[jonjac]

Det kanske helt enkelt bara är maxlängd kanonen kan kasta en projektil oavsett träffsäkerhet?

[Mode]

Sedan ska man inte glömma att Ikv 91 hade laser AI kopplat till en ballistisk kalkylator integrerad i rikten ... Ikv 91 bör nog vara mer kapabel än Scorpion i strid mot stridsfordon. Även om det i princip bara var en regnskyddad Pv-pjäs.

Jag nämnde den enbart såsom närmast liknande beväpningsmässigt, inte i avsikt att direkt jämföra. Jag har sett uppvisningar med ikv och vet vad den kunde göra.

Tillägg: T-64B var en avsevärt mer kapabel vagn än de tidiga versionerna. Den kunde som T-80 skjuta en robot genom ledröret ...

Även T-72 kan använda Refleks och som jämförelse ligger kostnaden för en robot på ungefär 4 % av vad en hel T-72 går lös på. T.o.m. gamla T-55 har fått robot i och med Bastion, men mig veterligt var det bara DDR och CSSR som hade kapaciteten - fast vem vet var deras T-55 AM2 tagit vägen numera?

[Strv102r]

Sedan ska man inte glömma att Ikv 91 hade laser AI kopplat till en ballistisk kalkylator integrerad i rikten ... Ikv 91 bör nog vara mer kapabel än Scorpion i strid mot stridsfordon. Även om det i princip bara var en regnskyddad Pv-pjäs.

Jag nämnde den enbart såsom närmast liknande beväpningsmässigt, inte i avsikt att direkt jämföra. Jag har sett uppvisningar med ikv och vet vad den kunde göra.

Tillägg: T-64B var en avsevärt mer kapabel vagn än de tidiga versionerna. Den kunde som T-80 skjuta en robot genom ledröret ...

Även T-72 kan använda Refleks och som jämförelse ligger kostnaden för en robot på ungefär 4 % av vad en hel T-72 går lös på. T.o.m. gamla T-55 har fått robot i och med Bastion, men mig veterligt var det bara DDR och CSSR som hade kapaciteten - fast vem vet var deras T-55 AM2 tagit vägen numera?

Problemet med uppvisningar med Ikv 91 är just att dessa visar vad den kan göra. Vi som jobbat med den tenderar att tänka mer på vad den inte kan göra. Som att slåss med Strv och överleva

Helt korrekt! Men om jag inte minns fel så fick såväl T-72 och T-55 (och T-62 också) denna förmåga först på 90 talet? Det ifrågasattes om deras förband med dessa vagnar verkligen hade förmågan. Att vapnen var framtagna är en sak, att de var inköpta en annan.  Den gamla hottade T-55AM2 från MIBen (marininfanteribrigaden) var faktiskt lite skrämmande inledningsvis. Tilläggspansaret på tornet hotade ju att göra våra 10,5 cm äldre pansarprojektiler lite mindre av "silverbullets".

Kul att diskutera pansarvärnsteknik. Ganska få idag som är intresserade av det. Dagens unga officerare är mer intresserade av hur man kittar sin Glock, eller hur man bäst organsierar en checkpoint. Strid mot mekaniserade förband tycker de är lika passé som kavallerichocker och bräschladdningar. Fast de tyckte man ju i Georgien också...

[Strv102r]

Jag vill ge Scenario 1 en chans till! Undrar hur bra Lvrb Redeye är mot Ahkp? Setupen blir väldigt tajt! Allting nere i högra hörnet. Eldfest?

[Strv102r]

Först ut är det tyska Pskkomp! Avsittning på Pvrbenheten med MILAN! Övriga plutoner mot återsamlingspunkten framåt!



Åter det tyska Pskkomp. Fortsatt framryckning utom med Grkplutonen och kompC som vill kunna understödja och leda de stridande enheterna längst fram. Pvrnsystemet öppnar eld med hyfsade träffresultat. Men macho T-80 bara flinar och skakar av sig de töntiga roboträffarna som vore det snöflingor! "Är det verkligen de bästa ni har kapitalistsvin? Då är det ute med er!" Robotservisen bleknar...




Därnäst det sovjetiska Motskkomp. Åter står man i eldområdet för ett Strvkompani. Framåt! Mot skydd! Och tyskarna skjuter återigen uselt med sin opportunity fire! Bara en pluton presterar bra och slår ut hela sin del av målet. Det är också den pluton som står längst bort från T-80...
Huvuddelen av det sovjetiska kompaniet undkommer in bakom bebyggelsen och spaningskompaniet.




Det tyska Strvkompaniets aktiveras. Eld mot de fientliga Strv! Bättre skjutet nu. Flera träffar på båda, men skyddet på T-80 klarar en del av 9 cm pansarspränggranater. Bara disruptedresultat.




M48 kompaniet aktiveras igen! Feuer! Feuer! Nu skjuter man bra. En pluton nedkämpas och bara pansaret på den andra räddar den från samma öde (skyddslaget gav 3 st sexor så ingen verkan alls av tre träff).




Det ryska spaningskomp tur. Den utsatta T-80 kör i skydd. Dumt att stanna i vad som uppenbarligen är en killing ground med både fientliga Strv och Pvrbsystem som skjuter från olika håll i korseld (inte för att spelet premierar det...). BMP-2 plutonerna understöder urdragningen genom att bekämpa M48 komp med AT-4 SPIGOT robotar. Träff på två plutoner men pansaret räddar den norra i skogen helt medan den mittre på öppna flatan nedkämpas. Efter det dras en chaos event som innebär regn. Gyttja ger långsammare rörelse. Därefter en end of turnbricka.




Entré för Ahkpkomp! Det framgrupperar till en stridställning för att nedkämpa det urdragande tyska Pskkomp. Kvar är en bricka för Ahkp och den sista end of turn. Dras Ahkp blir det tufft för de två tyska Pskplutonerna under urdragning. Men det blir end of turn! Tyskarna får en liten respit och en chans. Men de ligger farligt till.




Läget efter en runda. Sovjet har tappat en T-80 strvpluton plus KompC och en Motskpluton. Tyskarna en M48 Strvpluton plus KompC. Spännande tycker jag nog ändå.

[Elias Nordling]

För att förvirra det varvar vi med min AAR av scenario 3. Här är uppställningen.



Målet är enkelt. Om ryssen rensar byn Rieden vinner de. De har 10 omgångar på sig. De kommer in i paket från någon av de två vägarna i nedre högra hörnet.

[Elias Nordling]

Läget efter omgång 1. Det ryska pansarkompaniet rycker fram i skydd av byn Haln i syfte att ta upp ställning i samma by. Amrisarna svarar med ett artillerifällt minfält över byn.



Detta är också läget efter omgång 2, då end of turn-brickorna gör att inget särskilt händer omgång 2.

[Elias Nordling]

Läget efter omgång tre. Två Apachehelikoptrar smyger sig in och lägger sig i bakhållsposition bakom en kulle.

Den andra ryska gruppen kommer in på kartan. De använder en annan väg som har nackdelen att den är inom synhåll för försvararna på en öppen punkt, men man hoppas att undertryckande eld från första gruppen ska lösa det. Formationen är utspridd då man fått underrättelser om amerikanskt artilleriunderstöd.

Den första ryska gruppen tar position i Haln. Minfältet visar sig vara patetiskt ineffektivt, men reaktionseld från de amerikanska stridsvagnarna reducerar en av T80-plutonerna.

BMP2an hade varit trevlig att ha i linjen för att ytterligare bättra på eldkraften, men det törs man inte, då högkvarteret är lokaliserat i en BMP2a. Är det en sak jag stör mig på med systemet så är det hur lätt det är att jaga högkvarter.

[Elias Nordling]

Efter omgång fyra:



De amerikanska försvararna i byn aktiverar först och fäller ett artilleribombardemang över Haln som är rätt ineffektivt. Man följer upp med direkteld och reducerar en till T80-pluton. Ryssarna svarar men deras eldgivning lyckas bara undertrycka en amerikansk stridsvagnspluton.

Apachehelikoptrarna gör pop-up-attacker mot den andra gruppens T80or och reducerar en av dem. Motelden från en Shilka är på för långt håll för att vara effektiv. Ryssen har nu förlorat en tredjedel av sina T80or, utan att amerikanerna tagit några förluster. På grund av hur brickorna faller får den andra ryska gruppen inte aktivera.

[Strv102r]

En sak som slår mig med spelet är de orealsitiska bredderna på förbanden. På 80-talet tog ett svenskt Strvkompani (12 vagnar, 4 plutoner) 500-700 meter brett. Kanske till en Km i öppen terräng. En pluton försvarade en stridställning om 1 km bredd, inklusive växelstridställning, så grupperingsbredden var ungefär 300-450 meter. Kompani försvarade 3-5 km i bredd där den större bredden togs ut i lättöverskådlig terräng.

 De grupperingar i klump som vi ser i spelet inbjuder till artilleribekämpning, förblindning eller avskärmning med rök och inte minst till omfattningar och kringgångar. En mer realistisk gruppering av det amerikanska kompaniet vore så här (pilarna är eldområdena):



Alla framryckningsvägar till REIDEN kan tas under eld av minst två Strvplutoner. Ett problem är höjden söder om byn. Denna är en utmärkt stridställning varifrån man kan bekämpa mål i byn och fienden kan ta sig dit och bara mötas av eld från den norra plutonen på vägen dit. Ett minfält på den östra kanten av kullen vore önsvärt. Lv grupperar på höjden bakom byn. När jag tittade på denna gruppering utgick jag av någon anledning från att amrisen inte fick gruppera på östar sidan vattendraget. Det vore bra att göra det initialt. Då ser det ut så här:



Kompaniet försvarar på linje och kan kraftsamla sin eld över hela området. Det finns inga dolda framryckningsvägar där vår eld blir svagare eller vi inte kan verka alls. En stor fördel är att vi kan ta en initial strid i denna ställning för att därefter omgruppera bakåt med de två södra plutonerna till nya ställningar enligt bilden ovan.




En realistisk stridsplan för att ta byn med en bataljonom bara två kompanienheter (kass bataljon) kan se ut så här:

Inledningsvis (1) tar ett kompani skogen för att därefter från denna understödja det andra kompaniets anfall mot höjden (2) varifrån mål i byn nedkämpas. Slutligen tas byn antingen från norr i två steg (3,4) med understöd från höjden eller från söder i ett steg (3) med understöd från dungen i norr (mål 3). Fördelen med det norra alternativet är att vi inte går över ett vattendrag under rörelsen in i byn. När höjden tagits och läget i byn kan fastställas fattas beslut om om det norra eller södra alternativet.

Funkar dessa anfalls och försvarsplaner i spelet? Det kan avgöra om det är ett bra eller dåligt spel...

[Elias Nordling]

Försvarsplanen är ju begränsad av setupen. Det är byn som gäller. Men allt måste ju inte vara perfekt enligt regelboken. Premissen verkar vara att det amerikanska kompaniet överraskats och inte haft kontroll över perimetern utan tvingats till en koncentrerad försvarsställning.

Anfallsplanen du ritat upp är i sort den jag tänkt följa (ett tredje kompani är på väg in, för övrigt). Men som vanligt i taktiska spel har man inte tillräckligt med tid på sig att utföra anfallet tillräckligt metodiskt.

Åarna är ju för övrigt oöverstigliga barriärer, så det är broarna som gäller för framryckningen.

[Strv102r]

OK! Kollade inte terrängtabellen utan utgick från att man kunde komma över de mindre vattendragen. Slarvigt av mig... Då utgår ju den andra bilden på försvaret eftersom man inte i skydd av höjden kan omruppera bakåt. Första bilden blir det som är mest realistiskt. Och det gäller även om man blir överraskad. Första åtgärden vid övergång till fösvar, även av taget anfallsmål, är att ta ut större bredd så att vagnarna kan jobba fram och tillbaka mellan växeleldställningar och exponera sig minimalt, samtidigt som man inte bara byter eldställningar med varandra. Annars  kommer den ryske Strvskytten att kunna växla mål väldigt fort eftersom han ser flera mål i siktet samtidigt. Så tätt får man inte vara grupperad.

Då blir anfallsplanen att efter att höjden tagits från denna understödja det  tredje kompaniets anfall enligt följande:



Och givetvis ges elduppgiften "Förinta REIDEN" till understödjande artilleri (den elduppgiften finns inte i NATO eller Sverige). För övrigt är det inget fel på M60A3. Exakt samma prestanda som våra Strv 104! Samma motor och transmission, samma kanon och ammunition, samma viktklass och skyddsnivå... Fast vi saknade deras IRV, det gjorde vi nog...

[Strv102r]

Först ur är det tyska pskkomp. Eld med Lvrb Redeye ( i Sverige kallad Rb69) mot Ahkp. Disrupted! Man leder också in 12 cm spränggranateld från granatkastarna på Ahkp men ingen verkan med dem. Och det var synd! För det innebär att de mot skydd tokkörandes två plutonerna på flatan bekämpas av Ahkp och en pluton slås helt. Den andra kommer i skydd. Kanske tack vare Lvrb elden.




Det motoriserade skyttekomp (Motskkomp). Det fortsätter dra ur.




Det tsyka Strvkomp. Den ena plutonen skjuter bra och nedkämpar en BMP-2 pluton medan den andra har svårt med målen i dungen. Ingen verkan alls.




Ahkp kommer till undättning. Delar återsamlar sig (rally) medan övriga öppnar eld mot en tysk Strvpluton. Distrupted.




Det tyska Strvkomp igen. Den nedhållna plutonen återsamlar sig (fånigt uttryck för vad som sker) medan den andra fortsätter att försöka komma till skott på målen i dungen. Men ingen verkan i målet.




Spaningskompaniet får eldtillstånd med artilleri! Detta nyttjas för att försöka slå ut den där j-vla Lvrb enheten i byn. Men man nedhåller bara målet. Bättre än inget. I speltermer hade nu BMP-2 plutonen kunnat nedkämpa en Strvpluton. Men realistiskt hade det inte varit. BMP-2 är ett pansarskyttefordon, inte ett Pvrbfordon, och har bara med sig ett par robotar vilka man redan skjutit. Man är i frontal strid med fientliga stridsvagnar på ganska korta håll, gynnar inte Rb-system, och fienden är numerärt överlägsen. Jag drar ur plutonen. T-80 plutonen skyddar urdragningen men misslyckas återsamla sig.




Ahkp bekämpar på nytt den tyska Strvplutonen och disrupted igen. Den andra plutonen omgrupperar i sidled.




Det tyska Pskkomp. Eld med granatkastarna igen men ingen verkan. Enheten i byn misslyckas återhämta sig.

GT2 är slut.

[Elias Nordling]

BMP-2 är ett pansarskyttefordon, inte ett Pvrbfordon, och har bara med sig ett par robotar vilka man redan skjutit.

Påverkar det att de är i ett spaningsroll utan infanteri? De kanske är fullastade med robotar? (Inte för att spelet tar hänsyn till sånt). Har för mig att spanings-Bradleyn var fullastad med ammunition.

[Elias Nordling]

Under tiden har ännu en omgång gått i scenario 3. Den ryska grupp nr 2 har forcerat bron och minfältet under fientlig eld, men de främsta förlusterna tog man från flyget i form av helikoptrarna och en A10a som totalt massakrerade en T80-pluton. Den första gruppen är nu väldigt sliten. Fortfarande inga amerikanska förluster. Främsta trösten är att man nu i alla fall fått sitt luftvärn i position och kan börja skjuta tillbaka med litet mer effekt.