[sfclinken]

OCS Tunisia. AAR

(borde vara OAR, On going Action Report eftersom vi håller på förfullt;)

Vi kanske skulle ha en separat tråd för AAR? Jag kör den här iallafall i brist på bättre vetande.




15:e November. Samtliga vägar är obrukliga på grund av leran som bildats under den senaste tidens regnande. Inte mycket att göra annat än att avvakta bättre väder.

17:e November klarnar himlen och den 19:e är vägarna tillräckligt torra för att nyttjas. Tyskarna tar tillfället i akt och genomför en snabb motstöt medans de allierade fortfarande står still och försöker få loss fastkörda vagnar. Ett anfall mot Bédja förintar 4. MZT. Strax norr mot kusten så intar man försvarspositioner bakom floden Oued Sedjenane, precis intill Djebel Adiod. 2 bataljoner framrycker bara ett par kilometer från Tabarka, en hamn kontrollerad av de allierade.

22:e November måste de båda bataljonerna dra sig tillbaka bakom floden igen när 6. Arm Div framrycker längs kustvägen. Den är understödd av delar ur 78. Inf Div samt förstärkt med tungt artilleri och 2 kommandobataljoner. Britterna avancerar ända till Oued Sedjenane. Artilleriet grupperar och förbereder sig för att undestödja divisionens övergång av floden.

I söder går US 1. Arm Div mot Bédja för att försöka stoppa den tyska framryckningen där. Väl framme på slätten breddgrupperar de dåligt tränade amerikanska trupperna mitt ute på öppen mark.

Den 26:e November agerar den tyska befälhavaren. Den svaga amerikanska försvarslinjen vid Bédja och bakom dom fyra stycken artilleribataljoner, fortfarande ståendes på vägen i något som lindrigt skulle kunna kallas trafikaos är ett alldeles för frestande anfallsmål. Med ett aggressivt anfall i centrum på försvarslinjen med 101. Supergalieri understött av både tyskt och italienskt infanteri rullar man praktiskt taget över de amerikanska trupperna. Väl igenom rensar infanteriet upp och säkrar genombrottet genom att innesluta 2 kvarvarande bataljoner ur US 1. Arm. Men 101. stannar inte där utan stormar västerut längs vägen mot Souk El Arba. De fyra artilleribataljonerna, fortfarande i marshformering på vägen utgör inget hot utan förintas fullständigt. Förbandet framrycker ända till korsningen vid Souk El Arba där de lyckas erövra viktiga förnödenheter och transportlastbilar.

Situationen är kritisk. Halva US 1. Arm har förintats eller omringats inom loppet av en dag. 50% av de allierades artilleri resurser har gått samma öde tillmötes. Hela frontlinjen hotas av att rullas upp och 6. Arm längs kusten i norr riskerar att få sina försörjningslinjer avskurna om inte situationen räddas.

29:e November räddas dagen av att Groupement Mazoyer och Lépinay når fram till Souk El Arba. De lyckas överraska italienarna medans de genomför TOLO och räddar därmed hela kampanjen från ett nesligt fiasko. Italienarna nedkämpas snabbt och snart framrycker fler amerikanska förband och fronten stabiliseras.

Samtidigt, i norr så har chefen för 6. Arm valt att framrycka över Oued Sedjenane. Under natten tar sig kommandostyrkor över bron och förstör ett antal fasta försvarspositioner. På morgonen rullar tre brigader oskadda över och med hjälp av tungt och ytterst träffsäkert artilleriunderstöd slår man de tyska och italienska försvararna grundligt och tvingar dom på reträtt. Dock stöter man snart på hårdare motstånd när man når kullarna strax sydöst om bron och för att inte sätta fler enheter på spel så väljer man att retirera tillbaka, förvisso oskadda över bron igen.

December formligen regnar bort. Fronten stabiliseras från Djebel Adiod i norr ner till Bédja, sedan via Testour och ner till Maktar. Ett antal artilleridueller och flygstrider är det som genomförs mellan skurarna medans båda sidorna slickar sina sår och bygger upp sina förråd inför det förhoppningsvis annalkande fina vädret.

Det är först under mellandagarna, 26 Dec-29 Dec som allierade styrkor återigen gör ett utfall över floden, artilleriet lyckas nedkämpa försvararna och stridsvagnar ur 6. Arm rullar snabbt fram och förintar en tysk haubitsbataljon som höll på att gruppera strax öster om floden. Tyskarna reagerar snabbt och hela 10. Pz går till motanfall. Dock möts man av en mördande artillerield som får hela anfallet att avstanna och ge 6. Arm tillräckligt med tid för att återigen dra sig tillbaka oskadda till försvarspositioner på andra sidan floden.

31 December 1943






To be continued........

[Kristian]

Utmärkt AAR Peter!

En liten miss var att du glömde nämna att ett sort parti defekt artilleri amunition skeppats över från sicilien och att de ansvariga för detta misstag arkebuserats.

[A F]

Fattade jag rätt att du lyckades börja spelet med lera i två omgångar?

Var den allierade urprungsplanen att med huvuddelen av Britterna ta kustvägen mot Mateur-Bizerte?

[sfclinken]

Utmärkt AAR Peter!

En liten miss var att du glömde nämna att ett sort parti defekt artilleri amunition skeppats över från sicilien och att de ansvariga för detta misstag arkebuserats.

Ja just det. Det borde kanske nämnas att axelmakternas laddningar fuktskadats kraftigt under transporten över Medelhavet. Träffsäkerheten har varit minst sagt katastrofal....

[sfclinken]

Fattade jag rätt att du lyckades börja spelet med lera i två omgångar?

Var den allierade urprungsplanen att med huvuddelen av Britterna ta kustvägen mot Mateur-Bizerte?

Nja, britterna tog kustvägen. US 1 Arm var uppdelad på vägen mot Bédja och den strax söder om. Planen var att med den sydligaste gruppen försöka kringå men det misslyckades fatalt när min center slogs sönder och samman. Jag missbedömde fullständigt styrkefördelningen... Men med lite tur med initiativet så räddades situationen.

[BigPapaBear]

Hur många olika scenarion finns det till Tunisien? Speltid på dessa (ungefärlig)?

[sfclinken]

Fortsättning....

Den amerikanska befälhavaren lutade sig nöjt tillbaka i stolen. Inte nog med att han hade lyckats stabilisera fronten igen. Han hade också lyckats tillfoga allvarliga skador på de tysk-italienska förbanden i norr. Januari skulle bli en bra månad. Fronten var lika säker som Fort Knox, inte ens en mus kunde smita igenom utan att han fick reda på det.

Han tittade ut genom tältöppningen, regnet öste fortfarande ner. Förbannade land, tänkte han för sig själv. Om man ändå vore hemma i Texas igen. Nåja, det dröjer nog inte länge innan kriget är slut.

Den 6:e januari hade det slutat regna och det torkade snabbt upp. Den 7:e januari var vägarna hyfsade igen men befälhavaren tog det med ro. Han hade beslutat sig för att avvakta och se om tyskarna vågade sig på ett anfall. Trots allt, alla pass var ju säkrade, alla broar försåtsminerade, alla typer av anfall kunde med lätthet mötas med tungtartilleri och sedan slås tillbaka. Han kröp till kojs men kunde inte somna, något gnagde i hjärnbarken. Något var fel.

Klockan 05.00 på morgonen den 8:e klev han upp och slet fram kartan med truppernas positioner. Han drog fingret längs kartan och det som var frontlinjen. Djebel Abiod, Bédja, Testour, Gafour och Maktar....men...Gafour...GAFOUR!!

- Var i helskotta är Algiers Inf Div. skrek han rakt ut. Stabsofficeren som hade vaknat av tumulten i hans tält kom inrusandes.

-Men chefen, det vet du ju. Dom har kört fast i leran, dom gör va dom kan för att hinna fram.

Befälhavaren slet med sig kartan och sprang mot stabstältet. I samma sekund som han skulle gå in slets öppningen upp och en stabsassistent kom ut.

- Bra, du är vaken. Brådskande meddelande från US 1 Arm och Oran Inf Div.

Befälhavaren läste meddelandet. Först en gång, sen en gång till. Sen gav han order om högsta marschberedskap...


Epilog

Tidigt på morgonen den 8:e Januari gick delar av 334:e tyska infanteri divisionen genom det lilla hålet som lämnats obevakat vid Gafour. Den 12:e är katastrofen ett faktum. Hela den högra flanken slås sönder. Mängder med förnödenheter och oräkneliga lastbilar erövras.

Som om inte det vore nog går även delar av 10. Pz över Oued Medjerda, en flod som av de allierad ansetts omöjlig att passera annat än via broar, och inneslutar 3 bataljoner ur US 1 Arm som sedan också förintas. Vidare framrycker man söder om floden, långt utom räckhåll för de större allierade truppstyrkorna som håller till på vägen norr floden. Man rullar återigen över mängder med artilleri och med stor kraft slår man rakt mot den allierade framflyttade basen vid Souk El arba

[sfclinken]

Om någon undrar...Det är mitt första parti och jag har tydligen beslutat mig för att lära mig spelsystem "The Hard Way".

Hur var det Baghera sa till Balou? "Om du slår dina elever i huvudet, hur tror du då att dom ska kunna komma ihåg det du lärt dom?"

Hint* Hint * Kristian....

[tinG]

Om någon undrar...Det är mitt första parti och jag har tydligen beslutat mig för att lära mig spelsystem "The Hard Way".

Hur var det Baghera sa till Balou? "Om du slår dina elever i huvudet, hur tror du då att dom ska kunna komma ihåg det du lärt dom?"

Hint* Hint * Kristian....

Det är min Kristian det...    

[A F]

Var ligger detta Gafour?

[sfclinken]

Var ligger detta Gafour?

Tittar du på min bild där uppe så har du Gafour där "Primary Road" går söderut ur bild. Järnvägen i nedre högra hörnet går över floden och förbi Gafour.

Faktum är att jag kände till hålet och att jag dessutom hade beräknat att mina trupper lugnt skulle nå dit och täppa...Men jag missade vissa faktorer som blev ödesdigra. Dessutom levde jag i villfarelsen att floder endast gick att korsa vid broar...Dumt..jag vet. Men det är väl så man lär sig.

Men det är inte slut...INTE slut.....

[A F]

Tittar du på min bild där uppe så har du Gafour där "Primary Road" går söderut ur bild.

OK. Den där platsen är vägen från Kusten skär stora vägen? Typ NAVET på stora landsvägen.


Järnvägen i nedre högra hörnet går över floden och förbi Gafour.

Dessutom levde jag i villfarelsen att floder endast gick att korsa vid broar...

Det är nog mest raviner. Men vill du se nått annat skoj så kolla in saltträsken.

[Kristian]

Jag har blivit undervisad av Sith Lord TinG. Nu när du är min Padawan lär jag ut på det enda sätt jag kan  

[tinG]

Jag har blivit undervisad av Sith Lord TinG. Nu när du är min Padawan lär jag ut på det enda sätt jag kan  

LOL

[sfclinken]

Okej, jag valde att kasta in handduken tillslut trots att jag kanske skulle gjort det långt tidigare. Översprungen, överkörd, kringränd, innesluten...Benämningarna är många..

Efter att ha förlorat förmycket trupp var det tillslut omöjligt att täppa igen alla hål. Speciellt mot de övermäktiga tyska AR 5 enheterna.

Största misstaget jag gjorde var att fatalt missbedöma hur långt en enhet med tex tracked MP 16 kunde ta sig.

Mitt första OCS, jag gillar det skarpt även om jag kan tycka vissa saker är lite märkliga. Jag tänker inte gå in på dom för jag vet att flera av dom redan diskuterats i andra trådar här.

MEN, jag tror först och främst det är en vanesak. Jag är inte van vid den här skalan vilket antagligen påverkar mitt sätt att se på det.

Oavsett var det jäkligt kul. Frustrerande, nervbitande och ruggigt spännande. Extra kul när man (okej dom var inte många) lyckades göra snygga anfall i form av kombinerat flyganfall, förbekämpning med art och sen markstrid. Kan man inte införa en "snygghets pointchart". Där den med de snyggaste anfallen får bonus poäng??

Och Kristian...hoppas du inte kör samma pedagogik på dina barn som du gjort med mig när du ska lära dom något nytt. Dom kommer tappa ALLT självförtroende....