[Elias Nordling]

Det här är i högsta grad ett "more of the same"-spel. Det vill säga, om du ÄLSKADE spel XX och vill ha mer av samma sak. I det här fallet är spel XX det kortdrivna spelet Hannibal. Spartacus håller sig väldigt nära Hannibal, och i viss utsträckning Sword of Rome, i reglerna. Bara som exempel finns det två uppsättningar regler för att utkämpa strid att välja mellan: Det från Sword of Rome och det från Hannibal.

De skillnader som finns i reglerna kan knappast kallas innovationer. Olika truppslag har införts, och så förstås krom för situationen. Jag tycker att det mesta av denna krom inte är särskilt elegant utförd. Till exempel har man två separata kartor för de olika krigsskådeplatserna, och i början av omgången måste man skriva ner på ett papper hur många kort man ska använda till varje karta. De två helt avgörande händelserna Mithradates invasion och Spartacus uppror kan man antingen välja att spela på historiskt år, eller försöka aktivera tidigare, men misslyckas man med slaget inträffar inte händelsen, vilket i praktiken betyder att man förlorat spelet. Känns ju inte heller så elegant.

Jag tycker inte heller att situationen känns särskilt klockren. Jag gillar perioden, och Spartacus uppror har ju visst drama, men här har man zoomat ut och satt ihop en sida av tre egentligen orelaterade kombattanter: Sertorius uppror i Spanien, Spartacus uppror, och andra kriget mot Mithradates. Det känns litet grann som man börjar mitt i, efter att ha hoppat över den mycket mer intressanta konflikten mellan Marius och Sulla och kriget mot bundsförvanterna. dessa var betydligt farligare händelser för Rom, det här var en småkris som man hanterade med lätthet.

Utvecklare för spelet är Neil Randall, som bland annat varit utvecklare för Pax Romana och Onward Christian Soldiers. Dem som spelat dessa spel vet att detta borgar för obegripligt röriga regler som kräver elementär errata innan spelet går att spela. Riktigt så illa är det inte här, men det blir en del bläddrande, och en del errata som ändrar på en del grundläggande spelmekanismer.

Jag kan inte säga att jag spelat spelet på allvar, jag har bara kört ett par rundor solitärt för att få känsla för det. Det är säkert ett bra spel (hur kan det bli dåligt när man kopierar det suveräna Hannibal?), men jag kan inte se att det tillför genren kortdrivna spel särskilt mycket. Har du inte spelat Hannibal skulle jag välja det framför Spartacvs alla gånger. Om du älskar Hannibal och vill ha mer av samma sak, eller är fascinerad av Spartacus, kanske detta spel kan vara av intresse.