[Elias Nordling]

Dawn's early light är nummer två i serien Corps Command, som är tänkt att simulera strider mellan två kårstora förband med ca 6 sidor regler. Jag var inte helsåld på ettan, Totensonntag. Dels för att anfallaren aldrig tog förluster i strid, dels för att ökenslagen mest handlar om stackar som jagar varandra runt kartan utan hänsyn till terräng.

Dawn's Early Light utspelar sig dock i Mark Walkers fiktiva tredje världskrig, och ämnena för de fem scenariorna känns igen från World at War: Eisenbach Gap och Death of the 1st Panzer.

Spelet kommer i en stor och rätt tom låda (Lock n Load är extremt oförutsägbara på denna punkt. White Star Rising kom i en betydligt mindre och nästan överfull låda). Reglerna är välskrivna och lämnar inga frågor. Brickorna är snygga, kartan är väl OK. Öppen terräng ser mest ut som camouflage. Höjder ser ut som ökenkamouflage och berg som sanddyner. Städerna ser ut som måltavlor för atombomber.

Systemets hook så att säga är aktiveringssystemet. Bägge sidor slår en tärning och det blir deras aktiveringsnummer. Högre aktiveringsnummer går först. Enheter med numret eller högre i activation rating får aktivera, och kan gå upp till värdet +1 förflyttningspoäng och anfalla. Det finns en del knorrar utöver detta men det är grundprincipen. Ju lägre nummer, desto fler enheter får gå, desto kortare sträcka. Vet inte om det simulerar nåt, men det är en kul spelmekanism.

i strid skjuter en enhet på en annan, slår två tärningar, modifierar med sitt stridsvärde och en del andra smarta modifierare som får med att infanteri är bättre i sluten terräng, tanks i öppen. Högre än försvararens försvarsvärde = träff som minskar dess stridsvärde med ett. +4 mer = 2 träffar.

I en skillnad från Totensonntag som jag uppskattar mycket avgör det omodifierade tärningsslaget om även anfallaren tar skada i striden (även här med olika effekt för olika vapenslag i olika terräng). det tycker jag lyfter stridssystemet rejält, även om man ändå måste anfalla för att åsamka motståndaren ordentlig skada.

En annan krydda i spelet är så kallade assets, flygunderstöd, artilleri, förstärkningar med mera, som man drar brickor för. motståndaren vet inte vad man har förrän man spelar det. Trevlig knorr.

Av de fem scenariorna är ett ett kortscenario och övriga skildrar litet olika situationer. De känns litet tablåartade, men är ändå hyfsat intressanta och känns välbalanserade vad gäller segervillkoren.

Jag tycker att spelet är kul, och då det inte simulerar nåt som hänt behöver man inte bekymra sig för mycket om realismen, i stora drag känns det som man får den rätta tredje världskrigskänslan med tyskt jordbrukslandskap fyllt med brinnande stridsvagnar från bägge sidor.

Spelet får en fyra av fem i betyg av mig.

[silversixx]

Fortfarande väldigt dyrt sett till komponenter?

[Elias Nordling]

Ja det får man säga.