[Delirium]

Är inne på andra partiet Pax nu, omgång fem. Första partiet spelade vi visserligen bara tre rundor, men nu har vi fått upp ångan. Mitt intryck är att, ja, spelet tar lång tid, men det är framförallt av tre anledningar:

a, en brant inlärningskurva när det gäller att få in allt man faktiskt kan göra i en activation i skallen och vilka implikationer olika regler har för sannolikheten att lyckas. Jag bedömer det som att vi nu spelar dubbelt så snabbt som i början.

b, en slumpmässig turordning gör att förmågan att improvisera strategi är väldigt viktig, det går inte att lägga planer två turns framåt, men även det är något man lär sig av att spela mycket.

c, varje strid tar lite tid när det gäller att räkna ut vad du ska använda dina shifts till för att maximera/minimera skada i procent mot faktiska enheter.

Av dessa tre är c något man nog helt enkelt får leva med. Ett system där det inte bara är att läsa av en tabell för stridsresultat och där du kan påverka två tärningsslag är mer tidsödande.

I övrigt (eller kanske tack vare) anser jag att Pax Romana är ett underbart utmanande spel, men det spelas bäst som vi gör nu utdraget över tre eller kanske fyra sessioner, utan att ha stress att hinna så långt som möjligt en lördagkväll.

Problemet just nu är att Grekland känns svårspelat (jag är grek), främst om man får det jädrans inbördeskriget hela tiden...

Björn

[Scipio]

Håller med på det mesta.
Om b skulle jag vilja säga att det är väldigt viktigt att ha en långsiktig plan för att det ska fungera för ditt land, men att man som sagt måste vara flexibel när det gäller motgångar och möjligheter som kan visa sig på vägen. Det kan vända snabbt i Pax.

Sen så skulle jag vilja tillägga att diplomatin är den absolut viktigaste aspekten i spelet för att det ska fungera.
Många gånger så är man tvungen att staga upp en vacklande granne som man skulle kunna döma till undergång bara för att man måste ha honom kvar som motpol mot en granne längre bort som håller på att vinna.

Den absolut viktigaste regeln för att få spelet att flyta tycker jag är att spelarna inte får diskutera situationen och strategi och vad som borde göras under spelandet. Man måste spela allians-kort för att få göra det.
Med allianskorten så kan man dessutom också skapa en gemensam allians som gör att man kan flytta och slåss samtidigt osv.

Annars är det lätt att det typiskt blir en massa fingerpekande och "tipsande" i den här typen av spel (-Va! Ska du anfalla meeeej!!?? Men titta på haaan då! Haaan är ju mycket faaarligare än mej juh!!!).

Vi har också modifierat denna regel lite så att man även också kan spendera en minor action på att få en femminutare med en annan spelare för att snabbt diskuter läget på kartan och skapa ickeangreppspakter osv.
Det får spelet att flyta på bra helt klart.

Grekland är definitivt mest svårspelat. Men samtidigt en rolig utmaning att försöka. Grekland har dock stora fördelar tidigt i spelet som till viss del kan jämna ut det dom senare förmodligen tappar om det hanteras rätt.

[Delirium]

En minor action för en diplomatisession är ju en strålande idé! Jag tänker sno den rakt av.

Grekland är kul att spela, definitivt, men svårt. Första partiet spelade jag East och det känns åtminstone i teorin som minst strategiskt intressant. Finns det någon anledning att inte köra allt mot Asia Minor?

[Scipio]

Grekland är kul att spela, definitivt, men svårt. Första partiet spelade jag East och det känns åtminstone i teorin som minst strategiskt intressant. Finns det någon anledning att inte köra allt mot Asia Minor?

Oftast skulle jag nog tro att det är det vettigaste att satsa på, men återigen så tror jag också att man är väldigt beroende av vad som händer på resten av spelplanen.
Om Kartago lyckas trycka ner romaren och börjar expandera hejvilt i Spanien osv. så riskerar man att Kartago blir för starkt och som East så kan det även medföra faran att det blir ett maktvakum för för Greken mot romhållet till vilket kan vara farligt för dig som East om det inträffar för tidigt.
Så jag tror det kan vara viktigt att inte vara för mycket kompis med Kartago då det kan leda till ett förintat eller för svagt Rom vilket ofta inte är bra för East.

[Delirium]

Jo, det är förvisso sant, men nordafrika blir troligtvis aldrig mer än en sidoshow. I vårt parti invaderade faktiskt East i Libyen men fullföljde aldrig när han såg att Rom och mina greker inte kastade bort vår flotta i självmordsanfall. East tog hem sin armé igen och började ställa krav på att jag skulle utrymma de ioniska öarna. Då sänkte jag hans flotta istället.

För övrigt hade vi missat regeln om att för mycket heavy inf/legioner jämfört med civ points ger sänkt stabilitet. Ooops.

[Scipio]

Närå, tanken är inte att East ska satsa på att hoppa på Kartago, det har inträffat men är inte någon bra idé ifall Kartago är beredd på det, men för East så kan det vara viktigt att Rom inte blir översprunget av Kartago av tidigare nämda skäl och därav är det viktigt att Kartagos expanderingshastighet med städer och geografisk utbredning begränsas även om East inte direkt drar nytta av det själv.
Så eftersom jag tror att Kartago kanske är det land som har det mest förspänt så är det viktigt att dom inte får använda sina resurser till att expandera för fort.

För övrigt hade vi missat regeln om att för mycket heavy inf/legioner jämfört med civ points ger sänkt stabilitet. Ooops.

Kan tänka mig att spelet kan flyta på lite ryckigt och märkligt utan den regeln.  

[Andreas Lundin]

Någon som har erfarenhet från att spela detta via Cyberboard eller VASSAL? Funkar det verkligen bra? Det är ju ganska mycket interaktion, som kan göra att spelet laggar rejält. Jag tänker exempelvis på interception, withdrawal, bud på siege expertise, mutor, retreats (för att få 10% mindre förluster), välja fältslag/'siege', etc, etc.

[Doomfarer]

Det tar en väldans tid det gör det, och man behöver en moderator, men har man det är det ganska skoj.

[Andreas Lundin]

Spelade Pax Romana med tre nybörjare i fredags. Spelet flöt på ganska bra och vi hann med att spela två rundor innan den sena timmen gjorde sitt med våra trötta hjärnor. Jag tror alla utom han som spelade grek tyckte att spelet var skoj. Greken hade det tufft och gjorde några nybörjarmisstag, som visade sig onödigt kostsamma. Jag själv har fortfarande problem med att väntetiden mellan dragen är för lång och att det därmed känns segt. Men känslan i spelet när man väl får agera och alla olika valmöjligheter gör ändå att mitt betyg väger över till det positiva.

Dagen efter spelade vi på begäran 7 Ages. Här, om något, blev det segt. Trots att jag drog ifrån från början och samlade in många Glory med Spanien och Mali, så kändes det oerhört segt. Relerna är krystade och man får sitta och slå i regelboken ofantligt mycket. Typ: "Hm... vad var det nu för fördel med 'Democracy'? Vad har en ledare som är 'Administrator' för fördelar?", etc.

Summa summarum: Pax romana - 7 Ages 10-0

[Doomfarer]

Summa summarum: Pax romana - 7 Ages 10-0

Då tycker jag ändå du är snäll mot 7 Ages.  

[BigPapaBear]

Provade Pax Romana häromveckan och måste säga att jag tycker att det är ett riktigt dåligt spel. Påminner om det svenska eländet Vikingatid. En jämförelse som på intet sätt är positiv...  

[Doomfarer]

Provade Pax Romana häromveckan och måste säga att jag tycker att det är ett riktigt dåligt spel. Påminner om det svenska eländet Vikingatid. En jämförelse som på intet sätt är positiv...  

Spela ALDRIG 7 Ages i så fall.

[Andreas Lundin]

BigPapaBear skrev:
Provade Pax Romana häromveckan och måste säga att jag tycker att det är ett riktigt dåligt spel. Påminner om det svenska eländet Vikingatid. En jämförelse som på intet sätt är positiv...  


Spela ALDRIG 7 Ages i så fall.

Jag tycker nog att du skall testa. Man måste ju åka på nitarna för att uppskatta höjdarna!

[Vvornth]

7 Ages är ju av Harry Rowland, skaparen av World In Flames. Och World In  Flames är ju som alla vet världens bästa spel.

[A F]

Och World In  Flames är ju som alla vet världens bästa spel.

Frågan som hänger i luften är "ironi"?