Grupp Yermakov intar utgångslägen för anfall mot Kursk. Den nyanlända 39 armén avlastar från tågen.






262 infdiv och 10 fristående SS regementet slår tillbaka 10 arméns anfall öster om Orel.






Runt Tula håller 2 pansargruppen sina ställningar. Den inringade 30 armén tajtar ihop sin gruppering medan 4 armén tar Kaluga i bilden övre vänstra del.






32 armén anfaller lite överraskande mot 20 pansardiv västra stridsgrupp som viker.






4 pansarguppen pressas nu hårt av 1 shockarmén samtidigt som 31 armén binder de två mest slagkraftiga pansardiv i området. I sydöstra delen av området är ett genombrott på gång.






22 armén har ett genombrott, men det är mitt i ödemarken så någon omedelbar effekt får det inte.

Så är det dags igen. Mars 1941 och ännu en patrull ut på Atlanten. Men denna gång som en del av "Wolfpack Kurfürst" om sju ubåtar.

Resan till operationsområdet är åter händelselös. På plats hittar man en konvoj i dagsljus.



U-50 smyger in på kort avstånd i U-läge vilket underlättas av att eskorten är upptagen med en eller flera av de andra u-båtarna. U-50 avlossar fyra torpeder mot två mål. Alla träffar, inga blindgångare. Det är också bra träffar. Tankfartyget Barbro, 6300 ton, och fraktfartyget Port Hardy, 8900 ton, sänks båda. U-50 förblir oupptäckt.



At 03.27 hours on 20 Sep 1941 the Barbro (Master Lauritz Knudsen) in convoy SC-44 was hit by two torpedoes from U-552 and her cargo caught fire. At 04.30 hours, U-69 (Zahn) tried to administer a coup de grâce, but the torpedo did not detonate. All on board, the master and 33 crew members died in the flames, helplessly watched by other ships around her.





At 19.25 hours on 28 April 1941, U-96 fired three single torpedoes at three tankers in convoy HX-121 south of Iceland and reported the sinking of two tankers with 18,000 grt and damaging another with 6000 grt after observing three hits. The tankers Oilfield and Caledonia were sunk and the freighter Port Hardy was hit and sunk after the torpedo had missed the intended target. The Port Hardy (Master John Godfrey Lewis) was hit on the port side abaft the main mast by one torpedo and sank after about three hours about 165 miles north-northwest of Rockall. One crew member was lost. The master, 82 crew members, four gunners and ten passengers were picked up by the British rescue ship Zaafaran (Master Charles Kavanagh McGowan, DSC) and landed at Greenock on 1 May.

U-50 och de övriga u-båtarna förföljer konvojen och anfaller igen dagen efter., åter i dagsljus. U-50 smyger sig åter in på kort avstånd oupptäckt. Två torpeder avlossas vardera mot fraktfartygen Protesilaus, 9600 ton, och tankfartyget Salinas, 9000 ton. 3 träffar, alla fungerar. Båda fartygen går under.



At 09.36 hours on 21 Jan 1940 the Protesilaus (Master Alfred Henry Dennistoun Shand) struck a mine laid on 5 Dec 1939 by U-28 in the Bristol Channel off Rotherslade southwest of Swansea. The badly damaged vessel was towed to the Swansea Bay and beached. The crew was rescued by the British M/S trawler HMS Paramount (FY 954) (Skipper C.E. Blowers, RNR) and landed at Swansea. The Protesilaus was later refloated and towed to Greenock but declared a total loss. In September 1940 she was taken in tow by the British tugs Empire Henchman and HMS Abeille XXII to Scapa Flow for use as a blockship, but on 13 September the ship sprung a leak and had to be sunk by gunfire about 5 miles northwest of the Skerryvore Lighthouse, Argyllshire.





At 07.07 hours on 30 October 1941 the fleet oiler USS Salinas (AO 19) (Cdr Harley Francis Cope, USN) in station #14 of convoy ON-28 was hit on port side by two torpedoes from U-106 about 610 miles east of Newfoundland. The damaged tanker managed to reach Argentia under own power on 3 November, was repaired at Brooklyn and returned to service in April 1942.

Tillägg: Hittade en mer detaljerad beskrivning av Salinas möte med u-båten.

During August 1941, Salinas served as station oiler at Argentia, Newfoundland. In September, she joined a convoy for Iceland. She arrived at Reykjavik early in October; and, on the 23rd, departed that port, in ballast, for the mid-ocean meeting point (MOMP) where she rendezvoused with convoy ON-28 on the 25th. From there, the tanker moved west to return to the United States. At 0700 (GCT) on the 30th, her position was 46°56'N, 37°46'W. Visibility was about 1,000 yards. Twelve minutes later, Salinas took a torpedo, port side, at her number 9 tank. A second torpedo followed, hitting port side at tanks 2 and 3. Salinas settled to near her loaded waterline and remained there.

At 0730, a submarine was sighted on the surface, close aboard on the starboard quarter. The U-boat fired three torpedoes, all misses -- two ahead, one astern of the damaged oiler -- then submerged. Salinas's stern gun opened fire on the disappearing U-boat, possibly hitting it. DuPont (DD-152) then moved in and dropped a string of depth charges on the submarine's estimated position.

Salinas's crew, having suffered no serious injuries, began to clear the wreckage. DuPont and Lea (DD-118) stood by. At 1150, the oiler's engineering department signaled "ready to proceed;" and, at 1155, Salinas continued westward with Lea as escort. On the 31st, USCGC Campbell rendezvoused with the damaged oiler and her escort. On 2 November, Cherokee (ATF-66) joined them; but her services as a tug were not needed; and, on the evening of the 3d, Salinas reached St. John's Bay.

Denna gång upptäcks U-50 av eskorten som genomför ett sjunkbombsanfall. U-50 har tur för det blir bara en lättare skrovskada och en skadad luftvärnspjäs. U-50 lyckas smita undan efter det.

Med blodad tand beslutar sig chefen för att åter förfölja konvojen! I mörker genomförs ett tredje angrepp  på nära håll, och denna gång i ytläge! 5 torpeder avlossas, U-50 vänder runt och avlossar även aktertuben, mot två större fraktfartyg. 3 träffar, men denna gång är det sämre träffar och båda fartygen skadas bara. U-50 upptäcks och jagarna rusar in för att fälla sina sjunkbomber och U-50 dyker. Det blir bara en träff som skadar batterierna. Det var tur. Men denna gång kommer inte U-50 undan så enkelt. Jagarna håller kontakten och fyra träffar skakar U-båten i nästa angrepp



En torpedport skadas, vilket inte gör så mycket då torpederna är slut. Det blir dock två skrovträffar till, vilket nu börjar bli oroande. Och U-50 tar in vatten. Undanmanövrarna lyckas inte. jagarna bibehåller känning och nu drar de in fem(!) träffar. Illa! Illa!

Det blir en skrovträff till. Allvarligt på riktigt nu. Däckskanonen slås ut (två gånger till och med) och radion skadas. U-50 är väldigt nära att gå under.

Men så tappar jagarna kontakten, kanske de släpper den för att en annan u-båt anfaller en annan del av konvojen? U-50 kan slinka undan och tar sig hem till Brest. Det kommer ta många månader innan U-50 är reparerad och stridsduglig igen.

Nu har U-50 passerat 150 000 sänkta ton och chefen tilldelas eklöven till Riddarkorset.

Januari 1941 är det dags igen, men nu går resan ut på Atlanten! Resan genom Biscayabukten är behagligt händelselös. Patrullen får en lovande start när man upptäcker det ensamma och oeskorterade fartyget SS Browning på 5300 ton i nattmörkret.



At 15.16 hours on 12 Nov 1942, U-593 fired two spreads each of two torpedoes at convoy KMS-2 off Oran and heard two detonations after 48 seconds and 1 minute 50 seconds. Sinking noises were subsequently heard. Kelbling claimed two ships of 7000 grt damaged. However, only the Browning (Master Thomas J. Sweeney) was hit and the burning vessel was abandoned by the crew. The ship later exploded and sank in 35°53N/00°33W. One crew member was lost. The master, 42 crew members, 16 gunners and two naval signalmen were picked up by HMS Fluellen (T 157) (Lt H.N. Rogers, RNR) and landed at Oran.

U-50 går in på kort håll i ytläge och avlossar två torpeder. Det gör susen. Patrullen fortsätter.

I dagsljus ser man snart det större fartyget Beacon Grange på 10 100 ton. Det är också oeskorterat. Tackar som trugar!



At 16.12 hours on 27 April 1941 the unescorted Beacon Grange (Master Alfred Byford Friend) was torpedoed and sunk by U-552 south of Iceland. Two crew members were lost. The master, 73 crew members and eight gunners were picked up by the Belgian trawler Edouvard Anseele, transferred to HMS Gladiolus (K 34) (LtCdr H.M.C. Sanders, DSC, RNR) and landed at Londonderry.

Patrullen närmar sig sitt slut så U-50 avlossar alla fyra förliga torpeder från kort håll i ytläge. Det visar sig vara overkill, men det vet man ju aldrig i förväg.

Hemresan är lugn. Väl hemma befordras chefen till Korvettenkapitän och maskinisten har nått Expert-status.

U-50 stävar västerut genom Biscayabukten i november 1940 för nästa patrull utanför de brittiska öarna. Åter blir tilltransporten händelselös. Patrullen får kontakt nästan direkt under natten. Det är det oeskorterade fartyget Willimantic på 4800 ton.



At 09.04 hours on 24 June 1942, U-156 began shelling the unescorted Willimantic (Master Leon Otto Everett) about 700 miles southeast of Bermuda. The ship had been sighted and reported by U-502 (Rosenstiel) the day before. At 16.10 hours on 23 June, U-156 made contact, followed the zigzagging ship and at 08.10 hours fired her last torpedo, which became a tube runner and missed behind the ship after being pushed out. The shelling killed both radio officers in the radio room and two crewmen when both starboard lifeboats were destroyed. The Germans ceased fire to question the survivors, apologized for the casualties, provided some charts and took the master as prisoner on board. At 10.52 hours, the U-boat reopened fire until the ship sank at 11.45 hours after spending 73 rounds for the deck gun and 102 rounds for the 37mm AA gun. In all, six crew members were lost. The master was landed at Lorient on 7 July and taken to the POW camp Marlag und Milag Nord. 14 crew members and two gunners in one lifeboat were picked up after six days by the Norwegian motor merchant Tamerlane and landed at Rio de Janerio. 14 crew members and one gunner in another lifeboat made landfall after twelve days at St. Martin's Island, Lesser Antilles and were taken by the Dutch steam merchant Baralt to St. Thomas, Virgin Islands.

The master Leon Otto Everett had already experienced two other sinkings when Bonheur was sunk by U-138 (Lüth) on 15 Oct 1940 and Swinburne by a German Fw200 aircraft of KG 40 west of Ireland on 26 February 1941.

U-50 går som vanligt in på kort håll i ytläge och avlossar två torpeder. Det räcker och blir över.

Patrullen fortsätter och snart hittar man fraktfartyget Marcrest på 4200 ton i dagsljus, men utan eskort.  Det kostar två torpeder att casha in den vinsten.

U-50 fortsätter och nu hittar man något fetare. En konvoj! Det är dagsljus. U-50 väljer att attackera från medelavstånd i U-läge denna gång. 2 st G7A och två st G7e avlossas mot två mål, ett tankfartyg och ett fraktfartyg. Alla träffar, men en G7e är en blindgångare. Det är Athellaird som går till botten.



At 23.52 hours on 2 July 1940 the Athellaird (Master Hugh Roberts), dispersed earlier that day from convoy OB-176 in 48°N/15°04W, was hit amidships by one G7e stern torpedo from U-29 about 350 miles northwest of Cape Finisterre. At 02.10 hours on 3 July, a first G7a torpedo was fired as coup de grâce, which passed under the stopped tanker and this also happened with a second G7a torpedo. The Germans then fired a G7e torpedo that struck just before the bridge and caused the ship to sink in 15 minutes. The master and 41 crew members were picked up by HMS Sandwich (L 12) (Cdr M.J. Yeatman, RN) and landed at Greenock.

Det andra målet skadas bara. U-50 lyckas undgå upptäckt av eskorten och förföljer konvojen. Denna beslutar att lämna det skadade fartyget bakom sig för att hålla hastigheten hög, vilket gör att U-50 hinner i kapp Beaverburn i dagsljus när detta är utan eskort. Patrullen är snart slut så det finns ingen anledning att spara torpeder. 3 st G7e skickar Beaverburn till botten.



At 13.10 hours on 5 Feb 1940 the Beaverburn (Master Thomas Jones) in convoy OA-84 was torpedoed and sunk by U-41 about 150 miles south of Berehaven, Co. Cork. One crew member was lost. The master and 75 crew members were picked up by the Narragansett and landed at Falmouth.

U-41 was sunk during her second attack on convoy OA-84 by HMS Antelope (H 36) (LtCdr R.T. White, RN).

När Biscayabukten passeras på hemvägen blir man åter upptäcka av ett ubåtsjaktflygplan, men även denna gång är flygspanarna alerta och varnar i tid så U-50 hinner dyka och tar sig till bas utan skada.

U-50 nästa patrull mot de brittiska öarna är i juli 1940 och utgår från Brest nu när Frankrike fallit. I Biscayabukten upptäcks man av ett brittiskt ubåtsjaktflygplan, men man hinner dyka i tid. Patrullen blir dock ett misslyckande då absolut ingenting påträffas.

September är det dags för nästa försök. Det blir de brittiska öarna även denna gång. Denna gång blir seglatsen genom Biscayabukten händelselös. Under patrullen hittar U-50 Tankfartyget Svend Foyn på 15 000 ton i dagsljus.



At 16.17 hours on 7 Oct 1941 the Svend Foyn (a Whale factory ship), a straggler from convoy HX-152, was torpedoed on the starboard side by U-502 but managed to escape and reached Reykjavik in tow on 11 October, assisted by HMS Sunflower (K 41) (LtCdr J.T. Jones, RNR). On 6 Dec 1941 she was towed for seven days to Liverpool for permanent repairs at Birkenhead, returning to service in May 1942.

U-50 går in på kort avstånd i ytläge och skjuter två torpeder. Det räcker. fartyget sänks. Inget ytterligare påträffas under patrullen som blir en framgång.

En överblick med de mindre och större ryska anfallsriktningarna.

Den operativa gruppen Yermakov börjar röra sig mot Kursk när 29 motoriserade div rör sig norrut mot Orel för att möta hotet från 10 armén.





10 armén följer efter när 2 tyska armén backar lite framför dem för att undvika de förberedda stormningarna. 29 motoriserad anländer söder om Orel för att förstärka försvaret.






2 pansargruppen backar i norr så att Tula hamnar i försvarslinjen. Divisionerna som avskär 30 armén dras dock inte ur utan anfaller så 9 pansardiv överförs från 4 armén till 2 pansargruppen och 30 armén kvarstår avskuren. Kaluga står emot ett anfall, men det kommer sannolikt inte upprepas.






Södra delen av pansargruppen som anföll mot Kalinin förstärker försvaret i den bedömda anfallsriktningarna för 1 shockarmén, och försvaret håller bra i huvudsak. 14 motoriserade i norra delen av området hamnar dock lite utsatt när 3 motoriserade tvingas bakåt.






31 armen uppnår framgång i anfallet mellan 9 armén och pansargruppen vid Kalinin.






I nordost tar den ryska offensiven fart igen när 22 armén bryter ett hål i 16 arens försvar. Det finns i sig inget speciellt värdefullt som jag kan nå här, men historiskt återtog ju ryssarna stora områden här under vintern och här uppstod inringningarna vid Demyansk och Cholm, så jag kör på ändå.

Snöstorm. 10 ryska armén har anlänt längre söderut i 2 tyska arméns flank och förbereder en offensiv mot Orel från öster.






Längre norrut backar tyskarna lite för att undvika nya hårda försvarsstrider. 3 och 17 pansardiv avbryter anfallen mot den inringade 30 armén väster om Tula och rör sig österut i stället. Detta kan innebära att 30 armén klarar sig betydligt längre och fortsätter binda 4 armén på ett helt annat sätt, men 2 armén är tacksam. Kan vara så att norra kåren ur 2 armén ledningsmässigt underställs 2 pansargruppen istället för att 2 armén ska få två pansarkårer. 2 armén kan då fokusera på den mer södra delen av flanskyddet medan 2 pansargruppen tar ansvar för sin egen rygg längre norrut vilket ledningsmässigt underlättar skyfflandet av förband fram och tillbaka. inte för att det spelar någon roll i spelet...






2 pansargruppen fortsätter anfallen in i 30 armén från nordost med 9 pansar och 10 motoriserade div. 4 armén närmar sig anfallet mot själva Kaluga. 4 pansargruppen gör ingenting.






3 pansargruppen fortsätter dra sig tillbaka något från Kalininriktningen. 1 shockarmén förbereder ett anfall mot kåren med infdiv mellan 3 och 4 pansargrupperna. Även 31 armén förbereder ett anfall precis på grånsnen mellan 9 armén och 3 pansargruppen.

49, 28 och 43 arméerna inleder anfall mot 2 arméns flankskydd på stor bredd när tyskarna inte backar längre. Tyskarna håller överallt, 18 pansardiv sätts in för att förstärka ett par ställningar, men det kostar dem en hel del.






Under tiden fortsätter 2 pansargruppen att anfalla in i den avskurna 30 arméns rygg. 4 armén anfaller mot Kaluga igen från väster. En del förband ur 30 armén kapitulerar, bland annat skyttediv framför 3 och 17 pansardiv som nu har "fritt blås" in mot det ryska artilleriet.






4 pansargruppen avryter anfallen mot Moskva och drar sig istället bakåt och grupperar för defensiv.






Även 3 pansargruppen avbryter sin offensiv mot Kalinin, som varit pausad ett tag, och grupperar för defensiv.

Tysken låter 2 armén nyttja möjligheten att dra ur en hex innan de ryska anfallen effektueras. Effektiv fördröjningsstrid kan det sägas simulera.






Nu anfaller de starkaste pansardiv i 2 pansargruppen rakt västerut från Tula längs landsvägen. 4 armén försöker ta sig fram för till den avskurna 11 pansardiv vid vattendraget.






4 pansargruppen gör inget längs motorvägen, men söder om den trycker man sig fram en aning i snön. Att notera är att 1 shockarmén, som väntat nordost om Moskva, nu rör sig genom Moskva och västerut norr om motorvägen.

Ok. Med extrem beslutsvånda. Vilket för de som känner mig är inte bara ytterst ovanligt utan också närmast ett tecken på psykisk ohälsa.

Battle Above the Clouds
Bastogne
Shifting Sands
Stalingrad Pocket
GD 40
GD 41
Objektive Schmidt
Bloody 110
A Frozen Hell
Eller ska vi förenkla det och säga alla TCS spel?
I princip alla CWB spel
Jo, Angola också. Nej, det är inte ett CWB -spel.

Nu är det dags, vi ska rösta fram de fem bästa spelen från MMP.

Det går till så här:
- Först så nominerar vi spel i fem dagar i den här tråden.
- Alla kan nominera upp till fem spel var.
- Därefter så lägger jag upp en omröstning med de nominerade spelen.
- Omröstningen pågår sedan i fjorton dagar.
- Alla kan rösta på fem olika spel var.
- Därefter så startas en ny nomineringsomgång för nästa spelföretag.


Jag lägger upp omröstningen på onsdag.

Inkluderas The Gamers?

Ja det tycker jag att det gör iom att MMP tog över The Gamers

Då blir det mycket svårare att begränsa sig till fem. 

Nu är det dags, vi ska rösta fram de fem bästa spelen från MMP.

Det går till så här:
- Först så nominerar vi spel i fem dagar i den här tråden.
- Alla kan nominera upp till fem spel var.
- Därefter så lägger jag upp en omröstning med de nominerade spelen.
- Omröstningen pågår sedan i fjorton dagar.
- Alla kan rösta på fem olika spel var.
- Därefter så startas en ny nomineringsomgång för nästa spelföretag.


Jag lägger upp omröstningen på onsdag.

Inkluderas The Gamers?

April 1940. Dags för en ny tur till de brittiska öarna. Men inte i första hand för att patrullera, utan för ett minera en grund farled. Alla torpedtuber är laddade med minor istället. Resan till målområdet är händelselös. Väl på plats träffar man på ett fartyg, men det får vara då uppdraget är att minera. Mineringen går friktionsfritt. Nu övergår U-50 till att patrullera med den reducerade torpedlast man har.

Strax träffar man på Ville Dérlon på 7500 ton. Oeskorterat. Dagsljus.



At 04.09 hours on 2 December 1940 the unescorted Ville d'Arlon (Master Albert Wilding) was hit on starboard side aft of amidships by one G7e torpedo from U-47 and sank quickly with a heavy list about 250 miles southwest of Rockall. The ship had been in station #71 of convoy HX-90, but became a straggler due to steering troubles and laid stopped when attacked by the U-boat, presumably carrying out repairs. The master, 55 crew members and one passenger were lost.

Det är lika enkelt som historiskt. Man förstår att de tyska u-båtsbesättningarna kallade tiden 1939-1940 för "den första lyckliga tiden".

U-50 fortsätter. Och träffar på CV Eagle. Ett hangarfartyg på 22 600 ton. Med dess eskort.



Laid down in 1913 for Chile as the dreadnought battleship Almirante Cochrane but work was suspended in 1914. The Admiralty purchased the ship on the slips in 1918 and finished it in February 1924 as the aircraft carrier HMS Eagle.

At 05.05 hours on 14 Jun 1942, the Italian submarine Giada (Cavallina) attacked the Harpoon convoy for Malta in 37°55N/06°12E. She fired torpedoes at HMS Eagle and heard three detonations after 2 minutes 7 seconds. In fact, the carrier was not hit but it is possible that the fleet oiler Brown Ranger (3417 grt) was damaged.

At 13.15 hours on 11 Aug 1942, HMS Eagle was hit by four torpedoes from U-73, while escorting convoy WS-21S (Operation Pedestal) to Malta. She sank 70 miles south of Cape Salinas, Majorca, Balearic Islands. Two officers and 158 ratings were lost. The commander and 926 survivors were picked up by HMS Laforey, HMS Lookout and the tug HMS Jaunty.

Det är dagsljus. U-50 befälhavare är förutsägbart aggressiv och försöker ta sig in på kort håll för maximala S-värden i syfte att kompensera för den bristfälliga tillförlitligheten på torpederna. Empress of Britain finns i minnet...

Det lyckas. Väl förbi jagarskärmen avlossar U-50 4 torpeder med 4 träff varav 1 är en blindgångare. Eagle sänks. Men nu börjar det. Jagarna rusar mot U-50 bedömda plats för att hämnas. Men det är nog fel plats, för U-50 undgår upptäckt och kan slinka undan.

Men patrullen är inte över! I slutskedet träffar U-50 på Llangibbey Castle på 12 000 ton! Men U-50 har bara två torpeder G7e kvar pga att man hade minor i tuberna...



Ja, det är ju inte mycket att fundera på. Ett anfall i ytläge för att kunna avsluta med däckskanonen. En torped träffar, men den är en blindgångare. Eld avges med kanonen.



Men innan man hinner sänka fartyget anländer ett ubåtsjaktflygplan som hjälp. U-50 upptäcker det för sent och tar skada i form av skrovskada, vattenintag och ett antal lätt skadade besättningsmedlemmar, men man lyckas skjuta ner flygplanet med sin 20 mm automatkanon! tyvärr har målet hunnit försvinna och har ett försprång U-50 inte kan hämta in.

Hemresan blir lugn.

Eftersom ett fientligt flaggskepp sänkts tilldelas befälhavaren riddarkorset!

Ah! Det beror nog mer på att min motståndare till sin natur är lite mer försiktig än sina historiska motsvarigheter och inte rusar på hals över huvud. Jag smickrar mig med att han anser mig vara mer kapabel än hans historiska motsvarigheter ansåg sina motståndare vara. Och så är det väl när det kommer till kritan. Inte för att jag nödvändigtvis är smartare. jag kan ju faktiskt se var de tyska täterna är med viss precision och vet ung vad de gör och har facit.