[Mode]

Som utlovat kommer här en första uppdatering från partiet på LinCon2010. Vi började sätta upp på onsdag kväll.

Spelet tar en del plats. Fyra bord behövs:


Tommy "Ike" Röhs planerar vårt europeiska korståg:


De brittiska fallskärmsjägarna hann släppas innan vi bröt för nattvila. Pegasus Bridge togs helt enligt planen och två av tre pathfinders landade där de skulle. Ett kompani försvann spårlöst i träsken och ett slogs av tyskarna eftersom de landade precis intill. Nu har vi börjat samla ihop oss och tänker ge igen på tysken:


Strax utanför invasionsstranden väntar brittiska och kanadensiska arméerna på att få ge igen för Dunkerque och Dieppe:


Men innan det kan ske måste vi sprida ut alla amerikanska fallskärmsjägare över halva Normandie. Tyska strongpoints har slumpats ut så vi har ingen som helst aning om var kustförsvaret är som starkast.
Fortsättning följer ...

[Mode]

Så var det dags för katastrofen. 82. kommer undan med blotta förskräckelsen, enbart två kompanier förloras. För 101. går det betydligt värre. Divisionshögkvarteret vill landa mjukt och väljer därför ett kärr, med förväntat resultat. Blubb. Några får för sig att prova om det är stärkande med havsbad. Det är det inte - surf´s down! Ytterligare några landar för nära tyskar. Totalt förloras nio kompanier - en tredjedel av hela divisionen - innan man är nere på marken. Antagligen ett gudomligt straff för att de leker med räddningsutrustningen genom att hoppa ut ur fullt fungerande flygplan. Enda glädjeämnet är att Ste. Mere-Eglise befrias utan problem:


Nåväl, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Hit the beach!
Sword beach, i gryningen 6 juni:


Juno beach:


Gold beach:


Omaha beach. Rangers klättrar raskt upp vid Pointe du Hoc bara för att upptäcka att där inte finns några kanoner att demolera:


Utah beach:


Brittiska armén, visar det sig snart, har tullat friskt av Royal Navys romransoner och slåss inget vidare. Armén försöker förklara att det tyska försvaret är ovanligt starkt men vad hjälper det, Monty är rosenrasande över tilltaget. På Omaha kör man också fast direkt och kommer inte av stranden. Ike beordrar fram tre brittiska och fem amerikanska slagskepp till redden för att skjuta direkt mot de tyska kustförsvarsbunkrarna. Två av dem går på minor och linkar hem men resten gör sin plikt. I ett nafs försvinner hälften av bunkrarna på Omaha, medan Royal Navy inte skjuter riktigt lika bra. Förmodligen beror det på att armén snott deras romransoner ...

Efter landstigningsfasen ser det ut så här. Gold beach är öppen men Juno och Sword är inte helt rensade:


Omaha är öppen. Det blir Mulberryhamnar där och på Gold:


På Utah ser det riktigt bra ut:


Situationen på kvällen. Sword är fortfarande inte helt öppnad trots massiv beskjutning från slagskeppen som understöd. Det är en prestation att lyckas slå det enda tärningsslag som ger No Effect två gånger i rad:


6. luftlandsättningsdivisionen håller sin perimeter utan större problem, förstärkta under dagen med glidflygplan. Ett orosmoln är att 21. Pz väljer att fega ur genom att inte vilja slåss. De verkar vilja bosätta sig i Caen:


Situationen på Omaha. 352. Inf följer exemplet från 21. Pz och väljer att bosätta sig i Bayeux hellre än att leka på stranden. Notera det stora antalet tunga fartyg på redden:


På Utah har man börjat bryta sig ut. Nästa Cherbourg:


Förmiddag D+1. Hitlerdagiset (12. SS Pz) börjar rulla in på kartan men vädret är bara delvis molnigt och flyget är uppe. Divisionen visar sig vara ett riktigt fett markmål, helt oförsvarat av luftvärn. Vi sätter in fem Armed Recon-uppdrag (med 50% chans för effekt vardera) och ger dem fyra step loss, vilket totalt motsvarar två fulla bataljoner, bland pansargrenadjär- och bandhaubitsbataljonerna. Riktigt bra utdelning, det blir medaljer till attackpiloterna:


Så, det var allt för idag. Nya tag i morgon.

[Strv102r]

Me like!  

[Elias Nordling]

Utmärkt spelrapport. Redogör gärna för hur en strid går till i detalj i någon exempelstrid.

[Nick]

Men, men , men hur går det med motanfallet? Det fanns ju fortfarande britter på kontinenten? Jag förstår ingenting.  

[Vvornth]

Vad berodde den oerhört blodiga luftlandsättningen på? Nybörjarmissar, groteska tärningsslag eller oförlåtliga regler?

[andqui]

Vad berodde den oerhört blodiga luftlandsättningen på? Nybörjarmissar, groteska tärningsslag eller oförlåtliga regler?

Om inte minnet sviker mig så kan amrisarna (ej britterna, men de har ju mer ordning och reda) ha sådan otur att de kan hamna upp till 2D6 från sin pathfinder hex.

[Mode]

Det stämmer, vi fick katastrofal utspridning. Tärningarna var inte på vår sida. Detta är nackdelen med spelet. Om det vill sig riktigt illa kan luftlandsättningarna och tidvattendriften under själva landstigningen ställa till det så pass att hela operationen bokstavligt skiter sig. Titta på hur vi ställde upp landstigningsvågorna och jämför sedan med hur det ser ut när de landat på stranden. Kaotiskt är en underdrift och förbanden blir väldigt lätt totalt sammanblandade med varandra. Under landstigningen är prioriteten att komma av stranden så fort det bara går så att man får plats att gå iland med nästa våg.
Jämför med luftlandsättningen i den brittiska sektorn. Skillnaden är 1d6 i avdrift.

[Mode]

Under (D+2) hände inte så mycket. Vädret var mulet och flyget såg inte tillräckligt genom molntäcket för att kunna bomba med precision. De osnutna slynglarna från HJ börjar lägga sig på försvar öster om Caen. Vi rycker fram nästan till stridskontakt och prioriterar att säkra brohuvudet. Inga strider att tala om så en beskrivning av dessa får vänta.

Vad vi börjar uppskatta med spelet är att trots att man flyttar runt en massa bataljoner så tänker man i divisioner och kårstaber. Det beror på hur logistiksystemet är uppbyggt. Varje bricka (bataljon eller kompani) drar en underhållsväg som får vara max sex MP eller hex (valfritt) till sitt divisionshögkvarter. Samma gäller underställda resurser som exempelvis kårartilleri, fristående pansarbrigader eller bandpvbataljoner. Divisionshögkvarteret i sin tur drar 20 MP eller hex till antingen ett kårhögkvarter eller direkt till en depå (=beachhead/mulberryhamn). Ett kårhögkvarter drar sedan obegränsad längd längs väg till depå. Tyskarna drar till vissa namngivna städer elller till kartkanten mot Tyskland. Förbandsgränser är inte riktigt implementerade och det kan lätt bli viss sammanblandning i skarven.

I gryningen (D+3) är det fortfarande mulet och läget är följande: i och runt Caen står tre tyska pansardivisioner (från öster 12. SS Pz, 21. Pz och Lehr). Det känns inte som om det är riktigt läge att starta en storoffensiv innan vi fått in våra egna tunga divisioner. 7. Armoured håller på att gå i land och det dröjer innan vi får iland 11. Armoured och Guards. 3. infanteridivisionen och 3. kanadensiska divisionen bygger upp styrkan samt grupperar för att försvara mot ett eventuellt tyskt motanfall. Om möjligt ska vi börja knapra på tyskens flanker och försöka binda honom:



50. Northumbrian rycker fram mot och försöker avskära Bayeux.  Större delen av 51. Highlanddivisionen har gått iland och eftersom vi lyckats helt motorisera den (tillsammans med 4. US Infantry Division) har den 33% högre förflyttning (8 MP istället för 6 MP). Detta utnyttjar vi för att skära av vägen mellan Bayeux och Caen. Vi hotar nu att erövra Tilly och i förlängningen Villers-Bocage - man får en viss insikt i hur det kunde komma sig att 7. Armoured gjorde sin framryckning dit så pass långt bakom de tyska linjerna. En annan möjlighet är att svänga runt antiingen Bayeux eller den västra flanken av Caenförsvaret. Som synes är även 7. Armoured på väg upp mot gapet allt eftersom de går iland:



Här ser man hur Tilly ligger i förhållande till trupperna:



I den amerikanska sektorn är Big Red One i stort sett slut som stridande förband. De kan försvara sig men inte längre anfalla. Lyckligtvis är 29. resp. 90. infanteridivisionerna på väg att gå iland:



Utanför Carentan står 101. och stirrar ilsket på tyskarna. Ett antal kryssare ligger utanför och bara väntar på ordern att förinta stadens ockupanter. Hit the road, Fritz, and get out of Dodge - or else..:



82. försöker rycka fram längs med östra kusten av Cotentinhalvön. Med lite hjälp från de sju slagskeppen och en handfull tunga kryssare ska det nog gå att banka in lite vett även i tyskarnas skallar. De har ännu inte riktigt förstått att det är hög tid att befria Frankrike från deras stövlar:



En översiktsbild över den brittiska sektorn sedd ur tyskarnas vinkel:



Motsvarande vy över den amerikanska sektorn:



Med genomsnittliga tärningsslag (1d6 under förmiddagen + 1d6 under eftermiddagen, vid 21 poäng blir hamnen klar) bör vi få upp  mulberryhamnen på Omaha under dagen. Med riktigt bra tärningslag (en sexa och minst en femma, d.v.s. 3/36 % chans) får vi upp även den brittiska hamnen.

[Sten Ekedahl]

Det här är häftigt! Man riktigt känner historiens vingslag.  

[Mode]

Det blir enbart en kort uppdatering nu, den större rapporten från händelserna under (D+3) och (D+4) kommer senare.

På begäran kommer här en detaljerad beskrivning av hur strider går till. Situationen utspelar sig på förmiddagen (D+3) längs med N13 mellan Bayeux och Caen:



Två bataljoner ur 51. Highlanddivisionen (2. SH och 5. SH), understödda av 25-pdr ur 126. och 128. RA, anfaller tillsammans med två bataljoner (1. CS och RW) ur kanadensiska 3. divisionen. Dessa understöds i sin tur av ett stridsvagnskompani och några Churchill Crocodile eldkastarstridsvagnar samt två bataljoner bandhaubits. Målet utgörs av två tyska enheter varav den ena är en Ost-bataljon. Vad den andra är vet vi inte - i värsta fall är det en stridsvagnsbataljon från Lehr. Vi begär även attackanfall från flyget vid anfallsstart:



Högst lika många artillerienheter (=brickor) som anfallande/försvarande bataljoner(brickor) får användas. De måste dessutom vara av samma nationalitet. Eftersom vi anfaller med två brittiska och två kanadensiska bataljoner kan vi följaktligen enbart använda två brittiska och två kanadensiska artillerienheter. Flyg (maximalt tre poäng per strid) ger tärningsmodifikationer, krokodiler ger modifikator vid anfall mot infanteri och stridsvagnar ger samma tillsammans med infanteri. Detta är en Major Attack då vi anfaller från mer än en hex, vilket medför att det kostar 3 poäng Combat Supply. Att använda artilleri kostar normalt också ett poäng, men vid en Major Attack får man artilleri s.a.s. på köpet.

Det visar sig att den andra tyska brickan är en reducerad Ost-bataljon. Tysken väljer även att skjuta defensiv eld med en bataljon erövrade ryska 122 mm haubits. Här är en schematisk bild av de inblandade trupperna:



Räknar vi ihop detta får vi följande:
4 x (5-4-6) infbat => 20
1 x (2-2-6) strvkomp => 2
4 x ([3]-6) artbat => 12
Summa: 34

1 x (2-3-6) + 1 x (1-2-6) + 1 x ([3]-6) => 8
34:8 => 4:1

Tärningsmodifikationer:
Terräng (Farmland) => -1
Combined Arms => +1
Crocodile vs. Infantry => +1
Ground Air Support 3 x (+1) => +3
Summa: +4 => +3

Eftersom maximal modifikator är +/-3 reduceras denna till +3. Det hade alltså räckt med två poäng flyg eftersom det visade sig inte finnas något tyskt lv.

Vi slår 1d10 och får 2. Uselt. Detta modifieras till 5 vilket ger resultatet -/1. Vi tar inga förluster och tysken får en step loss, men eftersom vi har Combined Arms (negeras om motståndaren har pv eller strv) kan vi välja om vi vill använda dess +1 eller ej och vi får dessutom slå tärningen innan vi bestämmer oss. En 4 ger istället resultatet -/R vilket tvingar alla försvarare att retirera en hex, dock ej genom ZOC om det kan undvikas. Vi väljer det resultatet och tysken tvingas bort och eftersom alla intilliggande rutor som ej är i ZOC redan är fullstackade måste han fortsätta tills de retirerande trupperna får plats - problemet med fullbesatta linjer. Vi befriar ytterligare en halv mile av Normandies bördiga fält:

[andqui]

Två bataljoner ur 51. Highlanddivisionen (2. SH och 5. SH), understödda av 25-pdr ur 126. och 128. RA, anfaller tillsammans med två bataljoner (1. CS och RW) ur kanadensiska 3. divisionen.

Jag hade för mig att enheter från olika divisioner inte kunde delta i samma strid utan att de måste vara från samma division eller "attached". Har jag fått detta om bakfoten?

I övrigt måste jag säga att det är en strålande AAR!  

[Mode]

Det är inte alls omöjligt att vi gjort fel - vi upptäckte flera saker vi missförstått eller glömt medan vi spelade, men det var precis därför vi spelade. Vi ville prova på spelet för att lära oss och ingen av oss hade spelat det förr. Tommy hade provat lite på egen hand och själv hade jag blott läst reglerna en vecka innan.

[Elias Nordling]

Tack för en utmärkt redogörelse av hur strid funkar!

[Mode]

D+3: vädret är fortfarande mulet. Den amerikanska Mulberryhamnen blir klar, men våra grabbar från Royal Engineers är inte lika käcka som de säger sig vara. Vi pressar på mot Caen och Bayeux för att vidga hålet. Pansarbilsregementet från 51. befriar Tilly och rapporterar att det verkar vara helt tomt på tyskar i sektorn. Ska vi fortsätta framryckningen för att utnyttja vårt momentum men riskera att en hel pansarkår kör in i vår vänstra flank eller ska vi konsolidera ställningarna? Vi väljer ett mellanting och förstärker den vänstra flanken samt rycker sakta fram i bocageterrängen mot Villers-Bocage.

I öster gör vi en kraftig attack mot Bayeux och får ett fotfäste i staden. Monty blir glad och beordrar fortsatt offensiv. Vi behöver rensa staden eftersom varenda väg går genom den och den ligger precis i skarven mellan vår sektor och den amerikanska. När vi tar staden kommer vi dessutom att kunna frigöra en hel division (50. Northumbrian) för andra uppgifter.
Under eftermiddagen lyckas vi befria de delar av staden som ligger öster om floden och med hjälp av amerikanska kavalleriskvadroner från väster skär vi av alla vägar. Bayeux är nu isolerat och 352. divisionen kan inte längre fly. Inte för att de visat några sådana tendenser hitintills, antagligen finns det något Führerbefehl om Festung Bayeux, men ändå... En tysk division som blir slagen isolerad kommer inte undan med någonting!

I sektorn öster om Caenkanalen (6. Airlanding) gör tysken slutligen ett kraftigt pansaranfall mot våra grabbar som befinner sig i den öppna terrängen. Inte helt oväntat, det enda oväntade var att det tog så lång tid. Vi har förberett oss genom att förstärka med en brigad ur 3. divisionen. Den fick dessutom med sig större delen av divisionens pansarvärn just med tanke på den utsatta terrängen.
Över siktena på våra 6-pdr ser vi en hel bataljon Panther och en hel bataljon Pz IV samt ett pansargrenadjärregemente. Det verkar vara de osnutna slynglarna från 12. SS som är på väg. De ser på tok för ouppfostrade ut och vi bestämmer oss för att de behöver lite lätt smisk på rumpan för att lära sig veta hut. Rodney och Ramillies tar sig glatt an den uppgiften och molokna lommar de tillbaka lätt rödrandade. Tyvärr fick vi lite egna förluster men vi gav lika bra som vi tog emot.

I den amerikanska sektorn fortsätter attacken längs med Cotentinkusten mot Cherbourg. Tysken försvarar sig envist men pressas kontinuerligt bakåt. Vid Carentan gör de ett utfall och USS Tuscaloosa (CA-37) ser till att de raskt slutar med dumheterna. I övrigt begränsar sig de tyska riposterna till någon enstaka stonk, vilket vi inte blir alltför irriterade över. Det är precis vad vi vill, då kan vi lokalisera deras artilleri och låta fartygen utföra abek. Vi ger tysken en del förluster på detta sätt och det verkar som om deras övriga förband börjar fundera på att inte gruppera i närheten av eget artilleri när det skjuter. Jolly good, även tyskar kan alltså uppfostras!    
1. Infantry har repat mod och börjar avancera i en sektor som verkar helt tom på tyskar. 2. Armored (Hell on wheels) går iland och sätter genast full fart framåt. De enda tyska förband som finns mellan dem och kartkanten är spridda enheter ur 17. SS, resten har vi lyckats binda runt Caen där det nu snart står hela fem (!) tyska pansardivisioner och rullar tummarna. Vi börjar tala om att skapa en Caenficka och önskar att vi kunde få lite hjälp av Air Marshal Harris.

D+4: Himlen är blygrå men det regnar åtminstone inte. Fast beslutna att ta igen för nesan att bli slagen av de forna kolonierna får RE vår Mulberryhamn klar. Vi fortsätter på samma sätt som under gårdagen med förstahandsmål att helt befria Bayeux. Det kommer att bli blodigt och förmodligen ta några dagar men nu har vi fått fram en AGRA och de käcka kamraterna i Royal Artillery presenterar sig för jerry med en stonk från sina 7,2- och 5,5-tumshaubitsar. Eldledarna inne i staden ser tydligt hur tyskt fältartilleri välter vid de tunga granaternas nedslag och hur hästdragna ambulanskärror skenar mellan ruinhögarna på gatorna. Civilister som lyckas ta sig ut ur staden rapporterar att de tyska trupperna börjar uppträda allt mer desperat. Med flyg- och artilleriattacker kommer vi att kunna ge tysken två - tre bataljoner i förluster varje dag, utan egna förluster. I längden kommer han inte att kunna tåla det trycket. Tiden talar för oss och klockan klämtar för Adolf ...

Det är nu lördag kväll och eftersom några kommer att resa hem från konventet på söndag morgon beslutar vi oss för att bryta spelet under (D+4) PM Turn. Vi bryr oss inte om att titta efter vem som eventuellt skulle vunnit eller ligger bäst till eftersom vi främst spelade för att ha kul, för att prova monsterspelet och för att lära oss det inför framtida partier. Bilderna visar läget som det såg ut ungefär mitt i spelvarvet.

Situationen runt Bayeux:



Så här långt har den brittiska offensiven kommit. Som synes är det inte mycket mellan oss och Villers-Bocage och vår flank mot Caen är ganska stark p.g.a. hotet från de tyska pansardivisionerna. Vi har tvingat honom att böja linjen och han har inte särskilt mycket att fylla den med:



Ställningskriget vid Caen är påtagligt. Vi försöker dra ur skadade enheter bakom fronten för att reorganisera dem till en framtida reserv. Öster om Caenkanalen har vi redan lyckats skapa fullstarka reserver bakom fronten. De kommer nog att behövas om tysken startar en motoffensiv:



Som synes är det ganska tomt. Det här är vad tysken har i området där de två allierade pansardivisionerna (bägge fulltaliga) rullar framåt allt vad tygen håller:



En översiktsbild där detta framgår med all önskvärd tydlighet. Tänk om vi kunnat göra Carpet Bombing mot Caen i detta läge:



Läget på Cotentin och runt Carentan. Tvingas tysken bort från staden ligger västra Normandie vidöppet:



Om man ändå kunde slippa de förbaskade kärren och det starkt begränsande vägnätet. Och floderna som kanaliserar framryckningen:



Amerikanen pressar på mot St-Lô. När proppen går ur flaskan kommer det tyska försvaret i amerikanska sektorn att kollapsa:



En närbild över Cotentinkusten och offensiven mot Cherbourg. 4. Infantry Division pressar på:



Mina medspelare. I egenskap av fotograf har jag privilegiet att slippa vara med på bild men antagligen har jag fastnat på någon av Rydfalks bilder:



Ett par stilstudier av djup koncentration:





I och med detta avslutar jag min rapport från krigsspelrummet på LinCon 2010. Jag hoppas att mina medspelare delar med sig av sina respektive intryck av partiet och låter er andra stå för den neutrala analysen av våra misstag och de eventuella saker vi gjort rätt. Själv har jag i alla fall haft riktigt roligt under tre dygn!!!