[Strv102r]

I syfte att skapa ett diskussionsunderlag inför en diskussion om våra taktiska reglementens budskap om uppträdande i för- resp efterhandssituationer på kompani och plutonsnivå spelade vi en situation med Panzer där två stridsvagnskompanier hamnar i en renconterstrid. Varje sida var 4 pers där en var kompanichef och dessutom chef för sin egen vagn, och de övriga tre var plutonchefer och hade tre vagnar var (utom en på tysk sida som bara hade två då en spelpjäs inte hittades förrän efter spelet).

Spelbordet var i mitten och avdömningarna var öppna. Varje sida hade sedan en vägg i vardera ändan av rummet där kartbilden projicerades på en whyteboard så att de kunde peka och rita i sina diskussioner om order och åtgärder efter varje speldrag.

Övningen tog 1h 15 min.

[Nisse]

Trevligt, hoppas det gav det som du tänkte!

[Strv102r]

Jag tyckte nog det. Alla tillfällen att fokusera på kärnverksamhet i prodvardagen ska tas till vara. Nedan ses Pantherkompaniets befälslag diskutera läget och lämpliga åtgärder.

[Fredrik H]

Märkligt nog så var min arbetsdag precis likadan....INTE!     Det låter riktigt intressant. 

[Wes]

Jag borde byta tjänst.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Strv102r]

Detalj ur kartan. Tja, den är ju från 1970-talet.




I

70-tal var det ja.

[Nisse]

Att under trevliga, och billiga, former träna och fokusera på kärnverksamhet på ett enkelt sätt känns... -80talsaktigt

Tänk om mina chefer, på alla nivåer, kunde ha den inställningen.

[Strv102r]

Man ska hitta någon som är villig att betala en för att göra det man är villig att betala för att göra.





Utgångsläget. Ett T-34/85 kompani får sammanstöt med ett Pzkw V Pantherkompaniet. Båda framrycker på kolonn. Bara tätvagnarna ser varandra.

[Strv102r]

Tätvagnarna skjuter ut varandra. Ryssen beslutar sig för att ta stridsställning på höjden till vänster om hans kompani, till höger från vårt perspektiv på bilden. Tätplutonchefen gör dock inte som tänkt av misstag. Han åker åt andra hållet med sina två kvarvande vagnar. De hamnar lite illa till när den tyska tätplutonen tar stridsställning för att understödja resten av kompaniet som rör sig åt vänster för att komma längre från ryssarna snarare än att spegla dem och nyttja höjden för skyl vilket skulle leda till en ny sammanstöt vid bäcken på korta håll och med ryssen på höjden. Tyskarna upplever att deras tekniska övertag blir bättre ju längre skjutavstånd de får till. Det innebär dock en förflyttning med flanken mot fienden.

[Strv102r]

Den ryska tätplutonens vagn som står illa till med sidan av vagnen mot de två Panthrarna ur den tyska tätplutonen ser den tyska kompaichefsvagnen som har sidan rakt mot honom. Ett fint skott och kompanichefen ät utskjuten. Inte så sällsynt på våra övningar med riktiga vagnar med duellsimulatorer att chefer som måste tänka på sitt förband inte alltid har tid att tänka på bästa alternativ för sin egen vagn... De två Panthrarna i stridsställning ger eld på de ryska tätvagnarna men något är fel. Båda missar!

Det som får tyskarna att se aningen besvärade ut är att flera ryska vagnar nu kommer upp på höjden medan de själva fortfarande framrycker fint som rälsmål på en skjutbana med flanken mot dem. I motsvarande grad småler ryssarna. Utom tätplutonchefen som lever på lånad tid. Ryssarna känner att de valt rätt åtgärder vid sammanstöter. Utom tätplutonchefen.

[Strv102r]

I duellen mellan tätplutonerna drar tyskarna det längre ståt denna gång. En T-34/85 slås ut medan den andra träffas men utan att ta skada i spelet (kanske en träff i motorrummet som slår söder kylaren, vilket om spelet skildrat längre tid skulle leda till motorhaveri och rörelseutslagning) medan de ryska träffarna tar i vapenvalsen vilket leder till avglidning av projektilerna.

Tyskarna tvekade ett tag om de skulle ta striden där de är med resten av kompaniet, med flanken mot fienden, då de anser sig ha ett övertag på detta avstånd i vapenverkan, men de beslutar sig för att de är så illa ute att de hellre framrycker ut ur den "killing ground" de hamnat i. Ryssarna får in två träff men dessa resulterar i rörlighetsutslagning. Nu är hela T-34/85 kompaniet uppe i stridsställningen på höjden.

[Strv102r]

De två rörelseskadade tyska vagnarna har inte mycket at välja mellan. Det är bara att ta striden där de står medan de övriga fortsätter sin framryckning. Det visar sig att trots att den tyska manövrern visade flanken på förbandet mot en fiende i en bra stridsställning så fanns det goda motiv för den. T-34/85 S-värde är mindre än 50% på det här skjutavståndet och träffar i tornfront slår inte genom. Tyskarna ligger på över 50% och med i stort sett garanterat genomslag. Resultatet blir mer ogynnsamt för ryssarna än sannolikhetens säger. Den sista ryska tätplutonvagnen nedkämpas liksom två på höjden mot inga tyska förluster. Ställningen är plötsligt 2-5, men i nästa GT är det bara det rörelseskadade Panthrarna som kommer vara i strid med ryssarna på höjden. De kommer sannolikt inte att överleva det, även om de tar med sig en vagn eller kanske två.

[Strv102r]

Vi bröt där. Syftet med att träna beslutsfattning i för- och efterhandssituationer var nått. Diskussionen om hur man uppfattat situationen och varför och vilket beslut man tagit och dess stöd i de taktiska reglementena tog längre tid än spelet. 

[Nisse]

Vi bröt där. Syftet med att träna beslutsfattning i för- och efterhandssituationer var nått. Diskussionen om hur man uppfattat situationen och varför och vilket beslut man tagit och dess stöd i de taktiska reglementena tog längre tid än spelet.

Något jag märkt ofta eftersätts eller underskattas är en strukturerad diskussion och genomgång efter ett genomfört övningsmoment. Man övar och några saker blir rätt, andra fel. Men sen är det slut, man går inte igenom något i efterhand. Det är egentligen då som det viktiga kommer in tycker jag, att gå igenom och utvärdera och diskutera. Inte fastna i långrandiga diskussioner men förstå vad som gick rätt och varför samt samma om sakerna som gått fel.

Sen helst köra en liknande övning igen.

Oftast blir det dock bara en övning följt av frasen "det gick ju ganska bra det här!", sen återgår allt till det vanliga.

[Strv102r]

Utan utvärdering är man underkänd så in i h-vete som övningsledare. Även om den enda resurs man förbrukar är tid så den bland det mest dyrbara en underbemannad organisation har.