[EvilSpook]

Och vad ska man göra i Oslo?

Förutom köpa pizza för 250:-?
Förmodligen skära av förstärkningarna till Sverige så inte amerikanen kommer och tar en i örat för att man tog Öresund (Moment 55!)

Nej - det är nog bra att ha klart för sig varför man anfaller innan man börjar stoppa folk i landstigningsbåtarna.
Det känns ju inte som en patentlösning för alla WWIII.

//EvilSpook

[BigPapaBear]

På tal om "vad skulle vitsen med att invadera X vara" och med stor risk att hamna off-topic:

Vad skulle syftet med kriget vara?

Sverker Oredsson har skrivit en bok som heter Svensk Rädsla och handlar om "rysskräcken"*. Han lyckas lixom inte hitta så många konkreta anledningar till att vi egentligen skulle behöva vara rädda för ryssen, men att rysskräcken är det som hela tiden styr svensk utrikes- och försvarspolitik.

Det är ju allt som oftast västeuropa som invaderar Ryssland, inte tvärtom. Ändå har vi varit rädda för dem i snart tusen år. Rent krasst borde vi vara betydligt mer rädda för britterna eller tyskarna. Eller varför inte norska hämndaktioner?

Hade vi bott i Polen hade vi kanske haft lite mer kött på benen vad gäller oron över grannens förehavanden.

Man försöker ju till och med använda rysskräckstrumfen i FRA-debatten nu...  


* Boken handlar primärt om 1900-talet, men han går igenom en del historia

[Strv102r]

Sverker Oredsson...  Allt han skriver andas 70-tals vänstervåg och Che Guevara. Att han inte hittar några anledningar att vara rädd för ryssen är lika förvånande som att Shell inte tycker att fossila bränslen är något att oroa sig för. Såsom han skriver ifrågasätter jag var hans egentliga lojaliteter (fortfarande) ligger.

[BigPapaBear]

Sverker Oredsson...  Allt han skriver andas 70-tals vänstervåg och Che Guevara. Att han inte hittar några anledningar att vara rädd för ryssen är lika förvånande som att Shell inte tycker att fossila bränslen är något att oroa sig för. Såsom han skriver ifrågasätter jag var hans egentliga lojaliteter (fortfarande) ligger.

Haha! Då andas jag samma 70-tal i så fall. Hans bok känns absolut inte överdrivet vänster i mina ögon.  

Dessutom är han bara ett exempel. Det finns en hel del historiker, författare och statsvetare som tycker likadant - alla jag diskuterat ämnet med, vilket är en del då jag skrev både B- och C-uppsats om ämnen som relaterade till det. En del av dem röstade till och med borgerligt och tyckte så...    

Jag menade inte att hälla salt på din fina Joseph McCarthy-tatuering och jag förespråkar absolut inte att vi ska lägga ned försvaret. Men jag tycker att man historiskt sett varit, och inom vissa kretsar fortfarande är, lite väl hetsig vad gäller hotet från öst.

[Strv102r]

Det finns inget hot från öst idag. Inte idag. Vad vi kan lära av historien är att när saker förrändras tenderar de att göra det mycket fort. Men medan vi rustar ner har ryssarna mer än fördubblat sin försvarsbudget. De var på dekis för 10 år sedan, men inte längre. För 10 år sedan sade vi att det finns inget hot från Ryssland på 10 år om de inte tar tag i sig. Det gjorde de för 10 år sedan. Vårt försvar är bokstavligt talat i fritt fall. Vi kan inte bemanna ens de mest kritiska positionerna i kompetensbevarande/utvecklande befattningar. Bristen på officerare som konsekvens av nedläggningar föröder verksamheten. Försvaret imploderar, dag för dag. Jag är den förste att säga att internationell tjänst är bra och att vi kan anpassa vårt försvar, men jag tycker inte att vi ska skrota allt över en natt när det tar 10-20 år återuppbygga det. Det kan verka otroligt, men huvuddelen av våra bekämpningsbefäl på bataljonsnivån kan idag inte göra en eldplan som stöder bataljonschefens stridplan. De vet inte ens vad en eldplan är. Ryssarna har ingen offensiv förmåga som de en gång hade. Nehej, Kasnke inte. Men vi har definitivt ingen defensiv förmåga som vi en gång hade.

Men hotet var mycket verkligt under det kalla kriget. Vi har idag deras planer för vad de skulle ha gjort om det blivit krig i Europa. Medaljerna för tapperhet under stormningen av exempelvis Hamburg var redan tillverkade. De nya vägnamnsskyltarna för alla tagna städer var redan producerade (många nya Leningatan eller Stalinvägen i Europa hade det blivit). Deras planläggning var lika offensiv som Schlieffenplanen. Jag har skålat med ryska officerare ur 76 luftlandsättningsdivisionen som skulle fällts över Gotland. De kunde mitt utgångsgrupperingsområde sämre än jag, men nog kände de till de viktiga broarna och höjderna.

När vänsterromantikerna säger att Sovjet var inget hot och grundar det på att Ryssland bara invaderats av väst genom tiderna så är detta ett tecken på historieblindhet. Ryssland har alltid, sedan slutet på den stora oredans tid, sökt expansion. Det var inte Sverige som startade det stora nordiska kriget. En socialdarwinist skulle kanske kalla oundvikligt då de har sådan potential. Ryssland under 1800-talet (och 1941 och 1946) var en produkt av expansion på samtliga grannars bekostnad. Polen styckades med andra stormakter, Turkiet bekrigades, man expanderade ner mot Iran, mot stilla havet etc. Lägg till denna historiska bild den kommunistiska målbilden och deras militära kapacitet du har ett hot för alla. Innan 22 juni 1941 startade man kriget mot Finland, ockuperade de baltiska staterna och försåg sig med Moldavien. Se hur Ryssland idag försöker dominera de gamla Sovjetrepublikerna. Och lyckas.

Sverker Oredsson (som personifierar begreppet nyttig idiot) är givetvis inte ensam om att leva i en rosenröd värld med ulliga små moln där ingen är arg eller aggresiv och inga vassa kanter finns. I alla fall inte från öst. Det finns säkert mer övervintrade vänsterradikaler som skriver samma "akademiska" dynga. Men en apbur kan ju också innehålla mer än en (dresserad) apa. Som "akademiker" måste man ju komma med något kontroversiellt för att bli uppmärksammad. Som vänsterradikal är det ju då lätt att skriva om den helt "omotiverade" rysskräcken. Det finns ju en mängd andra "generationskamrater" som kan skriva uppskattande rescensioner. Det är ju så enkelt att racka ner på vad föregående generation gjort. Så politiskt korrekt!

Har man satt sig in i sovjetisk förmåga och planläggning kan man inte rimligtvis hävda att Sovjet inte då måste ha varit det dimensionerande hotet som vi hade att rätta oss efter.

[BigPapaBear]

Men medan vi rustar ner har ryssarna mer än fördubblat sin försvarsbudget. De var på dekis för 10 år sedan, men inte längre. För 10 år sedan sade vi att det finns inget hot från Ryssland på 10 år om de inte tar tag i sig. Det gjorde de för 10 år sedan. Vårt försvar är bokstavligt talat i fritt fall.

Jo, men varför skulle de invadera Sverige? Vad är det vi har? Är ryssarna av naturen onda? Är de bestialiska halvmänniskor som bara vill sprida skräck? Motiv!

Men hotet var mycket verkligt under det kalla kriget. Vi har idag deras planer för vad de skulle ha gjort om det blivit krig i Europa. Medaljerna för tapperhet under stormningen av exempelvis Hamburg var redan tillverkade. De nya vägnamnsskyltarna för alla tagna städer var redan producerade (många nya Leningatan eller Stalinvägen i Europa hade det blivit). Deras planläggning var lika offensiv som Schlieffenplanen. Jag har skålat med ryska officerare ur 76 luftlandsättningsdivisionen som skulle fällts över Gotland. De kunde mitt utgångsgrupperingsområde sämre än jag, men nog kände de till de viktiga broarna och höjderna.

Jag är säker på att USA har operativa planer för invasion av samtliga världens länder, de har säkert en massa fina killar och tjejer som jobbar just med detta "utifall att det skule behövas". Något måste man ju göra i fredstid. Det är inte samma sak som att faktiskt starta krig.

Schileffenplanen var en plan. Planer startar inga krig.

Ryssland har alltid, sedan slutet på den stora oredans tid, sökt expansion.

Precis som i stort sett varenda europeisk makt av någorlunda dignitet i deras historiska samtid. Jämfört med västmakterna har de varit väldigt stillsamma.

Det var inte Sverige som startade det stora nordiska kriget.

Nej, det var danskarna. De fick dessutom tjata något på ryssarna som från början var ganska ointresserade.

En socialdarwinist skulle kanske kalla oundvikligt då de har sådan potential.

Så bara för att man är stor och stark så måste man slå på de mindre? Då tycker jag att vi ska akta oss för fler stater än Ryssland. Vi kanske ska varna Lichtenstein för Schweiz och Österrike också?

Ryssland under 1800-talet (och 1941 och 1946) var en produkt av expansion på samtliga grannars bekostnad. Polen styckades med andra stormakter, Turkiet bekrigades, man expanderade ner mot Iran, mot stilla havet etc.

1) Ryssarnas primära expansion är inom sina egna gränser. Man befolkar tomma avkrokar. Det ska dock sägas att man inte är särskilt human när man gör det.

2) Återigen. Sätt in det i dess historiska sammanhang. Det är lättare att räkna upp de länder som INTE krigade inte med Osmanerna och tog territorium av dem under den perioden? Polen delade man som sagt på med andra stormakter. På stilla havssidan utnyttjade man - precis som de andra stormakterna - kaoset i Kina, men man gjorde det på ett lite snyggare sätt och var ett av få länder som faktiskt fick till bra relationer med Kina direkt efteråt.

Rysslands faktiska territoriella expansion är mindre än britternas, fransmännens och USAs. Den kan jämföras mer med Tysklands.

Det var en era då man expanderade efter bästa förmåga. Du kan inte titta på deras beteende då och kalla dem för osedvanligt expansiva

Lägg till denna historiska bild den kommunistiska målbilden och deras militära kapacitet du har ett hot för alla.

Tja, jag håller ju inte med om den historiska bilden, men kör vi kör på.

Ska man börja analysera den kommunistiska målbilden måste man fråga sig hur länge den egentligen var konkret expansionistisk? Det är skillnad på att ideologiskt vilja expandera och att arbeta konkret för det. Stalin övergav ju själv tanken på en kommunistisk international och började istället tala om "kommunism i ett land".

Jag tror personligen att man ganska snart (säg runt 60-70-talet) kommer till en punkt då förtryckets baksida leder till ett större behov av konsolidering och av det man har än någonting annat. Det går inte att expandera om inte läget är någorlunda stabilt i de egna leden och folk har en ful ovana att opponera sig mot totalitära makter. Ja, vi bygger en mur! Ergo, Sovjet sitter argt och blänger på väst och väst blänger tillbaka. Man slänger in lite by proxy-kurr för att hålla modet uppe och USA får använda fina ord som containment.  

Sett ur ett tusenårigt perspektiv känns den korta tidsperioden inte tillräcklig för att skrämma mig. Då är jag mer rädd för britterna.

Innan 22 juni 1941 startade man kriget mot Finland, ockuperade de baltiska staterna och försåg sig med Moldavien.

Kriget mot Finland, Baltikum och Polen kan du lika gärna se som återtagande av provinser man förlorat efter första världskriget. Jag tror inte at det handlade om att snabbt skapa ett världsomspännande kommunistiskt/socialistiskt "imperium".

Se hur Ryssland idag försöker dominera de gamla Sovjetrepublikerna. Och lyckas.

Visst försöker de. Försöker inte t.ex. USA, EU eller Kina också kontrollera sin omgivning? Varför blir det extra farligt när Ryssland gör det?

Sverker Oredsson (som personifierar begreppet nyttig idiot) är givetvis inte ensam om att leva i en rosenröd värld med ulliga små moln där ingen är arg eller aggresiv och inga vassa kanter finns. I alla fall inte från öst. Det finns säkert mer övervintrade vänsterradikaler som skriver samma "akademiska" dynga. Men en apbur kan ju också innehålla mer än en (dresserad) apa. Som "akademiker" måste man ju komma med något kontroversiellt för att bli uppmärksammad.

Ser inte det produktiva i att klassa alla som inte håller med dig i din syn på Ryssland som drömmande vänsterradikaler.

Om du dessutom tycker att det är kontroversiellt för en akademiker att säga att rädslan för Ryssland är överdriven har du nog besökt ganska konstiga lärosäten.

Som vänsterradikal är det ju då lätt att skriva om den helt "omotiverade" rysskräcken. Det finns ju en mängd andra "generationskamrater" som kan skriva uppskattande rescensioner. Det är ju så enkelt att racka ner på vad föregående generation gjort. Så politiskt korrekt!

Det där var så fånigt så det tänker jag inte ens bemöta.

Har man satt sig in i sovjetisk förmåga och planläggning kan man inte rimligtvis hävda att Sovjet inte då måste ha varit det dimensionerande hotet som vi hade att rätta oss efter.

Jag kan helt hålla med om att det funnits en (förhållandevis kort) period då rädslan för den expansiva kommunismen (inte ryssarna som folk) var legitim. Säg 1925~1965 i grovt runda slängar (vi kan lägga på några år om det känns bättre). Problemet är bara att rädslan för ryssarna har funnits (minst) sedan sen medeltid och har i det närmaste förvandlats till någonting mytologiskt i den svenska mentaliteten.

När vi för tio-femton år sedan äntligen fick pusta ut tror jag att vi gjorde det lite extra för att vi som folk behövde få slappna av lite. Nu börjar skräcken smyga sig på igen och då går det fort. Man hoppar gärna över det rationella och minns den mytologiska ryssen och blir jätterädd.

Ta det i kombination med det faktum (ja, jag vågar använda det ordet) att en befolkning som är rädd är lättare att kontrollera (det tror jag att varenda diktator kan skriva under på), vilket gör att det är ett bra medel för makthavare (eller militärer) att ta till när vinden inte blåser deras väg. "Vi behöver FRA för att skydda oss mot Ryssland", "Vi behöver fler JAS-plan för att skydda oss mot Ryssland".

När vänsterromantikerna säger att Sovjet var inget hot och grundar det på att Ryssland bara invaderats av väst genom tiderna så är detta ett tecken på historieblindhet

Huruvida du tycker att någon är historieblind eller inte är upp till dig. Jag vill absolut inte stå med pekpinne och säga "jag har rätt, du har fel" eftersom mycket av det här rör sig om olika tolkningar av historiska skeenden. Men det du ägnar dig åt i ditt resonerande är deteministisk historiefilosofi. Du ger historien en tydlig ritkning, i vilken Ryssland är ödesbestämt att vara elakt och ondskefullt. De har alltid varit det, kommer alltid att vara det och det enda vi kan göra åt det är att bygga fler vapen (eller varför inte anfalla dem preventivt?) eftersom de tids nog kommer att anfalla oss. Den sortens mentalitet ställde till en hel del problem 1914. Personligen anser jag att det är många gånger värre än historieblindhet.

---

Som en liten disclaimer kan jag lägga in att jag inte är vänsterradikal utan drar lite mer åt höger. Brukar bli folkpartist i tidningarnas "vad ska du rösta på".

[BigPapaBear]

Vill göra ett tillägg (innan Holmgren flyttar eller förintar delar av tråden ).

Det jag tycker är otäckt med Ryssland, både nu och historiskt, är deras inte helt schyssta syn på mänskliga fri- och rättigheter. DET behöver världen bekymra sig över och jobba på att förändra (på något sätt).

Nu ska jag gå och lägga mig på vänstra sidan i min vänsterradikala säng och drömma om första maj.      

[Strv102r]

I 10 års tid har jag sagt till alla att de får lägga bort skräcken för ryssen/kommunismen för att Sovjet är borta. Vill vi ha det nya Ryssland som fiende kan vi ju behandla dem som en, kanske bättre att behandla dem som vän?

Men jag har slutat med det. Utvecklingen i Ryssland går åt ett helt annat håll än jag hoppats. De hotar Georgien med krig över Abchasien just nu.

Och det finns ingen vilja att invadera Sverige. Absolut inte. Men det finns en vilja att dominera Östersjöregionen och ishavsregionen pga naturtillgångar. Sverige ligger där det ligger. En konflikt med Norge över ishavstillgångarna, som givetvis inte börjar med en invasion som en blixt från klar himmel, kommer snabbt att kunna påverka oss om den eskalerar. Ingen hävdade att vi var ett mål under kalla kriget heller, bara ett medel att uppnå ett delmål (Norge). Inte desto mindre fanns ett uppenbart krigshot.

Jag har aldrig hävdat att ryssarna är bestialiska halvmänniskor. DET vore fånigt. De är nog mycket mer rationella än vi. Mycket mer långsiktiga. Och det är det som gör dem potentiellt farliga. Med deras tradition av åsidosättande av mänskliga rättigheter etc, som ju inte har upphört, och deras faktiska förmåga att tvinga på grannar sin vilja i för dem viktiga frågor pga sin militära kapacitet, så är denna långsiktiga rationalitet inte nödvändigtvis en garant för ett pacifistikst förhållningssätt. Landet styrs ju av gamla KGB-krafter. Och KGB var ju om något långsiktigt. Och rationellt. Och helt ointresserat av mänskliga rättigheter.

Klart att USA har planer "just in case". Nu är ju USA inte heller ett land som drar sig för att nyttja sin styrkeposition för att få sin vilja fram. Och planer i sig skapar inte nödvändigtvis krig. Just Schlieffenplanen anser jag nog hade ganska mycket med att göra som det gick 1914. Den sovjetiska planläggningen hade i sig fröet till en liknande utveckling.

Jag anser inte all socialdarwinismen är helt korrekt. Men nog är det så att stormakter nyttjar sin position för att få sin vilja fram. På olika sätt. Det gjorde Sverige på sin tid och det gör både USA och Ryssland i dag. Skillnaden ligger i att idag är vi inget hot för Ryssland, men Ryssland kan bli det mot oss väldigt snabbt. Vad gäller USA kan vi nog se en intressant utveckling den dag EU börjar fungera som en samordnad ekonomi och därmed får större ekonomisk makt än USA.

Ryssarna tycker säkert att deras expansion är inom egna gränser. De grannstater som fanns kanske har en annan uppfattning. Att ryssarna uppfattade visssa saker som "återtagande av provinser" betyder inte att vi ska göra det . Att Österrikarna, eller Fransmännen, eller britterna inte var bättre har inte med saken att göra. Ända in på 1910 talet hade vi en planläggning för krig med England. Det togs på allvar. Vi är granne med en traditionellt expansiv stormakt, med militär kapacitet och lite respekt för folkrätt. Under större delen av 1900-talet styrdes dessutom detta land av en ideologi som hade värlldsherravälde som mål, låt vara att Stalin beslöt att fullföja revolutionen i Sovet innan man exporterade den. Målet var framskjutet, inte utbytt. Utan NATO och mostvarande containmentåtgärder hade vi inte osannolikt sett ett mer aggresivt Sovjet. betydligt mer aggresivt än jag tror Ryssland någonsin kommer att bli. Fransmännen har med sitt geografiska läge mindre att frukta från Ryssland än från Sovjet. Det har givetvis vi med. Men att ryssarna inte skulle vara lika egocentrerade som vi är, fast med mycket större resurser och ambitioner, är osannolikt. Vi bor i deras skugga. Med en genuint demokratisk utveckling skulle jag vara den förste att säga "Ryssland in i EU!" Det skulle ge EU styrka att balansera USA om något. Men Ryssland går idag inte åt det hållet medan vi överintecknat deras demokratiska utveckling i över 10 år. En utveckling som just nu, i den mån den funnits, rullas bakåt.

Nej alla är inte vänsterradikaler, men jag uppfattar helt klart Oredsson som en sådan. Det finns de som har samma utopiska uppfattning utan att den är motiverad av politisk identifikation utan av fromma förhoppningar. Det är fortfarande så att deras bild av Ryssland är den jag företrädde till nyligen. En blind förhoppning om en utveckling som faktiskt inte föreligger. För att motivera denna förhoppning lyfter man fram att väst minsann varit lika elakt. Javisst! Men det minskar inte det potentiella hotet från Ryssland idag. Jag hade (hittills) fel, finnarna har (hittills) haft mer rätt, vad gäller Ryssland som granne.

Idag är det inte kontroversiellt att säga att rysskräcken var omotiverad. Det var det när den förste gjorde det. Idag är det politiskt korrekt. Att höja ett varnande finger är däremot politiskt inkorrekt. Skulle man ta det potentiella hotet på allvar skulle ju Odenberg haft rätt och Borg/Tomhylsan fel. Och det skulle ju innebär mindre pengar till Borgs jättelaboration i nationalekonomi.

Jag anser att Ryssland är en fantastisk kulturnation med ett beundransvärt folk. Det finns ingen fatalism i min syn på Ryssland som nation. Men som landet styrs så är det inte en granne att lita på.
Sovjet var "ondskefullt", men Ryssland är det inte. Bara stort, starkt, mäktigt och med lite intresse för folkrätt.

Vi behöver inte mer JAS-plan. Men vi behöver ett allsidigt försvar, med alla komponenter, som snabbt kan anpassas i storlek för att möta en (ytterligare) försämrad utveckling i Ryssland. Att exempevis skota U-båtssystemet eller Lv-förmågan, eller reducera den mekaniserade förmågan för att den inte behövs på Balkan eller Tchad eller norra Afghanistan är att suboptimera försvaret mot att bli en tungt beväpnad polis. Jag tror inte att ryssen tids nog kommer att anfalla oss. Jag tror att han, liksom alla andra nationer, ser till sitt eget intresse, och faller korten i en eskalerad kris om exempelvis ishavet så att det ligger i hans intresse att göra det så drar han sig inte för det av filantropiska skäl. Det ligger inte i någon ryskhet. Hade rollerna varit ombytta hade vi gjort på samma sätt. Har man makt använder man den, på något sätt. Det kan vara ekonomisk, militär eller diplomatisk. Detta måste grannar leva med och inte vifta bort som rysskräck, ödesdeterminism, eller vad man nu väljer för förklenande uttryck (precis som vänsterradikal är ett förklenande utryck). Det finns inga ulliga rosa eller ljusblå moln i verkligheten när det gäller staters relationer. Det finns egenintressen som kan sammanfalla.

Under den sista tiden har jag också klassats som folkpartist i tester

[Erik Axel]

Intressant diskussion!

Tyvärr är den utanför ämnet så det bara ryker om det, eftersom den ju handlar om den där "verkligheten"...  

Men jag är ingen ämnespolis alls, det var bara en påminnelse i all välmening.

Fin diskussion om scenarion också, tackar! Jag knepar på en karta, och tänkte det var lika bra att göra en över hela Sverige då jag ändå jobbar.

Det skulle vara fint med lite synpunkter på kartskalan för bataljonsnivå, gärna traditionellt uttryckt i avståndsenhet per hex. Jag tittar lite på andra moderna bataljonsspel, men fire away!

[Strv102r]

Jag lovar bot och bättring  

Angående kartskala så är det ju ett problem med att ha Sverige med på kartan och samtidigt ha bataljonsupplösning då en bataljon fördröjer på ca 10 km bredd och anfaller på 1-3 km bredd. Kartan blir gigantisk med stora tomma tomma ödeområden eller tar man en mindre karta med gigantiska stacker då alla bataljoner i en kår ska in i samma hex. Mikugames har en intressant lösning på problemet som jag strax kommer att testa.

[Strv102r]

För att knyta ihop "off-topic" diskussionen med ämnet kan jag ju säga att ett spel om en rysk invasion idag av Sverige hade blivit en kul övning med tanke på bricktäthet. Vi har 9 manöverbataljoner, i hela Sverige.

[Elias Nordling]

Intressant debatt! Jag står i princip i Björns ringhalva, men Strv102r:s senaste inlägg var väl formulerat. Om det kommer till konflikt i framtiden blir det nog om naturresurser och logistiken kring dem.

Jag tror att det är dumt och skadligt att tolka länder utifrån deras historiska roll när man ska förstå samtiden. Sedan kan man ju hävda att det är just det Ryssland gör med sig själv, och det är naturligtvis relevant.

Min tolkning av Rysslands självbild är att man har en paranoid inställning till omvärlden. Man är livrädd för den och tror att den är ute efter att ha ihjäl en. En paranoia som man får säga är rätt välgrundad i historien. Rysslands sätt att hantera det har väl växlat mellan isolationism och ett behov av att kontrollera närområdena för att skapa en buffert.

Sovjets krigsplanering var en Schlieffenplan. Schlieffenplanen var väl i stort orsaken till att första världskriget blev ett världskrig, och hade tredje världskriget ägt rum hade det säkert också tänts av någon irrelevant orsak som inte motiverade reaktionen. Men däremot tvivlar jag starkt på att Sovjet låg och bidade sin tid och väntade på rätt tillfälle att anfalla när Nato var svagt.

Vad jag har förstått har samtliga av Sovjetunionens krigsplaner i efterhand förutsatt inledande krigshandlingar från Nato. Sedan kan dessa mycket väl ha varit inbillade. Så för att återknyta till tråden: Vill man ha en bakgrund till scenariot behöver man nog inte gå längre än att Rysk paranoia gör att krigsmaskinen går igång på autopilot för att man fått för sig att ett anfall av Nato är omedelbart förestående. Kolla t ex Able-Archer-krisen:

http://en.wikipedia.org/wiki/Able_Archer_83

Problemet är väl att det scenariot troligen innebär strategiskt kärnvapenkrig, vilket gör allt annat irrelevant.

[BigPapaBear]

Jag lovar bot och bättring  

Samma här.  

(Vill bara säga att din slutkläm var bättre och mer rationellt framställd än de tidigare inläggen, Ola. Vi får fortsätta diskussionen över ett testparti OCS i höst.   )

[Erik Axel]

Angående kartskala så är det ju ett problem med att ha Sverige med på kartan och samtidigt ha bataljonsupplösning då en bataljon fördröjer på ca 10 km bredd och anfaller på 1-3 km bredd. Kartan blir gigantisk med stora tomma tomma ödeområden eller tar man en mindre karta med gigantiska stacker då alla bataljoner i en kår ska in i samma hex. Mikugames har en intressant lösning på problemet som jag strax kommer att testa.

Jag gör inte hela Sverige som karta för att spelet handlar om hela Sverige, utan för att det kan vara kul att ha.

Kanske skulle man spela med någon slags ZOC för försvarande bataljoner, eller så lirar man helt enkelt med 1 hex = 10 km. Jag har inte kollat hur det skulle te sig som karta ännu.

[Strv102r]

Det är väl på sin plats med en ursäkt för min, som jag nu inser, uppenbara övertolkning av exemplet Oredsson.

Principiellt är jag också på Björnens sida. Jag vill så gärna se inte bara ryssarna utan också Ryssland som en vän. Sovjet är dött och begravet och den gamla hotbilden är borta. Den anser jag var mycket verklig och påtaglig, annars hade vi inte byggt upp en förmåga att på 72 timmar mobilisera 10% av befolkningen och ställa hela samhället på krigsfot. Mycket imponerande! Bara Finland kunde matcha det (och det genom att som vanligt kopiera oss). Tyvärr agerar Ryssland på ett sätt (exempelvis mot såväl Georgien som Ukraina och nyligen Estland) som inte garanterar att inte en ny hotbild kan växa fram, och det mycket snabbare än vad vi kan utveckla förmågan att trovärdigt möta den. I förtroendeskapande åtgärder kanske den som är starkast (i synnerhet om man är så mycket starkare) bör leda vägen. Ryssarna har all rätt att vara paranoida om man tittar på historien. Men det har faktiskt Rysslands grannar också. Och det inkluderar Sverige. Nu säger jag inte att vi ska samma inställning till varandra som serber, kroater eller bosnier. Det är väl som ett utmärkt exempel på att historien kan förhindra all utveckling. Vi kanske borde utrycka oss så här istället: Ryssarna har INGEN anledning att vara paranoida, och inte vi heller. Det fungerade ju faktiskt mellan Sverige och Danmark på 1800 talets första halva. Efter att ha varit i krig 1813 så skickade vi frivilliga till jutens krig med Preussen.