[Strv102r]

Snart dags för det spel som startade Musket & Pike.

[Strv102r]

Edgehill 1642. Kungen gör följe med den rojalistiska vänstern.

[Strv102r]

Kavaljererna/rojalisterna påbörjar framryckning på bred front.






Framryckningen fortsätter och Wilmot rensar undan de lätta musteterarna framför sig. De avge4 dock först en ovanligt effektiv eld. Och vad värre är så visar det rojalistiska kavalleriet vara skrämmande odisciplinerat då en stor del upplöses i enskild ryttares jakt och plundring av flyende fotfolk. På andra flygeln går Ramsay till motanfall mot Rupert, som faller.





Nu närmar sig kollisionen i centern också. Flyglarna fäktar på.  Kungen himself dimper i dammet.

[Strv102r]

Min högerflygel, som bara var symbolisk från början är utraderad. Som tur är så har fienden tappat huvuddelen också, men då mest på grund av bristande disciplin.  Infanteriet får stridskontakt. Ett olyckligt utfall gör att en av mina centerbataljoner slås ut omedelbart.







Min högra infantrriflygel får framgång, men det står mer still på vänstern. Bytet av salvor går mest rojalisternas väg.

[Strv102r]

Jag tycker detverkar som om jag håller på att få ett övertag i infanteristriden. Men förlusterna på grund av eld gynnar ännu rojalisterna.






Plötsligt så bryter en illa åtgången infanteribataljon samman vilket gör att min framgång på infanteriets vänster kollapsar. Till sist kollapsar Rupert rester, men wilmot är på väg in i Balfours rygg och det är tveksamt om Ramsay kommer hinna ingripa.







Astley går till motanfall och Balfours center kollapsar. Hans höger och vänster är avskurna ledningsmässigt. Härnäst tar Wilmot mitt artilleri men misslyckas rida ner den till höger avskurna bataljonen.

Slut.  I förluster det historiska resultatet, marginal royalist victory, om man bortser från att kungen föll. Men det kan man ju inte. Hela kriget hänger ju på honom som person. Så han är värd 50 VP. Decisive Parliamentory victory. Gäller att skydda den olycksalige kung Kalle alltså.

[Strv102r]

Första Newbury hösten 1643, ganska exakt ett år efter Edgehill. Den rojalistiska armen marscherar längs vägen och upptäcker att parlamentaristerna redan stridsgrupperat framför dem. Terrängen vänster om Skippons markör är värd många VP för rojalisterna. Terrängen mellan Middleton och Byron/Astley är ju full med häckar och besvärlig. Middleton har bara tre svaga lätta musketerarenheter och Byron bara en kavalleribrigad medan Rupert har fyra.

Angående Rupert, eller Ruprecht von Pfalz, så var det en synnerligen intressant person. Engelska Wikipedia har en bra artikel om honom. Han var tydligen son till Vinterkungen Och fick evakuera Prag efter slaget vid Vita Bergen.

[Strv102r]

Rupert rider an men får stanna efter att ha passerat häckarna för att ordna leden. Stapleton lyckas inte utnyttja det för att anfalla själv. Astley börjar marschera an men terrängen gör det problematiskt. Ett par gravhögar från romersk tid strular till det och kanonelden från mina batterier lägger lök på laxen.






Vare sig Rupert eller Stapleton verkar ha mage att starta slakten. Astley kämpar med terräng och kanonkulor. Byron grupperar fram.





Stapleton gaskar upp sig före Rupert och anfaller. Båda flyglarna upplöses i ett kaos, som vanligt, och tendensen att jaga flyende som individ snarare än hålla ihop förbanden visar sig tydligt igen. Byron rider ner huvuddelen av Middletons lätta musketerare och tappar bara i stridsvärde när en skvadron jagar efter flyende och upplöses i individer. Astley börjar sakta få fram sina bataljoner.

[Strv102r]

Medan Ruperts flygel och Stapleton tillintetgör varandra lyckas en av Astleys bataljoner nå fram till de försvarade batterierna. Trots dåliga odds, faktiskt riktigt dåliga, lyckas den tappra rojalistiska bataljonen driva försvararna bakåt i flykt och erövra två batterier.





Balfour går till motanfall för att återta batterierna, men fastnar i en utdragen eldstrid. Astley kämpar för att få fram de andra bataljonerna men det går trögt bland häckar och kanonkulor. Både Rupert och Stapleton återsamlar sina överlevande, och på slagfältet kvarvarande, för en ny omgång. Byron har reformerat och börjar rida runt Middletons flank.

[Strv102r]

Astley pressar på och kommer i kontakt på bredden. Han slås i huvudsak tillbaka, och den olycksalige kungen faller igen. Ruperts flygel utplånar sig själv som effektiv enhet i anfallet på Stapleton. Balfour vinklar upp vänstern vilket hejdar Byrons rörelse.





Balfour går till anfall och rojalisterna vid de tagna batterierna flyr. Byron gör helt om.






Balfour avbryter anfallet och reformerar. De bakre bataljonerna är utom ledningsavstånd och måste röra sig framåt när de kan. Byron rider mot luckan mellan främre och bakre delar i Balfours flygel.






Rojalisterna gör en sista ansträngning och anfaller med kvarvarande delar av både Astley och Byron. Samtliga anfall kollapsar i flykt. Slaget är över.

Terrängen gör det svårt för rojalistens vilket så klart är varför Essex valde att gruppera där han gjorde. Om Rupert hade stormat först hade han haft större chans att rensa undan Stapleton och därmed kunde Astley ha valt att omfatta från det hållet snarare än göra frontanfall till stor del genom häckar. Att storma först är viktigt med kavalleriet och när Stapleton lyckades uppvägde de till del hans numerära underläge. Intressant situation, men tung för rojalisterna.

[Strv102r]

Utgångsläget vid Marston Moor. Prins Rupert för befäl över den rojalistiska armen som står mot tre allierade arméer, the army of the eastern association, the army of the northern association och the covenanteer army från Skottland. De allierade delarna av slaglinjen är blandade med engelska och skotska förband men flyglarna leds av engelsmän och centern av en skotte.

Rupert hade som uppgift att efter att ha tagit Liverpool undsätta York som var under belägring. Under fälttåget utmanövrerade han tydligen de allierade rejält och undsatte York. Sedan beslutade han sig för att tvinga de allierad etit slag... mindre bra beslut. De är bara liiiite starkare.

[Strv102r]

Jag anfaller med hela armen, men inte bara rakt fram. Cromwell stormar rakt fram och möter Byrons motchocker men oddsen är maximala i min favör. Men två 0-slag av tre möjliga gör ändå stt det går åt pipsvängen i huvuddelen av de initiala krockarna. Uppföljningen går lite bättre, men Cromwell själv och del av hans elit-rundhuvuden förföljer de flyende av kartan. Leven anfaller med dragning åt vänster och når god framgång. Fairfax rider ut på högerflanken genom häcken och där möter Goring beslutsamt. Fairfax faller själv.

[Strv102r]

Cromwells flygel, sans the man himself, fullföljer och nedkämpar de hårda kavaljererna som bet ifrån sig. Andra träffen anfaller motståndarens bakre linje men denna viker bakåt ner mot centern. Lever fortsätter och maler ner motståndet. Han börjar vinkla upp mot mitten av den rojalistiska centern. På min höger håller Goring stånd.

[Strv102r]

Byron formerar en ny linje för att skydda Tilliers flank. Cromwells flygel verkar nöjda och har ingen brådska att följa efter. Levens höger anfaller genom häcken och tar mycket eld av Tilliers infanteri, men detta viker sakta. Fairfax är fastlåst med framskjutna delar av Goring. Newcastles bataljoner ansluter till Gorings bakre linje.






Leven pressar på framåt. Tillier viker sakta bakåt under eld. Den västra kavalleriflygeln ansluter nu och jag avser skapa en hål i mitten av Levens linje där kavalleriet kan rida genom mot Tilliers bataljoner. Gorfings framskjutna delar slåss fortfarande!






Levens vänster rycker fram mot Byron som rider chock med två skvadroner för att möta mig. Levens bataljon sprängs och flyr men de segerrika skvadronerna hamnar rakt framför en bakre bataljon som med en salva skjuter bort över hälften av ryttarna! VP mässigt; betalt - kvitterat! Byron backar därefter. Tillier fortsätter backa och Levens höger är nu så rörig att den inte kan fortsätta. Dags för kavalleriet som sagt! Men Cromwells ersättare gör ingenting... Till sist nedkämpas Gorings envisa framskjutna delar, men Fairfax hinner inte nyttja det. Och har knappast kraft till det heller.

Slut!

Bara 5 GT. Slaget började kl 1900 på kvällen efter en lång dags väntan. Båda sidor tog mindre förluster än historiskt, men utfallet blev det historiska. Desicive parliamentory victory.

[Strv102r]

Utgångsläget andra slaget vid Newbury. Efter ett framgångsrikt fälttåg där Surkungen slagit Waller vid Cropredy Bridge och tvingar Essex armé att kapitulera så står han inför alliansen norra arméer som efter att ha slagit Rupert vid Marston Moor marscherat  söderut. Kungen har undsatt den belägrade Boys i Donnington Castle men inför den nya allierade armen som är överlägsen så inväntar han Rupert. De allierade hinner först.

Manchester avdelas för en skenmanöver vid byn Shaw medan huvudanfallet ska sättas in vid byn Speen.

[Strv102r]

Jag anfaller med alla flyglar. Först försöker Balfour omfatta Maurices (Ruperts bror) flank, men Goring förekommer hand uppföljning och omgrupperar. Som tur är lyckas Goring inte följa upp och jag slipper att han anfaller Balfour först. Skippin anfaller rakt mot redutten men de två bataljonerna flyr bakåt. Reduttens flankskydd i kavalleri viker dock undan för en framryckande grannbataljon och Cromwells ryttare. Cromwells anfall på bataljonen vid vattendraget slås tillbaka och han väljer att reformera innan han förnyar anfallet.

Manchester påbörjar anfall han också.