[BigPapaBear]

Gunnar Arteus skrev sin avhandling på ämnet. Är man nu inne på den typen av frågor är den väl värd att läsa.  
Krigsteori och historisk förklaring. 2, Karolinsk och europeisk stridstaktik 1700-1712 B
Den finns att fjärlåna på ett bibliotek nära dig.

Finns på Stadsbiblioteket (i hufvudstaden) såg jag.

[Fredrik H]

Gunnar Arteus skrev sin avhandling på ämnet.

Och din korta sammanfattning är?

Nu var det väl ungefär sex-sju år sedan jag läste den, men i stora stycken det som sagts här. Kalle insåg att Sverige i princip alltid skulle slåss ur ett underläge, pga det numerära underläget visavi fienden. Därför så var det av vikt att avgöra striderna så snabbt som möjligt. Att skjuta ut ryssarna var inte en framkomlig väg. En tredjedel av bataljonens karlar utrustades med pik och grupperades i mitten av formationen. Om man till sin lycka var innehavare av nämnda vapen var man inte riktigt sugen på att stå still och ta emot fiendens eld. Det fanns bara ett sätt - full fart framåt. På lämpligt ställe stannade man och gav fienden en salva - sedan tog grabbarna m gevär fram svärden och pikarna siktades mot fienden i brösthöjd. Man stormade helst utan skrik och ljud, idealet var framryckning under tystnad.

Taktiken fungerade framför allt i samverkan med kavalleriet, som ju också hade en extremt offensiv taktik. Det var inte ovanligt att man inte ens delade ut ammo till kavalleristerna innan slaget. Fick man på det här viset någon av fiendens träffar att vika var saken nästan klar. Till saken hör att det fanns en svensk armé som klarade det här, huvudarmen. De reserver di svenske skickade ut i efterhand var inte tillnärmelsevis lika kapabla eller välövade.

Alternativet var den holländska metoden med en så effektiv eldgivning som möjligt. Det räcker väl med en titt på Malplaquet för att inse att det inte var en framkomlig väg. Men Poltava var ju inte stolpe in heller. Peter fattade galoppen och anpassade sig till fiendens och den egna förmågan. Kalle gjorde det inte.

Boken är inte särdeles svårläst, men jag kan ju förträngt en del.

[Snowfox]

Snarare är att du kan räkna med färre egna förluster om du stormar in i fiendens linjer med full kraft och får honom att bryta av shocken än om du ställer upp dig på 70 meters håll och växlar eld tills någon tycker det blir för jobbigt.

Ekvationen funkar så länge fiedens eld på håll är enstaka slängskott med trepundare. Då växlar du förlusterna vid en lång skottväxling med att "ta en smäll (salva)" medan du rusar rakt in i buken på fi.

Du får inte glömma bort den fatalism som präglade det protestantiska Sverige under den tidsepoken. "När Gud bestämt sig för att hämta hem dig kvittar det om du försöker undvika farliga aktiviteter, Han finner en lösning". Det och den propaganda maskin som prästerskapet utgjorde möjliggjorde den typen av Gung Ho anfall.

Det är många år sedan jag konsumerade Karolinerlitteratur. Jag vill minnas att det som skilde den svenska stridtekniken vid anfall var att musköteld sparades tills man nådde fram till fiendens led. Skolboksbeskrivningen var något i stil med framrykning till muskötavstånd enligt vad som var etablerat på den tiden. Hälften av muskötskyttarna avlossar sitt skott. (Jag antar att den salvan främst var för att gynna den egna moralen med tanke på den usla träffsäkerheten) Därefter återupptogs framryckningen. Nytt stopp någonstans mellan 5 och 10 meter från fienden, där avlossas resten av musköterna. På det avståndet torde effekten vara rätt brutal i både först andra och tredje linje. Därefter tar blanka vapen över och hela regimentet stormar fram.

Frågan är om Armfeldt karoliner hade den utbildning och disciplin som behövdes för att utföra den här typen av Rambo-anfall.

[A F]

Frågan är om Armfeldt karoliner hade den utbildning och disciplin som behövdes för att utföra den här typen av Rambo-anfall.

Dom skulle belägra en stad. Man kan inte springa ihjäp fem meter höga jordvallar.

[Snowfox]

När de kom fram ja!

Fast min tanke är nog att Armfeldts karoliner inte skulle skilja sig särskilt mycket mot andra B-nationer på den tiden. De flesta fortfarande var vid livet och som behärskade detta hackade just sten i Sibirien på den tiden.  

[Strv102r]

Fast kassa var inte de förband som sattes upp efter 1709. Slaget vid Helsingborg och det vid Gadebusch visade att de danske, som i sig inte heller var kass, inte räckte till. Stenbocks armé var välövad. Och Storkyro 1714 var inte långt från en svensk seger i den skildring jag läst.

[magnno]

Träffade en tid en Malin Långström. Okultist och new age-utövare huvudsakligen. Från Hälsingland. Så kan det gå.

Det här med pik som "bristvara" är lite kul. ansåg man alltså att det var synd att man inte kunde pikbeväpna trupp? Varför? För att musköter var dyra?

Fager. Du o någon borde veta att varannan medborgare i östersundstrakten heter Långström ...

[magnno]

Det här med pik som "bristvara" är lite kul. ansåg man alltså att det var synd att man inte kunde pikbeväpna trupp? Varför? För att musköter var dyra?

För svenskarna var orsaken att den svenska taktiken var shock och närstridsorienterad istället för att man skulle göra som nere på kontinenten och ställa upp två linjer som fick nöta på varandra tills den ena gick hem.
Därför utrustades 1/3 av battaljonen med pikar.
Ofta kunde dessa bli en bristvara innan strid av olika orsaker. De kunde eldas upp för värme, lätt gå sönder osv.

Det fanns också svenska battaljoner som också var helt utrustade med musköt.

Har sett en del skrivet om just piken och efter Poltava togs piken successivt ur bruk. Vid Gadebusch 1712 tex var den inte lika vanlig som tidigare under SNK. En slutsats man kan dra av den Armfeldtska uppställningen ovan är ju förståss att de finska regementena hade omsats ett par hundra procent under 1713-14 års finska krig medan tex hälsingarna stått och hängt å stavarna (pikarna). Finnanarna passade man på att ombeväpna men helsingarna fick hänga kvar vid pik-stuket.