[Strv102r]

Den nya mexikanska linjen håller inte för den förnyade amerikanska anstormningen torts att de amerikanska förband som hamnat i oordning ur den gula och röda divisionen samtliga förefaller tycka att de gjort sitt för det här slaget. I den sista aktiveringen tar dock alla gula och får förnyad motivation, men inga röda. Är det de gulas närhet till plundring av den mexikanska förläggningen som lockar? Den bruna milisbrigaden står still. Chefen lyckas inte byta till attackorder.

Mexikanerna kollapsar helt, utom kavalleriet. Borta i öster händer fortfarande inget alls.

Jag kastar in handduken.

Nedan alla routade. först mexikanerna, och sedan amerikanerna. Mina försök att återsamla de routade kördes bokstavligt över av de för snabbt framryckande jänkarna. Längs ner en bild på helt bortskjutna eller erövrade (i fallet med artilleri) mexikanska förband.

[Strv102r]

Efter Cerro Gordo fortsätter Scott mot Mexico City. Vägen går över Churobusco, men innan dess delar den sig i två grenar som förenas innan Churobusco.  Santa Anna skickar Valencia med 5000 man att försvara den västra vägen, den som Scott tar.

Valencia är en både yrkesmässig och politisk rival till Santa Anna och förtroendet är lågt dem emellan. Valencia grupperar på en höjd med god överblick över den inkommande vägen nära Conteras. Vägen går genom ett lavastenfält och är ytterst kanaliserande.

Mexikanernas flank skyddas av en brigad lätt infanteri på en annan höjd, Mexikos bättre förband, med Santa Anna på plats. Han är missnöjd med att Valencia vakt en annan plats för sitt försvar än den Santa Anna angett.

jänkarna har ett ess. Löjtnant R E Lee hittar en möjlig väg genom lavastensfältet och möjliggör en omfattning. Man kommer in på kartan på övre vänstra sidan.

Efter att man passerat lavastenfältet går vägen rakt mot det mexikanska flankskyddet. På bilden nedan är det den där aktiveringsbrickorna ligger uppe till vänster.

Men det finns inte där längre. Santa Anna har av någon anledning lämnat höjden han och det lätta infanteriet stod på och dragit sin väg.

På morgonen kan fyra brigader anfalla mexikanerna i ryggen. Valencia springer ut och skriker att Santa Anna är en förrädare. Moralen störtdyker. I spelet skildras detta genom att disorder och retreat både innebär rout. Och reservregeln som gör att brigader i reserv kan återsamla sina routadevtill kartan gäller inte. Alltså disorder = eliminerad.

Bilden nedan visar utgångsläget för slaget vid Contreras morgonen 20 april 1848. Mexikanerna har hunnit vinkla upp mot de fyra brigaderna som är på väg från vänster. En svag amerikansk grönmärkt brigad under Random står precis vid utfarten från lavastensfältet till höger inför de mexikanska belägringsartilleriet, med flera 68 pundare, i dess bröstvärn, åt fel håll. Ett amerikanskt regemente från Ransoms brigad är underställd Smiths brigad och är på väg på kringgångsvägen, och har nått Geronimo (de två blå brickorna ovanför mexikanerna).

Historiskt var det över över 17 minuter efter stridskontakt. Dvs 2 GT efter spelstart. Stridskontakt kan nås i slutet av GT1. Därefter var den mexikanska armén på vild flykt mot Churobusco eller tillfångatagen. Min motpart måste ha fått mexikanerna att nå sin flyktgräns vis slutet av GT2. Annars vinner jag spelet, om än inte slaget. Det går inte att vinna slaget om man spelar det historiska utgångsläget.

[Strv102r]

Då det bara blir ett par GT blir det foto och kommentar för varje aktivering. Amerikanerna börjar röra sig framåt.





Första "glitchen". Tätbrigaden, den lila, missar att byta till attackorder. Den orangea hinner upp i jämnhöjd. Skottväxling och en amerikansk bataljon hamnar i oordning.






Min tur. Huvudstyrkan grupperar i linjer för att möta amrisarna.






Den lila brigaden misslyckas fortfarande att byta order! Men det räcker med den orangea brigadens anfall och eld från den lila för att den mexikanska lila brigaden ska upplösas i flykt. Den amerikanska blå och bruna brigaderna lyckas få hälften av den mexikanska orangea att fly.



 


Det mexikanska kavalleriet grupperar ned för att möta de orangea och lila amerikanska brigaderna. de sent ankommande amerikanska blå bataljonerna genar ner mot striden, men tätbataljonen möts av artilleri som får den i oordning

[Strv102r]

Den amerikanska blå brigaden jagar de sista resterna av den mexikanska orangea brigaden på flykten, men hejdas av eld från nästa linje. Mexikanerna biter ifrån sig! Brigadchefen Smith faller. Det mexikanska kavalleriet viker sakta utan stridskontakt framför de lila och orangea amerikanska brigaderna.





Mexikanerna gör bara mindre justeringar.






Den mexikanska skära brigaden kollapsar under anfall från de få delar av den amerikanska blå brigaden och den bruna brigaden som är anfallsberedda och når fram. Den gula mexikanska brigaden står fast. Och kavalleriet viker sakta.





Så kollapsar det sista mexikanska infanteriet i flykt. Amerikanerna har nått bröstvärnets rygg och börjat ta belägringspjäserna. Mexikanerna har nått flyktnivån med råge.

Kanske man borde satsat på att bara vika med allt och undvika strid? Så gamey...

Nedan en bild på vilka SP förluster jänkarna tagit. 12.






Nedan en bild på alla routade mexikaner och deras SP förluster. Bara 5.

[Strv102r]

Nåväl! Scotts armé förföljer segerrusigt de flyende norrut mot bron över floden Churobusco och inkasserar fångar.

Vad de inte vet är att Santa Anna beordrat uppförandet av försvarsverk vid bron över Churobusco och vid bron finns ett nästan färdigt brohuvudförsvarverk i form av en 3 meter hög mur. Denna försvaras av, just det, den lätta brigaden som Santa Anna tog med från Contreras innan slaget där. Det finns reserver norr om bron, och av kartan i väster finns en kavalleribrigad. Norr är alltså uppåt på bilden.

Det finns också ett kloster där, som också fått murarna förstärkta med en tre meters mur utanför den egna muren, om än bara i sydlig riktning. klostret försvaras av milis, men också av San Patricio bataljonen med 9 i moral...

[Strv102r]

Amerikanerna gör entré. Den orangea divisionen under Twiggs har två små brigader. Det initiala anfallet mot brohuvudet längs vägen slås tillbaka med förluster.

Den röda divisionen under Worth med är starkare om än också med två brigader. De försöker gå runt de försvarade klostret genom de höga majsfälten snarare än att storma det.






Twiggs gör ett försök till och tar sig över muren längst till höger, men ett motanfall kastar tillbaka dem igen och han retirerar söderut.

Worth närmar sig stridskontakt. Han är under ineffektiv beskjutning från klostrets tak och murar.

Varje hex är bara 50 meter istället för drygt 100, varje GT är bara 20 minuter mot normala 60. Mycket litet område jämfört med övriga kartor i spelserien alltså.

[Strv102r]

Den röda tätbrigaden lyckas helt riva upp de tre lätta infanteribataljonerna framför sig i flykt, men det kostar en del. Tätbataljonen lyckas till och med ta sig innanför muren, eller där muren borde varit om det varit klar, men slås tillbaka.

Den bakre röda brigaden tar förluster till eld från klostret och avleds (?) till att engagera milisen där.

Twiggs rör sig för att kunna understödja den röda tätbrigaden.






Med eldunderstöd från Twiggs som driver undan de mexikanska lätta infanteristerna från muren lyckas den röda tätbrigaden ta sig över muren och pressa mexikanerna mot bron. När Twiggs understöd är överspelat rör han sig mot höger. Mexikanerna biter ifrån sig och stridsvärdet går ner snabbt på den röda tätbrigaden.
 
Ännu mer så för den bakre röda brigaden. Elden från milisen tar sin tull och San Patricio bataljonen gör motstöt.

Pillows division gör entré i nordväst och rör sig snabbt österut norr om floden.

[Strv102r]

Den amerikanska röda divisionen lyckas med understöd av den orangea nedkämpa det sista försvaret av brohuvudet söder om bron. Men nu bryter sig den mexikanska styrkan i klsteret sig ut i riktning mot bron, och den röda divisionens rygg, med San Patricio bataljonen i täten. Här hade jag otur. Motparten lyckades dra alla sina aktiveringsbrickor innan jag fick mina två. Annars hade utbrytningen nått mer omfattande stridskontakt innan försvaret av brohuvudet gick under. De gula amerikanerna lyckas inte byta order, så divisionschefen är väl osäker på vad Scott vill ha ut av honom.





Det blir nu en stenhård strid vid brohuvudets västa del när amerikanerna försvarar mexikanernas gamla ställningar mot milisen, som inte har någon vidare moral, men också mot superduperelit San Patricio bataljonen. Mexikanerna tar sig in i brohuvudet, men kastas ut av en motstöt från den orangea divisionen när den röda divisionen går under. Till sist inleder de gula jänkarna anfallet norr floden.

[Strv102r]

Trots ihärdiga försök att slå sig fram till brofästet, där San Patriciobataljonen förintas, hejdas milisbrigden av den i sig försvagade orangea divisionen. Samtidigt nedkämpas det mexikanska lätta infanteriet norr bron och kavalleriet tvingas vika. Amerikanerna tar båda brofästena och det är över. Scott kan fortsätta mot Mexiko City. Men inte utan viss reorganisation. Nedan en bild på förband som upplösts i flykt och förlustläget hos dem när så skedde.






Och nedan en bild på "bortskjutna" förband. Denna seger kostade.

[Strv102r]

Efter Churobusco fortsätter Scott mot Mexiko City. Strax utanför staden ligger Chapultepec (grässhoppans kulle på aztekiska) som är en 70 meter hög höjd med branter och på denna ligger den mexikanska militärhögskolan. Kullen och dess batterier överblickar kanaliserande vägar genom sankmarkerna mot Mexiko City. Scott beslutar sig för att ta Chapultepec. men först vill han ta Molino del Rey som är ett kanongjuteri och en depå för den mexikanska armén. Tror Scott.

Nedan utgångsläget från den mexikanska sidan. Mexiko City ligger 3 km av kartan till vänster.



Moline Del Rey försvaras av en milisbrigad (röd markering), manstarkt lätt infanteri (gul markering) försvarar Casa Mata, och reguljärt infanteri står på högra flanken intill en mycket svårframkomlig ravin. Till höger om kartan finns två mexikanska kavalleribrigader som man kan få in med lite tur. Chapultepec är den bruna höjden till vänster om Molino del Rey och cypresslunden.

[Strv102r]

Första amerikanska aktiveringen får bara stormstyrkan röra sig och artilleriet skjuta.




Mexikanerna har tur och en av kavalleribrigaderna gör entré och grupperar för att skydda högra flanken från omfattning vi spåret som går över ravinen.




 Stormstyrkan kämpar sig in i El Molino del Rey. Den röda brigaden följer efter men viker av och går mot det mexikanska artilleriet. De båda gula amerikanska brigaderna, kanariegul resp pastellgul, undviker kontakt med det lätta mexikanska infanteriet och går mot linjeinfanteriet i stället. det amerikanska riktigt svaga kavalleriet speglar det mexikanska, men gör avsittning.






Den mexikanska milisen drivs ut ur Molino del Rey, och två av tre mexikanska batterier tas. Men det kostar den röda brigaden en hel del. Det mexikanskalinjeinfanteriet är under kollaps, men också den pastellgula brigaden har tagit stryk. Fortsätter den längre fram kommer jag låta mitt kavalleri storma in i deras flank och rygg, och då tror jag att den kan rivas upp helt.

[Strv102r]

Den sista milisen biter sig fast i Molino del Rey. Den amerikanska ljusgula brigaden fortsätter förfölja mina reguljära rester, och blottar sig som tänkt för kavalleriet. Som inte lyckas byta order till attack... Även mitt starka lätta infanteri vi Casa Mata anfalls nu frontalt. Utfallet bli jämnt. Jänkarna avstår från närstrid.






Vid Molino del Rey har amerikanerna tappat lite ånga och försöker reformera stormtruppen. Den fräscha delen av den röda brigaden anfall mitt lätta infanteri som vinklat upp.  Den ljusgula omfattar från andra hållet och mitt lätta infanteris linje viker sig som en fällkniv. Mitt kavalleri fortsatt helt passivt och tittar bara på.






Stormförbanden tar till sist den sista delen av Molino del Rey. mitt lätta infanteri pressas från alla håll och nedkämpas i snabbt takt. De biter dock ifrån sig på ett imponerande sätt. Amerikanska bataljoner som tagit stora förluster och är kollapsade får nya uppgifter i flank, eller stannar kvar utanför närstridsavstånd. Och de är en del nu. Kavalleriet är inte riktigt lika imponerande som det lätta infanteriet. Alls. De vill inte vara med utan agerar åskådare.






Det bittra slutet. Alla mexikaner i Molino del Rey och Casa Mata är routade eller nedkämpade. De vid Chapultepec är intakta och drar sig nog innanför murarna eller mot Mexiko City.

[Strv102r]

Några dagar senare är det dags att storma Chapultepec. Försvaret är svagt, men terrängen gynnar mexikanerna. De röda markörerna vid slottets västra del är stora minor som grävts ner. Det är dock relativt liten risk, 20%, att de verkligen detonerar när det önskas.

Amerikanerna har den ljusgula divisionen under Quitman, som för dagen ersatt Twiggs, som kommer in i sydost med tre brigader. Eller två brigader. En kan skickas på omfattning höger och komma in i öster bakom den mexikanska redutten med batterierna. Då tidigast GT4.

I nordväst uppe i hörnet kommer Cadwaladers brigad ur Pillows orangea division in. Historiskt var de först att påbörja anfallet.

I väster kan sedan ännu en orange och en röd brigad, ur Worths division, komma in.

[Strv102r]

Nu ser vi det från norr mot söder. Ur mitt mexikanska perspektiv alltså. Cadwalader gör entré först som historiskt. Han framrycker på kolonner vägen norr om akvedukten. Mexikanerna omgrupperar uppe på slottet för att möta hotet från norr.





Cadwalader når punkten för stridsgruppering höger, men han är osäker påkommen han skulle storma direkt, eller invänta att fler brigader kommer på plats, så han byter inte till attack orders. Pierces brigad gör entré i väster och går genom cypressparken på kolonn längs en väg.





Cadwalader fortsätter tveka och börjar ta förluster till beskjutningen. Pierce breddgrupperar under beskjutning som även där orsakar förluster och får förband att backa.

[Strv102r]

Pierce fullföljer sin breddgruppering medan Cadwalader fortfarande tvekar. Beskjutningen orsakar ömsesidiga förluster.






Så stormar både Cadwalader och Pierce. Det går ganska bra för Cadwalader, men det kostar på och de ackumulerade förlusterna börjar bli oroande. pierce anfall möts av så effektiv eld att de som kunnat storma hejdas eller avstår då de är för få kvar som kan fullfölja.

Den röda brigaden gör entré i sydväst och täten hamnar i strid med mexikansk milis.






Cadwalader tar fortsatt stora förluster och brigaden blir Combat ineffective. Pierce å sin sida tar också mer stryk, men stormningarna slår ut allt motstånd. En mexikanska mina sprängs lägligt och orsakar förluster.