[sfclinken]

Turn 1, 10:e juli.

Allierade landstigningar går hyfsat okej. Amerikanerna förlorar ett par mindre förband samt lite supply runt Gela men framrycker sedan snabbt upp från kusten för att säkra brohuvudet. Britterna lyckas också bra och tar snabbt Syracuse.

De allierades luftlandsättning är däremot katastrofal och jag räknade nog till 80% förluster. Katastrof.

Italienare och tyskar omgrupperar till bättre försvarsställningar.



Turn 4, 21:a juli

Tyska och italienska motanfall genomförs direkt efter landstigningen men utan större framgång. Det amerikanska brohuvudet räddas mycket tack vare att det fåtal fallskärmsjägare som överlevde lyckades hålla emot ett våldsamt motanfall från Kampfgruppe Körner. 21:a juli står britterna i Augusta och vid Primasole Bridge och Patton i Siciliens centrala delar påväg mot Palermo.



Turn 6, 28:e juli

Patton stormar Palermo men det italienska försvaret är envist och anfallet misslyckas. Catania faller och britterna kan flytta fram sina positioner. En amerikansk kryssar sänks då det av misstag råkar lämna flygskyddet runt Sicilien och gå för långt nordöst utmed kusten. Katastrof!



Turn 8, 3:e augusti

Palermo faller slutligen och arbetet med att reparerar hamnen inleds omedelbart. Överiga amerikanska förband framrycker enbart långsamt då all ammunition och bränsle nu skickas till Montgomery då det är han som har framgång i sin offensiv utmed östkusten.



Turn 9, 7:e augusti

Patton tilldeleas ingen ammunition/bränsle för att kunna genomföra några större offensiver. Montgomery däremot genomför massiva anfall och lyckas nå framgång. Ett antal tyska förband stryker med och/eller inringas och tvingar axelmakterna ytterligare bakåt. Tiden är knapp och det finns inte utrymme för återhämtning...

Den allierade flygoffensiven har varit massiv redan från T1 och axelmakternas jaktflyg är i stort sett utslaget. Dock till kostnaden av att de flesta B17 och B24:or ligger i deadpile. Bombningen av flygfälten runt Messina har kostat men det har samtidigt lamslagit tyskarnas jakt fullständigt.

[sfclinken]

Turn 12, 17:e augusti

Strax innan allierade attackerna. Jag har jagat en dubbelrunda de senaste 2 rundorna utan flyt. Allt hänger nu på att jag lyckas med mina anfall och får en dubbelrunda turn 13.

De amerikanska förbanden är hopplöst ute och all supply går direkt till Montgomery och britterna. Framför allt är de kanadensiska pansarbataljonerna framgångsrika som tätförband och stångar sig igenom tättföljda av brittiska INF Divisioner. Det råder konstant brist på ammunition och bränsle.

Allt hänger på en tunn tråd. Hade jag inte klantat mig tidigt och fått min amerikanska kryssare sänkt hade läget varit annorlunda.

Min plan nu är att anfalla över floden på östkusten (precis där sjöminorna tar vid) och förhoppningsvis får Exploitation och då kunna anfalla igenom mot en tysk MG Bataljon som står disorganized bakom frontlinjen. Därefter MÅSTE jag vinna initiativet i T13, göra overrun på Kampfgruppen ur 29:e PG, framrycka till Messina och slå försvararna där i den västra stadsdelen. Det består av HQ, Fallskärmsjägare och en infanteribataljon. Där måste jag också ha reserver som kan placera ZOC i östra Messina och Capo Peloro.

Enkelt? Nä...men det kan funka.

[sfclinken]

I slutet av denna rundan kommer tysken ha 4 VP. I nästa runda har han 5 VP...OM han inte lyckas skeppa över ett förband till italien då får han 6 VP = draw. Vinner han initiativet inför nästa runda kommer han få minst 7 VP och plocka segern.

5VP Allied Victory.
6VP Draw
7+ VP Axis Victory.

[Elias Nordling]

Tror att spelet vinner på den reducerade skalan. Att storma en fästning i bergen har sin charm, men inte i 15 omgångar.

[sfclinken]

Tror att spelet vinner på den reducerade skalan. Att storma en fästning i bergen har sin charm, men inte i 15 omgångar.

Har inte spelat det ursprungliga tyvärr. Detta partiet har varit kul och spännande in i det sista. En logistisk utmaning för de allierade och en utmaning gällande försvar för tysken.

[sfclinken]

Turn 13, 21: augusti

Det som skedde slutet förra rundan:

Mina anfall över floden i förra rundan var misslyckade (AL1Do1) men av någon anledning valde tysken att retirera istället för att ta en förlust. Tror detta kan ha varit det misstag som vänder allt till min fördel. Detta gav mig nämligen möjlighet att i exploitation phase ta mig över floden och anfalla igen. Som jag såg det åter ett misslyckat anfall (AL1Do1) men tysken vill uppenbarligen spara trupp och tog reträtt igen vilket gjorde att han hamnade i "rough" terrain istället för som tidigare i mountain.

Inför denna rundan slog tysken våra initiativslag och jag vann, äntligen!

Eftersom han nu lämnat bergen så gick ett INF regemente upp på hans vänstra flank och ZOC:ade hans tillförsel av supply. Brittiskt infanteri gjorde overrun och tvingade tysken bakåt in i ZOC där han blev DG OCH tog förlust. Därefter rullade hela amerikanska 2:a Pansardivisionen (Hell on Wheels) upp längs med kusten för ytterligare en overrun och nu står de allierade precis vid Messina inför combat phase.

Axelmakternas högerflank försvaras av italienare och deras reträttväg är tungt beskjuten av allierat flyg.
På bilden nedan har tyskarna skickat in två Ju 88:or som ska försöka ta sig förbi 6 stycken Spitfires som försvar luftrummet över Messina.

[sfclinken]

T13, slutet

Från hopp till förtvivlan.

Det tyska flyganfallet var dömt att misslyckas och brittiska Spitfires sopar undan och skjuter ner alla bombplanen. Anfallet mot Messina blir ytterligare ett mediokert resultat och tysken väljer ta förluster och hålla staden.

I exploitation flyttar ytterligare brittiska infanteri divisioner fram och anfaller Messina West som nu hålls av enbart en tysk skyttebataljon. Britterna tar staden och kan nu beskjuta 3 av 4 färjelinjer över sundet till fastland. Dock är det inte tillräckligt. Capo Peloro är fortfarande aktiv och i uppföljande tysk runda kan en tysk pansarbataljon ur Herman Göring Divisionen tankas med det absolut sista bränslet tillgängligt och under tunga flyganfall dra sig tillbaka till den sista färjan och retirera över sundet.

Ställningen nu är alltså 6 VP till tyskarna vilket är en "draw" men eftersom vi måste ta en runda till, Turn 14 vilket ger tysken ytterligare +1 VP så blir det tysk vinst och mina allierade får bita i gräset.

Bild från slutpositionerna innan vi bryter (spelade aldrig T14 då det var meningslöst)

Utöver ett metodiskt och tålmodigt tysk-italienskt försvar så bidrog 2 saker till mitt nesliga nederlag.

1) Amerikansk kryssare sänkt pga slarv. Riktigt illa. +1 tyskt VP
2) Palermo. Pattons första anfall mot Palermo misslyckades pga hårdnackat italienskt motstånd. +1 VP till tysken.

[sfclinken]

Sicily testar verkligen de allierade vad det gäller logistik och tempo i anfall/förflyttning. 8 SP per runda ska räcka till 2 mekaniserade divisioner, 7-8 infanteridivisioner samt en massa mindre enheter (Para, Tank Bn mm). På slutet av vårt parti anföll jag på internals samt att jag tvingades till "overstack" för att få plats och upplösa förband som redan anfallit för att låta nya ta deras plats.

Tysken genomförde något enstaka anfall i början annars var det ren fördröjningsstrid som gällde.

Ett riktigt tight och jämnt parti.

[Granlid]

Verkligen kul att följa.

Vad är din syn på bästa introduktionen till OCS? Reluctant Enemies, Sicily eller Tunisia?

[sfclinken]

Verkligen kul att följa.

Vad är din syn på bästa introduktionen till OCS? Reluctant Enemies, Sicily eller Tunisia?

Egenligen har alla (eller nästan alla OCS) titlar små korta scenarios. Men vill man kunna köra hela kampanjerså underlättar det med de mindre tirlarna.

Min röst faller lätt på RE av den anledningen att det är en "enkel" kampanj på liten karta och båda sidor får tillfällen till anfall/försvar, båda sidor har "lagom" med flyg. Det enda kluriga kan vara att replacement reglerna kan vara lite kryptiska men det finns numera bättre förklaringar på hur det fungerar än när det släpptes.

Min OCS skolning fick jag på Tunisia. ( fick dyngstryk big time, länk till AAR: http://www.krigsspel.se/forum/index.php?topic=856.0 ) .Det är mitt andra val om man inte kan få tag på RE. Större karta, väldigt få special regler. Mycket action för båda sidor. Den lite större kartan gör ju också att det blir svårare i början att ha koll på terrängen vilket i sin tur gör det lite mer svåröverskådligt än RE.

Sicily är ju kul men som nybörjare har du en hel del att hålla reda på. Massor (verkligen MASSOR) med flyg, fartyg, minimalt med supply, landstigningar, luftlandsättningar mm. Dessutom kan du vara körd om du gör ett enkelt misstag som att glömma bevaka en väg (som tysk) eller bli kastad ut i havet (som allierad) för att nämna lite.