[Andreas Lundin]

Folk snackar en massa om Burma, men för mig låter djungel och berg som världens tråkigaste när det gäller OCS. Finns det någon möjlighet till att genomföra rörlig manöverkrigföring i det spelet - det som OCS glänser på? För mig låter det som att spelet går ut på att stirra lite på varandra och bygga ut sina försörjningslinjer. Sedan banka lite på varandra och bygga upp sina förråd igen... Är jag ute och cyklar som vanligt, eller?  

[ulve]

Nej det går mest ut på att stå på vägen här och där...men man har elefanter  

[BigPapaBear]

Folk snackar en massa om Burma, men för mig låter djungel och berg som världens tråkigaste när det gäller OCS. Finns det någon möjlighet till att genomföra rörlig manöverkrigföring i det spelet - det som OCS glänser på? För mig låter det som att spelet går ut på att stirra lite på varandra och bygga ut sina försörjningslinjer. Sedan banka lite på varandra och bygga upp sina förråd igen... Är jag ute och cyklar som vanligt, eller?  

Jag brukar ju vanligtvis inte säga något ont om systemet...  

När vi hade spelat ett inlärningsscenario och ställt upp kampanjen valde vi att packa ihop innan vi ens börjat spela. Det kändes bara förvirrande, där och då.

OCS ska väl vara stridsvagnsrally?  

Jag hoppas att jag har fel och att jag kommer att ha görkul när jag väl provar det.  

[A F]

Det kändes bara förvirrande, där och då.

Kan du utveckla det lite?

[BigPapaBear]

Kan du utveckla det lite?

Nej.  

Andreas beskrivning känner jag igen mig i

För mig låter det som att spelet går ut på att stirra lite på varandra och bygga ut sina försörjningslinjer. Sedan banka lite på varandra och bygga upp sina förråd igen...

Men jag ska definitivt prova det vid tillfälle. Det kändes bara inte intressant just då.

[Engelbrekt]

Jag har nu fått chansen att spela Burma en del och tycker att det är toppen. Japanerna infiltrerar på bergsstigar, sätter upp roadblocks på vägarna, äter vattenbufflar eller lokalbefolkningens mat och gör banzaiattacker. De allierade är bundna till vägnätet, ständigt i risk att bli avskurna men i besittning av enorm kraft. Ofta blir det som att svinga en slägga efter flugor, de japanska bataljonerna rymmer upp i bergen eller byggs upp fort igen.

Det enda dåliga skulle jag säga är kartan. Den är ful, förvirrande och fientlig mot färgblinda (vilket jag är).

//David

Edit: angående diskussionen ovan om möjligheterna till manöverkrigföring tycker jag de är goda i Burma. Japanerna slinker skitsnabbt igenom och förbi de allierades styrkor, på bergs- och djungelstigar. De allierade kan enkelt dundra runt på de större vägarna. Problemet är oftast supply, antingen käkar trupperna upp hälften eller så svälter de ihjäl.

[A F]

Jag har nu fått chansen att spela Burma en del och tycker att det är toppen.

Det är skitkul. Och helt assymetriskt. Vilket gör det väldigt speciellt.

Det enda dåliga skulle jag säga är kartan. Den är ful, förvirrande och fientlig mot färgblinda (vilket jag är).

Vilka färger tänker du då på? Förutom de tiotusen japanska brickor som alla heter nått på 33-123-3?

[Engelbrekt]

Vilka färger tänker du då på? Förutom de tiotusen japanska brickor som alla heter nått på 33-123-3?

Djungel och bergens lägre nivåer blandas ihop. Sen ser bergen ut som ett Rorschachtest och inte mäktiga geologiska formationer.

Jag hade också önskat att de japanska divisionerna kunde ha haft en divisionsmarkör, typ färgade fält som i Tunisia.

[A F]

Jag hade också önskat att de japanska divisionerna kunde ha haft en divisionsmarkör, typ färgade fält som i Tunisia.

Essig's största miss någonsin.