[Elias Nordling]

Spelet kompenserar mig med ett nästan löjligt enkelt uppdrag. Jag ska med tre plan slå ut fyra luftvärnspjäser. Det finns en bandit men den får jag pga min höga intel-nivå plocka bort före strid. Likaså en av de fyra luftvärnspjäserna. En slumphändelse plockar bort ytterligare en luftvärnspjäs, och övriga två slås ut utan besvär. Men det är förstås inte så många poäng, och Politics ligger på två, så det är inte så många uppdrag kvar i leken som jag får chansen att flyga.

Om man väljer att inte flyga en omgång, antingen för att man inte kan för att alla mål har för högt politikvärde eller för att man inte vill, går politik ner två i stället för ett, men Recon och Intel går också ner ett. Två steg på Politics-skalan förslår inte så långt.

Jag har 22 poäng och tre omgångar kvar. Jag ligger på Adequate i poäng, och behöver tre poäng till för att komma upp till Good. Great på 34 poäng är inte att tänka på nu.

[Elias Nordling]

Jag står nu inför ett val: Jag kan fortsätta att gneta på småmål i tre omgångar till och nätt och jämnt komma upp i de 25 poäng som krävs för Good. Med mycket tur kanske jag drar slumphändelserna Spooky som ger mig en poäng för en SO och eventet som gör att jag får välja mål oavsett politiskt värde, men 34 poäng för resultatet Great är ouppnåeligt under alla omständigheter.

Eller så vilar jag i två rundor så att politikskalan inför sista uppdraget ger mig möjlighet att välja mål med politiskt värde på 4, vilket räcker för att ge mig 25 poäng, och dessutom gör att mina piloter kan vila i två rundor.

Jag väljer det senare och kan sätta upp en pigg skara mot en kraftverksstation. Jag har fortfarande 6 special options, så jag lastar fullt med range 2-vapen och slår ut målet på distans på första ronden, innan fienden hinner skjuta tillbaka.



Hemresan blir händelselös, och jag har mina 25 poäng. Slutresultat: Good.

[Elias Nordling]

Slutomdöme på spelet då:

Jag var efter första kampanjen oroad för att spelet skulle vara för lätt. Det tycker jag nu inte att det blev i slutänden, åtminstone inte om man har högsta poäng som mål och ser adequate som en förlusst. Jag kan inte se hur man skulle få LÄGRE resultat än adequate.

Systemet är verkligen trevligt! Som jag nämnde tidigare så är varje enskild mekanism mycket strömlinjeformad, vilket leder till mycket spelbeslut per administration. Hjärtat i spelet är resurshantering, och det är verkligen kul att sitta och bolla med sin skvadron, vilka piloter är bra, vilka är trötta. Att lasta på flygplanen med bomber är också intressant, om än litet krävande för nybörjaren. Jämfört med Hornet Leader II som spelet bygger på har en hel del skavanker filats bort och spelet känns väl genomtänkt.

På minussidan har vi att man som spelare, åtminstone i mitt fall, nästan alltid har ett så massivt övertag att man kan utföra sin plan till perfektion och fienden får få eller inga chanser att skjuta tillbaka. Det är alltså sällan man blir riktigt nervös, även om det händer ibland.

Spelet kan också kännas aningen repetitivt mot slutet av en lång kampanj. Det är ju ingen som tvingar en att köra långa kampanjer, de korta varar bara ett par uppdrag, och det finns även mellanlånga, men jag uppskattar å andra sidan verkligen den pilothantering som verkligen kommer fram i den långa kampanjen.

Plussidorna överväger med marginal minussidorna, och mitt betyg blir en fyra av fem.

För den som undrar om jag rekommenderar spelet, säger jag ja, men kanske ännu mer den kommande versionen av Hornet Leader som finns på pre-order. Dels för att Dan Verssen i detta spel vidareutvecklat systemet med ytterligare intressanta detaljer, dels för att det är denna situation som spelsystemet ursprungligen gjorts för, och modelleringen av Vietnamkriget känns ibland aningen långsökt. Men är man mer intresserad av Vietnam än luftkrig i nutid, eller inte vill kosta på sig den dyrare lådan, kan det mycket väl väga över för Phantom Leader. Är man inte hårdvarufetishist eller flygfanatiker tror jag att man kommer att tycka att spelen är litet för lika för att man ska vilja ha bägge.