Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

Stormakten knackar på

Startat av Erik Axel, 9 juli 2008 kl. 14:10:48

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Erik Axel

#90
Citat från: "Anders Fager"Man ska nog tänka alla Sovjetiska planer utifrån en vansinnig tidsnöd. Man behöver få NATO att bryta ihop innan NATO kan mobilisera & komma i ordning och detta upnås enklast genom att vanvettsplöja sig så långt västerut så långt som möjligt i centraleuropa.

Att hacka sig tvärs genom Finland går fullständigt bort i det läget. Eller att bränna sin enda landstigningskaka i östersjön på att ta Väddö. Sverige tar helt enkelt för lång tid. Lanstigningen sätts in mellan Lübeck och Fredrika eller på Fyn (för att dra bort tysk trupp från Hamburg och för att skapa panik i det svaga danmark). Den enda flankoperation som är av något som helst intresse är att slå ut eller ta flygfälten norr om Narvik.

Jo, det håller jag med om. Som framgått fanns det dock andra planer också. WP skulle kanske inte alltid ha valt det militärt mest sunda alternativet. Hur planeringen för norra flanken sett ut verkar ha berott på tidsperiod.

Å andra sidan, planer för det mesta finns både här och där, utan att de för  den skull hade förverkligats.

Jag måste ju säga att alternativen för ett någorlunda trovärdigt scenario alla är svaga. Och jag håller med dig om att det skulle kännas fånigt att helt strunta i det, alltså välja orchalternativet.

Apropå ingenting, har någon spelat Arctic Front, ett gammalt GDW-spel?

Strv102r

#91
Den mest troliga scenariobakgrunden är nog en kringgång av försvaret i Nordnorge i syfte att ta flygbaser för att understödja Ishavsflottans strid på Atlanten.

Detta kunde ju ske genom att man invaderar över landgräns via Finland, vilket i sig hade kunnat relativt gått fort då det finska försvaret där förefaller har varit mer inriktat på att sidesteppa de hårda täterna och slå mot de bakre delarna. Det skulle också innebära att striderna i norra Finland fortsätter lång efter att täterna nått Boden. Vill man till södra Norge är det fortfarande lång väg kvar.

Det hade kunnat ske genom en landstigning i Roslagen/Gävle varpå man nyttjar mälardalen för att anfalla via Västerås, Örebro mot Södra Norge.

Man kan landstiga i Norrköping och ta en mer sydlig väg till samma mål.

Man kan landstiga i Hanöbukten för att ta den mest sydliga vägen.

De tre senare alterantiven förutsätter minst en rejäl luftlandsättning på Gotland som lyckas slå ut denna framskjutna bas för vårt flyg och flotta. En luftlandsättning på attackeskaderns baser i Västergötland hade också hjälpt. Denna luftlandsättning kan i sig räcka för att för att nå målbilden med flygbaser om den kombineras med något av de senare alternativen. Om man inte också vill ha flottbaser på norska västkusten för att få kortare omloppstider för fartygen.

Med tanke på hur viktigt det borde ha varit att avskära NATOs styrketillförsel över Atlanten och norra Norges geografi är detta fullgoda motiv för en invasion av Sveige. Som ett medel och inte ett mål i sig. Det skulle kräva resurser och tid, men alternativet en relativt ostörd styrketillväxt från USA kunde vara sämre. Resurser för invasionen hade de ju. Frågan är nog mer om de hunnit nå målen innan det blivt för sent, att USA redan fått över tillräckligt mycket?

Uppfattade Sovjet vårt försvar som tillräckligt starkt för att göra alternativet kostnadsineffektivt? Det är inte alls säkert att de från deras synvinkel gjorde samma bedömning som vi.

Ett separatanfall mot Sverige (och då menar jag inte att man sätter igång något av ovan nämnda alterantiv lite före anfallet i Västeuropa då det bara är detaljer i genomförandet av alternativet) förutsätter nog en politisk utveckling som vi har svårt att se. Fast nog har konstigare saker skett snabbt som tusan förr i historien. Frågan är om det verkligen kunde vara dimensionerande för vårt försvar.
Ola Palmquist. Spelar nu:  SPIs Operation Typhoon, därefter Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.

Strv102r

#92
Arctic front har jag. Trevligt på den tiden då utvecklingen ännu inte gjort det till fantasy.

Dock är det ett par saker:

De svenska Norrlandsbrigaderna framställs som mekaniserade förband vilket de inte var. De var vanliga infanteribrigader med mer bandvagnar.
De är starkare än pansarbrigaderna i spelet vilket är helt uppåt väggarna.

Pansarbrigaderna är aningen undervärderade i sig även med designerns sätt att räkna fram stridsvärden.

De svenska förbandens proficiency är ett steg för låg på resp brigadtyp, undantaget Norrlandsbrigaderna. Detta då vi under 80-talet skördade frukterna av det nya ledarskapet och utbildningsmetoderna samt vad gäller Pv-system det faktum att bara vi hade BT-41 vilket gör stridsutbildningen mycket effektivare. Hade spelet utspelat sig under 70-talet hade det varit korrekt.

Det bästa med det är kanske players notes till Sovjeten: Due to the size of the Swedish armed forces, Sweden is best left alone. However, if the front has stalemated in the Norwegian arctic, passage through the Swedish arctic becomes a tempting move. Personligen tror jag att om man redan kört fast i Nordnorge kommer tidsförlusten att dra igång ett krig i Sverige gör att hela operationen mot Norge tappar betydelse. Om man har det som väl förberett alternativ som bara väntar på verkställande med alla politiska beslut klara så kanske, men varför då inte köra det från början? I players note säger man också att om sovjeten får den strategiska reserven pga kraftsamling just till att ta flygbaser för Ishavsmarinen så invaderar man Sverige gameturn 3.

Jag har svårt att se att jag plockar fram det igen.
Ola Palmquist. Spelar nu:  SPIs Operation Typhoon, därefter Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.

Strv102r

#93
Förresten, det finns ett nummer av S&T som heter Nordkapp som handlar om VK3 i norr. Jag har det någonstans men har aldrig spelat det.
Ola Palmquist. Spelar nu:  SPIs Operation Typhoon, därefter Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.

EvilSpook

#94
Jag lovade ju i nåt svagt tillfälle att kolla mina källor och återkomma. Följande är hämtat (och koncentrerat) från Si vis Pacem:

Strategisk Studie och Prognos, SSP/60 anger följande siffror för ev. invasion. I vårt närområde fanns 70 divisioner + 4 reducerade luftburna (stående trupper). I Eropeiska delen av Sovjet ytterligare ca 70 divisioner + 10 luftburna. Efter en månad skulle ytterligare ca 125 kunnat mobiliseras. NATO å sin sida hade ca 30 divisioner samt en luftlandsatt division.

När man räknar in marginaldoktrinen gjordes följande bedömning. Vid oddsen 3:1 i centaleuropa (och 2:1 i sydeuropa) disponerade Sovjet 45 divisioner som kunde sättas in mot skandinavien. Av de beräknades 6-8 ockupera Finland, 3-4 för anfallet mot Nordnorge, 3-4 för skydd av Murmansk. Då återstod ca. 30 divisioner för Sverige. Vägnätet i Sverige och Finland bedömdes "endast" tillåta en samtidig insats av 15-20 divisioner. Detta skulle vara anfallet i huvudriktningen. Ytterligare ett mindre anfall kunde göras med 5-15 divisioner men bedömdes bli mindre till sin omfattning på grund av kommunikations och trasnporttekniska skäl.

Motsvarande beräkning med oddsen 4:1 i centraleuropa medgav endast 10 divisioner disponibla mot Skandinavien vilket bedömdes som helt otillräckligt.

Överskeppningskapaciteten var "delar av en division" med specialtonnage i en omgång. Normalt i Östersjön disponibla handelsfartyg kunde skeppa över ca. 4-5 divisioner i en omgång om tillgång till hamnar fanns. Örlogsfartyg och fiskefartyg bedömdes kunna skeppa över ytterligare betyndande trupper dock utan fordon och tyngre utrustning.

Detta var endast numeriska jämförelser och man hade inte räknat med såna saker som kärnvapen eller att sovjet inte anföll på sydfronten. Vidare visar historien att numeriska odds i säg sällan spelar någon roll.

Arcitc Front m.m. diskuteras här: http://www.krigsspel.se/forum/viewtopic ... sc&start=0

Enjoy!
//EvilSpook

A F

#95
Citat från: "EvilSpook"3-4 för anfallet mot Nordnorge

Längs en enda väg...

Citat från: "EvilSpook"Då återstod ca. 30 divisioner för Sverige.

Längs ingen väg....

Citat från: "EvilSpook"Vägnätet i Sverige och Finland bedömdes "endast" tillåta en samtidig insats av 15-20 divisioner.

Låter helt pårökt. Fattar inte riktigt vem som gjort beräkningen. Sovietisk teori har sen striderna i Karelen 44 ett begrepp som heter nått i stil "självförsvarande terräng". Har ytterst svårt att tro att Ryssarna skulle inbilla sig att de skandinaviska skogarna försvunnit sen 1944.

Citat från: "EvilSpook"Överskeppningskapaciteten var "delar av en division" med specialtonnage i en omgång.

Och sen frågar man sig hur mycket av detta tonage som överlever den operationen utan för det egna jaktflygets räckvidd.

BigPapaBear

#96
Citat från: "Anders Fager"Har ytterst svårt att tro att Ryssarna skulle inbilla sig att de skandinaviska skogarna försvunnit sen 1944.

Tittar man på kartan till Strike North så... :D
En mycket bitter liten man.

Nisse

#97
CiteraEvilSpook skrev:
Vägnätet i Sverige och Finland bedömdes "endast" tillåta en samtidig insats av 15-20 divisioner.  


Låter helt pårökt. Fattar inte riktigt vem som gjort beräkningen. Sovietisk teori har sen striderna i Karelen 44 ett begrepp som heter nått i stil "självförsvarande terräng". Har ytterst svårt att tro att Ryssarna skulle inbilla sig att de skandinaviska skogarna försvunnit sen 1944.

Jag vet verkligen inte hur "ryssen" tänk men när jag gjorde lumpen i Boden 92-93 fanns det ett ganska gediget vägnät genom Norrland. Inte lika fint som nere i Sthlm men nog fanns det acceptabla vägar som ledde lite varstans och ibland ingenstans.  Dessutom fanns det rätt stora öppna ytor som möjliggjorde framryckning med bandfordon så gott som överallt.

Vi kunde utan problem förflytta vår bataljon under övning längs vägnätet. Och klarar den (minst sagt) förvirrade svenska försvarsmakten av att röra sig längs vägnätet i fredstid så är jag övertygad om att ryssen klarar av det i krigstid... :wink:

Det är en viss skillnad på Nordfinland på -40 talet och deras vägnät och Sveriges vägnät på -80 talet och framåt.

[

A F

#98
Citat från: "Nisse"Dessutom fanns det rätt stora öppna ytor som möjliggjorde framryckning med bandfordon så gott som överallt.

Man kör inte långrtadare på myr.

Elias Nordling

#99
>Har ytterst svårt att tro att Ryssarna skulle inbilla sig att de skandinaviska skogarna försvunnit sen 1944.

Polska brunkolsfälten... försurningen... skogsdöden... Nu börjar bilden klarna! En konspirationsteori är född! ;-)
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Sten Ekedahl

#100
I forumet för GDW's Third World War-serie på Consimworld finns en omfattande liknande diskussion om möjliga (och omöjliga) orsaker till att WWIII skulle ha brutuit ut, samt även en del om krigsplaneringen för både NATO och WP under kalla kriget.
Wargames - Laborationer i historia

Erik Axel

#101
Citat från: "Strv102r"Den mest troliga scenariobakgrunden är nog en kringgång av försvaret i Nordnorge i syfte att ta flygbaser för att understödja Ishavsflottans strid på Atlanten.

Det hade kunnat ske genom en landstigning i Roslagen/Gävle varpå man nyttjar mälardalen för att anfalla via Västerås, Örebro mot Södra Norge.

Man kan landstiga i Norrköping och ta en mer sydlig väg till samma mål.

Man kan landstiga i Hanöbukten för att ta den mest sydliga vägen.

De tre senare alterantiven förutsätter minst en rejäl luftlandsättning på Gotland som lyckas slå ut denna framskjutna bas för vårt flyg och flotta. En luftlandsättning på attackeskaderns baser i Västergötland hade också hjälpt. Denna luftlandsättning kan i sig räcka för att för att nå målbilden med flygbaser om den kombineras med något av de senare alternativen. Om man inte också vill ha flottbaser på norska västkusten för att få kortare omloppstider för fartygen.


Det där är ett begripligt scenario, som jag tror skulle kunna leda till ett intressant spel.

Saken är väl dock fortfarande den att man vid ett sådant angrepp fått flottan och flyget på sig. Då måste scenariot innefatta sabotage mot flyget och överraskningsanfall (det senare har jag i och för sig räknat med, inte minst i form av att alla potentiella svenska förband inte hunnit mobilisera). Som Fager skrev, hade inte invasionsflottan åkt på stryk, liksom landsättningsflyget?

EDIT: förtydliganden.

Erik Axel

#102
Citat från: "EvilSpook"Jag lovade ju i nåt svagt tillfälle att kolla mina källor och återkomma. Följande är hämtat (och koncentrerat) från Si vis Pacem:

Strategisk Studie och Prognos, SSP/60 anger följande siffror för ev. invasion. I vårt närområde fanns 70 divisioner + 4 reducerade luftburna (stående trupper).


Tackar! Jag ska kolla upp den där boken och andra så fort jag förflyttat mig till bättre biblioteksresurser än de nuvarande (Borgå stadsbibliotek är inte hetast på svensk kalla krigshistoria).

Bara två frågor och en spekulation: jag antar att han med "stående trupper" menar kategori A och B? Jag antar också att "SSP/60" betyder studie inför sextiotalet eller dylikt? Finns det ingen risk att den här slagordningen är överdrivet stor?

A F

#103
Citat från: "Erik Axel"Då måste scenariot innefatta sabotage mot flyget och överraskningsanfall (det senare har jag i och för sig räknat med, inte minst i form av att alla potentiella svenska förband inte hunnit mobilisera).

Nått slags mycket kuppartat anfall är det mest troliga.

Strv102r

#104
Det är inte helt säkert att fienden hade samma uppfattning som vi hade om hur lång tid det skulle ta att nedkämpa, eller i alla fall tillfälligt sätta ur stridbart skick, vårt flygvapen och flotta. Han kanske visste något vi inte visste. Eller trodde sig veta.
Ola Palmquist. Spelar nu:  SPIs Operation Typhoon, därefter Revolution Games Red Typhoon, ATOs Circle of Fire; The Siege of Cholm, Legions Demyansk Shield, GMT Barbarossa; Crimea  och kanske Barbarossa, Army Group North.  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.