[Fredrik H]

Skitkul läsning! Jag tror själv att cdg är en kul mekanik för en sådan här teoretisk konflikt, events fram och tillbaka känns riktigt spännande. Ser fram emot att få testa lite själv.

Det är mer CDG-ish... Inte på samma sätt som PoG eller så, utan mer på ett sätt som passar mig.



Man drar fem kort varje turn. Högst upp till vänster står mängden operationspoäng som kortet ger. Siffran till höger anger hur många poäng det kostar att spela den övre eventen (om man vill). Eftersom man väljer två operationskort per turn motsvarar varje kort ungefär en dags operationer. WP spelar sitt kort för dagen innan NATO, så NATO har ett litet info-övertag.
Det här gör att man inte behöver välja event eller poäng, man får båda om man vill. Sedan växlar man varannan aktivering tills poängen är slut.

Sedan sitter båda spelarna på tre kort till, som kan spelas ut gratis närhelst det passar. Spelar man ut en reaction-event discardas det kortet men man drar ett nytt på en gång.

För mig är det här den bästa lösningen för kort (jag gillar även Won by the Sword-varianten). Jag gillar egentligen kort, men det är så konstigt med val som; Antingen värvar jag trupper i Hamburg eller så blir Kenneth vald till påve. Jag förstår den designens idé, men för mig känns valen väldigt konstgjorda.

Sedan är det charmigt att lägga in kort/events av mindre avgörande karaktär som speglar den tidens teknik etc, det bidrar till ett autentiskt narrativ.

[Delirium]

Det låter ju bra som du säger. Utan att starta en allmän diskussion om cdg håller jag helt med dig att jag aldrig gillat antingen/eller-syndromet i de flesta dylika spel. Mer historia på det här sättet, även om det är kontrafaktisk historia. 

[Gamaliel]

Fin rapport, bra bilder! Ser fram emot fortsättningen! Spelar gärna live om vi får chansen framöver.

Jag har det, så vi kan väl ta en match efter vårt inplanerade War Room-parti 

[Fredrik H]

Ryktet om min död  och allt det där. Hustrun kom med förslaget att jag kunde packa med mig spelet till landet och fortsätta partiet. Det var inte så jobbigt, så nu fortsätter krigandet.



Turn 5 (dag 9-10) är över. Sovjets förmåga att påverka konvojerna är synnerligen begränsad. Ubåtarna som nu anfaller är av sämre kvalitet och lyckas inte tillfoga avgörande förluster. Backfire-planen lyckas delvis skada den spanskledda konvojen mitt på Atlanten, men tillfogas först förluster av F-15 patrullen runt Island och sedan lyckas de spanska (!) Harrier-planen skjuta ner Backfires. Skandal! Antalet insatsberedda Backfires halveras på en turn, riktigt illa då ubåtarna inte heller är så vassa. Sovjet saknar möjligheter.

Ska kanske tillägga att konvojen kunde avslöjas på grund av sovjetisk spionverksamhet. Spionen undgår upptäckt.

De sovjetiska kärnvapenbärande ubåtarna luras dessutom in i en fälla söder om Grönland och ett antal sänks...

Men allt är inte nattsvart. Den avgörande konvojen mot Medelhavet lyckas åka in i dåligt väder och fördröjs i princip i ett dygn. Det har inte NATO råd med, turkarna och italienarna skriker sig hesa om vem som behöver mest hjälp.

[Delirium]

Ryktet om min död  och allt det där. Hustrun kom med förslaget att jag kunde packa med mig spelet till landet och fortsätta partiet. Det var inte så jobbigt, så nu fortsätter krigandet.

Tack, fru Hornegård, för denna förståelse för vår hobby!

[Fredrik H]

På grund av det dåliga vädret på Atlanten så vet jänkarna att det är upp till dem att stoppa WP i Medelhavet. En grupp sovjetiska Alfa-ubåtar kastar sig ut från Syrien för att störa och lyckas sänka några turkiska ubåtar. Jänkarna bryr sig inte alls utan skickar sina attackflyg mot Balkan. Men turen vänder på Balkan.

Trots stabil insats av eskorten så åker Nimitz attackflyg in i kraftigt luftvärn och hälften av planen skjuts ned! Ett allvarligt bakslag. Uppföljningsräden misslyckas också, WP stoppas inte på Balkan. Det pågår nu strider inne i Istanbul. Konvojerna är 3-4 dagar bort och NATO:s bästa chans att stoppa framryckningen är försvagad.  Sovjets möjligheter att stoppa konvojer kanske har minskat avsevärt, men spelet är inte förlorat.

[Mimer]

Man drar fem kort varje turn. Högst upp till vänster står mängden operationspoäng som kortet ger. Siffran till höger anger hur många poäng det kostar att spela den övre eventen (om man vill). Eftersom man väljer två operationskort per turn motsvarar varje kort ungefär en dags operationer. WP spelar sitt kort för dagen innan NATO, så NATO har ett litet info-övertag.
Det här gör att man inte behöver välja event eller poäng, man får båda om man vill. Sedan växlar man varannan aktivering tills poängen är slut.

Sedan sitter båda spelarna på tre kort till, som kan spelas ut gratis närhelst det passar. Spelar man ut en reaction-event discardas det kortet men man drar ett nytt på en gång.

Intressant att man drar ersättare för reaction events. Annars kan det lätt bli att man avhåller sig från att spela dylikt då i stort set garanterat man hamnar efter när det gäller operationspoäng etc.

[Fredrik H]

I Norge så stoppas WP återigen av NATO-flyg. Nu är dessutom amerikanska marinsoldater i land. Striderna står runt Trondheim.

I Europa är det emellertid dramatiskt. Landstigningen i Danmark stördes ordentligt av många små danska robotbåtar, som tog sin tull av landstigningsstyrkan. Det var tur för WP att underrättelseläget var så svagt för NATO, annars kanske det blivit svårt att komma iland. Men iland kommer dom, för att mötas av brittiska och danska förband.

Nu gör WP något oväntat (vilket bara betyder att jag kom på det när jag spelade). Efter Hamburgs erövring så skickar man sovjetiska och östtyska arméförband norrut. Kiel och de västtyska marinbaserna faller och spjutspetsar slår in i Danmark. Erövringstakten ökar, WP avancerar 3 rutor på invasion track och arméförstärkningen gör att det inte kommer att gå att stoppa Danmarks fall om inget händer. Sovjet börjar röja en väg genom minorna i sundet. Olof Palme övar på ryska snapsvisor.

Markkriget börjar glida ur NATO:s händer.

[Fredrik H]

Men i Kreml börjar det sprida sig en oro. Mängden Boomers som sänktes den här rundan gör att Sovjet fick slå två gånger på stabilitetstabellen. Dessutom fick de inga nya First strike Points (som egentligen representerar Politbyråns självförtroende gällande framgång i ett kärnvapenkrig)

Ryssarna hade tur som spelade ut en event som gav dem två FSP i början på rundan. De hade totalt 3, men fick betala en för att slippa att gå ner i stabilitet. Den andra stabilitetskontrollen gav en automatisk försämring av stabiliteten; deras allierade börjar tveka! Polacker och tjecker börjar fundera på om kriget verkligen kommer att vinnas. Framöver är det 20% risk att det inte blir någon framryckning i Europa. Ryssarna har inte råd att tappa mer stabilitet.

Intressant utveckling. NATO har i det närmaste vunnit till havs, men är desperata i landkriget. WP stoppas bara i Norge, annars vältrar WP sig fram överallt - och då börjar Warsawapaktsländerna tveka eftersom förstaslagsförmågan med kärnvapen inte kan upprätthållas.

Jag förstår dem, om NATO blir överkört så måste WP ha förstaslagsförmåga för att tvinga NATO att avstå från kärnvapen. I nuläget har man inte det. Jag tycker det är ett elegant sätt att väva in kärnvapenfrågan i ekvationen utan att spelarna använder kärnvapnen speltekniskt.

Dags för turn 6. WP får spara ett kort från den här omgången, NATO får spara två. KGB planerar att mörda Margaret Thatcher!

[Elias Nordling]

Hustrun kom med förslaget att jag kunde packa med mig spelet till landet och fortsätta partiet. Det var inte så jobbigt, så nu fortsätter krigandet.

Det är äkta kärlek!

[Fredrik H]

Turn 6 (dag 11-12) är över. Den feta damen har uppenbarligen inte börjat sjunga, plötsligt så känns det som Red storm Rising!

Rundan börjar med att KGB lyckas med ett större bombattentat. Thatcher och ett stort antal NATO-höjdare dödas och alliansen drabbas hårt av det påföljande kaoset (Sovjet får slänga NATO:s bästa kort och NATO får bara hälften av sina operationella poäng under turnens första dag). Det gör att Sovjet får det operationella initiativet.

Konvojmässigt en blandad turn för NATO. EN stor konvoj kommer fram (två konvojbrickor) med lindriga skador. Däremot så lyckas Backfire-planen ge sig på nästa konvoj. AA skjuter ner nästan alla inkommande missiler, men två Kingfish-missiler kommer igenom. Deras målsökning leder in dem mot gruppens största eko och de slår båda in i sidan på HMS Illustrious! Hangarfartyget fattar eld och sjunker några timmar senare. Plötsligt finns det en konvoj utan flygskydd och med begränsad ASW. Sovjet får nytt mod med sina ubåts- och flygattacker.

[Fredrik H]

Röd storm-känsla 1: Till slut testar Sovjet att anfalla en hangarfartygsstyrka! Angreppet i Norge står i princip stilla i Norge, tack vare amerikanskt flygstöd. Dödläget behöver brytas. Med hjälp av ett eventkort så vågar sig ryssen på ett anfall. Kortet säger att man kan ta med sig en bricka bombplan som tar med sig bombplans-decoys istället för missiler. Badgerplanen bombar då inte TF Hammer, men decoys absorberar CAP:ens två första träffar. Lätt värt det.

Tyvärr för ryssarna (som har med sig lufttankad eskort) så lyckas patrullerande Tornados upptäcka räden. Dessa förvarnar TF Hammer och ger sig på MiG-25:orna, som skjuts ned.

F-14 CAP:en går på eskorterande MiG-31 och decoys istället för Backfires, så en missilsalva går mot TF Hammer. Luftvärnet skjuter dock ner de flesta missilerna, bara ett fåtal tar sig in mot målen. Dessa är grupperade så att missilerna sänker en amerikansk kryssare och två jagare. Ingen missil träffar hangarfartygen.
CAP:en tar stryk i striderna mot Sovjets bästa jaktflyg (MiG-31 - som också skadas).

När röken lagt sig så ligger hangarfartygen kvar. Men med flera eskortfartyg sänkta och F-14 CAP:en försvagad så drar sig gruppen söderut och lägger sig i Nordsjön. Det är inte givet att man skulle klara ett sådant angrepp igen.

[Fredrik H]

Röd storm-känsla 2: Med hjälp av ett (dyrt) event-kort så får Sovjet luftlandsätta fallskärmsjägare på Island, förutsatt att basen där är på Heavy damage - vilket den var!

Basen erövras, SOSUS-linjen bryts och Sovjet framgrupperar snabbt både MiG-23:or och bombflyg samtidigt som man försöker få ordning på basen så att de tyngre planen kan lyfta. Detta är en potentiell katastrof för NATO, bombflyg från Island kan nå nästan hela kartan.

NATO:s enda motdrag (de ligger ju efter i operationella poäng tack vare KGB) är att desperat kasta in RAF-flyg från Skottland. Buccaners och F4:or bombar Island på kvällen den tolfte dagen. Alla MiG-23:orna är ännu inte operativa och bombningen gör basen obrukbar ytterligare ett antal timmar. Båda de anfallande planen skadas. Det blev en dyrköpt framgång för RAF.

[Fredrik H]

Europa dag 12. Tack vare de nyanlända förstärkningarna så stoppas WP i Västtyskland. Striderna är hårda, men just nu kommer de inte vidare efter erövringen av Hamburg.

I Norge stoppas man återigen av hangarfartygsflyget, men det känns som det är en tidsfråga innan det lossnar för ryssarna. I synnerhet nu när jänkarna också måste lösa problemet med Island. I Norfolk har det redan samlats en landstigningsstyrka från marinkåren, men fram tills den kan landstiga på Island så måste basen där hållas obrukbar.

I Danmark går det illa för NATO. Ett överraskningsanfall (event) gör att de brittiska och danska försvararna pressas in i en perimeter runt Köpenhamn. De kan hålla ut ett par dagar till om inget händer. Den amerikanska hangarfartygsgruppen måste välja mellan Danmark, Island eller Norge. Gruppen är dessutom decimerad.

I södra Europa faller Istanbul! Ryssarna får sin första segerpoäng - eller Hammare och skäror som spelet kallar dem (de behöver 4 för att vinna, No och Da är värda var sin). Dessutom tränger ryssarna in i norra Italien.

Men förlusterna har varit svåra för Warsawapakten. Mitt i segeryran på Balkan så beslutar sig både Ungern och Bulgarien för att upphöra med offensiva operationer. De säger att de behöver omgruppera, men Politbyrån inser att deras allierade egentligen aldrig trott på socialismens slutgiltiga segar! Speltekniskt så tappade Sovjet ytterligare ett i stabilitet (på grund av ytterligare Boomer-förluster). Denna stabilitetsnivå gör att NATO får en partiell supply på valfri front - på sydfronten har NATO redan en partiell, ytterligare en kommer att stoppa WP nästa runda. Oerhört viktigt.

En märklig fotnot; Alfa-ubåten i östra Medelhavet lyckas över all förväntan och sänker alla turkiska ubåtar. Plötsligt dominerar Sovjet östra Medelhavet igen. Inte för att det spelar någon roll, men de tre Alfa-ubåtarna har nu sänkt nio turkiska ubåtar utan att ta några förluster. Det här är inte turkarnas krig.

Dags för turn 7.

[thermopylai]

Det här är inte turkarnas krig.

Till skillnad från det just nu pågående kriget :-/