[Kanger]

Väntar på mitt ex, lär komma i juli.

PS onödigt vetande: De kinesiska tecknen på kartongen säger: "Himlen kan ej ha två solar".

[Delirium]

Jag föll för trycket och beställde det till slut... Vet dock inte när det kan spelas, finns många kandidater för "nästa projekt".

[Delirium]

WotS annonseras som ett spel för fyra spelare på varsin sida: Japan, nationalisterna (KMT), kommunisterna (CCP) och de västallierade (WA).

Vad jag sett hittills är dock frågan om antalet spelare lite glidande. Först och främst finns ju av historiska skäl ingen britt innan turn 18 så allt spel innan dess tappar en gubbe. Till yttermera visso erkänns det rakt ut att CCP har mindre att göra än de andra (vilket blir uppenbart när man sätter upp kampanjen - kommunisterna gömmer sig verkligen bland folket som fisken i vattnet).

Att köra lååånga kampanjen (vilket man givetvis vill göra) blir ju då något knasigt när man har en som inte är med alls förrän halvvägs och en som har mycket färre gubbs,  å andra sidan tappar man ju det som läggs fram som det unika, att alla tre fienderna till Japan har en unik agenda om de inte har sin egen spelare med egna segervillkor. Detta plus att de politiska reglerna verkar häftiga där man kan påverkar minor countries (inte så många) och de tio "independent cliques" som finns.

Det bästa scenariot med action för alla verkar vara det som går mellan -43 och -44. Det eller de ännu mindre verkar mest lämpade för kompetitivt spel, men annars ser det ut att vara mer praktiskt att släppa det unika och spela två per sida, eller dylikt. En tanke är då en för KMT, en CCP och WA, och två japaner.

Någon som har hunnit skaffa några tankar om detta?

[Delirium]

Ingen?

[rensarn]

Tjaba!

Sitter också och läser reglerna till WotS och funderar kring
vilken period som är intressantas som spel. Det landar i en
mycket sen period - typ våren 1944 - sommaren 1945.

Japanarnas sista stora offensiv i Kina, fullt ös i Burma
(Kohima-Imphal, andra Arakan och andra Chindit), en
kommunist som är större och en knakande japansk ekonomi.

Stickspår: Anthrax benämndes Thrash Metal när de kom.

[Delirium]

Gott, det var också det vi tänkte kunde passa som första scenario att testa! Mycket action borde det bli.

[Granlid]

Utmärkt, då har jag lite historia & geografi att sätta mig in i.

Stickspår:
Steel shattered in the night
Soldiers racing to the fight
Bombs waiting to explode
Fear is cast up on your soul

[Delirium]

Kort kommentar efter att ha testat på två konvent nu: en oerhört imponerande insats forskningsmässigt och även designmässigt vad gäller att återskapa kriget och framförallt kaoset på den kinesiska sidan. Tyvärr har man inte gjort någon som helst insats från develpment-håll för att hjälpa spelarna att spela spelet vilket gör att det flyter segt som sirap under försöken att reda ut vad man får och inte får göra. Nu har vi gett upp två gånger för att det blivit för segt och kommer antagligen inte att försöka igen förrän det kommer någon form av vidareutvecklade hjälpmedel, antingen officiella eller inofficiella.

Tyvärr.

[Kanger]

Vi har satt upp WotS i vår spellokal och håller på att läsa reglerna. Jag håller med om att de känns mastiga med många småregler. Adam Starkweather har ju varit developer, och med sin "Grand Tactical Series" i bakluckan så borde WotS ha varit i trygga händer...tycker man.

[rensarn]

Tanken är att man ska vara fyra spelare i WotS
men det känns som om två stycken får ett bra
flyt, utan en massa väntan.

En del book-keeping borde ha gjorts enklare samt
att regeln om Off-map supply source är för otydlig.
Researchen är däremot mycket imponerande.

Personligen la jag kopiorna på reglerna åt sidan,
i väntan på en uppdatering samt att man har
kommit på hur all död-tid ska undvikas.

[Scipio]

Jo håller med om analysen från Rensarn och Delirium.
Vet inte vad developern har tillfört det här spelet, den biten är riktigt riktigt dåligt genomförd i varjefall.
Men grunden i spelet är riktigt, riktigt intressant och spännanande även om det är på gränsen till ospelbart i praktiken för tillfället.

[Kanger]

Skulle inte ni som har testat att spela det en eller två gånger kunna sätta fingret på det som gör att det känns ospelbart. Jag tror jag förstår men vi har inte riktigt kommit igång ännu.

[Delirium]

Ospelbart är ett för starkt ord. För otympligt för vad  man får ut av det är ett bättre uttryck, men det är så klart en smaksak.

Några saker att tänka på innan man testar för det tycker jag man ska göra. Egentligen är det inte ett multiplayerspel och man tjänar inte på att vara fler per sida, eftersom man har begränsad mängd aktiveringar per turn, och bara ett HQ kan aktiveras i taget kan bara en spelare ändå vara aktiv åt gången. Dessutom är bara två sidor i krig hela tiden och CCP och WA är kraftigt begränsade under större delen av kampanjen alternativt inte ens med. Så spela en mot en.

Dessutom måste den allierade spelaren vara helt införstådd med att hans trupper inte kan motanfalla och bara ska falla tillbaka, det finns extremt få undantag. Det är historiskt korrekt så klart men något man måste vara medveten om - inte ens när japanen slarvar kan man göra något åt saken, något jag själv finner ganska tråkigt.

Om någon på officiellt eller inofficiellt håll förbarmar sig över spelet och släpper lite nödvändiga player aids framförallt för att åskådliggöra KMT:s befälsstruktur och ekonomi blir spelet mer lättflytande men lider fortfarande av de två ovanstående "problemen".

Jag är inte supervan vid spel på den här nivån men jämför gärna med 1914: Twilight in the East och väljer det spelet hellre än WotS sex och en halv dag i veckan.

[Kanger]

Vi har kommit igång med spelet. Det var en trög uppstart under ett par möten där vi febrilt letade bland olika tabeller för att förstå vilka replacements Kineserna kan få osv. Men efter några egna anteckningar och hjälpmedel så börjar det lossna. Vi har rejält roligt åt det faktum att land-combat förklaras med några rader medan politik och resurser tar upp en stor del av resten av hela regelboken. Det är också rätt pikant att spelet tar upp saker som massakrar, opium osv. Jag tror att min favoritregel är när kinesiska trupper ger upp, då får japanen kollaboratörenheter. Men när dessa i sin tur ger upp i strid mot andra kineser, då får kinesen extra replacements   . Man har alltså stackare som ofrivilligt vandrar fram och tillbaka mellan spelarna, helt skrupelfritt spel .  Spelet har rätt skala och är snyggt gjort vilket gör att man vill försöka lite extra.

[Kanger]

Ett underbart spel (vi håller fortfarande på, efter Juluppehållet) med allt historiskt krom. Vi har riktigt kul, men jag medger att regelboken är bland de mest märkliga jag har läst. Efter 144 gånger så hittar jag fortfarande inte i den  

Jag önskar att developern Adam Starkweather hade ägnat sig lite mer åt developing. Jag önskar också att designern Leonard To kunde ägna sig åt att ge ut living rules, nu när behovet är så uppenbart. Adam sa i mitten av december att Leonard håller på med living rules, men sedan dess inte ett ljud  

Men systemet fungerar faktiskt riktigt bra, och spelet är faktiskt riktigt kul. Man måste bara ha tungen rätt i mun när man benar sig igenom regelboken.