll. Varje GT är en vecka så under den tiden borde båda sidor få förluster vid strid. Detta fungerade mycket bra i APs They shall not Pass! där varje GT var en dag. Icke så här. Bara en sida drabbas negativt i CRTn. Och det slutar oftast med att det är den som försvarar. Om motståndaren gör ett motanfall så kanske detta rättas till, och att det över tiden ger rätt utfall är jag övertygad om. Men varför ha en så ohistorisk mekanik i det lilla när man kunde haft en CRT som drabbar båda och som ger samma långsiktiga resultat?

Men jag tycker nog att spelet ger rätt Verdun känsla sofar. Eldplanen är rätt viktig... Segersystemet är dessutom ganska klurigt.

(-)

Och jag börjar förstå CRT:n uppbyggnad. Skulle den som anfaller få större förluster än den som försvarar skulle jag aldrig anfalla och tysken skulle undvika det och vi skulle få en konstig skildring av slaget. Som det är nu premieras ideliga motanfall vilket ger oss en rätt skildring genom en i sig inledningsvis svårförståelig CRT. Design for effect antar jag. Och visst känns det köttkvarn!

Tycker dock fortfarande att logistiksystemet kunde ha byggts upp utan att staber togs av kartan hela tiden.


Jag tycker att detta beskriver det här spelet lika bra som Verdun. Det är dock lite mer rörligt. Fronten rör sig lite mer över hela kartan och striden förs på hela bredden. Det var väl det som skiljde slagen åt. Sommes hade dubbelt så stora förluster som verdun per tidsenhet, men striderna koncenterardes inte till samma 5x5km under hela tiden.

[Snowfox]

>alla förband bara är växelpengar som kan brytas ner till anonyma brigader och bataljoner hur som helst och sedan byggas upp igen utan hänsyn till förbandstillhörighet. I linje med detta så använder man från halva spelet lediga brickor för förstärkningar. Historiska beteckningar tappar då slutligt allt värde.

Jag upplevde samma sak när jag spelade John Hill's Battle of Stalingrad. Alla förbanden är anonyma vilket förstörde spelets "berättelse".  Den andra sidan av myntet är att du skulle bli sittande med en säck med blippar och tiden skulle rinna iväg för att hitta "rätt" ersättningspjäs.

[Strv102r]

Jag köpte John Hills Battle for Stalingrad på Gothcon på tidigt 80-tal. Bra spel. Men jag stördes också av anonymiteten på brickorna. Därför köpte jag för några år sedan den nya japanska utgåvan där i alla fall tyskarna har förbandsidentifikation på brickorna.