[Strv102r]

Så småningom ska detta spel om Grants Vicksburg fälttåg avverkas. Någon som provat systemet? Verkar lite annorlunda...

[Fredrik H]

Jo jag har testat. Det är annorlunda, men jag har nog tyckt att det ger en bra känsla för de olika kampanjerna. Systemets höjdpunkt är bristen på information, fienden har bara en massa högar av brickor som kan vara dummys eller hela divisioner. Det gör att kavalleri får sin historiska roll som spanare och/eller förband som täcker de egna trupperna från upptäckt.
Stridssystemet är ett gradvis nötande med fördel för försvararen, ungefär som jag tänker mig operationell strid i ACW. Spelets battle board gör striderna lite roligare även om jag ibland undrat över resultaten.
 Jag har spelat tre spel i serien. Alla hade sin charm och går fort att spela. Det ni ska spela har vad jag nog tyckte var en rätt given utveckling (den historiska) men är ett bra system för att skildra kampanjen.
Jag äger fyra spel i serien och skulle spela dem oftare om dom gick att spela solitärt - men det går bara inte.
Det ska bli kul att se en replay på det här, jag hade nästan glömt bort den här serien.

[Strv102r]

Ok! Vilka andra spel finns i serien?

[Fredrik H]

Autumn of glory - tar upp  Chickamauga-kampanjen. COA delade ut ett komplement till det spelet, Grant takes command, som använde samma karta fast det skildrar när Grant tog över. AoG är ett öppet spel, Unionen vet inte om och med hur mycket CSA förstärks (tack vare dummys så är antalet CSA-brickor lika stort oavsett om hela Longstreets kår kommer eller inga alls). Spelet kan alltså utvecklas på rätt olika sätt.

Lee takes command - Seven days-kampanjen. Det enda jag inte spelat, har rätt många specialregler.

Marching through Gerorgia - kampanjen för att ta Atlanta 64. Väldigt historisk känsla, man faller bakåt tills Davies tröttnar och ersätter Johnston med den mest aggressiva av alla armechefer; Hood! Fram till dess är spelet mer manövrerande än strid.

[rensarn]

Tjaba!

Har spelet och spelat det, men för väldigt länge sedan.
Rick Barbers karta är bland de snyggaste inom branschen
och spelkartan till denna är ypperlig - en riktig fröjd för ögat.

Även om en del i spelet känns "scriptat" såsom i vilken ordning
saker bör göras så har det en väldigt hög spelbarhet över tid.
Oavsett sida känner man sig aldrig mer än (i bästa fall) osäker.

Ser fram emot en AAR i detta ämne.
Ska nog skaka fram spelet och följa det lite mer än vanligt.
Är inte uppdaterad med någon errata eller liknande.

[Strv102r]

Då hoppas jag att kunna leverera.

Nedan brickornas fram och baksida.

[Strv102r]

Kartan. På denna bild är norr neråt...

[Strv102r]

Utgångsläget. Nu med kartan rättvänd med norr uppåt. Spelet bygger mycket på bruket av dummies så det kommer att bli svårt att redovisa vilka federala förband som faktiskt är var när det hela drar igång.

[Strv102r]

Istället för att marschera McClernand och McPearson söderut längs MISSISSIPPI till HARD TIMES för att där låta fartygen som tomma passerat batterierna i VICKSBURG och GRAND GULF skeppa över dem så visar Grant våghalsighet och brist på tålamod. McClernand marscherar historiskt, men McPearson lastar i transportångarna och forcerar batterierna ombord... Jag har tur med batteriernas eldgivning, men det har han också och bara kanonbåtar (2st) sänks. transportfartygen tar sig förbi och påbörjar avlastning söder om GRAND GULF. Sherman anfaller över floden mot Stevenson som är beredd i bra terräng, historiskt,  och slås tillbaka med lätthet. Ett mini Fredrickburg...  Jag börjar marschera Vaughan och Loring mot sydväst för att förstärka Bowen som lämnat GRAND GULF och grupperat i PORT GIBSON för att fördröja fientlig utbredning.

[Strv102r]

McPearson inväntar tydligen McClernand för han gör ingenting. Det ger Vaughan och Loring mer tid att nå fram. Jag låter Pemberton lämna en liten garnison och marschera söderut med sin lilla kår han med. Inte ska vi göra misstaget att låta Grant växa ostört och möta honom med bara hälften av redan små styrkor uppe vid CHAMION HILL?





McPearson anfaller med visst understöd av McClernand. Det räcker inte trots att Vaughan och Loring inte nått fram. Fienden slås tillbaka med kännbara förluster. Jag oroar mig dock för ett nytt anfall av två kompletta kårer och ilmarscherar med Loring och Vaughan. Misstag... Vaughan tar så stora marschförluster att han har 0 stridsvärde när han kommer fram. Loring når ändå inte fram och har förluster han med. Jag väljer att ta det lugnare med Pemberton, men med vissa kval. Han kommer inte hinna fram för att kraftsamla innan fienden är stark nu...






Fienden för fram mer trupp och anfaller inte direkt igen. Vaughan drar ur för återhämtning och Loring stannar bakom stridsområdet i samma syfte. Pemberton når GRAND GULF. Sherman lämnar något styrka(?) i norr men huvuddelen marscherar söderut efter att ha transportarts över Mississippi. Eller är han kvar med huvuddel? Jag låter Stevenson stanna en stund till. Det är min starkaste division, dubbelt så stark som de flesta federala, så det är ett viktigt beslut.






Nu anfaller Grant med två kårer så Bowen viker under strid. Han tar förluster och kavalleriet han understöds av nästan utraderas. Som tur är kostar det fienden mycket också. McPearson och McClernand har tappat mycket stridsvärde så här tidigt i fälttåget.






Sherman ansluter framåt medan det federala kavalleriet kringgår mig och tvingar mig att skicka mitt eget svaga kavalleri för att skärma av dem.

[Strv102r]

Det federala kavalleriet jagar undan mitt svaga kavalleri. I övrigt inväntar Grant att Sherman ska förstärka de nerslitna andra kårerna.





Nu sker en rockad hos de federala där jag tappar lite koll på vilken kår som är var? Han rör sig norrut istället med en del vilket gör att om han fortsätter norrut så skärs Pemberton i GRAND GULF av. Pemberton överger batteriet i GRAND GULF (det är ändå överspelat) och rör sig norrut för att blockera vägen mot VICKSBURG. De federala kan öven gå mot nordväst, så Loring lämnar de övriga för att blockera den vägen med ilmarsch. Och han får nya "stragglers". Övriga backar också då de är mycket svaga utan Loring. Det federala kavalleriet får fatt i mitt kavalleri och slår det varefter de rider mot JACKSON.





Det federala kavalleriet rider mot JACKSON. I övrigt framgrupperar fienden mot Loring och gör ett spaningsanfall som kostar dem lite men Loring är för stark för att jaga undan med de svaga enheter han visar sig ha.

[Strv102r]

Två GT senare. Efter att Sherman anlänt med två divisioner kan Grant anfalla Loring och tränga denna bakåt. Bowen/Vaughan viker utan strid för att möta upp J E Johnston som anländer med en blygsam undsättningsstyrka till Jackson och sedan rör sig mot sydväst.





De federala rycker in i BURTONTON som Bowen/Vaughan lämnat. Johnston närmar sig på sin väg mot just Bowen/Vaughan som är mycket svaga.

[Strv102r]

Johnston anländer till Bowen/Vaughan. Dessutom anländer fyra nya brigader (Två mycket svaga) som tillhör Johnstons befäl i öster och börjar röra sig mot Johnston. De federala får in nya förband i nordväst som börjar marschera söderut längs floden. I stort avvaktar de federala medan kavalleriet spanar längs järnvägen mellan VICKSBURG och JACKSON. De hittar dummies... Det är i och för sig mer än vad jag just nu vet om fiendens dispositioner. Jag saknar mitt kavalleri som kunnat spana.





Bowen/Vaughan omgrupperar för att förstärka Loring som liksom de står under Pembertons befäl. Johnston förstärks istället av de två starkare nya brigaderna som är mer än dubbelt stå starka som Bowen/Vaughan (de andra två nya brigaderna motsvarar Bowen/Vaughan). Det federala kavalleriet spanar mot JACKSON men utröner ingenting.





Tiden går medan de federala tydligen inväntar sina förstärkningar som nu kommer över floden och går in i dimman med de övriga där jag inte vet vem som är var med vem. Det sker en del omdispositioner, men om det är verkliga sådana eller dummies som byter plats med varandra vet jag ju inte... Det federala kavalleriet lyckas få klart för sig vad jag har i JACKSON och rider sedan söderut för att undkomma de brigader som närmar sig. Han vet ju inte hur svaga de är...





Tiden går medan de federala skyfflar. Ector/McNair når till sist Johnston som nu har en kår värd namnet.



Till sist anfaller de federala. Johnston är målet och det är Shermans kår som är huvudförbandet. Johnston ger lika bra som han får och taktiskt blir väl slaget oavgjort, men de federala hejdas vilket är ett nederlag för dem. Heja Johnston! Nu är det dock så att han har bara skuggan av sitt förband kvar efter den drabbningen. Jag väljer dock att bluffa fienden och låta honom vara kvar i syfte att vinna ytterligare tid för Breckinridges starka division att anlända, och Jacksons starka kavalleri.



De federala skyfflar igen och i nordväst tillkommer två divisioner vara en är en svag milisdivision.

[Strv102r]

Nu smäller det till! Sherman, ytterligare förstärkt, anfaller igen. Johnston har inte en chans i ett regelrätt slag så han väljer att dra ur under strid. Det går dock inte så bra. Kanske för att han själv stupar/blir skadad? bara en lite spillra i form an en svag, svag brigad kommer undan... Breckinridge tar över befälet över Johnstons förband. Denne viker mot nordost till mer lättförsvarlig terräng vilket får Loring & co att också gå till bättre defensiv terräng på andra sidan BLACK RIVER. En skenstyrka binder ihop dem... De nya federala divisionerna är snart på östra sidan floden.





De federala rycker fram, jag tror jag vet var Sherman är. De nya divisionerna försvinner i den allmänna dimman. En bra sak med andra slaget vid BURTONTON var att det kostade fienden nästan allt hans kavalleri. Spaningsförmågan är nu liten.




Nu anländer mina förstärkningar. Vem som har befäl över Breckinridges division nu när han har ett högre befäl vet jag inte så divisionen bär hans namn, liksom resterna av Johnstons kår. Med Jacksons kavalleri är jag nu tre gånger så stark som fienden i kavalleri vilket kan få betydelse. Jag avser rida runt med Jackson och spana mot fienden söder om Pemberton för att at reda på om jag har onödigt mycket förband i den riktningen.  





Pemberton tightar sin gruppering runt VICKSBURG medan Breckinridge samlar sig till en liten kår mot JACKSON. Kanske jag kan få en chans att klämma Sherman mellan två sköldar om han går in mellan dessa styrkor? Jag överväger också att lämna en skenstyrka i norr och använda Stevenson, min starkaste division, där det hela ska avgöras.

[Strv102r]

Då de federala följer efter mig får vi nu en situation där han kan välja att kraftsamla mot antingen Loring/Bowen/Vaughan eller mot Pemberton själv. Jag vet ju inte hur stark han är var och risken finns att jag förlorar så mycket i ett slag att jag får svårt att håll VICKSBURG mot stormning. Lösningen är att dra in alla i fästningen. Men det känns passivt... Det gick ju inte så bra historiskt heller.



Men så får det bli! Jag tar dock och överger övergången i norr och låter Stevenson försvara höjderna vid SNYDERS BLUFF. Så länge han är där är VICKSBURG inte isolerat och beläringsprocessen börjar inte. Breckinridge rör sig mot VICKSBURG för att hota de federala i ryggen medan Jacksons kavalleri spanar mot vad jag misstänker är Shermans styrka och kanske ännu mer i BLACK RIVER. Evans brigad är bara ett störande inslag. Den är hur svag som helst.





De federala rör sig över BLACK RIVER med vad jag tror är huvudstyrkan. Han kan nu anfalla mot Stevenson för att ta höjderna norr VICKSBURG med vad jag misstänker är huvuddelen av sina förband. Dock tror jag att två tillkommande kårer håller på att samlas söder staden. Breckinridge rör sig för att bistå Stevenson.





De federala anfaller mycket riktigt Stevenson med två kårer, men McPearsons kår är så svag efter de tidiga striderna under fälttåget att de inte bidrar med mycket och Sherman klarar inte ensam att tvinga bort den starka Stevenson från höjderna. Breckinridge närmar sig.





Medan de federala inväntar sina nya förband ser jag en möjlighet. Jag gör ett utfall med Pemberton kombinerat med ett anfall med Breckinridge och Jackson mot fienden öster om VICKSBURG i MOUNT ALBAN. Fienden, McClernands ineffektiva kår, viker efter en kort drabbning.





Därefter återgår Pembertin in i färstningen medan Breckinridge, med Jackson, nu håller förbindelsen österut öppen. Belägringen som knäcker VICKSBURG känns inte så nära nu. De federala inventerar sina styrkor och kommer fram till att även med de tillkommande är han för svag för att storma staden, det gick ju inte historiskt heller, och även om han lyckas inringa staden i en serie slag så hinner inte belägringen ge effekt innan spelet är slut.

Med ett ganska rejält övertag i VP pga förluster på fienden, antal brutna divisioner, GT jag hållit Jackson etc så vinner jag. Grants fälttåg mot VICKSBURG vår och sommar 1863 har misslyckats